• No results found

Har barnskötarna en framtid i förskolan?

4.4 ”Vägen blir till medan man går, men man måste börja gå!”

4.5 Har barnskötarna en framtid i förskolan?

Agneta Eriksson

Förskollärarna utgör med sina 49% den största gruppen anställda inom förskolan år 2010. Andelen anställda förskollärare har legat på ungefär samma nivå sedan 2004 om man ser på medelvärdet för samtliga kommungrupper. Andelen anställda med lärarutbildning har under samma period ökat från 0,7% till 4% och andelen fritidspeda- goger med anställning i förskolan utgör 1%. Det innebär att andelen

personal med pedagogisk högskoleutbildning ökat med 3% i försko- lan sedan 2004. Under samma period har andelen barnskötare minskat med 4%, från 42% 2004 till 38% 2010. (Skolverket, 2010)

Utvecklingen kan förmodas vara ett resultat av att förskolan getts ett utökat pedagogiskt uppdrag, år 1998 med egen läroplan, som i högre utsträckning krävt fler utbildade pedagoger och med införandet av den reviderade läroplanen som började gälla från 1 juli 2011, där förskolans kunskapsuppdrag ytterligare förstärkts. Förskolechefers och förskollärares yrkesroller och ansvar lyfts tydligt fram i den nya läroplanen. Förskollärare jämställs nu med lärare och kommer att ges yrkeslegitimation från 2012. Det innebär att kommunernas efterfrågan på utbildade förskollärare ökar allt mer. Förskolans verksamhet och kvalitet är beroende av att man har välutbildad, erfaren och engagerad personal och barnskötarna utgör fortfarande en mycket stor del av de anställda.

Förskolecheferna har i sin yrkesutövning ansvaret för att läroplanens mål uppfylls i alla delar och är då beroende av att arbetslagen i för- skolan har den kompetens som krävs och motsvarar föräldrarnas krav på en förskola av god kvalitet. I diskussionen om förskolans utökade uppdrag saknas kopplingen till den stora yrkesgrupp som barnskö- tarna utgör. Så, vilka förutsättningar har barnskötarna för att behålla och utveckla sin yrkesroll framöver och hur ser utbildningssituationen ut för blivande barnskötare?

Syfte/metod

Då barnskötarna utgör en så stor andel av de anställda inom försko- lan finns det anledning att fråga hur arbetsgivare, fackliga företrädare, utbildningsanordnare och skolmyndigheter ser på yrkesgruppens framtid och utvecklingsmöjligheter. Undersökningen består av korta intervjuer med representanter för dessa fyra områden samt statistiskt material och rapporter från Skolverket.

Resultat

Det lokala och centrala arbetsgivarperspektivet

I Malmö hade förskolan, år 2010, 51 % högskoleutbildad personal, i gruppen ingår i första hand förskollärare men också annan personal med högskoleutbildning som lärare och fritidspedagoger samt 49 % övrig personal.

I gruppen övrig personal, som till största delen är barnskötare, finns även en grupp om 5% som saknar utbildning för området. Malmö har därmed en något lägre andel högskoleutbildade pedagoger i sin verksamhet än snittet i riket. Andelen förskollärare är generellt något lägre i storstäderna vilket till stor del beror på de senaste årens kraf- tiga förskoleutbyggnad. Efterfrågan och tillgång på förskollärare i storstadsregionerna har inte matchat varandra eftersom tillgången på förskollärare varit allt för svag.

Malmö stad, som under de senaste 15 åren haft en kraftigt ökad efter- frågan på barnomsorg, har satsat särskilda centrala resurser på rekryte- ring av förskollärare. Skälet är i första hand att tillgodose de generella personalbehoven, men under senare år har inriktningen varit att också bidra till att andelen förskollärare per förskola kan öka. Fram till nu har fördelningen mellan förskollärare och barnskötare varit ungefär 50/50 men målet för verksamhetsansvariga i kommunen är att utöka andelen förskollärare. Genom att omvandla barnskötaranställningar till för- skolläraranställningar hoppas man nå målet om fler förskollärare. Trots att mycket arbete lagts ner har man inte lyckats fylla samtliga förskol- läraranställningar med förskollärare. Det innebär i praktiken, att ett antal barnskötare är visstidsanställda på dessa uppdrag. Under hösten 2011 uppgav man att det saknades ca 70 förskollärare i Malmö stad och i avvaktan på att kunna anställa fler så upprätthålls dessa anställ- ningar av företrädesvis barnskötare. Man framhåller att barnskötarna är en viktig yrkesgrupp och att de även fortsättningsvis kommer att ha stor betydelse för att förskolan ska kunna klara sitt uppdrag men om kommunen lyckas anställa fler förskollärare så kan antalet barnskötare

komma att minska framöver. Det finns inga kommuncentrala riktlin- jer om fördelning mellan olika yrkeskategorier i förskolan utan detta är delegerat till den operativa verksamheten, där det överlag finns en uttalad strävan att kunna anställa betydligt fler förskollärare och uppnå nivån: två förskollärare och en barnskötare per barngrupp.

Utvecklingen i Malmö visar sig inte vara någon isolerad företeelse, snarare tvärt om. I kontakter med Sveriges kommuner och landsting, bekräftar ansvarig tjänsteman på utbildningsenheten, att kommunerna generellt efterfrågar en högre andel förskollärare i sina verksamheter. På en fråga om man på riksplanet lyfter fram barnskötarnas yrkesroll när personalförsörjningen i förskolan diskuteras, blir svaret nej. Per- sonalförsörjningen i förskolan handlar i första hand om behovet av att kunna anställa fler förskollärare och på marginalen andra högsko- leutbildade pedagoger. SKL framhåller att barnskötarna är en viktig yrkesgrupp men, liksom i Malmö, framhåller man att den nyrekryte- ring av personal som behöver göras i förskolan inriktas mot förskol- lärare. Med nuvarande regelverk, som innebär att ansvar och uppgifter kan delegeras till annan personal utan föreskriven pedagogutbildning, kan kommunerna omvandla barnskötaranställningar till förskollä- raranställningar men ändå ha barnskötare visstidsanställda på dessa uppdrag. Det innebär bland annat att dessa barnskötare har sämre anställningstrygghet och inte kan garanteras vidare anställning om och när arbetsgivare anställer en förskollärare. Ambitionen att kunna anställa ett flertal förskollärare är tydlig i många kommuner. Det finns flera kommuner som angett att de strävar efter att enbart ha högsko- leutbildad personal inom förskolan, men enligt SKL, är den vanligast uttalade målsättningen, att ha två förskollärare och en barnskötare/ pedagog som grundbemanning i en barngrupp. Fram till nu har bristen på förskollärare inneburit att ett antal barnskötare, eller personal med liknande behörighet, anställts som vikarier och så kommer det även i fortsättningen att se ut fram till dess att det finns ett tillräckligt antal utbildade förskollärare.

Arbetstagarperspektivet

Jag träffar företrädare för fackförbundet Kommunal i Malmö och frågar hur de ser på barnskötarnas yrkesroll i förskolan framöver. Jag ber också om deras synpunkter på gymnasieskolans Barn- och fritids- program som med anledning av GY-11 reviderats och nu erbjuder tre olika utbildningsområden, varav en har inriktning mot pedagogiskt arbete som ska förbereda eleverna för arbete som barnskötare i för- skolan eller elevassistent i skolan.

Inledningsvis framhålls glädjen över att barnskötarna nu nämns som yrkesgrupp i den nya läroplanen för förskolan, vilket inte var fallet tidigare. Det tar man som ett kvitto på att barnskötarna har en viktig roll i förskolans arbete. Däremot är man inte tillfreds med att kom- munerna i allt större utsträckning omvandlar barnskötaranställningar till förskolläraranställningar och att andelen barnskötare i förskolan därmed riskerar att minska. Man menar att barnskötare generellt har både den kompetens och erfarenhet som krävs för att uppfylla läro- planens mål i samarbete med förskollärare. Som bevis för detta pekar man på att det är tämligen vanligt att barnskötare visstidsanställs på förskolläraruppdrag under kortare eller längre tid när det uppstår vakanser eller svårigheter att rekrytera utbildade förskollärare. Skollagen ger utrymme för huvudmannen att anställa den som inte har formell utbildning förutsatt att den sökande har motsvarande kompe- tens och att det finns skäl att anta att den sökande är lämplig att sköta undervisningen. Det innebär att en erfaren barnskötare kan ersätta för- skollärare. Det är otillfredsställande att många barnskötare fungerar som ”dragspel” i verksamheten. Som visstidsanställd på en förskollä- raranställning förväntas de ta stort ansvar för det pedagogiska arbetet, med sämre anställningstrygghet och utan att erhålla högre lön för sitt arbete.

Man framhåller att när det gäller gymnasieutbildningen så finns det farhågor om att BF-programmet inte lyckas attrahera tillräckligt många och intresserade elever. Man är medveten om att elevutveck- lingen varit negativ under flera år och befarar att förändringarna i GY-11, där BF-programmet nu räknas till yrkesprogrammen, innebär att allt färre elever vill söka sig till utbildningen. Dels för att barnskö- tares arbetsmarknad är svag men också för att det är svårare för elever på yrkesprogrammen att få högskolebehörighet för att kunna studera vidare till exempelvis lärare.

Barn och fritidsutbildningen

Utbildningsansvarig rektor beskriver att BF-programmet, sedan starten 1992, har minskat med drygt 50 %. I samband med introduktionen av den nya gymnasieskolan, GY-11, visar den nationella uppföljningen att antalet elever som valt yrkesförberedande program generellt har minskat, vilket också återspeglas i Malmö. Utöver att antalet sökande till BF-programmet i Malmö minskar, visar lokala siffror från ht 2011, att det är förstahandssökande elever som blivit betydligt färre. År 2010 var det 37 förstahandssökande till den pedagogiska inriktningen, 2011 hade antalet sjunkit till 12. Lägger man ihop antalet behöriga sökande till BF-programmet de båda åren var 60 behöriga 2010 medan siffran för 2011 var 26. En ganska dramatisk förändring på ett år. Dessutom uppger rektor att elevernas meritpoäng från grundskolan är sämre 2011 än tidigare år. Sammantaget ser man med oro på utvecklingen men hoppas att skolans ansträngningar för att bland annat erbjuda teorikurser som leder till högskolebehörighet ska kunna höja utbildningens status.

Skolverket

I kontakten med Skolverket bekräftas bilden av nedgången av sökande till yrkesprogrammen generellt vilket har lett till att några kommu- ner lagt ner sina BF-program på grund av för få sökande. Skolverket menar dock att det är för tidigt att dra några säkra slutsatser om de yrkesinriktade programmens framtid. Utvecklingen kan mycket väl komma att vända igen.

När det gäller barnskötares framtid inom förskolan är uppfattningen den att så länge förskolan fortsätter att expandera kommer troligtvis barnskötare att efterfrågas. Tendensen är dock tydlig, att kommunerna i allt större utsträckning önskar fler förskollärare i verksamheten. Nu ökar också antalet sökande till landets förskollärarutbildningar och det innebär att det på lite sikt kommer att bli lättare för kommunerna att kunna anställa fler förskollärare. Detta kan då komma att innebära färre barnskötare inom förskolan i framtiden.

Sammanfattning

Det är en tudelad bild, av barnskötarnas förutsättningar att behålla och utveckla sin yrkesroll i förskolan, som framträder när jag summerar de synpunkter som informanterna gett.

Alla tycks vara överens om att barnskötare utgör en viktig yrkesgrupp inom förskolan och kommer troligen att så förbli inom överskådlig tid. Att barnskötare nu nämns som yrkesgrupp i den nya läroplanen uppfattas av yrkes- och utbildningsföreträdare som positivt och anses kunna bidra till att stärka barnskötares yrkesidentitet och status. Och faktum är att de elever som i den nya gymnasieskolan väljer BF-pro- grammets pedagogiska inriktning, får information om att utbildningen bland annat kan leda till arbete som barnskötare i förskolan. I den tidigare gymnasieutbildningen var utgången på arbetsmarknaden inte lika specificerad.

När gymnasieskolans programmål ändrades år 2000, gav Skolverket, i sedvanlig ordning, ut en informationsskrift som beskrev förändringar för resp. gymnasieprogram. För barn o fritidsprogrammet, under rub- riken -Arbetsmarknad- skrev Skolverket:

Under senare år har den arbetsmarknad som barn- och fritidsprogram- met utbildar för genomgått förändringar. Kommunerna har dragit in förskolans barnskötartjänster eller gjort om den till förskollärartjänster. Elever som vill börja arbeta direkt efter utbildningen kan därför inte

räkna med den typen av jobb (Barn o fritidsprogrammet Gy. 2000:1, Skolverket, 2000).

Skolverket gav därmed ett tydligt budskap till eleverna att de inte kunde förvänta sig att deras utbildning alls skulle leda till ett arbete som barnskötare i förskolan.

Det är naturligtvis omöjligt att veta hur detta uttalande från Skolverket år 2000 kan ha påverkat elevers motivation att söka BF-programmet. Det man kan säga är, att Skolverkets påstående om att kommunerna redan gjort sig av med alla barnskötare i förskoleverksamheten, så här i efterhand, var betydligt överdrivet. I Skolverkets eget statistiska mate- rial om personalutvecklingen i förskolan under de senaste 20 åren, kan man dessutom tydligt se, att gruppen anställda barnskötare varit täm- ligen konstant under perioden med endast en svag minskning mellan åren 2004-2010. Samtidigt finns det en stor osäkerhet kring barnskö- tarnas framtida utveckling. Kommunerna tycks i de flesta fall sträva mot att öka andelen förskollärare i sina verksamheter. Att omvandla befintliga barnskötaranställningar till förskolläraranställningar före- faller vara en vedertagen åtgärd för att nå målet om fler förskollä- rare. I vissa fall innebär också den nya läroplanen att kommunerna ”tvingas” göra förändringar när det gäller personalsammansättningen i sina verksamheter. För att klara läroplanens krav måste kommunerna försäkra sig om att man har tillräckliga förskollärarresurser. Ett annat skäl för att öka andelen förskollärare kan också vara, att en hög andel förskollärare signalerar en hög kvalité i verksamheten.

Oavsett vilket eller vilka motiv arbetsgivarna har i sina ansträngningar att anställa fler förskollärare, kan det på sikt innebära, att andelen barnskötare i förskolan kommer att minska. Men med största sanno- likhet kommer barnskötare, under lång tid framöver, att fortsätta vara en viktig och nödvändig yrkesgrupp i förskolan.

Referenser

Alvesson, M & Kärreman, D. (2004) Interfaces of Control: Techno-

cratic and Social-Ideological Control in Global Management Con- sultancy Firm. Accounting, Organizations and Society. 29(3-4):

423-424

Berger, Peter L. (1963/2001). Invitation till sociologi: Ett humanis-

tiskt perspektiv. 4:e uppl. Stockholm: Prisma.

Bloom, P.J. (1997). Navigating the rapids: Directors reflect on their

carrier and professional development. Young Children 52 (7):

32-38.

Bourdieu, Pierre (1995). Praktiskt förnuft: Bidrag till en handlings-

teori. Göteborg: Daidalos.

Carter, M. (2000). What do teachers need from their directors? Child Care Information Exchange 136, 98–101.

Denscombe, Martyn (2010). Forskningshandboken – för småskaliga

forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlit-

teratur.

Goffman, E.(1974). Jaget och maskerna. En studie i vardagslivets

dramatik. Fjärde upplagan 2002. Prisma.Stockholm

Colnerud, G. & Granström, K. (2002). Respekt för läraryrket. Om

lärares yrkesspråk och yrkesetik. Stockholm: Stockholms univer-

sitets förlag.

Gee, James P (2004). Situated language and learning: A critique of traditional schooling. London: Routledge.

Halldén, Gunilla, red. (2007), Den moderna barndomen och barns var- dagsliv.

Hansen, Monica (1999). Yrkeskulturer i möte. Läraren, fritidspeda-

gogen och samverkan. Doktorsavhandling. Göteborg: Göteborgs

Hujala, E. och Puroila, A.-M. (Eds.). (1998). Towards understanding

leadership in early childhood context: Cross-cultural perspectives.

Acta Universitatis Ouluensis (E 35). Oulu: Oulu University Press. Hultqvist, Kenneth (1990) Förskolebarnet - en konstruktion för

gemenskapen och den individuella frigörelsen: en nutidshistorisk studie om makt och kunskap i bilden av barnet i statliga utred- ningar om förskolan.

Kenrick, D. T., Neuberg, S. L. & Cialdini, R. B. (2007). Social Psy-

chology: Goals in interaction. 4th ed. Boston: Pearson International

Edition.

Lokal antagningsstatistik, Malmö (2011).

Ludvigsson, A. (2009). Samproducerat ledarskap. Hur rektorer och

lärareformar ledarskap i vardagsarbete. Doktorsavhandling.

School of Education and Communication, Jönköping University, Dissertation Series No 7.

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.

(2011). Stockholm: Skolverket

Läroplan för förskolan Lpfö 98. Reviderad 2010. Stockholm: Skol-

verket.

Macionis, John J. & Plummer, Ken (2008). Sociology: A Global intro-

duction. 4th ed. Harlow: Pearson.

Passer, Michael; Smith, Ronald; Holt, Nigel; Bremner, Andy; Suther- land, Ed & Vliek, Michael (2009). Psychology: The Science of

Mind and Behaviour. European edition. Berkshire: McGraw Hill.

Persson, S. (2009). Forskningscirklar – en vägledning. Malmö Stad: Resurscentrum för mångfaldens skola. Avdelning Barn och Ungdom.

Persson, S, (Red.). (2010) Utbildningsvetenskap för förskolan. I B, Riddersporre & S. Persson (red.) Natur och Kultur. Stockholm

Persson, S. & Riddersporre, B. (red.) (2011). Utbildningsvetenskap

för grundskolans tidiga år. Stockholm: Natur & Kultur.

Riddersporre, B. (2010) Normativ styrning i förskolan: En fallstudie. Nordisk Barnehageforskning 2010 Vol. nr 3 sid. 133-149.

Riddersporre, B. (2011) Vem ska ha makten att beskriva läraryrket? Pedagogiska Magasinet, 1, 46-51.

Riddersporre, B och Sjövik, K. (2011) Nya krav-nya ledare? Rekry-

tering av chefer till förskolan. Rapporter om utbildning 1/2011.

Malmö högskola Lärande och samhälle

SFS Skollag 2010:800.Kap.2. Ledningen av utbildningen

Skolverket. (2010). Ny skollag och förtydligad läroplan för förskolan. Skolverket ger förskolechefen stöd. Stockholm: Skolverket

Skolverket (2004 och 2010). Förskola - Personal - Riks och kommun- nivå. Sveriges officiella statistik,

Tajfel, Henry (ed.) (2010). Social Identity and Intergroup Relations. Cambridge: Cambridge University.

Tallberg Broman, Ingegerd (1994), Lärarutbildning, kön och pro- fessionalisering: med förskollärarutbildningen som ett historiskt exempel.

Tallberg Broman, Ingegerd (2002), Pedagogiskt arbete och kön: med historiska och nutida exempel.

Tallberg-Broman, I.(2010)Utbildningsvetenskap för förskolan. I B, Riddersporre & S. Persson (red.) Natur och Kultur. Stockholm Trageton, Arne (2005). Att skriva sig till läsning: IKT i förskoleklass

och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber

Utbildningsdepartementet (2010). Läroplan för förskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Vallberg Roth, Ann-Christine (2002), De yngre barnens läroplanshis- toria: från 1800-talets mitt till idag

Westberg, Johannes (2008), Förskolepedagogikens framväxt: pedago- gisk förändring och dess förutsättningar, ca 1835-1945.

Widerberg, Karin (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.