Hur bedömer du elevernas förståelse av och förmåga till historiebruk?

Här uttrycker lärare B, C och D att det finns svårigheter med detta moment. Lärare B lägger mindre fokus på denna förmåga men säger att den är lika viktig som de andra.

Vi är väl rätt överens när jag pratar med mina kolleger...historia 1b är ju enligt Skolverkets intentioner lika viktigt som alla andra förmågor samtidigt så med tanke på att de ofta besitter ganska stora luckor så är det kanske inte det man lägger sin tidsmässiga fokus på utan den förmågan kommer lite då och då. (lärare B)

Lärare C säger att ”den är klyddig” och har inte undervisat om historiebruk i större utsträckning.

Den är ju också jätteklyddig. Där var jag inne och testade förra året för det var första gången jag skulle ha det och där märkte jag att det behöver jag nog ta ett nytt grepp om för att jag bakade ihop det med den här källkritiska uppgiften att söka källor...de skulle välja en nyhet och så skulle de resonera kring den här nyheten utifrån 3–4 olika dagstidningar och då skulle de även, om det gick, hitta hur använder man historiebruk i den här artikeln om det finns. (lärare C)

Lärare D säger sig också ha svårigheter att få eleverna att förstå vad historiebruk är.

Också väldigt svag. De har svårt att förstå det här...de kan ibland tolka det här med historiebruk som en sorts historiebruk t.ex. Hollywoods sätt att göra WW2-filmer, vad berättar WW2-filmer för oss och då tänker de Hollywoods historiebruk sådär, men inte begreppet historiebruk övergripande...att man kan se det från flera håll, att Hollywood berättar på ett sätt, amerikanska politiker berättar på ett annat sätt, veteraner berättar på ett sätt. (lärare D)

Även om lärare B, C och D säger det vara svårt att få eleverna att förstå vad historiebruk är, det är ”klyddigt”, så arbetar de med förmågan men att den p.g.a svårigheterna inte får lika mycket plats i undervisningen som de övriga förmågorna. ”Den förmågan kommer då och då”.

Lärare A är den ende som inte uttrycker några direkta svårigheter med förmågan och ger konkreta exempel på hur han arbetar med historiebruk i undervisningen vilket jag tolkar som att han ”knäckt koden” för hur detta moment läggs upp i undervisningen.

...hur man använder sig av historien. Dvs. I samband med när man använde sig av de ”vita bussarna” för att transportera tidiga irakiska flyktingar, så använde man sig av vita bussar som är kopplade till andra världskriget och de ”vita bussarna”, det var ju en annan form av symbolik när man körde irakiska flyktingar för en tid sedan...att historiebruk kan användas i många olika sammanhang. Jag vet att vi två arbetade med en text ”Sovjet det sista halmstrået” där eleverna fick läsa en text och se hur en stat använder sig av historia t.ex. Ryssland.

(lärare A)

När det kommer till bedömningen gällande historiebruk svarar lärare A utan direkta exempel och hänvisar till kunskapskraven.

32

komplexitet i vissa former av resonemang. Vissa ser enkla samband vissa kan se lite mer komplicerade och komplexa samband. (lärare A)

Tre av fyra lärare ser alltså svårigheter att undervisa i och att få eleverna att förstå

historiebruk. Vid tiden för intervjuerna var historiebruk ”något nytt” och informanterna visar tydligt sin osäkerhet. Lärare B och D är dock tydligare med hur de bedömer eleverna.

Hur jag sen bedömer den så har jag gjort samma dissekering av den förmågan som med källorna...för det står ju så här att eleverna ska ge, hur är det nu skrivet exakt, om jag kommer ihåg det...kommer inte ihåg den exakta formuleringen men om man dissekerar står det följande: eleverna ska ge exempel på saker som har hänt dvs. referenskunskap, ge exempel på hur detta har använts i skilda tider, analysera bruket samt ta ställning till bruket...så det finns fyra

operationella grejor som den stackars eleven ska visa...man ska dels visa på ursprungshändelsen, medeltiden, man ska dels visa på hur medeltiden...ge exempel, och det är inte angivet hur mycket exempel man ska ge det är bara angivit att man ska ge exempel på hur medeltiden har använts i olika tider. Sen kommer det att eleven ska analysera historiebruket på översiktligt, utförligt eller utförligt och nyanserat sätt och slutligen ta ställning till bruket, dvs. vad tycker jag själv? (lärare B)

Ja det är en liknande...oftast genom någon muntlig diskussion eller att de skapar en pod eller skriver en text och sen har jag en matris när jag bedömer. (lärare D)

Per Eliasson säger att historiebruk har fått plats i kursplanen för att utveckla elevernas historiemedvetande vilket enligt honom är det yttersta målet med historieundervisningen. Genom intervjuerna framkommer det att alla lärarna i undersökningen menar att skolverkets intentioner är att alla förmågor är lika viktiga, ändå hamnar historiebruk i skymundan. Samstämmigheten med läroplanen blir per automatik låg i detta hänseende. Man undervisar uppenbarligen eleverna i historiebruk men lägger mindre fokus på denna förmåga av olika anledningar, kanske den främsta lärarnas egen osäkerhet inför uppgiften. Jag menar att förståelse av historiebruk är av yttersta vikt för ett utvecklat historiemedvetande och hanterar man den ”operationen” blir historia väldigt spännande. Eliasson(artikel?) ger råd till lärare som ska arbeta med historiebruk.

För att arbeta med historiebruk behöver man ha både historisk kunskap och kunskap om historiska källor. Historiebruk blir så att säga toppen på isberget; börjar man med historiebruket kommer de andra bitarna med. Det är lätt att gapa över för mycket. Det måste vara tydligt för eleverna. När man arbetar med historiebruk så bör man börja i samtiden, med det historiebruk vi ser omkring oss.

Det bedömningsstöd som finns till stöd för lärare är användbart men Eliasson menar att genom sambedömning kan de vinna mycket.

Det finns flera fördelar med att lärare jobbar med sambedömning. Dels får man ett större material när man inte bara har tillgång till de egna elevernas resultat, dels riskerar man inte att fastna i sin egen förförståelse för ens egna elevers förmågor.

Kanske är det vad som behövs, för lärarna i undersökningen ger uttryck för att ha fastnat i sin egna förförståelse av elevernas förmågor och blir därmed hemmablinda och funderar inte i

33

större utsträckning över sin egen roll. Kanske ”gapar man över för mycket” och gör momentet för komplicerat.

Det ligger något i vad lärare B säger.

Slutligen har jag kommit fram till att alla förmågor är historiebruk för allt är ju historiebruk. (lärare B)