Bedömning av skadans tyngd

Om det bedöms att en dispenssökt åtgärd kan komma att skada naturmiljön i ett biotopskyddsområde är nästa steg att tydliggöra hur betydelsefull skadan bedöms vara. Detta ger utgångspunkt för dispensprövningens avvägning mellan skada och skäl.

Omfattningen av den skada som en verksamhet eller åtgärd medför ska bedömas, liksom om skadan på biotopskyddsområdet blir bestående eller om biotopens vär- den kan återfås.

9.3.4.1 EXEMPEL PÅ OMSTÄNDIGHETER SOM KAN PÅVERKA BETYDELSEN AV SKADAN

Vid bedömning av hur stor skada på naturmiljön som en åtgärd kommer att inne- bära bör ett områdes naturvärden beaktas. Tyngden hos skadan kan bland annat påverkas av nedan angivna faktorer:

 Skadans betydelse bör bedömas i ett lokalt såväl som regionalt och nation- ellt perspektiv.

 Omfattningen av skadan bör bedömas, det vill säga om hela biotopen ut- plånas eller om en mindre del av biotopen skadas.

 Skadans tyngd ökar om åtgärden kommer att påverka förutsättningarna för den långsiktiga fortlevnaden hos arter som är hotade i ett lokalt, regionalt eller nationellt perspektiv, fridlysta arter eller i övrigt särskilt känsliga ar- ter.

 Skadans tyngd kan öka om det råder brist på biotopen i ett lokalt, regionalt eller nationellt perspektiv.

 Betydelsen av skadan kan påverkas av om åtgärden utplånar eller påverkar strukturer och funktioner som är särskilt betydelsefulla, eller som det råder brist på i ett lokalt, regionalt eller nationellt perspektiv.

 Skadans betydelse kan påverkas av om biotopen har betydelse som led- linje, spridningskorridor eller för den gröna infrastrukturen i övrigt.  Betydelsen av skadan kan påverkas av om biotopen ingår i ett ekologiskt

sammanhang och har betydelse för funktionen hos andra biotoper eller ar- ter.

 Skadans betydelse kan hänga samman med om den är irreversibel eller om de aktuella egenskaperna i biotopen kan återfås.

 Skadan kan ha mindre betydelse om biotopens förutsättningar att överleva som biotop är dåliga, även om den dispenssökta åtgärden inte genomförs.

Det kan till exempel handla om ett småvatten som håller på att torka ut, och inte bedöms lämpligt eller möjligt att restaurera.

 Skadan kan också ha mindre betydelse om biotopens biologiska innehåll har utarmats så att det uppenbart saknas förutsättningar för att återställa na- turvärdena. Det bör dock beaktas att en biotop fortfarande kan fylla en vik- tig funktion genom sin struktur i ett i övrigt biologiskt utarmat landskap. 9.3.5 Hänsynsregler och hushållningsbestämmelser

Vid prövningen av en dispensansökan ska de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB tillämpas. Enligt 2 kap. 1 § MB är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av 2 kap. MB iakttas när frågor om bland annat dispens prövas. I 2 kap. 3 § MB före- skrivs att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktig- hetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam- heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt 2 kap. 6 § MB ska för en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Den som ska genomföra en åtgärd ska således vidta de försiktighetsmått som be- hövs för att motverka skada på miljön, samt bedöma om platsen för åtgärden är den mest lämpliga eller om det finns alternativ som innebär mindre skada på miljön. Hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. MB ska tillämpas om den dispenssökta åtgärden innebär ändrad markanvändning. Enligt 3 kap. 1 § MB ska mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest läm- pade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Bio- topskyddsområden kan även omfattas av 3 kap. 6 § MB om skydd för natur- och kulturvärden. Om en dispenssökt åtgärd innebär påtaglig skada på ett riksintresse enligt 3 kap. 6 § MB utgör detta normalt hinder mot dispens.

I vissa fall kan avvägning mellan olika riksintressen för oförenliga ändamål bli aktuellt vid en dispensprövning. Företräde ska då enligt 3 kap. 10 § MB ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Anläggningar för totalförsvaret ska dock ges företräde. Beslutet får inte strida mot bestämmelserna i 4 kap. MB. 9.3.6 Beskrivning av miljökonsekvenser

Vid prövningen av en dispensansökan kan länsstyrelsen eller kommunen ställa krav på att den sökande tar fram de uppgifter som behövs för att beslutsmyndigheten ska kunna bedöma om det finns särskilda skäl för dispens. Förutom inventering av naturvärden, samt beskrivning av omfattning och typ av skada på biotopen som den

dispenssökta åtgärden ger upphov till, bör skademildrande åtgärder och alternativa utformningar och lokaliseringar beskrivas.

Beslutsmyndigheten ska ta ställning till om tillräckligt underlag finns tillgängligt, inte bara för att belysa den dispenssökta åtgärdens påverkan på naturmiljön i bio- topskyddsområdet, utan även för att bedöma om det behövs ytterligare underlag för att belysa åtgärdens inverkan på miljön i övrigt, människors hälsa och hushållning- en med mark och vatten. Detta har betydelse för om en miljökonsekvensbeskriv- ning ska upprättas eller inte. I 23 § FOM anges att det i samband med en dispen- sansökan ska tas fram en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. MB i den ut- sträckning som det behövs i det enskilda fallet.

Krav på miljökonsekvensbeskrivning för att bedöma skadans tyngd i en dispens- prövning bör främst bli aktuellt vid vissa större åtgärder, till exempel vid större exploateringar som påverkar flera biotoper. En miljökonsekvensbeskrivning kan dock i sådana fall ofta samordnas med den ordinarie miljökonsekvensbeskrivning som tas fram för hela projektet, så att ingen separat beskrivning behöver upprättas för dispensansökan. Ärenden där en fastighetsägare önskar vidta en åtgärd som påverkar en enstaka biotop bör i normalfallet inte kräva en miljökonsekvensbe- skrivning.

I de fall en miljökonsekvensbeskrivning tas fram bör tyngdpunkten utgöras av en beskrivning av vilka konsekvenser för naturmiljön en planerad åtgärd eller verk- samhet kommer att medföra. Den ska också innehålla en motiverad redovisning av alternativa platser och utformningar, samt ett nollalternativ som beskriver konse- kvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd.

Under vissa förhållanden kan det vara uppenbart att det inte finns några alternativa lokaliseringsförslag för en verksamhet, och att det inte är meningsfullt att ställa krav på redovisning av sådana för att kunna bedöma en åtgärds inverkan på miljön. I sådana fall bör det inte krävas redovisning av alternativa platser i miljökonse- kvensbeskrivningen, utan endast redovisning av alternativa utformningar. Ett nol- lalternativ som redovisar den förväntade situationen framöver om åtgärden inte kommer till stånd ska däremot alltid presenteras.

För ytterligare vägledning om när och hur en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. MB ska tas fram se Tillståndsprövning och anmälan avseende miljöfarlig

verksamhet, Handbok 2003:5 (Naturvårdsverket 2003), och Handbok med all- männa råd om miljöbedömning av planer och program, Handbok 2009:1 (Natur-