Bedömningsstöd

Utifrån resultatet finns ett genomgående mönster där samtliga sju lärare upplevde att kunskapskraven var omfattande och att innehållet ansågs delvis problematiskt att tolka i vissa delar. Intresseväckande är samtliga lärares resonemang om att tolkningsutrymmet kan bidra till feltolkningar av kunskapskraven eller varierande tolkningar vid bedömning av elever.

116 Johannesson och Karlsson (1997). S, 223

Resultatet visar att det möjligt kan finnas brister i den likvärdiga

bedömningen. Likvärdig bedömning regleras i skollagen och det är varje elevs rätt att bli likvärdigt bedömd.¹¹⁸ Lärarna lyfte främst tre metoder för att deras bedömningsutövande ska bli mer likvärdigt. Dessa metoder var

följande: nationella prov, kommentarmaterial till ämnes- och kursplanernas kunskapskrav, sambedömning.

Resultatet visar att de nationella proven i samhällskunskap var en metod som användes för att sträva mot en likvärdig bedömning av lärare på

grundskolans senare del. Rättningen av de nationella proven var särskilt utmärkande i resultatet. Leif, Tommy och Elisabeth förklarade att rättningen av de nationella proven skedde tillsammans med andra

samhällskunskapslärare i kommunen. Milad däremot förklarade att de rättade varandras nationella prov på skolan men han önskade ett system liknande där samtliga lärare i kommunen träffas och genomför rättning. Vidare är

samtliga lärare på grundskolans senare del eniga om ingen lärare bör rätta sina egna elevers nationella prov för att gynna likvärdigheten. Lärarna ansåg att rättningsproceduren gav nya insikter i deras tolkning av kunskapskraven och det centrala innehållet i relation till skolverkets rättningsmallar och varandras uttolkningar av kunskapskraven, vilket de ansåg gynnade arbetet mot likvärdig bedömning i skolan.

Resonemanget liknar vad Korp skriver i tidigare forskning, hon lyfter nationella prov som en viktig funktion i lärarens underlag för

betygsättningen. Vidare preciserar Korp att de nationella proven tydliggör kurs- och ämnesplanerna för den enskilde läraren. Resultatet visade att flera av lärarna använde äldre nationella prov som hjälp för att utforma sina examinationsuppgifter och hur de tolkade delar av kunskapskraven. Vilket är

möjligt att sammankoppla med Korps beskrivning om de nationella provens styrning av undervisningen och betygsättningen.¹¹⁹ Utmärkande i resultatet var läraren Tommy som anser att de ”nationella proven styr för mycket ”och tycker att utformningen av proven missgynnar elever vilka inte kan

tillgodogöra sig i uppgifter vilka ställer krav på läs- och skrivförmågor. Vidare befarade han att den digitala utvecklingen skulle försvåra de nationella proven ytterligare för elever med särskilda behov och påverka deras möjligheter att resonera i bredare ämnesfrågor. Tommys argumentering är intressant att relatera till vad Klapp beskriver att lärarens samlade

bedömning kan vara en strävan att eleven ska lyckas i skolan och därav modifierar läraren bedömningspraktiken för att förse eleverna med

möjligheter att lyckas.120Tommy insinuerar att de nationella proven inte är ett optimalt kunskapstest för likvärdig bedömning av elever med läs- och

skrivsvårigheter dessa elever kan istället behöva tillgodoses med andra alternativ för att visa sina kunskaper.

Resultatet visar att samtliga lärare är eniga om att sambedömning och kollegialt samarbete gynnar en likvärdig bedömning i skolan. Flera av intervjupersonerna i resultatet utrycker att det finns problem med att tillämpa sambedömning på grund av tid- och arbetsförhållanden. Utmärkande är Leif som beskriver en önskan av att samhällskunskapslärarna skulle sitta

tillsammans i ämneslag för att frigöra tid istället för arbetslag. Sara och Lena har en liknande uppfattning om att sambedömning och det kollegiala

samarbetet är tidskrävande. Sara förklarar att hennes rådande arbetssituation på grund av Covid-19 innebär att hon arbetar hemifrån vilket försvårar möjligheterna till sambedömning med kollegor.

119 Korp (2012). S, 149–150.

Alla lärare ansåg att sambedömning trotts viss problematik gynnade en likvärdig bedömning, vilket är intressant att relatera till Thornberg och Jönsson forskning om sambedömning. Sambedömning leder till en starkare bedömningskompetens och en samsyn hos lärare. Sker sambedömning regelbundet under en längre tid främjas den likvärdiga bedömningen.¹²¹

Utmärkande var Elisabeth, Milad, Sara och Leif vilka beskrev att de tillsammans med flera ämneskollegor i kommunen träffas på

ämneskonferenser. Vilket sammanfaller med vad Thornberg och Jönsson skriver att sambedömning är en lokal process vilken sker under lång sikt med en tydlig struktur och organisation, vilken gynnar likvärdigheten på lokal nivå. Sambedömningen var enligt lärarna del av rättningen av de nationella proven vilket kan relateras till vad Thornberg och Jönsson skriver om att sambedömning att både den lokala och nationella nivån behöver relateras till varandra för att likvärdigheten ska gynnas regionalt eller nationellt.¹²²

Utifrån resultatet går det att argumentera för att samtliga lärare ansåg sambedömning och det kollegiala samarbetet som viktigt i arbetet för att främja likvärdigheten i bedömningen och i betygsättningen av deras elever.

Med avseende på kommentarmaterialet användes detta enligt resultatet i varierande utsträckning. Utmärkande är Sofia, Elisabeth och Sara som nämnde att de använde sig av kommentarmaterialet till kurs- och

ämnesplanerna för att tydligare kunna förstå innehållet i kunskapskraven. Det sammanfaller med vad Skolverket skriver om att kommentarmaterialet klargör mer ingående kunskapskravens formuleringar och förklaringar till de ord vilka är fetmarkerade i kunskapskraven.123

121 Thornberg och Jönsson (2015). S, 198.

122 Thornberg och Jönsson (2015). S, 199.

123 Kommentarmaterial till kurs- och ämnesplanerna i samhällskunskap (reviderad 2017) [Elektronisk resurs]. (2017). Stockholm: Skolverket.