Å ena sidan behövs invandring ”för att täcka den skriande brist på arbetskraft som för närvarande råder inom stora delar av vårt näringsliv”. Å andra sidan är det inte så konstigt ”att vi har bostadsbrist och ransoneringar av både det ena och det andra slaget, när det här i landet dräller av utlänningar”.55 Med dessa båda stan-
dardargument för och emot invandring inleder Jonas Nordenson och Erik Höök sin uppsats ”Befolkningsutveckling, sysselsättning och framåtskridande”.
De båda författarna börjar med att avhandla befolkningsstrukturens betydelse för produktion och konsumtion och tar i ett första steg upp åldersfördelningen. De ifrågasätter tesen om ”förgubbning” eftersom ”att mot den avtagande fysiska och andliga vitalitet och spänst som gör sig märkbar i den övre medelåldern står en större samlad erfarenhet och rutin”.56 Vidare är det samlade produktions resultatet
beroende av befolkningens fördelning på näringsgrenar och arbets tidens längd. Konsumtionsbenägenheten i olika åldrar utvecklas på ungefär samma sätt som produktionsförmågan och varierar inom olika yrkes-, inkomst- och socialgrupper.
I nästa steg diskuterar Nordenson och Höök idén om ett befolkningsoptimum. Malthus formulering av den avtagande avkastningens lag hade i Väster landet bli- vit irrelevant. Med tiden hade man lagt mer vikt vid befolkningsstorlekens bety- delse för marknadens storlek och för hur produktionen kan organiseras så att arbetsfördelning och specialisering tillvaratas; därav tanken på att produktionen skulle nå sin största effektivitet vid en viss befolkningsstorlek, det s.k. befolknings- optimum. Detta optimum berodde även på omfattningen av ett lands utrikeshan- del. Författarna avrundar resonemanget med att konstatera att verkligheten inne- håller många föränderliga faktorer som inte ryms i ”denna statiska konstruktion”.57
53 Ibid., s. 32–33.
54 Carlson och Lundahl (2014, kapitel 17–19, 2017). 55 Nordenson och Höök (1950, s. 34).
56 Ibid., s. 36. 57 Ibid., s. 43.
För det tredje behandlar Nordenson och Höök sysselsättningsproblemet och stagnationsteoretiska resonemang av den typ som hade framförts av Harvard- professorn Alvin Hansen.58 De hänvisar till en vanlig uppfattning om att sparan-
det i en befolkning med minskad tillväxttakt tenderar att ligga på en i förhållande till investeringarna så hög nivå att sysselsättningen äventyras. Mot denna uppfatt- ning anför de att med minskad tillväxttakt i befolkningen ökar de högre ålders- grupperna i relativ styrka, och hos dem är sparandet obetydligt. Man måste också ta hänsyn till utvecklingen av de offentliga utgifterna som ”i hög grad är inriktade på att tillgodose den improduktiva befolkningens och i synnerhet åldringarnas behov”.59 Deras slutsatser om sysselsättningsproblemet är som följer:
Det torde ha framgått av det föregående att sambandet mellan sysselsättningsgrad och befolkningsutveckling är betydligt mer komplicerat än många gånger förut- satts. Sysselsättningsekvationen har många variabler och dessas inbördes betydelse varierar i samhällen med olika social och politisk struktur och på olika utveck- lingsstadier. Stagnationsteoretiker av Alvin Hansens typ har ställt problemet för ett utpräglat laisser-faire samhälle och deras slutsatser är därför begränsade till ett sådant. I all diskussion om sysselsättningsproblemet i det moderna samhället bör det emellertid betonas att detta ytterst ändå är en organisatorisk fråga som stats- makter och näringsliv numera har helt andra förutsättningar än tidigare att fram- gångsrikt bemästra och medlen härför återfinnas bl.a. på penning- och finans-, handels- och socialpolitikens områden.60
I ett fjärde steg diskuterar Nordenson och Höök risken för felinvesteringar i sam- band med befolkningsminskning. De hänvisar till ett yttrande av Gunnar Myrdal om att varje minskning av produktionen på ett visst område innebär kapital- förstöring och gör den självklara invändningen att varje tvång att minska produk- tionen på ett område visserligen leder till kapitalförluster men samtidigt öppnar nya möjligheter på andra områden.
Nettoresultatet för samhällsekonomiens del av förändrad produktionsinriktning behöver därför inte bli en kapitalförstöring … Det väsentliga i Myrdals uppfatt- ning synes vara ett antagande om en stark bundenhet hos det bestående realkapi- talet, varigenom han också utesluter flertalet möjligheter att använda detta för standardhöjning vid en befolkningsminskning.61
58 Se t.ex. Hansen (1941, kapitel 17). 59 Nordenson och Höök (1950, s. 48). 60 Ibid., s. 52.
Uppsatsens femte tema behandlar arbetskraftens rörlighet och anpassning under olika befolkningsförhållanden. Nordenson och Höök inleder med att tillbakavisa argumentet att en stagnerande befolkning, och en därmed inte ständigt växande produktionsapparat, skulle bromsa den tekniska utvecklingen:
Utmärkande för ett dynamiskt samhälle är ju en … kamp mellan framåtgående och vikande produktionsgrenar. Med hänsyn härtill torde inte ett land med statio- när befolkning ha nämnvärt svårare att tillgodogöra sig de produktivitetsvinster som är förbundna med ny teknik än ett där befolkningen är växande. Därtill kom- mer att rationalisering och mekanisering av bestående företag kan komma att for- ceras, då befolkningstillväxten avtar, eftersom därvid primärt en ökad knapphet på arbetskraft inträder.62
Frågan var dock om minskad befolkningstillväxt skulle medföra en så ändrad åldersfördelning – fler äldre – att arbetskraftens genomsnittliga rörlighet mins- kade. Inte heller den frågan ville författarna utan vidare besvara jakande. ”Graden av rörlighet i olika åldersgrupper är dock inte en gång för alla given.”63 Flyttnings-
benägenheten påverkades för övrigt inte bara av ålder utan av olika näringars dragningskraft, av den tekniska och ekonomiska utvecklingen i största allmänhet.
I det sjätte steget tar författarna upp ekonomiska argument för och emot arbetskraftsinvandring:
Ser man problemet endast ur ”grundbefolkningens” synpunkt uppstår en vinst vid import av arbetskraft så länge det därigenom skapade tillskottet till national- inkomsten är större än de anspråk den importerade arbetskraften jämte med dem eventuellt följande improduktiv befolkning [anhöriga] ställer på tillgången på varor och tjänster. […] En optimal invandring erhålles nämligen när överens- stämmelse råder mellan arbetets gränsproduktivitet, d.v.s. den sist invandrade arbetarens bidrag till nationalinkomsten, och den ersättning i lön och andra för- måner som utgår.64
Hänsyn måste tas till de investeringar i produktionsanläggningar och bostäder som invandringen aktualiserar och som tar i anspråk en del av det investerings- utrymme som ”grundbefolkningen” skapar genom sitt sparande. ”Användningen av detta utrymme för tillskottbefolkningens behov måste ge en snabbare fram- stegstakt i fråga om levnadsstandardens ökning än om det hade utnyttjats för att
62 Ibid., s. 57. 63 Ibid., s. 58. 64 Ibid., s. 60.
öka kapitalutrustningen per individ inom grundbefolkningen.”65 Nordenson och
Höök sammanfattar sitt resonemang om arbetskraftsinvandringen med att man ”måste ta hänsyn till ett flertal faktorer, såsom antalet improduktiva som följer med tillskottet av produktiv befolkning, den immigrerande arbetskraftens löne- anspråk liksom dess konsumtionsbenägenhet, och de investeringsbehov som direkt sammanhänger med befolkningstillskottet”.66
I det sista avsnittet tar Nordenson och Höök, efter alla mer eller mindre prin- cipiella resonemang, upp frågor om befolkningsutveckling och samhällsekonomi i 1950-talets Sverige. De prövar återigen argumenten för arbetskraftsinvandring, argument som knappast ändrats på de snart sjuttio år som förflutit sedan dess:
De motiveringar som anförts härför har huvudsakligen följt två linjer. Dels har man hävdat att genom en ökning av den produktiva befolkningen skulle en mot- vikt erhållas till de stigande åldersgrupperna i icke arbetsför ålder. Tankegången skulle alltså drastiskt kunna uttryckas så att det vore fördelaktigt, om landet kunde få ett större eller mindre tillskott av personer i produktiv ålder som kunde hjälpa till att försörja det ökande antalet barn och åldringar. Dels har man velat påvisa, att en utebliven befolkningsökning utgör ett hinder för att tillvarata alla våra möj- ligheter till ekonomisk expansion, snabbt ekonomiskt framåtskridande och en höjd levnadsstandard.67
Nordenson och Höök menade emellertid, i linje med sitt principresonemang, att ”det framtida investeringsutrymme, som kan väntas bli tillgängligt med rådande konsumtionsbenägenhet, inte blir outnyttjat alldeles oavsett befolkningsutveck- lingen”. Det fanns akuta investeringsbehov i såväl statlig som privat sektor. ”Ett uteblivet tillskott av produktiv befolkning kommer därför ej att utgöra någon nackdel ur samhällelig synpunkt, om man endast betraktar problemet utifrån möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen.”68
Om emellertid produktionskapaciteten hade byggts ut för en större arbetsstyrka än som fanns tillgänglig inom landet kunde en arbetskraftsinvandring medföra ett betydande tillskott till nationalinkomsten. Enligt Nordenson och Höök gav ”en grov överslagskalkyl” vid handen att produktionstillskottet skulle bli större än invandrar- nas anspråk för löpande konsumtion. Samtidigt skulle dock ett hävande av arbets- kraftsbristen inom expanderande företag minska trycket på tillbakagående företag och alltså fördröja nedläggning av de senare. Vidare måste behovet av bostäder för arbetskraftsinvandrarna tas med i beräkningen, vilket bland annat var beroende av
65 Ibid., s. 61. 66 Ibid., s. 62. 67 Ibid., s. 65. 68 Ibid., s. 65.
”hur stor improduktiv befolkning som följer med den produktiva, vilka orter arbets- kraften i första hand dras till liksom av den bostadsstandard som kräves”.69
Efter alla resonemang av typen å ena sidan och å andra sidan kommer Nordenson och Höök fram till en av läsaren efterlängtad slutsats:
I avsaknad av konkreta undersökningar av storleken och arten av den aktuella arbetskraftsbristen och av de produktionsökningar, som skulle kunna erhållas genom att häva denna, liksom av övriga relevanta faktorer, är det svårt att väga olika tendenser mot varandra. Mycket synes dock tala för att en lämpligt avvägd invandring av arbetskraft av temporär natur och syftande att möjliggöra ett effek- tivt användande av redan utbyggda anläggningar skulle innebära en nettovinst för folkhushållet såväl på kort som lång sikt. Betydligt mer avvaktande måste man ställa sig till förslag om att åstadkomma en systematisk immigration under en följd av år i syfte att erhålla de kontinuerliga tillskott till den produktiva befolk- ningen som vår egen demografiska utveckling ej längre skapar. […] Medan moti- veringen för den ovannämnda begränsade och tillfälliga invandringen utgår från att redan gjorda investeringar bundits i anläggningar som kräver ett tillskott av arbetskraft som inte på relativt kort sikt kan göras tillgänglig inom landet, så har man ju helt andra möjligheter att vid inriktningen av de framtida investeringarna ta hänsyn till arbetskraftsläget.70
Vad Jonas Nordenson och Erik Höök, utifrån sin tidshorisont och utifrån en strikt ekonomisk kalkyl, skulle ha sagt om vår tids kontinuerliga flykting- invandring framgår med önskvärd tydlighet.