Begreppet ROMANTISK KÄRLEK i metaforforskning

Inom den konceptuellmetaforiska litteraturen behandlas begreppet KÄRLEK ofta trubbigt och onyanserat som ett begrepp, utan närmare avgränsning eller diskussion (se exv. Lakoff, 2006). Det går även att identifiera att det i normalfallet är en heterosexuell kärleksrelation som förgivettas, något som inte problematiseras (se avsnitt 3.3.3 nedan). Kövecses (1986, 1988, 2000) framhåller samtidigt två kärleksmodeller som han anser vara essentiella om en uttömmande beskrivning av kärleksbegreppet eftersträvas: en ideal modell och en typisk modell.37

Den ideala modellen innebär en idealbild, en drömbild, av hur KÄRLEK uppfattas och bör vara. Kövecses (1988) framhåller att metaforen KÄRLEK ÄR EN ENHET framgångsrikt fångar in denna modell och begreppet KÄRLEK. Kärleksbegreppet är dock mer komplicerat än så, och en mängd begrepp, i det ideala fallet, är nära länkat till den ROMANTISKA KÄRLEKEN: ”liking, sex, sexual desire, respect, devotion, self-sacrifice, admiration, enthusiasm, kindness, affection, attachment, caring” (Kövecses, 1988, s. 35).38 Dessa relaterade begrepp ska dock inte ses som jämlika delar av den ROMANTISKA KÄRLEKEN. Den fysiska närheten (bland annat sex) spelar dock, enligt Kövecses, en väsentlig roll för den ideala kärleksmodellen (se även avsnitt 3.2.1 där Solomon, 1992, framhåller det sexuella som viktigt). I

36 På engelska: JOURNEY; GROWTH/ORGANISM/PLANT; CONSTRUCTION; FUNCTIONING MACHINE; UNITY OF PARTS; INSANITY; PHYSICAL/NATURAL FORCE; SPORTS/GAMES.

37 Att det är ROMANTISK KÄRLEK som definieras påpekas endast vid ett tillfälle, sedan benämns konceptet endast LOVE. Jag antar här att det är den ROMANTISKA KÄRLEKEN som diskuteras.

38 Trots att det här är koncept som diskuteras, noteras dessa inte i kapitäler. Denna inkonsekvens kan även skönjas hos Lakoff och Johnson (1980).

den typiska modellen nyanseras den ideala modellen, och i den typiska modellen är kärleksbegreppet mer realistiskt (Kövecses, 1988, s. 67–70). Den typiska modellen är inte statisk, utan olika scenarier kan ge upphov till olika modeller. Den typiska modellen har också en tydligare kronologisk struktur, då den (typiskt) börjar i sökandet efter äkta kärlek och slutar i att kärleken fullbordas i äktenskapet: intensiteten avtar och kärleken övergår till tillgivenhet (affection) (Kövecses, 1988, s. 68).

Det finns två övergripande skillnader mellan dessa modeller: kontroll och äktenskap (Kövecses, 1988, s. 68). I den ideala modellen är KÄRLEKEN något som påverkar människan. I den typiska modellen söker personen aktivt efter kärlek, där kärleken kulminerar i äktenskapet. Det går alltså att välja att söka efter kärlek, och kanske även välja vem vi ska älska (se även avsnitt 3.2.1 där Newton-Smith (1989) diskuterar en frivillig och ofrivillig kärleksbild). Även tanken att kärleken är något som varar för evigt, en del av en ideal modell, ersätts i den typiska modellen med att den vilda ROMANTISKA KÄRLEKEN övergår i ”fridfull tillgivenhet” i en mer typisk modell (Kövecses, 1988, s. 68; se även avsnitt 3.2.3 då man inom den psykologiska forskningen gör liknande uppdelning). Den ideala kärleksmodellen anses bäst förklarad av metaforen KÄRLEK ÄR EN ENHET, medan den typiska modellen kräver andra metaforer. Denna diskussion påbörjas, men avslutas inte. Men drygt 20 år senare (Kövecses, 2000, kap. 5 och 6) diskuterar Kövecses en skillnad mellan känslor och relationer (vilket förefaller vara det som den ideala och typiska modellen syftar på), och framhåller att en ”master metaphor” för respektive del av KÄRLEKEN kan argumenteras för: KÄNSLOR ÄR KRAFTER och MÄNSKLIGA RELATIONER ÄR KOMPLEXA OBJEKT.39 I den ideala kärleksmodellen, som den presenteras hos Kövecses (1986, 1988), kan man alltså förstå KÄRLEKEN som en KRAFT som påverkar människan, sammanfattad som metaforen KÄNSLOR ÄR KRAFTER. I den typiska modellen har människan istället aktivt tagit på sig rollen att söka upp KÄRLEKEN, samt skaffa sig, och behålla, kontroll över KÄRLEKEN och dess funktioner, sammanfattad som metaforen MÄNSKLIGA RELATIONER ÄR KOMPLEXA OBJEKT. Man kan alltså skönja ett antagande om att olika aspekter av den ROMANTISKA KÄRLEKEN metaforiceras på olika sätt: aspekten KÄNSLA som en KRAFT och aspekten RELATION som ett FYSISKT OBJEKT. Dock, här diskuteras mer allmänna känslor och relationer, där fokus exempelvis ligger på vänskapsrelationen som ett FYSISKT OBJEKT, vilken på olika sätt är väsensskild från en romantisk kärleksrelation. Hos Kövecses motiveras detta av att KÄRLEK och äktenskap redan är väl utforskad, där han bland annat refererar till sin egen forskning (Kövecses, 2000, s. 87). Det går alltså att anta att Kövecses med begreppet KÄRLEK menar både kärlek och kärleksrelation/äktenskap. Detta diskuteras dock inte explicit.

Även i viss empirisk metaforforskning återfinns en diskussion gällande människans aktiva påverkan av KÄRLEKEN. Beger (2011, s. 31–33) påvisar exempelvis att människanofta inte kan påverka KÄRLEKEN i metaforiska uttryck där BEHÅLLARE och ENHET kan identifieras.Dels diskuteras att KÄRLEKEN kan påverka människan: ”Getting lost is a loss of orientation and control, which means that love can interfere with our normal functioning” (Beger, 2011, s. 31), dels att personer inte aktivt bryter med sin partner, utan att de separeras av ”något” annat: ”It just tore us apart as it was more out of spite than real love for the guy I lived with” (Beger, 2011, s. 32, exempel 27). Även i metaforen KÄRLEK ÄR EN MAGNET tydliggörs hur KÄRLEKEN påverkar människan, såsom att en person dras till en annan genom en av naturen given kraft: ”Two people meet. They are not looking for a relationship and yet they are inextricably drawn to each other” (Beger, 2011, s. 63, exempel 73). Detta och liknande uttryck kan relateras till de konceptuella metaforerna KÄRLEK ÄR EN FYSISK KRAFT och KÄRLEK ÄR EN NATURLIG KRAFT som också enligt Kövecses (1988, s. 49–50) belyser tre aspekter av kärleksbegreppet: passivitet, brist på kontroll och behaglighet. När KÄRLEKEN metaforiceras som en känsla förefaller det alltså ofta vara som någonting som ligger utanför människans kontroll, som att bli påverkad av fysiska eller naturliga krafter. Bristen på kontroll över kärleken kan även uppfattas som negativ: ”It felt very sort of like a storm system that takes over the whole sky. You know, like very boiling clouds” (Beger, 2011, s. 66, exempel 78). Det är inte alltid man vill betvingas av en KRAFT.

I metaforen KÄRLEK ÄR ETT STRUKTURERAT OBJEKT tydliggörs istället hur människan aktivt kan påverka KÄRLEKEN, då den kan påverkas och manipuleras (Beger, 2011, s. 32–33). Beger diskuterar här hur olika aspekter av KÄRLEKEN accentueras under loppet av den ROMANTISKA KÄRLEKEN. I början kan vi uppleva KÄRLEKEN som en KRAFT som påverkar oss, men med tiden minskar intensiteten och vi återfår kontrollen:

LOVE is no longer understood as a passive condition we have neither control over nor responsibility for. Instead, the lovers now actively work on their relationship to sustain it. The view of LOVE changes from an irrational romantic one into a factual perspective. (Beger, 2011, s. 69)

Även här framträder att aspekten KÄNSLA accentueras i början och RELATION när känslorna lugnat ner sig och vi återfått kontrollen, vilket man även inom den psykologiska kärleksforskningen tagit fasta på (se avsnitt 3.2.3). Beger diskuterar dock inte explicit olika aspekter av den ROMANTISKA KÄRLEKEN. Att människan kan påverka KÄRLEKEN återfinns också hos Lakoff (2006, s. 190) där han bland annat likställer relationsparterna med resenärer. I Lakoffs argumentation krävs det aktiv handling för att kärleken (här främst kärleksrelationen) ska fungera. Om inget görs så blir resan inte av: “They can remain in the nonfunctional vehicle

and give up on reaching their destinations; They can abandon the vehicle” (Lakoff, 2006, s. 191). Utifrån tidigare forskning förefaller det alltså som att aspekten KÄNSLA i större utsträckning associeras med brist på kontroll och att KÄRLEKEN påverkar människan, medan aspekten RELATION aktivt kan kontrolleras och påverkas.

I tidigare metaforforskning har man alltså på vissa sätt uppmärksammat att KÄRLEKEN metaforiceras på olika sätt, beroende på vad som fokuseras. Detta sker dock ofta implicit, och begreppet KÄRLEK behandlas i merparten av den tidigare metaforforskningen som ett begrepp, där man inte undersöker om olika aspekter av kärleken metaforiceras på olika sätt. Samtidigt diskuterar Kövecses (2000) att känslor och relationer metaforiceras på olika sätt, men då mer allmänna känslor och relationer. Och även om begreppet ofta inte specificeras, går det att anta att det är just en ROMANTISK KÄRLEK som diskuteras. Att ytterligare nyansera begreppet KÄRLEK inom metaforforskningen skulle kunna visa på att olika aspekter av den ROMANTISKAKÄRLEKEN metaforiceras på olika sätt; på samma sätt som Beger kan påvisa att olika informantgrupper metaforicerar KÄRLEKEN på olika sätt. Ytterligare fokus på begreppet ROMANTISKKÄRLEK och dess aspekter skulle således också bidra till en mer nyanserad och rättvisande bild av hur begreppet ROMANTISK KÄRLEK och dess olika aspekter förstås, upplevs och metaforiceras.