Detta avsnitt handlar om två ungdomars beskrivning av en och samma sam- ordnare. Båda två är mycket positiva till samordnarens insats men under deras berättelser framvisas olika bilder av en engagerad samordnare – sam- ordnaren som karismatisk person och samordnaren som advokat.
Den ena pojken heter Elvir och jag träffade honom på en behandlingsavdel- ning. Under intervjun är han pratsam och medveten om sin situation. Hans förmåga att uttrycka sig och beskriva det han upplevt före placeringen gör att jag blir förvånad över att hans livsöde ser ut som det gör. Han är saklig, noggrann och dynamisk i sin berättelse. Flera gånger under intervju ställer jag mig själv frågan ”hur hamnade han här?” (FA 0727)
Elvir: Så han (samordnare Tomas) ringde mig och förklarade att han skulle hjälpa mig och så där. I början var det lite svårt att lita på honom faktiskt, trodde vem va han? Jag hade lite problem med soc, socialen, jag fick ny social (otydligt) men sen när jag träffade honom så var han en jättetrevlig man faktiskt och han förklarade vad han ska hjälpa mig med och jag gillar honom faktiskt jättemycket, litar på han jättemycket och några gånger har jag inte, jag har, jag har inte kunnat prata med socialen, jag har pratat med Tomas istället, att han kan säga till socialen istäl-
let och sånt. Han hjälper mig jättemycket faktiskt, han sätter press på socialen, han vill att de ska göra en bra eftervård till mig. De ska inte bara sätta mig på ett behandlingshem och sen glömma bort mig. Han pratar med mina föräldrar, min mamma och min pappa, och min mamma och pappa gillar honom faktiskt. Han är en bra man och har hjälpt mig jättemycket. Vi hade ett möte och en vecka senare eller nån vecka sen … Han varnar och han kör till soc alltså, eee, han satte press på dem alltså ”Elvir vill ha så mycket idrott, mycket behandling, mycket det, han ska få hjälp med egen lägenhet” för att soc glömmer bort det. (…) Goran: Mmm.
Elvir: Han är en person man kan lita på. Han har alltid hjälpt mig och om jag mår dåligt så ringer han och pratar med mig. Han ringer och frågar hur jag känner mig … jag gillar honom jättemycket faktiskt. (…) Det är som att han är i min ålder. Han är inte i min ålder, (…) men jag kan prata med honom om mina problem och gå träna kanske med honom eller fika. Det känns bra att ha någon som är som han faktiskt.
I början när samordnaren ringde Elvir första gången förknippades han med en socialsekreterare, en vuxen till i hela vårdhavet. Senare, efter att de mötts personligen, modifierades synen successivt. Elvir framställer samordnaren som en person som bryr sig, som hjälper till, som vill honom väl. Elvir jämför samordnaren och socialsekreterarna och samordnaren beskrivs som någon som ”sätter press på socialen” och påpekar vikten av ”en bra eftervård” vil- ket Elvir uppskattar. Dessa superlativer i beskrivningen skapar bilden av en samordnare utöver det vanliga där samordnarens karisma genomsyrar beskrivningen av honom.
Den andra pojken är Ivan som citerades under avsnittet Om skillnaden jäm-
fört med tiden innan och honom träffade jag på en behandlingsavdelning (FA
0720). Han är också positiv till samordnarens insats men hans beskrivning av samordnaren är lite mer formell.
Goran: Ja, vi pratade om hur du upplever den insats som din samordnare gör? Om du kunde exemplifiera nånting som han gör …
Ivan: Alltså, … hur han (samordnare Tomas) arbetar för mig? Goran: Ja, ja.
Ivan: Alltså han är bra. Goran: Mmm.
Ivan: Eee, eem, han pratar bra och tydligt, jag kan förstå vad han snackar om. Goran: Mmm.
Ivan: Om jag inte fattar, han kommer, han hjälper mig för att du ska fatta, han hjälper också bra så, om jag vill säga nånting på ett möte eller nånstans, så kan han alltid säga det för mig istället.
Goran: Ni pratar innan mötet om det, som ni ska berätta, det du vill att han lyfter upp?
Ivan: Om jag vill det, men det beror, i vilken situation, för att oftast då kan jag själv prata. Han tar hand om mötet och jag brukar prata.
Ivan: Men det kan komma, att det finns saker som jag inte vill ta upp, så istället tar han saker för mig.
Goran: Mmm.
Ivan: Typ som han har berättat, han är min andra röst. Goran: Mmm.
Ivan: Det är han som är, … om jag vill att han ska snacka för mig på mötet så behöver jag inte öppna munnen bara säga till honom vad han ska säga.
I intervjun ovan beskrivs samordnarens insats i lite mer formella termer om vi jämför med föregående intervju. Den specifika vokabulär som förknippas med en uppskattande beskrivning av samordnaren förekommer även om tonen i beskrivningen är något mer formell. Samordnaren framställs som en aktör som arbetar för ungdomen, liknande en advokat, och Ivan beskri- ver sig själv som kompetent. Sammantaget framställs samarbetet mellan samordnaren och ungdomen som en form av allians. Ivan säger: ”Han tar hand om mötet och jag brukar prata”. Detta kan ses som en fingervisning om hur samarbetet under ett möte ser ut, det finns en tydlig arbetsfördelning. Samordnaren ansvarar för mötets upplägg och Ivan för sin egen talan.