• No results found

7. Diskussion

7.1. Vad beskriver förskollärare om hur de arbetar med barns inflytande i undervisningen?

I inledningen lyftes det hur förskollärare diskuterat kring undervisning i förskolan. Vallberg Roth (2018) menar i sin studie att vissa förskollärare inte ville använda sig av ordet undervisning eftersom det inte var något de arbetade med i förskolan. Genom de semistrukturerade intervjuerna upptäcktes det att de förskollärare, som undersöktes, valde att undervisa i förskolan och använde sig av begreppet undervisning genom hela samtalet. Det skilde sig i hur de berättade om deras undervisning då vissa ansåg att det endast var styrda aktiviteter och andra framhävde hur det pågick undervisning under hela dagen. Gemensamt ansåg förskollärarna i studien att undervisning är när det finns ett syfte med arbetet på förskolan. Förskollärarnas medvetenhet kring att undervisning ska utgå från ett syfte kan kopplas till Jonssons et al. (2017) förklaring. En medveten och närvarande lärare är den som kan veta hur undervisningen underlättar för lärande, alltså den som är medveten om syftet. I vår studie synliggjordes strategiska handlingar, eftersom förskollärarna ansåg att undervisningssituationerna grundas i ett syfte och ett mål. Vidare kan vi dock förstå att förskollärarna ständigt strävade efter kommunikativa handlingar under majoriteten av undervisningstillfällena eftersom de ville att barnen skulle förstå deras struktur och de ville förstå barnen. I Emilsons (2008) studie visade det sig att strategiska handlingar förekom

framförallt vid disciplinvärden, medan kommunikativa handlingar var vanligare vid demokratiska värden.

För att lyckas med en undervisning, där barnens intresse är utgångspunkten, krävs en medforskande lärare (Vallberg Roth, 2018). Detta faller i enlighet med svaren som samlades in i studien, nämligen att förskollärare ansåg att det behövdes en medforskande och närvarande pedagog för att kunna finna barnens intresse. När en förskollärare var medforskande kunde det förstås som att det var en svag klassifikation, att förskolläraren försökte förändra sin maktposition och därmed vara på samma nivå som barnen. Det kunde även förstås som att en svag inramning signalerades eftersom pedagogen följde barnets väg och lät barnet vara med och bestämma. Oftast syntes inte den starka klassifikationen lika tydligt i förskolan då personalen försökte vara medforskande tillsammans med barnen större delen av dagen, men vid vissa tillfällen förstods det som en stark klassifikation när förskollärarna tillrättavisade barnen, vilket inte nödvändigtvis är negativt eftersom barnen behöver skyddas. Jonsson (2011) påvisar i nuets didaktik hur det behövs en medveten lärare som kan sammanbinda barns nya upptäckter med tidigare erfarenheter. Förskollärares beskrivningar, om framförallt temaarbetet, förstods som att de byggt vidare på barns tidigare erfarenheter och sedan erbjöd ny kunskap. Åberg och Lenz Taguchi (2005) lyfter att pedagogerna ska utgå från barnen, men att det är de vuxna som styr verksamheten. Förskollärarnas beskrivningar gav oss insikten att även de utgick från vissa idéer, och att de på så sätt hade makten över att bestämma vad de ville utgå från, eftersom de inte hade möjlighet att fördjupa sig i allas intressen. Det kunde variera när och hur förskollärarna utgick från barnens intressen. Framförallt upplevdes det som att förskollärarna utgick från barnens tankar vid temaarbete, vilket genomsyrade förskolans verksamhet. Kommunikativa handlingar signalerades genom förskollärarnas temaarbete då de ville få en ömsesidig kommunikation tillsammans med barnen, och att det inte endast skulle vara förskollärarna som lärde ut.

Genom resultatet analyserades det fram att förarbete, underarbete och efterarbete, så som planering, observation samt reflektion var betydelsefullt enligt förskollärarna för hur de kunde skapa förutsättningar för att ta reda på barnens intresse och därmed möjliggöra barnens inflytande. Förskollärarnas strävan efter att ta reda på barnens intressen tydde på en kommunikativ handling, eftersom de verkade sträva efter en samförståelse mellan dem och barnen. Ribaeus (2014), Breathnach et al. (2017) samt Catucci (2018) lyfter likt förskollärarna som intervjuades, att planering är betydelsefullt för att möjliggöra barns inflytande, med

reservation för att pedagogerna är medvetna om hur de möjliggör det och hur de utgår från barnens tankar. Salminens (2013) studie visade att dagliga rutiner och pedagogiska val som lärare gör förbättrar barns inflytande, och att planering av tydlig struktur kring arbetet av barns inflytande på så sätt är viktigt.

I studien framgick det att förskollärarna ansåg att kommunikation var viktigt för att möjliggöra barns inflytande, framförallt lyssnandet. Detta framkommer även i tidigare forskning då den säger att förskollärare ska lyssna till barnens åsikter samt försöka förstå deras bekymmer och intressen (Sandberg & Eriksson, 2010; Pascal & Bertram, 2009; Catucci, 2018; Sommer et al., 2013). Emilson (2008) fick fram i sitt resultat att svag inramning underlättade möjligheterna för barnen att delta på sina villkor. Detta fann vi i beskrivningarna från majoriteten av förskollärarna i vår studie, när de uttryckte att de utformade miljön så att barnen hade möjlighet att bli lyssnade till, vilket tydde på en svag inramning. Även fast förskollärarna i studien lyfte fram hur lyssnandet var ett bra sätt att använda sig av ansågs det inte alltid vara den enda metoden för att upptäcka barnens intresse, eftersom alla barn inte hade samma verbala kommunikationsmöjligheter som andra. De upplevde dock att det kunde vara svårare att möjliggöra barns inflytande när barnen inte verbalt kunde kommunicera, eftersom det kunde vara svårare att nå en intersubjektivitet. Förskollärarnas tankar kan stödjas till Venninens et al. (2014) studie som menar att barns otillräckliga verbala kommunikationsförmåga är en svårighet för deras inflytande. Å andra sidan menar Sommer et al. (2013) att det inte bara är ”barns röst” förskollärare ska lyssna efter utan även tystnad och kroppsspråk.

I studien berättade respondenterna att de använde sig av observation som verktyg till lyssnandet efter barnens intressen, vilket är ett sätt att se till barnens kroppsspråk och agerande. För att närma sig barns inflytande menar Salminen (2013) att förskollärarna behöver ha en förståelse för barnens perspektiv. Bae (2009) belyser vikten av att följa upp barnens initiativ och försöka anta ett barns perspektiv vid möjliggörandet av inflytande. För att närma sig ett barns perspektiv krävs ett barnperspektiv som baseras på insikter som representerar vuxnas realistiska uppfattningar om barns erfarenheter (Sommer et al., 2011; Sommer et al., 2013). I vår studie kan vi i analysen se hur förskollärarna försökte närma sig barns inflytande genom att tyda deras agerande i observationer ur ett barnperspektiv. Detta faller i linje med Sommers et al. (2013) förklaring om att förskolläraren utgår från ett barnperspektiv i observation, vilket innebär vuxnas förståelse av barns uppfattningar. Förskollärarnas beskrivningar av observationer kunde tolkas som en strategisk handling, eftersom de såg barnen som ett objekt vid

observationsstudier, och att de hade ett syfte med att observera dem. Forskning lyfter att många lärare tror sig veta vad barnen tänker, därav är det nödvändigt att förskollärarna alltid är lyhörda i arbetet med barnen och försöker förstå barnets perspektiv (Sommer et al., 2011; Manassakis, 2020). För att kunna utgå från barns perspektiv behöver förskollärarna samtala med barnen för att få fram deras erfarenheter och förståelse av sin egen livsvärld (Sommer et al., 2011; Sommer et al., 2013). En problematik med att förskollärarna använder sig av observation som metod för att möjliggöra barns inflytande, kan vara att barnet gör det kompisen tycker om och inte vad de själva gillar att göra, precis när förskolläraren observerar. Det kan även vara intressant att diskutera vad som avgör att en situation är värd att observera. Är det en situation som förskolläraren vill se eftersom den stödjer hens tankar om barnens intressen eller är det en situation som uppstått flera gånger innan och därför är värd att observera? (Westlund, 2011). Tyvärr frågades inte förskollärarna vad som avgjorde när en situation var värd att observera. Sammanfattningsvis använde sig förskollärarna av ett barnperspektiv vid observation, men försökte närma sig ett barns perspektiv när de kommunicerade med barnen.

7.2. Vilka möjligheter och/eller hinder beskriver förskollärare gällande barns

Related documents