Beskrivning av flyktingarna

I dokument Solidariska vänner kommer göra sitt yttersta för de ukrainska flyktingarna. (sidor 23-28)

6. Resultat & analys

6.1. Beskrivning av flyktingarna

Artiklarna som har analyserats har en tydlig konstruktion av “flyktingen”. I följande avsnitt kommer två olika teman att behandlas som bidrar till diskursen om den ukrainska flyktingen.

Först analyseras texten, den kommunikativa händelsen, därefter följer en analys av den diskursiva praktiken och avslutningsvis den sociala praktiken.

6.1.1. Den arbetsamma flyktingen: möjligheter och risker Den kommunikativa händelsen

“... ukrainare ska få en ärlig chans att komma in i vårt samhälle. De ukrainare som kommer vill försörja sig själva, både för att betala hyran och skicka pengar till släkt som är kvar i krigszonen. (...) Majoriteten av de som kommer har en utbildning.” 2022.04.19 Robert Hannah

& Gulan Avci, Expressen

Citatet från Expressen ger läsaren en tydlig bild av den ukrainska flyktingen. De är utbildade och vill arbeta för att försörja sig själva. De vill inte leva på bidrag från staten utan vill bidra till den svenska välfärden genom att arbeta. Detta är en bild som många läsare kan identifiera sig med, att de flyktingar som nu kommer till Sverige är precis som “oss” vad det gäller utbildning och arbete. Vad det gäller integration på arbetsmarknaden har detta ansetts vara en stor utmaning för flyktingar som kommer till Sverige, mycket på grund av bristande språkkompetens och låg utbildning, men presenteras här som ett icke-problem då de som kommer är arbetsvilliga och utbildade.

Citatet pekar på att de ukrainska flyktingarna vill kunna betala sin egen hyra och skicka pengar till sina nära och kära som är kvar i kriget. Här återfinns två viktiga komponenter: en identifiering och en emotionell aspekt. Svensken kan se sig själv i citatet, en vilja att ha ett tryggt hem som en själv kan betala för. Den emotionella aspekten är viljan att ta hand om de som blivit kvar i otryggheten, viljan att hjälpa och stötta de som är kvar. Detta beskrivs genom att förklara att de ukrainska flyktingarna som kommer vill jobba i Sverige och kunna skicka hem pengar till de som stannat kvar.

“Och i början av månaden varnade till och med regeringen och Arbetsmiljöverket att de som nu anländer riskerar att utnyttjas på arbetsmarknaden.(...) Det leder i bästa fall till att många ukrainska kvinnor och barn kommer att leva i fattigdom. I värsta fall att de utsätts för utnyttjande, exploatering och människohandel.” 2022.04.16 Ledarredaktion, Dagens Nyheter Återigen talas det inte om en risk för att inte integreras på arbetsmarknaden, utan att de som nu flyr till Sverige riskerar att utnyttjas på arbetsmarknaden. I början av artikeln som är citerad här ovan från Dagens Nyheter, beskrivs polisens operation “insats torsk” där en majoritet av de män som greps hade köpt sex av just ukrainska kvinnor. Sexköp och polisens insatser har länge varit en het potatis i nyhetsmedia där ukrainska kvinnor fallit offer för traffickingligor.

Ledarredaktionen väljer att beskriva två utfall för de ukrainska flyktingarna, där det bästa utfallet är att “kvinnor och barn kommer att leva i fattigdom” (Dagens Nyheter, 2022.04.16). Oavsett utfall är det en ganska dyster bild och framtid som målas upp för

flyktingen. Flyktingen tycks inte ha kontroll över sitt egna öde i Sverige, och ledarredaktionen på Dagens Nyheter tycks kritisera integrationen på både arbetsmarknad och i vardagslivet för den ukrainska flyktingen.

“ukrainska flickor kan ha hamnat i klorna på traffickingligor i Sverige”. 2022.03.19 Nuri Kino, Svenska Dagbladet

“Kvinnorättsorganisationen Kvinna till Kvinna varna för att de kvinnor som kommer riskerar att bli utnyttjade.” 2022.04.19 Robert Hannah & Gulan Avci, Expressen

Diskursiva praktiken Produktion

Citaten som har analyserats ovan har skrivits av olika journalister, och vad som kan tolkas, i olika syften. Robert Hannah och Gulan Avci (2022.04.19) som har skrivit artikeln för Expressen, som är en obunden liberal tidning, är själva aktiva liberala riksdagsledamöter sedan 2014 (riksdagen.se). Strömbäck (2009) hävdar att många politiker tycker att det är viktigt att synas i media, eftersom att media anses ha makten att bygga upp eller bryta ner politiker. I artikeln som Hannah och Avci har skrivit görs det många försök att bryta ner den sittande socialdemokratiska regeringen och statsminister Magdalena Andersson, vilket kan tolkas som att det görs i ett politiskt syfte att vinna poäng hos läsaren inför kommande riksdagsval. I artikeln ser vi hur Hannah och Avci använder sig av alla maktens tre ansikten: det politiska beslutsfattandet; dagordningen; samt makten över tanken (Strömbäck, 2000). Detta görs genom att de både är politiskt aktiva riksdagsledamöter och väljer att föra fram politiska poänger i en debattartikel genom en mediekanal för att potentiellt kunna påverka dagordningen.

Ledarredaktionen i Dagens Nyheter står för det andra citatet som analyserats, där den politiska inriktningen för tidningen är oberoende liberal. Dagens Nyheter framställer sig som en tidning som “konstaterar vad som har hänt” och det kan då antas att Ledarredaktionen inte lägger mycket värderingar i vad de skriver utan framställer fakta om en händelse neutralt (dn.se). Det är dock inte helt neutralt eftersom att tidningen är oberoende liberal, alltså förekommer viss värdering. Texten som Ledarredaktionen har producerat pekar på många risker för flyktingarna på arbetsmarknaden samtidigt som artikeln indirekt talar om det stora ansvaret landet har för de flyktingar som vi tar emot. Texten anses ha någon slags bakomliggande värdering och kritik mot myndigheternas beredskap och det ukrainska flyktingmottagandet.

Nuri Kino är journalist och aktivist som arbetar för skydd av minoriteter i Syrien och Irak (svd.se). Nuris perspektiv kan anses ha fokus på flyktingars och minoriteters rättigheter p.g.a. hans aktivism inom området. I Kinos artikel finns exempel på hur hans journalistik kan komma att förstärka bilden och diskursen av de ukrainska kvinnor och flickor som utsatta och som potentiella offer för människohandel: vid två olika tillfällen nämner han hur busschaufförer larmar om att flickor kan “ha hamnat i klorna på traffickingligor” (Svenska Dagbladet, 2022.03.19).

Konsumtion

I artiklarna som analyserats återfinns många exempel på hur de ukrainska kvinnorna, och flickorna, kommer att utnyttjas och falla offer för människohandel. Detta får läsaren att sympatisera med flyktingarna eftersom att de riskerar att bli offer på nytt när de har anlänt till Sverige. De ukrainska flyktingarna flyr en otrygghet i sitt krigshärjade hemland för att mötas av en ännu större otrygghet i Sverige. Läsaren sympatiserar och känner en ännu större självklarhet att hjälpa de som flyr, och en vilja att ta hand om dem när de väl anländer. Här skapas en social närhet, istället för en social distans (Larsson & Sohlberg, 2014), eftersom att

de ukrainska flyktingarna målas upp på ett sådant sätt som får läsaren att lättare kunna identifiera sig med dem. De ukrainska flyktingarna ingår i vår “grupp” som européer, och därmed uppstår en social närhet som kan bidra till en minskad produktion av fördomar.

Sociala praktiken

Analysen av den sociala praktiken innebär överväganden om den diskursiva praktiken reproducerar eller omstrukturerar diskursen, och vilka effekter detta får på den sociala praktiken (Winther Jörgensen & Philips, 2017). Analysen av den sociala praktiken innebär hur den kommunikativa händelsen påverkar individen och det sociala sammanhanget den finns i.

Enligt diskursteorin är identitetsskapandet och skapandet av samhället flytande och en del av den diskursiva processen. Genom artiklarna skapas den ukrainska identiteten som välutbildade, välvilliga, och bidragare till samhället, men också potentiellt utsatta och föremål för utnyttjande i Sverige. Diskursen i fråga både reproducerar och utmanar den rådande diskursordningen kring de ukrainska flyktingarna: de är både välutbildade och bidragande till arbetsmarknaden, samtidigt som de kan komma att falla offer för fattigdom och människohandel (Winther Jörgensen & Philips, 2017).

Medias makt förekommer i form av att de utestänger andra tolkningar och tidigare diskurser kring flyktingar, eller åtminstone producerar en ny diskurs kring de ukrainska flyktingarna som något annorlunda från andra flyktingar. De politiska handlingarna i fråga blir att utmana den tidigare diskursen om flyktingar, och på så sätt omkonstruera verkligheten (Winther Jörgensen & Philips, 2017).

I de texter som har analyserats i det här avsnittet framgår det att det är politikerna och journalisterna som har makten över diskursen. Det är inte de ukrainska flyktingarna själva som talar: deras röster hörs väldigt lite i det urvalet vi har. Högt uppsatta aktörer är dominanta vilket kommer på bekostnaden av att de som faktiskt är subjektet i frågan inte kommer till tals. Hur debatten tas emot i det offentliga styrs mycket av vem och i vilken utsträckning som får utrymme att tala om en viss fråga, i detta fall migration och flyktingen (Chouliaraki &

Zaborowski, 2017). Dessa högt uppsatta aktörer kan genom mediekanaler och medialisering ta makten över språket och styra över språkbruket och därmed forma porträtteringen av

“flyktingen” och på så vis skapa och styra dominerande sociala föreställningsramar. Detta är vad som kallas för Foucaults sanningseffekter (Svensson 2019).

6.1.2. Mammor och barn

I majoriteten av artiklarna som analyserats har flyktingen beskrivits som kvinnor och barn, vilket till största delen är de som flyr Ukraina, och ofta som en hel eller delar av en familj.

Den kommunikativa händelsen

“Senast vinkade han av en mormor med tre barnbarn med färdriktning norrut, mot Sverige.

Hon hade lämnat döttrar och svärsönerna bakom sig. De är kvar och krigar, så mormor fick ta alla barnen och ge sig av.” 2022.03.13 Jenny Nordberg, Svenska Dagbladet

“Hon själv var tvungen att fly med sitt barn. Hennes man krävde att de lämnade, men han är kvar och försvarar sitt land.” 2022.03.19 Nuri Kino, Svenska Dagbladet

Citaten ovan får läsaren att tänka att de som stannar kvar i Ukraina är hjältar som slåss för sitt land. Likväl är de som flyr hjältar då de tar med sig barn och barnbarn för att ge dem en ny trygghet i ett främmande land. Schemer (2012) förklarar att medierapportering kring migranter och invandring ofta är överväldigande negativt, men i citatet ovan (och nedan) är det snarare en positiv bild som målas upp, även om själva flykten målas upp som något utmanande och livsomvälvande. Flyktingen är kvinna eller barn, och liknas med “oss”. Det blir därför svårare

för läsaren att distansera sig själv från flyktingen, och stereotypiska attityder som ofta är framträdande gällande flyktingar och invandrare blir frånvarande.

“Sedan fylls bussarna av ukrainska flyktingar. I de allra flesta fall är det barn med sina mödrar.” 2022.03.19 Nuri Kino, Svenska Dagbladet

I många av artiklarna som har analyserats har författaren tryckt på att det är barn och deras mammor som nu flyr och kommer till Sverige. Ovanstående citat är ett av många exempel på detta. I rapporteringen om de flyktingar som kommer från ukraina läggs stor vikt vid att nämna att det är just mammor och deras barn som flyr. Enligt Nilsson (2017) finns det olika dimensioner för att påverka och förändra fördomar, varav en strategi är en känslomässig sådan, vilket kan tyckas vara framträdande i texterna som analyseras. Journalisterna använder sig av känsloladdade ord och fraser såsom “mödrar”, “hon hade lämnat döttrar och svärsöner bakom sig”, och “de gick i kyrkan varje dag”, vilket kan bidra till en känslomässig identifiering med de som flyr.

“Familjen bodde drygt en timme från huvudstaden Kiev i ett funkishus de byggt från grunden.

Livet var lugnt med katt och hund. De gick i kyrkan varje dag.” 2022.03.20 Erik Nilsson, Svenska Dagbladet

Nilsson (Svenska Dagbladet, 2022.03.20) beskriver ovan en ukrainsk familj som flyr från sitt hemland till Sverige. Om författaren hade valt att inte förklara att familjen bodde i Kiev, hade familjen lika gärna kunnat vara svensk. Ordvalen i citatet ovan målar upp en tydlig familjebild som många svenska kan identifiera sig med: funkishus, husdjur och en religion som sen länge är etablerad och accepterad i Sverige. Citatet får läsaren att identifiera sig med familjen som nu flyr, det hade lika gärna kunnat vara en familj från vår huvudstad, Stockholm. Detta gör att läsaren skapar sig ett “vi” tillsammans med familjen och en social närhet istället för social distans. Social distans är ett grundläggande fenomen i att förstå stereotyper och citatet ovan blir ett tydligt exempel på hur författaren målar upp en närhet och likhet för att få läsaren att sympatisera med de ukrainska flyktingarna (Nilsson, 2017).

Genom att skapa en närhet till de som flyr kriget i Ukraina blir det lättare för medborgaren och staten att rättfärdiga mottagandet av flyktingarna. Citatet reproducerar förståelsen av att flyktingarna är en del av “oss”, att det lika gärna kunde vara krig i Sverige och att svensken är flyktingen, vilket uppmanar läsaren att sympatisera. Detta blir särskilt intressant i ljuset av flyktingvågen 2015 då Sverige anpassade flyktingmottagandet till en EU-miniminivå: då skulle Sverige strama åt mottagandet med hjälp av bl.a. gräns- och identitetskontroller.

“Ukraina ska aldrig behöva betvivla stödet från sina europeiska syskon.” 2022.02.26 Märta Stenevi & Per Bolund, Aftonbladet

Diskursiv praktik Produktion

För den här diskursen har alla citat förutom ett kommit från samma tidning, Svenska Dagbladet.

Redaktionen förklarar själva att syftet med tidningen är att informera, kritiskt granska, upplysa och driva opinion. Ledarsidan är obunden moderat som redigeras på värdegrunder om liberalism och konservatism (kundservice.svd.se). Jenny Nordberg är utrikeskorrespondent, journalist och författare (svd.se). Erik Nilsson är politikreporter (svd.se) och Nuri Kino, som nämnt i föregående avsnitt, journalist och aktivist för skydd av minoriteter i Syrien och Irak (svd.se). Till skillnad från många av journalisterna i föregående avsnitt om den arbetsamma

flyktingen är inte de här journalisterna politiskt aktiva, förutom Kino som är aktivist. I texterna som har analyserats framgår det inte finnas någon framträdande, eller bakomliggande, politisk agenda.

I Kinos artikel (Svenska Dagbladet, 2022.03.19) återfinns flera exempel på en intertextuell kedja. (Winther Jörgensen & Philips, 2017). Den intertextuella kedjan identifieras som att flera citat och meningar återkommer i olika former genom artikeln. Han skriver t.ex.

hur “bomber föll på barn i Ukraina”, “andra barn som redan är i Sverige har också förlorat sina pappor”, och “hon var själv tvungen att fly med sitt barn”. Den intertextuella kedja återfinns även i Nordbergs artikel (Svenska Dagbladet, 2022.03.13) i citatet “de är kvar och krigar, så mormor fick ta alla barnen och ge sig av”. Brune (SOU 2005:41) förklarar hur artiklar som gestaltar flyktingar, oavsett syftet med artikeln, bidrar till en andrafiering och därmed ett skapande av “vi” och “dem”. De flyktingar som kommer från Ukraina andrafieras således eftersom de porträtteras som en utsatt och sårbar grupp som riskeras att utnyttjas.

Nilssons artikel (Svenska Dagbladet, 2022.03.20) visar exempel på en interdiskursiv kedja. Det refereras flitigt till flyktingkrisen 2015: “Moderatstyrda Östra Göinge är fortfarande hårt prövat efter att ha tagit emot flest förra flyktingkrisen”, “... en av de kommuner som tagit emot allra flest flyktingar per capita...” och “många av de som inte ville hjälpa till 2015 har nu en ukrainsk flagga vid sitt kommunhus”. Det framgår alltså att journalisten använder sig av en tidigare diskurs kring flyktingmottagandet 2015 för att bygga upp den aktuella diskursen kring de ukrainska flyktingarna. Det framgår att det inte fanns lika mycket välvilja och vilja att hjälpa under krisen 2015, en välvilja som vi ser återfinnas i diskursen kring de ukrainska flyktingarna som mammor och barn.

Detta kan vidare förstås genom Strömbäcks (2000) teori om maktens tre ansikten, där det tredje ansiktet handlar om makten som media besitter. Den specifika makten som media besitter är en slags kultivering och ett resultat av en omedvetenhet hos individen om hur media påverkar de egna tankarna. I Nilssons artikel (Svenska Dagbladet, 2022.03.20) förstås flyktingkrisen 2015 som något negativt och krävande för Sverige och dess kommuner, medan flyktingvågen från Ukraina beskrivs i termer av mödrar och barn som är i behov av skydd för att inte utnyttjas eller bli ytterligare utsatta.

Citatet som är taget från Aftonbladet är skrivet av politiker som är aktiva i Miljöpartiet, Märta Stenevi och Per Bolund. Stenevi och Bolund använder sig av maktens tre ansikten genom att skriva en debattartikel och på så sätt påverka den allmänna opinionen (Strömbäck, 2000).

Till skillnad från debattartikeln skriven av de liberala riksdagsledamöterna Avci och Hannah i föregående diskurs, så är inte artikeln i sig kritisk mot sittande regering, istället uppmanas det till ökat stöd för Ukraina och de som flyr kriget. Det intressanta med citatet är att det målas upp en bild av att vi, Sverige och Ukraina, är europeiska syskon och att de aldrig ska tvivla på det svenska stödet. Detta bidrar till diskursen om mammor och barn: att europeér är alla en del av samma familj. Det är inte bara ukrainska mammor och barn som flyr, det är våra syskon som nu i behov av hjälp och stöd. Stereotypifiering sker genom exklusion mellan grupper och individer, men i det här fallet ser vi det motsatta (Hall, 1997). Stenevi och Bolund skapar en inklusion vilket blir en slags vi-ifiering, istället för en andrafiering. Texten förstärker således diskursen kring mammor och barn.

Konsumtion

Vad det gäller konsumtionen av texten kan det verka som att läsaren ska sympatisera och skapa sig ett känslomässigt band till de flyktingar som nu kommer till Sverige. Kvinnor och barn har, i alla tider, ansetts vara de mest utsatta, särskilt i tider av krig och osäkerhet. Språket spelar här en maktroll, då läsaren med sina tidigare värderingar och erfarenheter av att själv vara barn eller förälder, kan förstå att gruppen är utsatt och i behov av hjälp och stöd. Det blir således lättare för individen att ta emot flyktingarna, och för staten att rättfärdiga ett större mottagande

och en uppmontering av flyktingmottagandet som sedan 2015 blivit nedmonterat. Enligt socialpsykologin styrs åsikter och handlande av en självförstärkande logik för att undvika kognitiv dissonans (Nilsson, 2017). Texterna som analyserats kan alltså förstås utifrån denna logik: konsumenten tar hjälp av tidigare erfarenheter om kvinnor och barn som utsatt grupp, samtidigt som effekterna av flyktingvågen 2015 påminner läsaren om hur ansträngt läget kan bli i landets kommuner och för dess invånare.

Sociala praktiken

Diskurser bidrar till att skapa sociala identiteter och kunskapssystem. Genom den kritiska diskursanalysen kan föreningen mellan texter och samhälleliga strukturer och processer belysas (Winther Jörgensen & Philips, 2017). I diskursen kring mammor och barn framställs flyktingarna som kommer som endast mammor och barn, de tillskrivs en grupptillhörighet och gruppidentitet snarare än att se dem som unika individer som flyr kriget. Dock har mammorna och barnen själva ingen makt över diskursen eftersom att de inte får komma till tals i någon större utsträckning, och finnes således längst ner i rösthierkin (Chouliaraki & Zaborowski, 2017). I enlighet med Laclau och Mouffes teori om att makt frambringar kunskapen om det sociala och våra identiteter (Winther Jörgensen & Philips, 2017), kan diskursen förstås som att den definierar de sociala relationer och identiteter som de ukrainska flyktingarna besitter.

Konformitet förklaras som att individen anpassar sig till majoritetens föreställningar och normer om det sociala livet och de sociala relationerna. Informativ och kognitiv påverkan är när individen förlitar sig på majoritetens uppfattningar om verkligheten och att denna uppfattning utgörs av korrekt information (Nilsson, 2017). Denna teorin går att applicera på nyhetsrapporteringen kring den ukrainska flyktingen som mammor och barn. Även fast det stämmer att det är flest kvinnor och barn som är på flykt från kriget i Ukraina så bidrar detta till att konstruera diskursen. Tidningar och journalister reducerar ner flyktingarna till mammor och barn, och framställer detta som fakta. Individen tar till sig av informationen som vedertagen vilket då cementerar bilden av de ukrainska flyktingarna. Detta blir till en stereotypisk bild av den ukrainska flyktingen: det som anses som allmänt sant tillskrivs då även till varje individ som tillhör gruppen (Nilsson, 2017). Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv bidrar den här stereotypiseringen till att skapa konventioner om de ukrainska kvinnorna och barnen, det vill säga tillskriver dem egenskaper som dem själva inte får styra över (Wennberg, 2010). Genom att inkludera de ukrainska flyktingarna i “den europeéiska familjen” skapas en vi-ifiering där flyktingarna inte ses som annorlunda från “oss”, de är oss.

I dokument Solidariska vänner kommer göra sitt yttersta för de ukrainska flyktingarna. (sidor 23-28)