6 Hur har det blivit? Förhållandet mellan innehåll och organisering
7 Hur har det blivit? Förhållandet mellan högskola och skola
7.2 Beskrivningar och reflektioner från rektorer
Texterna från rektorerna handlar mera om innehållet i den skolförlagda tiden än om förhållandet till högskolan. Följande citat ger dock en belysning av frågan:
”Skolans organisation med dess komplicerade strukturer i olika former av samarbetsgrupper måste tidigt synliggöras för studenterna. Kursplanen bör integreras i skolans dagliga verksamhet. Jag skulle vilja föreslå att varje skola hade en handlingsplan för arbetet med studenterna. I denna handlingsplan bör det framgå att dialogen mellan den enskilda skolan och Lärarhögskolan är central. Viktiga aktörer blir skolledare, samordnare, handledare, praktiklärare och naturligtvis studenterna.” (7R)
En annan skolledare (6R) betonar att kontakten med högskolan under dessa år varit mycket givande ur många synvinklar.
”Det som varit bra är:
• En vitaliserad pedagogisk diskussion mellan vår personal och de studerande • En ökad möjlighet för personalen att gå kurser
• En större vuxentäthet bland barnen”
”En positiv del är också vår möjlighet att finnas med i en dialog med Lärarhögskolan om utbildningens utformning”, skriver en annan skolledare (5R). En annan rektor (3R2) använder i sin beskrivning och reflektion ord och
uttryck som ”tack vare det nya systemet”, ”samarbetet med Malmö högskola fungerar alldeles utmärkt” och nämner att olika möjligheter öppnats ”genom vårt avtal med Malmö högskola”.
7.3 Beskrivningar och reflektioner från samordnare
på partnerskolor
När skolans samordnare beskriver vad de gör finns följande punkter som mera direkt berör samarbetet med högskolan.
• Vara en samtalspartner för lärarna: ständigt ge information från högsko- lan, ge stöd åt osäkra lärare, ibland gå med in på en students lektion och stötta läraren i samtalet med studenten, avgöra om praktikläraren behöver kontaktas m.m.
• Att tillsammans med rektor och lärare förbereda möten med praktiklära- ren (eller på högskolan) kring studenternas prestationer.
• Vara i ständig dialog med praktikläraren
• Vara länken till högskolan och delta i de möten som högskolan kallar till. Delta i diskussioner med andra partnerområden.
• Informera studenterna om möjligheterna att arbeta med examensarbetet kring frågor som är angelägna på partnerområdet.
• Möjliggöra för skolans lärare att kunna delta i seminarier antingen på sko- lan eller högskolan.
Samordnarna känner sig alltså som länken till högskolan och försöker på olika sätt ordna så att även andra lärare på skolorna ska få del av utbytet med högskolan.
Flera nämner djupare och närmare relationer med högskolan, att man får möjlighet att ta del av nya idéer genom studenterna och att man erbjuds kurser och seminarier.
Även kritik förekommer i reflektionerna: ”Tyvärr har dock våra lärare inte fått så mycket respons av lärarhögskolan, ex. billigare fortbildning, endast förs- ta året hade vi något enstaka seminarium på våra skolor. Pga detta har engage- manget för partnerskolearbetet börjat dala betänkligt under denna teminen.” (2S) Den typen av kritik kommer även från andra samordnare, men i ett sam- manhang där positivt och negativt blandas: Man har inte fått den skräddarsyd- da fortbildning man hoppats på, rabatten på den uppdragsutbildning man köp- te blev mindre än man hoppats och man har blivit besviken på inställda kurser, som samlat för få deltagare. Dock tillägger man: de som gått har varit bra.
En samordnarröst (7S2):
”Först vill jag säga att jag är i stort sett mycket nöjd med partnerskolesyste- met. --- Jag skulle önska att man kunde förändra synen på att vara partners- kola. Det skulle vara attraktivt att vara ”utvald” av Högskolan, att få för-
troende att ta hand om den skolförlagda undervisningen där teori ska kopplas till praktik.24
Detta kan säkert göras men jag skulle tro att det kostar. Som det är nu i flera kommuner att ‘det är arbetslagens ansvar’ att vara lärarutbildare och ingen extra ersättning utgår kan man ju bara beklaga synen på det arbete som ska göras --- det är ingenting värt. Visst, man erbjuds i gengäld extra fortbild- ning. I dagens skola med stor arbetsbörda kan det vara svårt att känna att den- na extra fortbildning kan kompensera det merarbete som det faktiskt är att vara handledare. Man får kanske kompensera med tid istället för pengar.”
I denna text märks en tydlig vilja från samordnaren att arbeta tillsammans med högskolan med studenterna på ett djupare sätt. Men hindren finns i det ekono- miska, i avtalen inom kommunerna, menar samordnaren och önskar få tid som ersättning för detta arbete. Om det i detta uttalande även ligger en kritik mot högskolan som inte betalar mer till kommunerna än tidigare, är oklart.
7.4 Beskrivningar och reflektioner från lärare
på partnerskolor
Lärarnas beskrivningar av förhållandet mellan högskolan och skolan är väl- digt få och kortfattade. Förmodligen beror detta på att lärarna mer gått in på vad man faktiskt arbetar med än på förhållandet till högskolan. En intressant fråga kunde vara om det faktiskt är så att ” hälsan tiger still”, men en sådan slutsats är inte möjlig att dra ur detta material.
Några få uttalanden får illustrera frågeställningen.
Att respektera våra olika verksamheter och att samarbeta kring studenterna är ju ett mål. Om detta skriver en lärare ”Det är också av vikt att högskolan respekterar den vardagliga verklighet som studenterna befinner sig i ute på fäl- tet. Partnerskolesystemet är en tillgång både för skolan och högskolan.” (4L2) En annan lärare från samma område säger att direktiven i somliga fall varit lite luddiga (4L3).
I en i övrigt också mycket kortfattad text står följande ”Vi hoppas på ett fort- satt samarbete, men gärna mera kontinuerligt.” (5L1). På ett annat ställe skymtar det fram att vi fortfarande inte nått varandra helt: ”signalerna från högskolan känns ibland förvirrande. Vi får veta att de ska se så mycket som möjligt... Samtidigt ska vi lyssna på de lärarstuderande och deras behov. En sak är säker, de lärarstu- derandes behov och högskolans önskemål är inte alltid de samma.” (8L2)
En något annorlunda bild ger den lärare som skriver: ”Jag tycker att lärar- högskolan anstränger sig för att samarbetet ska fungera.” (6L2)
7.5 Beskrivningar och reflektioner från
högskolans praktiklärare
Liksom för övriga grupper är det inte heller från högskolans praktiklärare några längre uttalanden om förhållandet mellan högskola och skola. Detta är inte kons- tigt med tanke på att huvuduppgiften var att beskriva och reflektera kring vad man faktiskt gör inom partnerskolesystemet och att dra fram sådant som varit bra resp. mindre bra. I det sammanhanget kan frågor om förhållandet mellan högskola och skola komma med och det finns hos några en del sådana uttalanden.
En möjlighet till fördjupat samarbete är att man som högskolelärare är knu- ten till ett fåtal skolor och därigenom kan arbeta närmare dessa än i det tidiga- re systemet. ”Det är en fördel att få koncentrera sina skolbesök på ett litet antal skolor och därmed kunna fördjupa kontakten med skolans personal till gagn för studenten” (1P). Detta att ha sina studenter på ett fåtal skolor nämns också som något positivt av en annan praktiklärare (4P) som nämner fördelarna med att snabbare kunna sätta sig in i skolkoden, och därmed lättare kunna förstå vad studenterna talar om, liksom fördelen med att arbeta nära en samordnare som tar ett helhetsansvar för studenternas utbildning. ”Vi har under våren kontinu- erligt träffats alternativt hörts per telefon och då kunnat pratat öppet kring de små tveksamheter som kommit upp kring våra studenter. ”
”Kontakten med handledarna känns väldigt bra nu när vi alla känner varand- ra bättre och att vi kan sitta i en liten grupp och ta upp frågor kring fältdagar och den kommande långpraktiken. Övergripande fungerar verksamheten bra med områden som betonas extra varje termin på partnerskolorna, här tar part- nerskolan ett bra initiativ. Det känns som att vi pratar mer samma språk nu.” (2P) Så står det i ett citat.25På ett annat ställe uttrycker man det så här: ”Dessutom är det bra att praktikskolor har direkt kontakt med lärarutbildning- en, som blir lite mer ‘personlig’ på detta sätt.” (7P)
En av praktiklärarna (8P) har fått många negativa kommentarer från lärar- na på partnerskolorna där man påtalar det dåliga samarbetet med lärarutbild- ningen eftersom det brister i information. Praktiklärarens bild av denna situa- tion är att den information som lämnats till rektor och samordnare stannat där och därför ej nått lärarna. Den bild jag får vid ett möte med förvaltningschef och ett par skolledare tyder på att det skett en del missförstånd och att man talat förbi varandra, vilket man ska försöka rätta till.
En annan praktiklärare (5P) har upplevt situationen så här:
” Det som varit mest negativt i fråga om partnerskoleverksamheten har främst varit
• att många med ledarfunktion inom skola och förvaltning i X kommun (Min
ändring) har uppvisat en fördomsfull attityd till lärarutbildningen,
• att allt för många av skolornas personal upplever sig ”tvingade” till att delta inom ramen för partnerskolesystemet,”
Inom det område, den kommun, som beskrivs ovan, har det funnits en del hin- der att övervinna kring förhållandet mellan högskola och skola. Vid senare samtal med praktikläraren har jag fått den uppfattningen att man närmat sig varandra och att samarbetet utvecklas alltmera i positiv riktning.
Som en sammanfattning av frågeställningen tror jag ändå man kan använda följande utsaga: ”När det gäller att lyfta fram något bra vill jag inte plocka fram någon detalj utan partnerskoltanken som helhet, --- Numera betraktar vi stu- denten gemensamt från högskola och skola – Vi har ett gemensamt ansvar att göra en god utbildning för studenterna. Samarbetet präglas av ömsesidig respekt och det är inte längre ‘vi och dom’. Naturligtvis finns det kvar lärare och för den skull även högskolefolk som inte känner igen sig i denna beskrivning, men ju mer inblandad man blir i äkta samverkan desto tydligare blir det att det finns vins- ter för alla inblandade. Detta är ju ett fantastiskt resultat av en försöksverksam- het och här finns mycket gott att hämta inför den nya lärarutbildningen.” (6P)
25(Med tanke på att jag tidigare pekat på hur svårt det är för studenter och skolor att
frigöra sig från gamla begrepp som ”handledare” och ”praktik” kan det behöva sägas någonstans i en kommentar att även hos högskolans praktiklärare som har som upp- gift att implementera det nya synsättet lever sådana ord kvar! Det säger nog en del om svårigheten att ”vända oceanångaren”!)
En annan ”vi och dom”- fråga gäller följande:
Genom partnerskolesystemet har förändringar gjorts som har inneburit att förväntningarna ökat på lärarna på partnerområdena att diskutera didaktiska frågor och att ö h t delta i reflektioner med studerande kring innehållsfrågor på ett helt annat sätt än i den tidigare utbildningen. När inte längre en s.k. ämnes- metodiker/didaktiker följer studenterna på deras praktik utan examinationen sker av en praktiklärare som endast i undantagsfall har samma ämnesinrikt- ning som studenten blir det ju mera av generalistkunskaper som praktikläraren kan bedöma. Det samråd vid examinationen med partnerområdets lärare som praktikläraren har, blir därför nödvändigt även ur även denna synpunkt.
De rent ämnesmetodiska frågorna kommer i större utsträckning med den nya uppläggningen att vila på partnerområdets lärare. En del ämnesdidaktik återfinns givetvis i olika s.k. ämneskurser men även här har lärarna på skolan fått en annan roll. När partnerskolesystemet skulle genomföras var detta en av de verkligt kritiska punkterna som diskuterades livligt inne på högskolan. Hade verkligen lärarna ute sådana metodiska och didaktiska kunskaper att det här skulle kunna fungera? Skepticismen var stor på sina håll.
När man därför läser praktiklärarnas reflektioner är det intressant att se, att denna fråga inte direkt tas upp av någon! Däremot förekommer det i flera tex- ter en önskan om kompetensutvecklingsinsatser för lärarna på partnerskolor- na. Det uttrycks både som att man från skolorna själv önskar detta och som ett behov som praktiklärarna sett. Däremot finns det inget ”vi och dom”-tänkan- de i själva skrivningarna, så att man uttrycker sig nedvärderande till den insats som gjorts på skolorna vad gäller denna fråga. Vad kan det bero på? Här får det bli gissningar. Den första gruppen praktiklärare var givetvis rekryterad bland dem som såg partnerskolesystemet som positivt, även om vissa var skeptiska till en del saker och även då till denna del av paradigmskiftet. Sen är det nog så att de två åren av nära samarbete med lärarna kan ha bidragit till att man inte intar en negativ attityd, eller åtminstone inte uttrycker den.
Jag är däremot övertygad om att ”vi och dom”-synen fortfarande finns kvar hos en del lärare inom lärarutbildningen, som inte har den tilltro till ”fältet” som systemet grundas på. Kanske då i mindre utsträckning hos sådana lärare som prövat på partnerskolesystemet i egenskap av praktiklärare. Dock kan det även inom denna grupp finnas lärare som fått sin negativa syn förstärkt genom upplevelser man haft på partnerområdet. Sådana synpunkter har också fram- förts vid diskussioner om den nya lärarutbildningen och utformningen av den verksamhetsförlagda tiden där. Som helhet tycker jag mig dock uppfatta att tilltron till ”fältet” ökat under de senaste åren.
Exempel på vad praktiklärare uppfattar som bra eller mindre bra inom partnerskolesystemet – högskola och skola
Praktiklärare A (7P)
Vad är mindre bra?
- Att det fortfarande finns lärare ute på skolorna som väntar på detaljstyrande direktiv från ”Lärarhögskolan” – detta är något jag kommer att försöka arbe- ta bort under innevarande år. Min önskan är att lärare vid partnerskolor ska ha ännu större tilltro till sin egen förmåga att skapa gynnsamma lärorika situ- ationer för de studerande. Alla kan/bör/måste inte göra precis likadant efter ett på förhand uppställt schema. Lärarna måste förstå att det är kvaliteten som ska stå i fokus!
- Brist på ämnesdidaktiskt kunnande hos handledande lärare – lärarutbildaren är ju själv begränsad till egna ämnesområdet...
Praktiklärare C (1P)
Bra
• Genom att skolans personal på ett tidigt stadium i studenternas utbildning regelbundet möter studenterna i autentiska situationer av olika slag är det lät- tare att tidigt i utbildningen bilda sig en uppfattning om studenternas utveck- lingspotential och då kanske främst när det gäller deras sociala kompetens. Högskolelärarens omdöme får helt naturligt också en större tyngd när omdö- met kan grundas på, att många personer i studentens omgivning har bidragit med sina uppfattningar.
7.6 Vad säger studenterna?
Eftersom ingen av undersökningarna som riktades till studenter hade frågan om förhållandet mellan högskolan och skolan som en speciell fråga är det svårt att se i vad mån studenterna hittat saker som visade på ett gott eller mindre gott förhållande. De har ju heller inte som representanterna för skola eller högsko- la något annat att jämföra med. De uttalanden som kommer fram kan sägas ha hittats i ”bisatser” när studenterna talat om något annat.
När det gäller synen på lärarnas kunskaper, på högskolan resp. skolan kan man kanske i följande uttalande ana lite av ”vi och dom”- känslan (Jönsson 2001 s. 13):
Lärarna på partnerskolan framhåller ju sig som verkligheten och på Lärarhögskolan har man ibland idéer och tankar som går stick i stäv och då kan jag känna det som att, här gäller det att hitta en balans för båda bedömer en. Jag är inte säker på om det är så bra med den ordningen. (MaNO 1-7)
Vidgar man perspektivet högskola till att innefatta även studierna i Lund, vil- ket ju borde vara en självklarhet, blir det mera problematiskt. Vid vissa institu- tioner i Lund förekommer en syn på eller en attityd till lärarutbildning och sko- la som är djupt problematisk inte bara i förhållandet till skolan utan även till utbildningen som sådan. (Jönsson 2001 s. 25)
Detta fenomen är i sig inte något nytt utan något vi till en viss del levt med. Allmänt kan man säga att förhållandet mellan Malmö och Lund ändå blivit mycket bättre genom de täta kontakter som funnits bl.a. sedan grundskollä- rarutbildningen startade 1988. På många håll finns också ett gott samarbete. Ofta fungerar samarbetet utmärkt på en övergripande nivå, medan det ibland kan vara problem på lärarnivå. Men nytt gnissel i maskineriet uppstod på vis- sa håll genom partnerskolesystemet och lärarutbildningens behov av att vara en yrkesutbildning.
Studenterna lyfter också fram informationsproblemen mellan högskolan och skolorna som ett problem. Ute på partnerskolorna känner man inte alltid till vad som sker i utbildningen. (Jönsson 2000 s. 20):
”Partnerskolan verkar inte veta hur utbildningen är upplagd och hur det hela är tänkt. Partnerskolan borde fått kursmålen så de kunde driva på studenternas utveckling effektivare.
Återkopplingen fungerar inte fullt ut eftersom lärarhögskolan inte skickar kur- splaner, litteraturlistor o s v till partnerskolan. Jag har själv fått informera på partnerskolan men så ska det väl inte vara.
Svårt med återkopplingen eftersom lärarhögskolans verklighet inte är part- nerskolans. De kan varandra för dåligt och pratar bredvid varandra.”
Trots att information av olika slag, som att t.ex. kursplaner ständigt skickats eller på olika sätt faktiskt förmedlats till partnerskolorna kvarstår alltså prob- lemet. Frågan var papper/information fastnar och vad man kan göra åt detta är ett mera generellt problem och egentligen inget unikt för partnerskolesystemet. Att detta inte är något som upplevs bara av enstaka studenter visar emeller- tid också Enkät angående fältdagarna från Pedagogkåren. Här är det bara en minoritet av dem som svarat som tycker att det fungerar bra vad gäller infor- mationsflödet mellan partnerskolan och lärarutbildningen.
En annan sak som studenter kan tycka är problematiskt i förhållandet mel- lan skolan och högskolan är hur ofta lärarna på partnerskolan frågade studen- terna om de senaste rönen i t.ex. pedagogik. (Jönsson 2000 s. 23):
”Lärarlaget har för lite kunskap om t ex pedagogik. Lärarna frågar ofta oss vad som är det senaste.
Det är ofta som vi studenter får svara på frågor som man tycker de som arbetet i skolan många år borde veta.”
Är detta ett utslag av den bristande kunskap som vissa lärarutbildare tillmäter lärarna i skolan (se under avsnitt 7.5) eller handlar det om något annat? Kan någon del av sanningen ligga i att studenten tycker att lärarna ska kunna allt och vara helt uppdaterade inom alla områden? Alltså både en fråga om kun- skapssyn och möjligheter som finns för en lärare till kompetensutveckling? Eller något så enkelt som ett genuint intresse för vad studenterna läser?
Annelis Jönsson skriver i sin sammanfattning (Jönsson 2000 s. 32) att många studenter tagit upp att de under fältdagarna ”blivit mer medvetna om den diskrepans som finns mellan teori och praktik, d v s en motsättning mel- lan det som behandlas i undervisningen och det man själv upplever på part- nerskolan.” Detta fanns alltså, och kommer också att behandlas mer i avsnittet om praktik och teori. Däremot är det oklart hur mycket av detta som kan sorte- ras in under ”vi och dom”-perspektivet.
Något annat som studenterna reagerat på som inte främjade samarbetet mel- lan högskolan och skolan var att en del lärare var ”kommenderade” att ta emot studenter av sin kommun- eller skolledning (Jönsson 2000 s. 24).
”Lärarna på praktikskolan borde ha rätt att välja om de vill bli handledare eller ej. På X-skolan har lärarna varit ålagda denna syssla vilket resulterat i många besvikna lärarkandidater.”