För att få en bild av Malmös historia har jag valt att översiktligt studera Malmö stads historia, red Oscar Bjurling (ekonom-his- toriker), 1914-1939 band 5, och 1939-1990 band 6, samt 1939- 1990 band 7.55 Stadsfullmäktige i Malmö står bakom verket.
Jag har främst orienterat mig via rubrikerna, bildmaterialet och i viss mån bildtexterna. Det är tämligen neutrala rubriker, som inte ger intryck av någon större problematisering. Det handlar om modernitet och nymodigheter, industrier som har lagts ner, hus som rivits, förändring – försvunna miljöer att minnas men också glädjen över att de är borta – och staden ef- ter andra världskriget är den rika staden med ljus och luft och
55 Malmö stads historia, femte delen/1914-1939, (red) Bjurling, Oscar, (samt Back, Pär-Erik, Malmsten, Bo och Häger, Bengt Åke. Arlöv 1989; Malmö stads historia, sjätte delen/1939-1990, (red) Bjurling, Oscar, (samt Ranby, Henrik, Holmström, Bengt, Claeson, Ingvar, Gustafson, Ragnar, Sjöberg, Paul-Christian, Berg, Christer, Gert- ten, Magnus, Billing, Peter, Peterson, Tomas och Stigendal, Mikael). Arlöv: Utgiven på uppdrag av Stadsfullmäktige i Malmö; Malmö
stads historia, sjunde delen/1939-1990, (1994), (red) Bjurling, Oscar,
(samt Ohlsson, Rolf, Malmsten, Bo, Lindberg, P.D. och Hamberg, Lars). Arlöv 1992.
glada människor. När det gäller levda liv i staden som relateras till den byggda miljön är band 5 oöverträffat. Här visas kon- struktioner och pågående arbete, arbetsliv och inte bara fär- diga produktioner. Äldre män och kvinnor, minderåriga och ungdom i arbete, barn på gårdar och i annan sysselsättning, generationer, myndigheternas omhändertagande av olika grupper manifesteras, mat – försäljning och produktion. I de senare delarna görs porträtt av barnstaden, kvinnostaden och pensionärsstaden. Budskapet är – så var det då – nu är det så här. Det myllrande gatulivet – utomhuslivet – förvinner i den moderna arkitekturproduktionen. Kronologi, människor och byggnader, stadens näringsliv och offentlig förvaltning, samt miljö, kultur och fritid är viktiga att lyfta fram. Andra böcker refererar till dessa verk och därför är de viktiga att undersöka närmare.
Mest förvånad blir jag över att kvinnor syns en hel del på bild i avsnitten om stadens handel och arbetsliv i band 5, för tiden 1914-1939. En genomgång av bildmaterialet visar att det är just stadens liv som skildras, inte hemmens. Många miljöer är från industri, även från mindre arbetsplatser, och det är både män och kvinnors arbetsplatser som framträder. Arbete i kommunens tjänst på gatorna har män hand om, och även arbeten utomhus i hamnar och på byggarbetsplat- ser. Kvinnor är närvarande inom industri, i barnomsorg, sko- lor och sjukvård, men också i handel, särskilt vad det gäller livsmedelskommissionens arbete under första världskriget. Det är få kvinnor som syns i bostadskvarteren, däremot ett par glada tonårsflickor på dans. Intressant nog märks också en ung, kommande kommunpolitikers, Hilma Osbeck (f. Jöns- son) foto på gällande skoltermins spårvägskort, samt cyklande kvinnor på en sportcykelbana. Dessutom presenteras kvinnor på fotografierna ofta med namn. Vardagligt stadsliv uppmärk- sammas, men människorna på bilderna är ofta arrangerade för att visa upp sig i olika miljöer. Som läsare/bläddrare ser jag
en arbetande befolkning. Istället för borgerskapets salonger är kökets personal i fokus. 56
Hur ser det ut i band 6 och 7 för tiden 1939-1990? I band 6 är gatubilderna få, många bilder visar hus och byggnader, fo- tografierna tjänar som underlag för resonemang om arkitektur och stadsplanering. I avsnittet om teater – ”Thalia och hennes systrar” – finns både kvinnor och män på bilderna, ofta är det scenbilder. Avsnittet om litteraturen, som går mycket längre tillbaka i tid än vad indelningen egentligen medger, är skrivet som författarporträtt och där ges till exempel Mary Anders- son, Herta Wirén, Majken Johansson och några andra kvin- nor utrymme. Men när det sedan kommer till ”På dansgolvet, krogscenen och jazzklubben” är det tunnsått. Män är kapell- mästare, män driver scenerna och män uppträder som instru- mentalister och sångare. Undantagen är Eva Rydberg, Sonja Stjernquist, Siw Malmqvist, Lisa Linn-Bosse Sylvén, Solweig Winberg och Meta Tornedo, samt kända gästartister som Ulla Billquist, Alice Babs, Lill Lindfors, Anita Lindblom och Jo- sephine Baker. I ett efterord tackar författaren 13 män för hjälp med texten. I den del som handlar om bildkonst är det före- trädesvis män på bilderna och män som är konstnärer, medan kvinnor syns som skulpturer, företrädesvis som nakna kroppar, men också som besökare bland publiken på konstutställningar. ”Den alternativa kulturen”, av Magnus Gertten, handlar om olika teatergrupper och vad de satte upp, musikgrupper, folk- fester och klubbar, samt Victoriastriden. Några kvinnor nämns, som till exempel Eva Remaeus, Ninne Olsson och Ulla San- dell (politiker) samt Karin Parrot och Gunilla Diehl.
56 På ca 135 bilder syns kvinnor och samma antal gäller för män, på vissa bilder syns både kvinnor och män. Jag har inte räknat antalet, men det är tydligt att på gatubilderna överväger män till antalet. Det finns bilder på äldre kvinnor och på barn.
I ett litet stycke i texten pekar dock författaren på att det fanns mer än män som utövade den alternativa kulturen:
Kvinnokulturen hade en framträdande roll i 70-talets al- ternativa kultur- och musikrörelse. Amalthea gav t ex. 1978 ut en LP med tjejbandet Husmoderns Bröst, där bl a Maria Lindström ingick. De mest namnkunniga tjejgrupperna un- der den perioden var annars Röda bönor och Mixed Me- dia.57
Annars är texten om den alternativa kulturen i stort sett en hyllning till män och manliga nätverk. Kunskap om genus- strukturer kan ändå anas. Idrottstexten har en rubrik som heter ”Kvinnoidrotten träder fram”, och Malmöflickorna och MFF:s damlagstrupp-86 är på bild. Några andra bilder där kvinnor syns har tagits med i resten av avsnittet, de rör bad- minton, ”vårruset” och gymping. Textavsnittet visar en medve- tenhet om mäns makt över idrotten, vilket skrivs fram under ovanstående rubrik. I band 7 är tendensen att jämställdheten slår igenom, manifesterad i att unga män och unga kvinnor finns tillsammans på flera bilder, flest män dock. Är det en rad framgångssagor som ges bildplats i verk i den här genren? En följdfråga blir: Vems framgångssagor?
Jag har valt att ta med ytterligare två skrifter om Malmös historia, nämligen Lars Berggrens och Mats Greiffs Från sil- lamarknad till SAAB-fabrik, 1992, och Mikael Stigendals Var- för finns Malmö? Krisen i ett historiskt perspektiv, 1996.58 Den
57 Malmö stads historia, sjätte delen, 1992, s 385. En artikel i Syd-
svenska Dagbladet 2013-09-08, ”Tjejerna rockade loss istället för att
böna om jämställdhet” uppmärksammar att det finns ”få artiklar” i tidningens arkiv om Röda bönor. Som jag förstår det är det endast en blänkare från ett TV-framträdande 1977 som finns i arkivet. 58 Berggren, Lars och Greiff, Mats, Från sillamarknad till SAAB-fa-
brik. Industrialisering, facklig mobilisering och politisk mobilisering i Malmö. Bokförlaget Mendocino, Malmö 1992; Stigendal, Mikael, Varför finns Malmö? Krisen i ett historiskt perspektiv. Malmö Stad i
förstnämnda bygger på ett konferensbidrag och problemati- serar ekonomiska och sociala förändringar i Malmös histo- ria. Undertiteln är ”Industrialisering, facklig organisering och politisk mobilisering i Malmö”. Inga bilder finns i häftet och det är främst grupper och strukturer som skildras. Den grupp kvinnor som lyfts fram tydligt är textilarbeterskorna och deras villkor.
Stigensdals arbete är utgivet av Malmö stad för att ingå i ett visions- och strategiarbete inför Malmö 2000. I förordet, un- dertecknat av kommunstyrelsens ordförande och vice ordfö- rande, slås fast att detta är en tolkning bland många 1900-tals skildringar, och att den präglas av ”det industriella komplexet, bankintressena och det politiska etablissemanget”. Malmöan- dan beskrivs som pragmatism och att politiker i olika läger behöver komma överens om långsiktiga lösningar. Namn på män och företag förekommer så långt läsarens ögon når, någon gång dock avbruten av en insiktsfull kommentar om detta för- hållande. Män och deras efterträdare, ibland söner, och makt- koncentration är ett bestående intryck man får. Bildmaterialet är emellertid intressant. Det visar två flickor, en husmor vid diskbänken, två arbeterskor på spinneriet, en kvinna på torget i ett bostadskvarter, barn varav många flickor som ser ut att lyss- na på något spännande och en ung kvinna på Malmöfestivalen. Fyra porträttbilder visar män med makt och förvånansvärt nog finns det TRE bilder på män i rock och hatt som antingen hal- sar öl eller har en ölflaska framför sig. Bildmaterialet uppvisar alltså antingen män med makt eller män som dricker öl, men är faktiskt mer differentierat vad gäller flickor och kvinnor.
Nedan följer en uppräkning av nämnda namn i skriften (kursiv text inom parentes handlar om kvinnor och relationer med kön i fokus). De flesta namn har med ägande och makt att göra:
Ernst Hinrich Stein (gifte bort sin dotter med…) Franz Suell, svärsonen Lorenz Kockum, hans son Frans Henrik
Kockum, Rudolf Fredrik Berg, sin sekreterare Ernst Wehtje senior, sonen Ernst Wehtje, Carl Jöran Kock, Johan Ulrik Quensel, Carl Herslow, Carl Lund, August Palm, Richard Lindström, Axel Danielsson, Hjalmar Wessberg, Nils Pers- son - murare och socialdemokrat, Frans Flygare, Harald Lindvall, Erik Hagberg, (männen hade många ölhallar att välja mellan, kvinnorna och tanterna träffades i affärerna – där ”hon” mätte upp varor – och på gårdarna) Herta Wirén, Elsie Blomquist (”mororna”), Hugo Åberg, Per Albin Hans- son, Eric Sigfrid Persson, Gunnar Lindman, Elvy Sörens- son, S A Johansson, Ingemar Bergman, C A Nilsson, Hans Cavalli-Björkman, Oscar Stenberg, Ulf Widerström, Calle Ljungbeck, Olof Palme, Rolf Pålsson, Ilmar Reepalu, Percy Liedholm, Tore Lundström, Göran Persson, Nils Yngves- son, Lars Åberg, Magnus Gertten, Göran Skytte, Joakim Ollén, Carl P Herslow, sonsonson (när kvinnorna förbätt- rade sina levnadsvillkor fyllde invandrarna på underifrån), (klädd i finkostym – på 50-talet – vandrade mannen med fru och barn genom parken), (skötsamheten överbryggde avstånd mellan … man och kvinna, på männens villkor), Andreas Nilsson, Jacques Werup, Mikael Wiehe, Dan Hylander, (planeras två nya moskéer varav en för kvinnor), allt ur Mika- el Stigendal, 1996.
Ur genussynpunkt kan budskapet tolkas att det var män eller samma typ av män som skulle rädda Malmö inför 2000-talet också. Det kan även tolkas som att det var sam- arbetet mellan män som byggde staden, men att framtiden behöver bli annorlunda med inkludering i fokus. Kvinnors inkludering i bilden av staden? Min tolkning bygger på att det någon gång i berättelsen fälls en tydlig kommentar om mäns överordning. Men inkluderingen kan också gälla an- dra grupper.
En avhandling, som behandlar Malmö i ett komparativt historiskt perspektiv, är Natasha Valls Cities in Decline? A
Comparative History of Malmoe and Newcastle. After 1945.59
Jämförelsen mellan de båda städerna handlar om ekonomisk, politisk och social utveckling. Vissa figurer och tabeller syn- liggör att Vall har ett genusperspektiv, till exempel en figur om arbetslöshet uppdelad på män och kvinnor.60 Kvinnor
behandlas särskilt när det gäller barn, civilstånd och arbete, som i tabeller om födelsetal 1946-60, kvinnlig arbetskrafts fördelning inom yrkesområden 1945, nedslag 1960 och 1980 i kvinnors arbete inom industrin, samt hur många gifta kvin- nor utan eller med barn under 7 år som arbetade i Malmö.61
I den kulturella sektorn är det Victoriastriden, konsthallen och MFF med dess damlag som lyfts fram. Damlaget finns dessutom på bild.62 Ger denna komparation en annan bild av
Malmös historia – just genom sitt komparativa perspektiv – eller upprepar den egentligen samma historia med något mer uttalat genusperspektiv? Ofta får forskaren syn på något nytt genom komparation, men jag vill ändå ställa frågan huruvida komparation som metod tenderar att bygga på redan produ- cerat material och möjligen på tidigare uppmärksammade fe- nomen för att jämförelser skall kunna göras.
Veselinka Möllerström problematiserar historiska och nu- tida bilder av Malmö i sin avhandling Malmös omvandling. Från arbetarstad till kunskapsstad: en diskursanalytisk studie av Malmös förnyelse.63 Hon är intresserad av ”hur städer, regioner
och nationer med hjälp av PR och medier försöker skapa bil-
59 Vall, Natasha, Cities in Decline? A Comparative History of Malmoe
and Newcastle. After 1945. Malmö 2007.
60 Vall 2007, Unemployment by gender, s 46. Newcastle, fig 2.3, 1971- 91, och Malmö, fig 2.4, 1980-94.
61 Vall 2007, tabell 4.2, 4.3, 4.4 och 4.5, s 83-84. 62 Vall 2007, s 122.
63 Möllerström, Veselinka, Malmös omvandling. Från arbetarstad till
kunskapsstad: en diskursanalytisk studie av Malmös förnyelse, Lund:
der och föreställningar i syfte att övertyga omvärlden om att just den platsen särskiljer sig från andra platser och lämpar sig för investeringar.” Det handlar alltså om ”vem som har och bör ha beskrivningsmakten över en stad”, skriver hon vidare.64
Hur ser genusperspektivet ut i den här studien? I undersök- ningens upplägg anas underliggande genustankar, men det är inget som blir explicit. När hon skriver att hon har intervjuat 11 tjänstemän, så finns anmärkningen - män och kvinnor - inom parentes. Medlemmarna i de 9 fokusgrupperna är 32 till antalet och endast 9 av dessa är kvinnor. Eftersom bilden av Malmö som Möllerström undersöker är kodad som arbetar- stad med Kockums i blickpunkten och präglad av invandring går det inte heller riktigt att lyfta från den bilden. Invandring är egentligen inte en manligt kodad problematik, men då mitt intryck är att temat invandring i genren visioner och PR-bil- der ofta skildras i samband med arbetsmarknad och försörj- ning kommer män lätt i fokus.
Här vill jag inflika att jag har lagt märke till att det ibland på familjesidan i Sydsvenska Dagbladet finns berättelser om framgångsrika kvinnor med invandrarbakgrund som har star- tat företag. En systematisk studie kring temat vore intressant. Hur hänger familjesidan och en förändrad arbetsmarknad i ett genusperspektiv ihop? Åter till Möllerströms analys. I för- nyelsen av Malmö-berättelsen blir kombinationen ”Den krea- tiva klassen” och ”Den andre” central, den förstnämnda bilden utmärks av ett fritt aktivt liv och kreativa medelklassyrken och i den sistnämnda ingår familj, stöd och hjälp. Något genusper- spektiv är inte verksamt i dessa bilder. Det förefaller vara en i sina grundtankar äldre bild som upprepas, i PR-bilder och visioner, med fokus på klasskillnader och etnicitet, genomförd
64 Möllerström 2011, båda citaten, s 12-13. Möllerström lyfter upp andra diskursanalytiska studier som undersöker hur Malmös nya stadsomvandling har gått till, så som Dannestam 2009, Mukh- tar-Landgren 2005, 2008, Jansson 2003, 2006, Ek 2007.
på nytt sätt i och av media och PR-byråer. Trots avsaknad av genusperspektiv – maskulinitet skulle kunna ha varit relevant – visar studien emellertid på gamla värderingar bakom det nya på ett intressant sätt.