Under de senaste två- tre decennierna har arbetsmarknadsstrukturen och arbets-kraftens sammansättning förändrats successivt. Dessa två fenomen hänger samman eftersom kvinnor på arbetsmarknaden framförallt återfinns inom vård-och service vård-och undervisning (Furåker 1993) vård-och många män har försvunnit från arbetsmarknaden eftersom vissa mansdominerade branscher på lång sikt har rationaliserats och minskat (Nyberg 1997). Eftersom arbetsmarknaden är könssegregerad både vertikalt och horisontellt drabbar strukturomvandlingen kvinnor och män på olika sätt (se t ex Gonäs 1993, Gonäs & Spånt 1997). Metoder och frågeställningar
En viktig strategi var att använda information om könssegregering i olika avseenden. Data samlades in i tre olika aspekter: könsfördelningen på arbets-platsen och i yrket samt könssegregering i kvinnors och mäns arbetsuppgifter och positioner inom samma arbetsplats (funktionell och vertikal integrering). Grän-serna i vår kategorisering av könsfördelningen på arbetsplatser sattes vid 30 respektive 70 procent. Ett arbetsställe benämndes ”blandat” om det fanns mellan minst 30 och högst 70 procent av antingen kvinnor eller män. Gränserna mellan kvinnodominerade-, mansdominerade- och blandade yrken sattes också vid 30/70. Skälet till att använda dessa gränser var främst att få tillräckligt stora grupper för jämförande analyser.
Information om könssegregering kan ge oss mycket kunskap om betydelsen av strukturella förhållanden i arbetslivet. Exempel på frågeställningar var: Skiljer sig arbetsförhållandena åt i olika delar på arbetsmarknaden med avseende på köns-segregering? Sker olika typer av förändringar i olika delar av den könssegregerade arbetsmarknaden? Om kvinnor och män har liknande arbetsförhållanden inom samma könssegregerade sammanhang får vi kunskap om mekanismer som skapar och vidmakthåller könssegregeringen. De följande sammanfattningarna av
resultaten är baserade på analyser av de tre kategorierna av könssegregering (könsfördelning i yrket, på arbetsplatsen och segregering på arbetsplatsen), i
relation till flera olika aspekter av arbets- och levnadsförhållanden samt bak-grundsvariabler. De är gjorda med icke parametriska analysmetoder. Om ej annat anges är resultaten hämtade från analyser presenterade i tabellbilagan (Härenstam m fl 1999d) under respektive fenomen.
Sammanfattningar av analyser med kommentarer Könssegregering, kvalifikation och hälsa
Könssegregeringen var störst för de lågutbildade männen, de blandades sällan med kvinnor i arbetslivet. Det fanns en tendens för kvinnorna och männen till sämst hälsa i kvinnodominerade yrken och för männen även sämst hälsa vid kvinno-dominerade arbetsplatser.
Könssegregering och arbetsförhållanden
Samvariation fanns mellan könsfördelning i yrken och på arbetsplatser å ena sidan och arbetsförhållanden å den andra. Sambanden var tydligast för männen. Av resultaten kunde vi se att männen upplevde de bästa arbetsförhållandena på köns-blandade arbetsplatser och i könsköns-blandade yrken. I könsköns-blandade yrken hade männen störst andel kreativa arbetsuppgifter, minst tidspress och minst tid i stående arbetsställningar med böjd rygg.
De sämsta möjligheterna och villkoren i förvärvsarbetet rapporterade männen på kvinnodominerade arbetsplatser och i kvinnodominerade yrken. De upplevde större krav, mer hinder, mindre inflytande, stöd och anställningstrygghet och lön i kvinnodominerade sammanhang i arbetslivet. Av samtliga män hade de som arbetade inom kvinnodominerade yrken flest externa sociala kontakter. Det var också i kvinnodominerade yrken som männen upplevde den största skillnaden mellan de verkliga arbetsvillkoren och de föreställningar de hade av idealarbetet. Vad gäller externt bedömda arbetsförhållanden hade män i kvinnodominerade yrken mest tid i stående arbete och särskilt med böjd/vriden arbetsställning och repetitiva arbetsuppgifter.
Männen i de mansdominerade yrkena hade mest rutinarbete men också lägst krav. Männen i mansdominerade yrken hade mest stående arbete med hand/händer ovanför axelhöjd. Kvinnorna i mansdominerade yrken hade mest sittande arbete och minst i kvinnodominerade yrken.
Könssegregering i och utanför arbetet
Det fanns också samband med könssegregeringen i arbetet, jämställdheten i familjen och tillfredställelsen med arbetsdelningen hemma.
Männen på könsblandade arbetsplatser och i könsblandade yrken upplevde större krav i hemarbetet och utförde också mer hemarbete om de fanns i köns-blandade sammanhang i förvärvsarbetet. Männen i kvinnodominerade yrken levde oftare i jämställda familjeförhållanden än andra män. Både kvinnorna och männen i könsblandade sammanhang tenderade dock att vara mer missnöjda med möjlig-heterna att kombinera arbete och familj. Männen i mansdominerade och kvinnorna i kvinnodominerade sammanhang var de som var mest nöjda. En möjlig förklaring
är att kvinnor och män i könsblandade yrken och arbetsplatser, har andra typer av arbeten än de mer ”enkönade”. Där finns oftare högutbildade grupper med admini-strativa arbetsuppgifter vilket ofta innebär s.k. gränslösa jobb, något som är för-knippat med obalans mellan arbete och familj (se Härenstam m fl 1999a, kapitel 4). En annan förklaring kan vara att i könsblandade arbetssammanhang är de traditionella könsmönstren i högst utsträckning under förändring. Det skulle kunna innebära att här sker oftare än i enkönade arbetssammanhang förhandlingar om hur hemarbetet ska delas, något som kan ta sig uttryck i upplevt missnöje med rådande förhållanden från såväl kvinnor som män. I kapitel 4 i denna rapport beskrivs en typ av arbets- och livssituation (den hyggliga) som både fanns i köns-blandade sammanhang i arbetet och var mer jämställda hemma än andra och sam-tidigt upplevde en större balans i tillvaron än andra grupper. Här rapporterades också den bästa hälsan och livskvaliteten jämfört med andra grupper. Det verkade således som om det existerade undergrupper av kvinnor och män som hade upp-nått en mer jämställd könsrelation vilken tycktes vara gynnsam ur hälsosynpunkt för både kvinnorna och männen. Det bör sägas att denna undergrupp fanns på stabila arbetsplatser där inga organisationsförändringar eller personalminskningar skett.
Könssegregering och organisatoriska förändringar
Vi fann ett samband mellan könsfördelningen och förändrade arbetsvillkor senaste året. Vi kunde konstatera att arbetsplatsens könsfördelning samvarierade med förändringar av arbetsorganisation, produktionsprocesser och styrsystem. På de kvinnodominerade arbetsplatserna (n=24) skedde de flesta förändringarna. Det gällde särskilt ökad resultatmätning och minskad personalstyrka. Vid mansdo-minerade arbetsplatser (n=30) var det dock vanligare att integreringen av arbet-sprocessen hade ökat såväl horisontellt som vertikalt.
I figur 6.1 redovisas resultat från 54 arbetsplatser, dvs alla som hade antingen kvinno- eller mansdominerad personal. Data är insamlade på organisationsnivå och är i huvudsak baserade på intervjuer med chefer.
Figur 6.1. Förändringar vid arbetsplatser som var mans- respektive kvinnodominerade Procentandelar av 30 mansdominerade och 24 kvinnodominerade arbetsplatser.
I flertalet av de aspekter vi undersökte med avseende på förändrade
arbets-förhållanden på individnivå, var utvecklingen mer negativ i de kvinnodominerade yrkena och arbetsplatserna, särskilt för kvinnorna. För männen hade dock
inflytande minskat mest i kvinnodominerande organisationer. Dessutom var förutsättningarna för männen bäst i de yrken där kvinnorna och männen gjorde samma saker och hade samma position (dvs arbetsplatser som ej var könssegre-gerade). Männen rapporterade här att möjligheterna att utvecklas var störst och stöd och samarbete ökade mest.