4 Värdering av företag
4.7 Betydelsen av villkor i aktieägaravtal och bolagsordning
Eftersom utgångspunkten är att en makes egendom utgör giftorättsgods, ska värdet av en makes andel i företag generellt sett ingå i bodelning. När denne är bunden av aktieägaravtal och/eller bolagsordning innehållande överlåtelsebegränsningar och värderingsklausuler kan dock oenighet uppstå huruvida aktierna ska ingå i bodelningen och i så fall till vilket värde.105 Sund synes anse att en företagande makes ägarandel i ett företag bör undantas från bodelning med stöd av ÄktB 10 kap 3 § st 1, dels på grund av att bestämmelser i aktieägaravtal och/eller bolagsordning kan utgöra hinder för den företagande maken att överlåta sina aktier, dels på grund av att företaget i sig kan anses utgöra egendom av personlig art. Han anför till stöd för det sistnämnda att familjeföretag ofta är resultatet av ett innovativt entreprenörskap och att ägandet, i likhet med en upphovsrätt, därmed kan anses vara av sådan personlig art som avses i ÄktB 10 kap 3 § st 1. Inte heller värdet av aktierna bör enligt honom ingå i bodelningen.
Om detta får till följd att den andre maken tvingas avstå från del av värdet i giftorättsgodset anser han istället att det bör vara möjligt att uppnå en mer rättvis fördelning genom att jämka bodelningsresultatet.106
Enligt Agell och Brattström bör dock eventuella överlåtelseförbud, vilka en make själv medverkat till, i regel inte medföra att något undantagande från bodelning med stöd av ÄktB 10 kap 3 §. Som exempel på sådana ageranden har anförts bl.a. att make beslutat att avstå viss lön i syfte att förbättra sin pension eller avtalat med utomstående. Till stöd för detta ställningstagande har anförts att en make inte har rätt att ensidigt avgöra omfattningen och därmed även resultatet av en framtida bodelning.107 Brattström menar att Sund tycks ha förbisett regelns komplexitet. För att regeln ska kunna aktualiseras krävs nämligen att överlåtelseförbudet kan motiveras av ett skyddsvärt intresse. Ett överlåtelseförbud som en make själv medverkat till kan emellertid inte
105 Se avsnitt 4.7.2.
106 Sund (Skydd av ägarpositioner) s. 175 ff.
107 Agell & Brattström s. 114.
30
anses vara ett sådant skyddsvärt intresse. Hon anför därutöver att det av den allmänna rättsprincipen numerus clausus följer att en företagande make är förhindrad att ensidigt avtala bort skyddsregler till förmån för tredje man, vilket i detta fall avser den icke-företagande makens giftorätt i företaget. Visserligen kan hävdas att aktierna i realiteten inte är värda mer för den företagande maken än vad som följer av aktieägaravtalet.
Enligt Brattström får det dock av gällande rätt anses följa att ett undantagande av aktierna eller delar av dess värde endast kan ske med stöd av ett registrerat äktenskapsförord, vilket makarna gemensamt medverkat till.108
De frågor som behandlats i detta avsnitt var föremål för hovrättens prövning i det så kallade MSA-fallet, där rättsutlåtanden inhämtades av såväl Sund som Brattström. I fallet diskuterades även i vilken mån bestämmelser i aktieägaravtal och bolagsordning bör påverka värderingen av en företagande makes aktier vid bodelning. Det förefaller därmed logiskt att redogöra för rättsfallet och domstolens ställningstaganden innan jag övergår till att presentera mina egna synpunkter.
4.7.2 T 1489-14 (MSA-fallet)
Fallet avsåg klander av en tvångsbodelning mellan två makar, varav den ena var delägare i det icke-börsnoterade kunskapsföretaget Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB (MSA). Vid det aktuella tillfället hade MSA omkring 600 anställda och 80 delägare. Av den senaste årsredovisningen framgick att företaget hade en nettoomsättning om ca 1,2 miljarder kr samt utdelningsbara medel om ca 206 miljoner kr. Makarna var oense om huruvida mannens aktier i företaget skulle ingå i bodelningen, till vilket värde de i så fall skulle upptas till samt huruvida den aktieutdelning på strax över 4,4 miljoner kr som han erhållit under redovisningsperioden skulle ingå. Den företagande maken var bunden av såväl aktieägaravtal som bolagsordning varav bägge innehöll överlåtelsebegränsningar och värderingsklausuler. Bodelningsförrättaren hade funnit att aktierna skulle anses utgöra giftorättsgods och därmed ingå i bodelningen samt att de skulle upptas till sitt kvotvärde om 34 600 kr, i enlighet med villkoren i aktieägaravtalet och bolagsordningen.
Bodelningsförrättaren betraktade aktieutdelningen som ersättning för utfört arbete men fann att det av utredningen i fallet inte framgick att mannen haft någon förfallen
108 Se Brattström s. 200 ff för argument & vidare hänvisningar.
31
lönefordran på brytdagen. Enligt kvinnan hade aktierna ett nettovärde om 12,9 miljoner kr, vilket fick anses återspegla ett slags reellt bruksvärde i den företagande makens hand baserat på historisk och framtida avkastning. Hon hävdade dessutom att aktieutdelningen borde ingått i bodelningen, då den utgjort avkastning på giftorättsgods under redovisningsperioden. Mannen hävdade att aktierna utgjort egendom av särskilt slag på grund av ovan nämnda överlåtelsebegränsningar. Eftersom han inte klandrat bodelningen i denna del ansåg han dock att aktierna borde upptas till sitt kvotvärde om 34 600 kr, i enlighet med bodelningsförrättarens beslut. Han ansåg avslutningsvis att aktieutdelningen var att jämställa med ersättning för utfört arbete som förvärvats efter den kritiska tidpunkten.
Enligt HovR fick det anses visat att mannen, på grund av villkor i aktieägaravtal och bolagsordning, varit förhindrad att avyttra sina aktier till något annat pris än kvotvärdet 34 600 kr samt att kretsen av tänkbara förvärvare i praktiken varit begränsad till andra delägare inom företaget. Enligt domstolen stod det även klart att delägarskapet förutsätter att delägarna är aktiva samt att principerna för ersättning till dem medför att företaget årligen töms på vinstmedlen. Det byggs därmed aldrig upp något värde i företaget över tid. Därefter konstaterades, i enlighet med Brattströms rättsutlåtande, att aktierna inte utgjort egendom av särskilt slag och att beslutet att inkludera dem i bodelningen varit korrekt. I värderingsfrågan framhölls att något svar inte kunnat utläsas ur vare sig lagtext, praxis eller doktrin. Vägledande för domstolens bedömning blev istället vad som fick anses vara utrett beträffande villkoren för delägarskapet, företagets sätt att bedriva verksamhet samt grundläggande bodelningsprinciper. Domstolen fann att likadelningsprincipen starkt talade för att aktierna borde tas upp till sitt kvotvärde eftersom det var det enda pris som mannen rent faktiskt kunnat erhålla vid en avyttring av aktierna. Om aktierna åsattes ett högre värde skulle det, enligt domstolen, medföra att kvinnan kom att ställas i ett bättre läge än mannen. Det ansågs heller inte lämpligt att basera värderingen på hur avkastningen av aktierna utvecklats eftersom det skulle leda till att kvinnan, i strid med principen om vad som omfattas av en bodelning, fick del av resultatet av mannens framtida arbete. Sammanfattningsvis fann domstolen att bodelningsförrättarens beslut att inkludera aktierna och åsätta dem ett värde om 34 600
32
kr varit korrekt samt att utdelningen utgjort ersättning för utfört arbete, varför den rätteligen utelämnats från bodelningen.
4.7.3 Egna kommentarer
Syftet med bodelningsförfarandet är inte att gynna eller missgynna någon av makarna, utan att uppnå en värdemässig likadelning av det sammanlagda giftorättsgodsets nettovärde. Sund förefaller dock ha en mer bolagsvänlig approach och hans fokus tycks ligga på vad som kan anses vara bäst för företaget och därmed även för den företagande maken. Enligt min mening framstår det som en märklig lösning att se jämknings-förfarandet som någon form av huvudregel i varje fall då en företagande make är bunden av överlåtelsebegränsande villkor i aktieägaravtal och/eller bolagsordning. För det första är jämkningsreglerna avsedda för undantagssituationer, medan det förmodligen inte är alltför ovanligt med avtal innehållande villkor av förevarande slag.
För det andra bör framhållas att jämkning enligt ÄktB 12 kap 1 § endast kan aktualiseras till förmån för den make som har att överlämna egendom, dvs den make med giftorättsgods till det högsta värdet. Många gånger kan det nog vara så att den make som driver företag även är den mer förmögne maken i förhållandet. I sådana fall skulle den icke-företagande maken helt gå miste om företagets värde och samtidigt sakna möjlighet att ifrågasätta bodelningsresultatet med stöd av nyss nämnda jämkningsregel.
Sunds tanke med att uppnå en mer korrekt fördelning med stöd av jämknings-förfarandet bör därmed endast kunna aktualiseras i de fall då den icke-företagande maken är den mer förmögne. Sammantaget anser jag att ovan anförda omständigheter talar emot Sunds resonemang och dess förenlighet med bodelningsförfarandets huvudsakliga syfte.
Ett problem som uppstår om aktieägaravtal och bolagsordning tillmäts alltför stor betydelse vid bodelning är att den företagande maken själv tillåts påverka omfattningen av en framtida bodelning. I MSA-fallet konstaterade domstolen, i likhet med Brattström, att eventuella överlåtelsebegränsningar i aktieägaravtal och bolagsordning inte medför att en makes företag ska anses utgöra sådan egendom av särskilt slag som avses i ÄktB 10 kap. 3 §. Detta synsätt synes, enligt min mening, vara mest förenligt med nyss nämnda bestämmelse och det äktenskapsrättsliga regelverket i stort. Aktierna i en
33
makes företag bör därmed ingå i bodelning, givet att de inte utgör makens enskilda egendom. Av MSA-fallet kan dock utläsas att dessa typer av bolagsrättsliga handlingar kan påverka värdet av ett företag vid bodelning. Såvitt jag förstår fäste domstolen vikt vid kombinationen av överlåtelsebegränsningar och värderingsklausuler samt att dessa förekommit i såväl aktieägaravtalet som bolagsordningen. Det är därmed inte givet att utgången i målet skulle blivit densamma om det endast förekommit villkor av detta slag i aktieägaravtalet men inte i bolagsordningen. Det tycks även vara oklart vad som gäller när eventuella överlåtelsebegränsningar inte har kombinerats med värderingsklausuler.
Enligt min mening synes ett rimligt antagande vara att makens aktier i ett sådant fall bör värderas med utgångspunkt i någon av de vedertagna värderingsmetoderna. Troligtvis kan dock även sådana villkor ha en viss påverkan på värdet eftersom kretsen av potentiella förvärvare alltjämt är begränsad. Det bör avslutningsvis framhållas att domstolen i fallet fäste stor vikt vid vad som kunde anses visat. Det är därmed möjligt att utgången skulle blivit en annan om kvinnan kunnat visa att aktierna faktiskt haft ett högre värde än vad som framgick av bestämmelserna i aktieägaravtalet och bolagsordningen. Bevisläget är dock problematiskt när det finns avtal som uttryckligen reglerar vad aktierna är värda vid en eventuell överlåtelse och personligen har jag svårt att se hur hon kunnat gå till väga för att nå framgång med detta.
Av gällande rätt följer att avsteg från huvudreglerna endast bör aktualiseras i de fall då makarna är ense. När det gäller villkor i aktieägaravtal och bolagsordning, som upprättats mellan en företagande make och övriga delägare, kan dock knappast hävdas att makarna har enats om att företaget ska anses ha ett visst värde i en framtida bodelning. De problem som lyftes i diskussionen avseende ÄktB 10 kap 3 § st 1, dvs att en make ensidigt tillåts påverka bodelningen på förhand, bör sålunda aktualiseras även i detta hänseende. Att undanta en makes aktier helt är emellertid inte detsamma som att låta dem ingå till ett förhållandevis lågt värde. Många gånger kan det säkert vara så att en makes aktier, i likhet med MSA-fallet, skulle haft ett betydligt högre värde om det stått maken fritt att avyttra dem. När en makes möjligheter att överlåta eller avyttra sina aktier är begränsad till en viss krets och till ett förutbestämt pris vore det dock, enligt min mening, märkligt om aktierna åsattes ett högre värde i samband med bodelning. I så fall skulle, precis som kvinnan hävdade i fallet, aktiernas värde få lov att motsvara
34
någon form av spekulativt bruksvärde i den företagande makens hand. En sådan lösning är enligt min mening inte lämplig när aktiernas enda, faktiska, marknadsvärde är det som framgår av de bolagsrättsliga handlingarna. Sett ur kvinnans perspektiv framstår det visserligen smått absurt att påstå att aktier som genererat en utdelning på 4,4 miljoner kr endast kan anses ha ett bodelningsvärde om 34 600 kr. Det förefaller dock ha varit kombinationen av ett flertal omständigheter som legat bakom domstolens slutsats, inte enbart förekomsten av begränsande villkor.
Med hänsyn till storleken på företaget och antalet delägare i MSA-fallet synes det rimligt att anta att den företagande maken inte haft alltför stort inflytande över utformningen av ifrågavarande avtal. Det är möjligt att situationen skulle bedömts annorlunda i fall det varit fråga om ett företag med färre delägare och den företagande maken hade varit en av initiativtagarna bakom upprättandet av de bolagsrättsliga handlingarna.
Personligen anser jag att omständigheterna i fallet var så pass säregna att domstolens resonemang inte kan appliceras på varje situation då en företagande make är bunden av bestämmelser i aktieägaravtal och bolagsordning. Det bör även framhållas att frågan inte varit föremål för HD:s prövning. Med detta sagt får nog hävdas att rättsläget beträffande bolagsrättsliga handlingars betydelse för värderingen av en makes företag vid bodelning alltjämt är förenat med oklarheter. MSA-fallet synes dock indikera att sådana avtal, i vissa fall, kan påverka värderingen.