• No results found

7 Interaktion i forskningspraktiken

7.2 Betydelser av interaktion

I detta avsnitt kommer jag att diskutera svar på min andra frågeställning: Hur beskri-ver de intervjuade sitt samspel med personer i sin omgivning och hur kan dessa beskriv-ningar förstås som olika betydelser av interaktion i sociala nätverk?

I intervjuerna beskriver doktoranderna att som nyantagna tog det ett tag innan de kände sig bekväma i den nya rollen. Det tolkar jag som att de saknade den kunskap som behövdes för att deras livsvärld skulle upplevas oproblematisk. Det första året upplevdes jobbigt och de var osäkra på vad de förväntades göra och hur det skulle gö-ras. Doktoranderna beskriver hur interaktionen bidrog till att de allteftersom började förstå vad det innebär att vara doktorand. Teoretiskt kan det förstås som att genom interaktionen fick doktoranderna tillgång till andras erfarenheter och kunskaper vil-ket bidrog till att det egna kunskapsförrådet utvecklades med kunskap om livet i den lilla världen. På liknande sätt går det ur forskarnas utsagor om sin forskningspraktik att utläsa att interaktionen bidrar till att deras kunskapsförråd om livet som forskare utvecklas. Men interaktionen bidrar också till att kunskapsförrådet bekräftas och bi-behålls, vilket är tydligare för forskarna än för doktoranderna. Det är en beskrivning på generell nivå. På en detaljerad nivå relaterar jag de betydelser av interaktion som de intervjuade ger uttryck för till tre aspekter av meningsskapande i doktorandernas och

forskarnas livsvärldar: förståelse av rollen och tillvaron som forskare eller doktorand, forskningspraktisk förståelse och ämnesförståelse.

Den första aspekten, förståelse av rollen och tillvaron som forskare eller doktorand, är kopplad till betydelsen av att diskutera och dela erfarenheter av hur det är att vara doktorand eller forskare i den lilla världen, det vill säga att förstå de typifieringar som i den lilla världen kopplas till olika roller. Denna förståelse vägleder individen i hur han eller hon förväntas bete sig och hur man ska förhålla sig till andra individer eller fenomen (jfr Berger & Luckmann, 1971:43f.). Genom att behärska olika typifieringar som finns tillgängliga i det sociala kunskapsförrådet och inkorporera dem i det egna kunskapsförrådet kan individen utveckla en meningsfull och oproblematisk tillvaro som forskare eller doktorand. I kapitel 4, Förutsättningar för forskargruppens livsvärl-dar, och i föregående avsnitt (7.1) diskuterar jag att forskargruppens sociala kunskaps-förråd bland annat innehåller normer om att forskningen ska publiceras och vara förankrad och tillämpbar i en klinisk vårdverksamhet. Det medför till exempel att en forskare och doktorand förväntas vara inställd på publicering och att ha kontakter med klinisk vårdverksamhet.

Doktorandernas diskussioner med handledarna är ett exempel på hur interaktion bidrar till att doktoranderna utvecklar kunskap om det sociala kunskapsförrådets ty-pifieringar av olika roller (Berger & Luckmann, 1971:43f.). I intervjuerna beskriver doktoranderna och forskarna upprepade gånger betydelsen av att diskutera tillvaron med andra personer och att se dem som exempel för hur man ska vara. Min tolkning är när doktoranderna var nyantagna gav interaktionen med individer som redan var etablerade i den lilla världen tillgång till det sociala kunskapsförrådet. Det hjälpte doktoranderna att utveckla sin förståelse av bland annat typifieringar av olika roller som förekommer i den lilla världen. Eftersom individers kunskapsförråd innehåller stora delar implicit vetande kan inte allt som är av vikt förmedlas verbalt. Därför är den icke-verbala interaktionen också viktig och det visar på betydelsen av att vistas i en viss miljö under en längre tid för att socialiseras in i den och få tillgång till olika de-lar av det sociala kunskapsförrådet. Den dagliga samvaron har därför stor betydelse.

Betydelsen av att som ny i den lilla världen kunna diskutera och utbyta erfarenheter med andra är exempel på interaktionens socialiserande funktion. Denna funktion finns också närvarande när forskarna som nydisputerade diskuterar och delar sina erfarenheter med de före detta doktorandkollegerna för att förstå den nya rollen.

Allteftersom det egna kunskapsförrådet utvidgades upplevde forskarna sig mer och mer trygga och en meningsfull livsvärld som del av den lilla världen utvecklades. Den fortsatta interaktionen fungerade då för att upprätthålla och bekräfta livsvärlden men också för att göra små justeringar av den egna förståelsen genom att ta del av andra upplevelser. I kapitel 5, Doktorandernas forskningspraktik och nätverk, diskuterar jag att de som arbetar med material i Tycho-projektet tycker att det är värdefullt att dela sin frustration över arbetet. Teoretiskt uttryckt bekräftar de därigenom sina upplevelser i livsvärlden och utvecklar en förståelse för att frustration kan vara en naturlig del av livsvärlden. Det tyder på att interaktionen också kan ha en bekräftande funktion.

Men i diskussioner kan också den egna förståelsen ändras vilket tyder på att

interak-tionen även har en modifierande funktion, det vill säga en förändring av förståelsen men inte på ett lika genomgripande sätt som vid socialisering. Det är mer fråga om justeringar inom den oproblematiska livsvärlden. Det troliga är att i interaktionen sker ett växelspel mellan att vissa delar av individernas förståelser av livet i den lilla världen bekräftas och andra modifieras.

Jag har hittills diskuterat interaktionen utifrån enskilda personers meningsskapande men genom att diskutera med varandra formar doktorander och forskare samtidigt en gemensam förståelse av livet i den lilla världen. Doktorandseminariet är ett exempel på hur interaktionen fungerar både för att utveckla den egna förståelsen av vad ”god”

forskning är och för att utveckla det sociala kunskapsförrådet. Det är ett exempel på rituella uttryck för kommunikation som Carey (1989:18ff.) talar om, där målet med kommunikation är skapandet av gemensamma ramar snarare än överföring av infor-mation.

Den andra aspekten av meningsskapande som betydelsen av interaktion kan relate-ras till rör doktorandernas och forskarnas kunskap om och färdigheter i hur forskning utförs inom den lilla världen, det jag kallar en forskningspraktisk förståelse. Jag avser då sådant som att kunna genomföra statistiska beräkningar, att utforma en undersökning och att skriva en artikel, det vill säga hur forskningspraktiken ser ut och de praktiska aspekterna utförs. Denna förståelse rör sig på olika konkreta nivåer. Ett exempel är Petras arbete med att välja ut variabler för sin undersökning där hon genom interak-tionen med Tomas fick hjälp med att veta vilka variabler som fanns och hur de kunde användas för olika beräkningar, och där hon senare diskuterade med Kerstin hur va-riabelanalyserna kunde tolkas. Hon behövde också lära sig något datorprogram för den statistiska bearbetningen och där hjälpte bland annat en kollega i samma korridor henne när hon körde fast. Jag menar att hon därmed utvecklade kunskap inte bara om hur något kan göras utan hur det används i forskningspraktiken. I intervjuerna be-skrivs också hur interaktionen på doktorandseminariet bidrar till att utveckla kunskap om hur exempelvis avhandlingsplaner ska skrivas och hur metoder och teorier kan användas. Interaktionen fungerar därför inte bara för att förstå hur något kan göras utan också för att förstå hur exempelvis metoder används i just denna forskargrupp (jfr Berger & Luckmann, 1971:59).

Utifrån doktorandernas beskrivningar av betydelserna av doktorandseminariet drar jag slutsatsen att interaktionen där bidrar till att det egna kritiska tänkandet utveck-las, en viktig färdighet för verksamma inom forskargruppen. Det kritiska tänkandet fungerar som ett redskap för att kunna delta i granskning av forskningen i den lilla världen men också för att kunna delta i det vidare vetenskapssamhällets bedömningar av andras arbeten. Även kunskaper om exempelvis teorier och metoder fungerar som ett redskap för att kunna utföra forskningen. Den forskningspraktiska förståelsen handlar därför om att både ha kunskap om olika redskap och om att kunna använda dem. Till stor del handlar det om att lära sig de rutiner för forskningsarbetet som har utvecklats i den lilla världen och som rymmer de gemensamma normerna och förhåll-ningssätten till forskningsarbetet.

Doktoranderna uttrycker ett stort behov av hjälp för att utveckla den typen av forsk-ningspraktisk förståelse medan forskarna inte alls på samma sätt talar om det. Där det nämns är det mest i förhållande till handledning och i viss mån till att skriva ansök-ningar. Det tyder på att forskarnas kunskapsförråd innehåller mycket kunskap om så-dana aspekter av forskning som val av teorier och metoder samt urval och bearbetning av variabler, medan de håller på att utveckla kunskaperna om hur man handleder och formulerar ansökningar på ett bra sätt. Jag tolkar att forskarna till stora delar lever i oproblematiska livsvärldar där fenomen uppfattas på ett naturligt sätt, det vill säga de har ett så stort kunskapsförråd att vardagen kan tolkas automatiskt (jfr Berger &

Luckmann, 1971:37). Det innebär att fenomen de möter inte bereder dem några större problem utan bara rör variationer i vardagen som de kan justera genom att diskutera med sina före detta doktorandkolleger eller före detta handledare. Interaktionen fung-erar därför för att utveckla deras forskningspraktiska kunskap.

För den tredje aspekten av meningsskapande relaterad till interaktionens betydelser använder jag benämningen ämnesförståelse som rör utvecklingen av doktorandernas och forskarnas förståelser av sitt ämnesområde. Hit räknar jag kunskap om själva det ämne de forskar om, vilka frågor och problem som kan formuleras och vilka teorier och metoder som kan användas i forskningen. Det skulle kunna uttryckas som att det handlar om att förstå den lilla världens relevansstrukturer för vad som är relevanta forskningsproblem och lösningar. Det handlar också om att förstå de typifieringar av ”god” forskning som finns i den lilla världen. Jag hävdar på några ställen i texten, bland annat i samband med diskussionen om forskarnas planering av projekt i ka-pitel 6, Forskarnas forskningspraktik och nätverk, att forskning är en form av ständigt pågående meningsskapande. I doktorandernas och forskarnas beskrivningar av sin forskningspraktik framträder en bild av att de genom interaktion utvecklar just förstå-elsen av sitt ämnesområde. Ett exempel är Tycho-seminariet där deltagarna diskuterar definitioner av begrepp och tolkningar av resultat och vilka fortsatta frågor som ska formuleras i projektet. Det bidrar till att deltagarna utvecklar förståelsen av sitt ämne i förhållande till det övergripande projektet och vilken kunskap som är relevant där.

Samtidigt formas en gemensam kunskapsmassa genom att deltagarna delar varandras erfarenheter av forskning och olika tolkningar knyts samman; ett exempel på livsvärl-darnas intersubjektiva dimension (jfr Berger & Luckmann, 1971:37 & 78).

Doktoranderna diskuterade Tycho-seminariets betydelse men inte någon av fors-karna jag intervjuade nämnde seminariet. Som jag tidigare påpekat var seminariet nystartat vid tiden för intervjuerna så det kanske ännu inte hade fått någon betydelse för forskarna. Men detta att samlas och diskutera begrepp, avvägningar och resultat kan också ha uppfattats som en så naturlig del av deras livsvärldar att forskarna inte såg det som viktigt att nämna seminarierna. Det ligger i linje med att de flesta projekt och undersökningar inom forskargruppen görs tillsammans med andra forskare där man planerar, genomför och presenterar tillsammans och därigenom på olika sätt interagerar kring innehållet i projektet eller undersökningen. Forskarna beskriver i intervjuerna att i själva arbetet diskuterar de som samarbetar avvägningar och tolk-ningar med varandra under vägens gång, även om moment som till exempel statistiska

beräkningar kan göras i enskildhet. Interaktionen bidrar då till att kunskapen formas och varje enskild forskare lär sig mer om ämnet. Eftersom forskarnas samarbeten ofta sker med forskare från sammanhang utanför den lilla världen med sina intressen och syn på forskning, vidgas forskarens kunskapsförråd med andra erfarenheter av ämnet som återförs till forskargruppen och dess förståelse.

Även om forskaren arbetar ensam med hela projektet, menar jag att en indirekt interaktion med andra forskare i publiceringsprocessen sker då resultaten ska presen-teras. I granskningsprocessen bedöms artikeln utifrån hur andra förstår ämnet och vad som är relevant forskning och forskaren kan genom det utveckla den egna förståelsen av ämnet. Forskarna diskuterar också frågor som de intresserar sig för när de möter personer som de tror kan bidra med en förståelse, vilket är ett exempel på att forskarna ständigt söker skapa mening kring sitt ämne.

Jag har här beskrivit tre aspekter av meningsskapande som interaktionen bidrar till – rollen och tillvaron som forskare eller doktorand, forskningspraktisk förståelse och ämnesförståelse. Jag vill påpeka att ingen av de tre är uteslutande utan de går tvärtom i varandra och är ibland svåra att särskilja. Till exempel leder de diskussioner som forskarna för kring begrepp till att de förstår ämnet bättre men också till att de förstår hur de praktiskt kan använda begreppen. Ett annat exempel är att när individerna tar del av vad rollerna som forskare och doktorand innehåller får de också tillgång till hur forskning typifieras i den lilla världen, det vill säga en ämnesförståelse. De tre aspek-terna är olika sidor av tillvaron som forskare och doktorand där brist på någon aspekt av meningsskapandet försvårar för forskaren eller doktoranden att utföra sitt arbete.

Det tjänar till exempel lite till att vara bra på statistik om man inte förstår hur den kan användas i undersökningar i den lilla världen och hur resultaten kan tolkas.

Jag har i detta avsnitt också lyft fram att interaktionen har en socialiserande, en modifierande och en bekräftande funktion. Den socialiserande funktionen innebär de stora förändringar av en individs kunskapsförråd som sker när en individ är ny i den lilla världen och saknar kunskap om hela eller delar av det sociala kunskapsförrådet, det vill säga när en socialisation sker. Den modifierande funktionen är synlig när kun-skapsförrådet omformas hos individer som redan är del av en social värld och har en förståelse för livet där. Det är inte fråga om stora genomgripande förändringar utan om en utveckling av mer detaljerad kunskap för delar av livsvärlden. Den bekräftande funktionen medför att individen får ett slags godkännande av att även andra har liknande upplevelser av något fenomen. Det medför att erfarenheterna lättare kan inkorporeras i det egna kunskapsförrådet (jfr Berger & Luckmann, 1971:57f.).

I intervjuerna blir ytterligare en funktion synlig som framförallt doktoranderna, men även forskarna, berör och det är interaktionens funktion för att åstadkomma social samvaro. Det de beskriver förstår jag som att det handlar om ett medmänskligt intresse för varandra vilket medför att arbetsplatsen upplevs trevlig och inkluderande, att någon bryr sig om en som person. En av de intervjuade beskrev den sociala sam-varon som det kitt som håller samman tillsam-varon inom forskargruppen. I en studie av informationsutbyte i virtuella gemenskaper diskuterar Burnett (2000) att de sociala funktionerna var lika viktiga som möjligheten att få tillgång till information. Genom

det sociala samspelet där deltagarna skämtade och delade vardagliga iakttagelser skapa-des en social gemenskap där information förmedlaskapa-des. Överfört till min studie tolkar jag interaktionens funktion för den sociala samvaron som en grundförutsättning för att livet som doktorand eller forskare i den lilla världen ska upplevas meningsfullt.

Innan jag går vidare och diskuterar nätverkens utseende vill jag återkoppla mina re-sultat till Seldéns (1999:24) studie av forskares och doktoranders informationssökning där han använder begreppet informationssökningskarriär för att beskriva att forskare och doktorander över tid utvecklar sina sökstrategier från användning av formella källor till att alltmer använda sociala kontakter. I min studie av tillvarons menings-skapande har de sociala kontakterna betydelse från första dagen som doktorand som en viktig del i deras meningsskapande kring den nya situationen som doktorander och för att förstå vad och hur de ska göra som doktorander. Den betydelsen bibehålls un-der hela doktorandtiden och följer med in i tillvaron som forskare där nya kontakter tillkommer som bidrar med ytterligare förståelse av arbetet.