Bevarande av naturgrusavlagringar

Det är mycket svårt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå preciseringen.

Förståelsen för naturgrusets värde för framtiden ökar. Samtidigt kvarstår kraven på uttag ur naturgrusavlagringarna. För att uppnå preciseringen behövs förbättrad samordning mellan beslutsfattare, planerare, täkthandläggare, experter och berörd industri. Synen på naturgrusavlagringar som en naturresurs med stora

bevarandevärden inom olika områden behöver stärkas.

Värdering av särskilt viktiga naturgrusavlagringar bör utföras tillsammans med samhällsekonomiska konsekvensanalyser. Det gäller naturgrusavlagringar som utgör unika geologiska bildningar, som är viktiga för nuvarande och framtida dricksvattenförsörjning eller som är värdefulla för kulturlandskapet. SGU bedömer att sådana konkreta beslutsunderlag, som kan användas bland annat för bedömning av brytningstillstånd, finns framtagna till år 2020.

Trenden i miljötillståndet är oförändrat neutral. Naturgrusuttaget fortsätter att minska, men minskningstakten har avstannat. Det kan delvis förklaras med att det

fortfarande finns en hel del naturgrus inom tillståndsgivna täkter. Det nuvarande delmålet om totalt uttag av tolv miljoner ton år 2010 har inte uppfyllts. Även i det fortsatta arbetet kommer antalet levererade ton naturgrus att vara en viktig indikator på måluppfyllelse.

SVÅRIGHETER ATT NÅ PRECISERINGEN

Kvalitativa och geografiska aspekter bör vara styrande för en effektiv omställning från naturgrus. Kunskapen om vilka bergarter som är möjliga att krossa för att ersätta sanddelen i betong är i dag inte tillräcklig. Forskningen om samt

kartläggningen av var lämplig berggrund finns behöver därför förstärkas. Fortsatt minskning av uttaget förutsätter att beställare av naturgrus upprättar interna policydokument om att inte använda naturgrus vid byggande och underhåll. SGU bedömer att det arbete som pågår för att ange oundgängliga användningsområden av naturgrus kommer att innebära en fortsatt reducering av användningen för okvalificerade ändamål till 2020.

För att uppnå preciseringen behöver materialförsörjningsplaner upprättas. Bristområden samt områden med god tillgång på ballastråvara (naturgrus och för betong tjänlig bergråvara) bör pekas ut. Pågående forskning för att effektivisera energiåtgången och minimera miljöbelastningen vid bergkrossanläggningar bör fortsätta liksom forskningen om ersättningsmaterial för naturgrus.

Ballast är i Sverige i huvudsak en lokal råvara som huvudsakligen transporteras per vägtransport. Från de nordiska grannländerna importeras i dag mindre mängder havssand som ersättning för naturgrus. En framtida möjlighet är ökad import eller brytning av havssand på svenskt vatten. Detta skulle kunna bidra till att minska naturgrusuttaget.

Miljökvalitetsmål 10:

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Ansvarig myndighet: Naturvårdsverket

NÅR VI MILJÖKVALITETSMÅLET?

Det är mycket svårt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet.

Avgörande för måluppfyllelsen är att det finns såväl beslut om åtgärder som beslut om att avsätta resurser för att de ska kunna genomföras. Om Hav i balans samt

levande kust och skärgård ska nås till 2020 krävs bland annat att flera andra

miljökvalitetsmål nås, att framsteg görs i det internationella havsmiljösamarbetet samt inom EU:s fiskeri- och jordbrukspolitik. Flera av dessa krav är sådana som Sverige inte ensamt har rådighet över och vars inriktning i dagsläget inte heller är klargjord eller där åtgärdsprogram inte har utarbetats. Det saknas till exempel beslut om både en ny gemensam fiskeripolitik och en ny gemensam

jordbrukspolitik, något som skulle kunna skapa förutsättningar som på sikt kan bidra till måluppfyllelse. Vidare saknas såväl åtgärdsplaner i enlighet med EU:s marina direktiv som medel för genomförande i de flesta länder. Sammantaget gör det att bedömningen blir en annan än den regeringen gjorde i propositionen Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete, där det bedömdes möjligt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet med ytterligare åtgärder.

Fortfarande råder ett allvarligt läge för flera kommersiellt nyttjade fiskarter. Ett undantag är torsken i Östersjön, som visar tecken på återhämtning till följd av god rekrytering och minskad fiskeridödlighet. Sammantaget vidtas många åtgärder både på nationell och på internationell nivå för att komma till rätta med havets miljöproblem, men åtgärderna har hittills inte varit tillräckligt långtgående för att vända den neutrala trenden för miljötillståndet i positiv riktning. I vissa fall motverkas insatser på miljöområdet av insatser inom andra politikområden. Rationaliseringen inom jordbruket i Estland, Lettland, Litauen och Polen befaras leda till ökad användning av konstgödning, vilket subventioneras av EU och kan motverka kommande insatser inom till exempel Baltic Sea Action Plan. För preciseringarna Miljötillstånd, Biologisk mångfald, Bevarande och skydd av marina områden och Hållbart nyttjande pekar bedömningen på att de inte är

möjliga att nå.

En förutsättning för att Hav i balans samt levande kust- och skärgård uppnås är att också miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Giftfri miljö nås.

SVÅRIGHETER ATT NÅ MILJÖKVALITETSMÅLET

Fiskeflottan är alltjämt för stor i förhållande till fiskeresursen, och problemen med alltför hårt fisketryck på vissa bestånd och bifångster kvarstår. Arbete pågår med att anpassa fiskeflottan och långsiktiga förvaltningsplaner tas nu fram inom EU för att bygga upp fiskbestånden och initialt minska fiskeridödligheten. En ny

gemensam fiskeripolitik håller på att arbetas fram och ska träda i kraft 2013. Beroende på dess utformning kan det skapas förutsättningar som ökar möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet.

Arbetet med skydd av marina miljöer för att bevara höga natur- och

kulturmiljövärden har gått sakta framåt det senaste året trots tidigare positiva prognoser. Det finns 21 marina naturreservat och det enda marina naturreservatet som tillkom under 2010 är Havstensfjorden i Västra Götalands län. Totalt har nu drygt 6 procent av territorialhavet och 3,5 procent av Sveriges ekonomiska zon någon form av ett marint områdesskydd, vilket är under nivån i preciseringen om bevarande och skydd av värdefulla marina områden. För att förbättra kunskapen om skyddsvärda marina miljöer utvecklar Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelserna metoder för att öka kunskapen om utbredning av livsmiljöer och arter under vatten.

FÖRÄNDRING AV BEDÖMNINGEN AV MILJÖKVALITETSMÅLET

De nya bedömningsgrunderna har inte påverkat bedömningen av måluppfyllelsen. För att kunna göra bedömningen att förutsättningar finns för att nå miljötillståndet, krävs att åtgärder är beslutade och att resurser finns avsatta för genomförandet. Sådana beslut saknas ännu i stor utsträckning och vi ser i nuläget inte att sådana beslut kan komma på plats och genomföras i tid.

De nya preciseringarna utgör ett förtydligande av miljömålets innebörd samt en ersättning och fördjupning av nuvarande delmål. Bedömningen bygger således på ungefär samma faktorer som tidigare.

MILJÖKVALITETSMÅLETS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER

Havet är gränsöverskridande och det internationella samarbetet är därför

betydelsefullt, bland annat inom EU. EU:s marina direktiv har som mål att nå god havsmiljöstatus i Europas havsområden fram till 2020. Direktivet trädde i kraft i juli 2008 och ålägger medlemsstaterna att utarbeta en nationell marin strategi med ett övervaknings- och åtgärdsprogram, som ska träda i kraft senast 2016. Det marina direktivet innebär att medlemsländerna måste komma överens om definitioner för vad god miljöstatus (Good Environmental Status) innebär och sedan ta fram åtgärder för att uppnå kriterierna. Direktivet ska i de havsområden

som är gemensamma implementeras och genomföras tillsammans med andra medlemsstater, och till 2020 ska alla medlemsländerna ha uppnått god miljöstatus i de europeiska havsområdena. I direktivet listas elva så kallade deskriptorer som beskriver temaområden för miljöstatusen i de marina ekosystemen. Dessa ska utgöra ramverket för bedömningen av god miljöstatus.

Indikatorer eller gränsvärden (baserade på ett antal deskriptorer) för när god miljöstatus har nåtts ska finnas framtagna till 2012, och fram till 2016 ska

övervaknings- och åtgärdsprogram utvecklas för att därefter genomföras till 2020. Direktivet ska i de havsområden som är gemensamma implementeras och

genomföras tillsammans med andra medlemsstater. Direktivet är nu implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen (SFS 2010:1341). Ännu råder osäkerhet om hur god miljöstatus ska bedömas och följaktligen saknas beslut om vilka åtgärder som ska vidtas.

Arbetet inom internationella konventioner påverkar också miljökvalitetsmålet. Helsingforskommissionen om skydd av Östersjöns marina miljö, HELCOM, har kommit överens om en aktionsplan för Östersjön, BSAP (Baltic Sea Action Plan). Aktionsplanens övergripande mål är att Östersjön ska vara i god ekologisk status år 2021. Åtaganden för Sverige och andra länder inom planen bidrar, om den

genomförs, positivt till möjligheterna att så småningom nå Hav i balans samt

levande kust och skärgård.

Flera av preciseringarna kan i stor utsträckning också utvecklas positivt med nationella åtgärder. Skyddade områden, friluftsliv och hållbart nyttjande kan regleras och/eller främjas nationellt.

Figur 10. Den allvarliga situationen för flera fiskbestånd kvarstår och har i vissa fall förvärrats. För till exempel torsk i Kattegatt är beståndssituationen mycket kritisk. Trots att den tillåtna

fångstkvoten minskat med 98 procent sedan år 2000 har lekbiomassan minskat med över 80 procent under samma period.

NÅR VI PRECISERINGARNA?

Precisering 1: Miljötillstånd

Det är mycket svårt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå preciseringen.

Eventuellt kan ett gott miljötillstånd nås för Bottenviken och Bottenhavet. Möjligheten att nå preciseringen är knuten till det internationella arbetet i konventionerna HELCOM och OSPAR (om skydd av den marina miljön i Nordostatlanten), liksom på EU-nivå till genomförandet av det marina direktivet och vattendirektivet samt EU:s jordbruks- och fiskeripolitik samt i viss mån även sjöfartspolitiken.

Trenden i miljötillståndet är osäker, eftersom preciseringen är starkt kopplad till det marina direktivets genomförande. Arbetet med att fastställa god miljöstatus i arbetet med direktivet är ännu inte färdigt och medlemsländerna är själva ålagda att fastställa gränsvärden för indikatorerna i sina respektive havsområden, och där så krävs i samarbete med andra medlemsländer. Då god miljöstatus är fastlagd för havsområdena 2012 blir det också möjligt att uttala sig om en trend över tid. Preciseringen är beroende av miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Giftfri

SVÅRIGHETER ATT NÅ PRECISERINGEN

God miljöstatus kan inom många områden kopplas samman med mänsklig aktivitet. För att nå god miljöstatus måste således de aktiviteter som påverkar miljöstatusen planeras, förvaltas och följas upp samordnat. De miljöproblem som i första hand påverkar möjligheten att nå preciseringen är fortsatt belastning av näringsämnen från jordbruk och trafik (inklusive sjöfart) förorening av kemikalier samt fiske.

Om tillförsel/läckage av närsalter ska minska från urbana områden, spridd bebyggelse och jordbruk, inom vilket de största reduceringarna behövs, måste förslagen enligt BSAP genomföras fullt ut. Jordbrukets omställning i bland annat Estland, Lettland, Litauen och Polen motverkar de åtgärder som sätts in för att reducera läckage från jordbruket. För övrigt gäller det även foderproduktionen i Sverige. Härutöver tillkommer luftburna kväveemissioner från trafiksektorn, inklusive sjöfart, närsalttillförsel från sjöfartens obehandlade avloppsvatten och närsalter från andra källor, till exempel skogsbruk, torvbrytning och vattenbruk. Det bör observeras att de marina konventionerna har liten tvingande och

kontrollerande funktion, vilket leder till brister i genomförandet av deras beslut och rekommendationer. De bindande klausulerna är i praktiken mindre bindande än de kan verka. Konventionernas sekretariat (kommissionerna) blir inte starkare än vad de fördragsslutande länderna tillåter dem att vara. Europakommissionens direktiv är inte bindande för kommissionerna – men väl för medlemsländerna. I den utsträckning som EU-direktiven hänvisar till arbete som bedrivs i de regionala marina konventionerna, ger detta en extra legal tyngd åt konventionsarbetet. Det innebär också att det arbete som utförs i kommissionerna kommer att behandlas av EU.

Miljöfarliga substanser (främst långlivade och sådana som ackumuleras i näringskedjan) i den marina miljön påverkar djurens allmänna hälsostatus och reproduktionen hos främst toppredatorer samt medför ökade föroreningshalter i fisk för konsumtion. I vissa delar har vidtagna åtgärder för särskilda substanser bidragit till minskade halter, i andra fall har sedan länge vidtagna åtgärder inte lett till önskat resultat. Hit hör gruppen dioxiner, som trots åtgärder inte minskar i fet fisk som strömming och lax i Östersjön. För närvarande är det osäkert vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att en förbättring ska ske.

Livsmedelsverkets bedömning är att det bästa för folkhälsan är att EU:s gränsvärde för dioxin i strömming och vildfångad lax gäller även i Sverige. Vidare identifieras hela tiden nya substanser, vars effekter man uppmärksammat men för vilka

åtgärder ännu inte satts in. Inom BSAP framhålls att flera östersjöländer ännu inte undertecknat många av de konventioner som reglerar användningen av miljöfarliga ämnen, till exempel Stockholmskonventionen om långlivade organiska

föroreningar (POPs), Aarhusprotokollet om miljöfarliga ämnen och UNECE- konventionen om långväga transport av luftföroreningar (Long-Range Transboundary Air Pollution).

PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER

För att nå preciseringen krävs samordnade insatser för genomförande på

internationell nivå genom EU, HELCOM och OSPAR, men även på nationell nivå i de enskilda länderna. Preciseringen är till exempel inte bara kopplad till att BSAP och det marina direktivet genomförs i Sverige, utan även i andra länder.

Precisering 2: Biologisk mångfald

Det är mycket svårt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå preciseringen.

Om preciseringen ska nås krävs att insatser under den föregående preciseringen genomförs. Möjligheten att nå preciseringen är även beroende av beslut som fattas inom ramen för EU:s gemensamma fiskeri- och jordbrukspolitik.

Trenden är osäker eller negativ. Detta beror bland annat på att förvaltningen av många marina arter ännu inte är tillfredställande och att effekterna av vissa

mänskliga aktiviteter ännu är betydande, men även på exempelvis utbredningen av främmande arter. Man kan dock även skönja en positiv utveckling för ett begränsat antal arter på grund av bland annat den tidigare utflyttningen av trålgränsen, en förbättrad förvaltning samt minskad belastning av farliga ämnen.

SVÅRIGHETER ATT NÅ PRECISERINGEN

Ökad temperatur och försurning av havsvattnet kommer att påverka den biologiska mångfalden negativt samtidigt som föroreningsproblemen kvarstår. Belastningen av näringsämnen är fortfarande hög och flera av de välkända miljögifterna har minskat, men fortfarande finns giftrelaterade skador på sälar i Östersjön. Klart är att övergödning och hårt fisketryck fått många arter att försvinna från delar av sitt naturliga utbredningsområde. Betydande och lokalt delvis framgångsrika åtgärder har vidtagits för att komma tillrätta med övergödningen. Problemen med en fiskeriförvaltning som inte når önskade resultat har uppmärksammats på senare år och förhoppningen står nu till en kommande reformerad fiskeripolitik inom EU. Att uppfylla miljökvalitetsmålets delar som rör Östersjön är ännu avlägset, och på flera områden har framstegen varit nästan obefintliga. När det gäller fisket beror misslyckandena i mångt och mycket på en fiskeripolitik som saknat ett

ekosystemperspektiv och som inte tagit hänsyn till fiskets påverkan på miljön. Preciseringen är beroende av att förbättringar inom miljökvalitetsmålen Ingen

övergödning och Giftfri miljö först måste få slå igenom. Härutöver har

utvecklingen inom miljökvalitetsmålen Frisk luft, Begränsad klimatpåverkan och

Bara naturlig försurning betydelse. En global uppvärmning kan bland annat

drastiskt förändra livets förutsättningar i Östersjön. Om temperaturen höjs, så ökar sannolikt också nederbörden, vilket skulle leda till en lägre salthalt i Östersjön. Det kan drabba många arter, som torsk, blåmussla, blåstång och ejder.

En längre och varmare sommarperiod kan också förstärka övergödningens effekter trots åtgärder som vidtas.

Återhämtningstiden för preciseringen är i regel lång för arter högre upp i näringskedjan, men för enskilda arter längre ned i näringskedjan kan den vara kortare.

PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER

Måluppfyllelsen är främst beroende av internationella insatser och insatser på EU- nivå, men även på nationell nivå i de enskilda länderna.