Senast år 2010 skall de årliga bifångsterna av marina däggdjur understiga 1 % av respektive bestånd. Bifångsterna av sjöfåglar och icke-målarter skall inte ha mer än försumbara negativa effekter på populationerna eller ekosystemet.
Miljötillståndet
Tumlare, vikare, gråsäl, knubbsäl och fåglar fångas oavsiktligt i fisket. Skattning- arna av hur stor andel av de olika populationerna som fångas som bifångster är osäkra, dels på grund av att man inte känner till arternas faktiska populationsstor- lek, dels därför att rapporterna om bifångsternas storlek brister. Bifångsterna skat- tas med hjälp av intervjuundersökningar, journalföring och loggbok. Den del av delmålet som rör det som inte är målarter av fisk behandlas under delmål 5, till- sammans med bifångster av ungfisk.
TUMLARE
Den senaste tumlareinventeringen 2005 gav ett uppskattat bestånd av 24 200 (± 35 %) tumlare i Kattegat-Skagerrak. Då osäkerheterna är så stora går det inte att avgö- ra om beståndet har ökat eller minskat från den föregående inventeringen. Antalet tumlare i Östersjön har däremot minskat dramatiskt jämfört med historiska nivåer och omfattar nu troligen någonstans mellan några hundra och några tusen djur. Osäkerheten beror på att man vid två flyginventeringar bara observerat 2 respektive 3 individer.
Under år 1995 och 1996 gjordes en observationsstudie av bifångster i fiske ef- ter torsk och bleka i Skagerrak. Bifångsterna bedömdes då enbart i detta fiske överstiga 2 % av tumlarbeståndet i området. Året efter studerades tumlarskräm- mors (pingers), avskräckande effekt i samma fiske. Då bifångades ingen tumlare varken i test- eller kontrollnäten.
I en telefonintervju som genomfördes av Fiskeriverket under 2002, rapportera- des 10 dränkta tumlare på västkusten under 2001. Detta kan extrapoleras till totalt 114 tumlare (84-148, 95 % konfidensintervall), fördelade på 30 % i bottentrålar och resten i nätfiske av olika slag. Inga bifångster finns rapporterade från journal- föring eller loggbok. Jämfört med hela Skagerrak-Kattegattpopulationen innebär det att bifångstnivån är 0,47 %. Det finns skäl att anta att bifångsterna nu är lägre än 2001, eftersom nätfisket i Skagerrak och Kattegatt har minskat med ca 30 % de senaste åren.
Skattningen 0,47 % säger hur stor bifångstdödligheten är på grund av svenskt fiske. I samma område pågår även dansk och norsk fiskeverksamhet. Rimligen förekommer bifångster också i dessa fisken, varför den totala bifångstdödligheten kan överstiga 1 %. Kunskap om övriga länders bifångster är nödvändiga för att beräkna i vilken utsträckning bifångstmålet är uppnått, eftersom fisket är gemen- samt och sker i samma områden.
Inga tumlare i Östersjön har rapporterats bifångade under 2000-talet vare sig i intervjuundersökningen, i journalföring eller i loggbok.
Nu görs ytterligare undersökningar till följd av EU:s förordning (EC No 812/2004), och det kommer att skapa en bättre kunskapsbas. En observatörsstudie görs av det större tonnaget, dvs. båtar länge än 15 m, i det pelagiska trålfisket och nätfisket i Östersjön. Minst 5 % av fiskeansträngningen ska täckas. En studie pågår också som gåt ut på att studera tumlarnärvaro runt fiskeredskap vid Skånes och Blekinges kuster. Resultat av dessa undersökningar kommer först senare under 2007.
VIKARE
Vikarebeståndet i Bottniska viken uppskattas till ca 8000 djur med en årlig tillväxt av 5 %. Både telefonintervjuer och journalföringsdata pekar på att bifångsterna är runt 50 djur årligen. Hur stora bifångsterna är i fiske på enskilt vatten och i fritids- fiske är okänt. Om storleken på de rapporterade bifångsterna i yrkesfisket och om man kan anta att halva vikarebeståndet är svenskt, kan delmålet nås för yrkesfiskets del av bifångsterna.
GRÅSÄL
Det totala gråsälsbeståndet är i dag väl över 20 000 djur. Beståndet har de senaste 15 åren haft en ökningstakt av 7,5 % per år i svenska vatten. I Finland beräknar man tillväxttakten till över 10 %. Bifångsterna av gråsäl är betydande. Både tele- fonintervjuer och journalföringsdata tyder på bifångstnivåer på närmare 500 djur per år. Inga tydliga trender kan ses. Denna bifångstnivå motsvarar ca 2 % av be- ståndet. Några bifångstdata från övriga Östersjöstater finns inte.
KNUBBSÄL
Det finns två distinkta populationer av knubbsäl i svenska vatten. Den ena är en liten östlig population på ca 700 individer i Kalmarsund med en dokumenterad tillväxttakt av i genomsnitt 9 % de senaste åren. Den andra västliga populationen finns vid Skånes sydkust och norrut med en beräknad storlek 2005 av 15 000 djur. Tillväxten bedöms vara väl över 10 %, högre i Skagerrak och något lägre i Katte- gat. Bedömningarna utgår från erfarenheterna efter epizootin 1988.
För populationen i Kalmarsund finns inget som tyder på att bifångsterna skulle överstiga 1 %. Endast två bifångade knubbsälar rapporterades i telefonintervjun. Ingen knubbsäl har rapporterats som bifångst i journalföringen i Östersjön. Längs västkusten uppskattades bifångsterna till drygt 400 i telefonintervjun för 2001.
Rapporterade bifångster i journalerna för 2004 pekar på att bifångsterna ligger på ett antal hundra djur. Bifångsterna ligger därmed väl över 1-procentsmålet redan i det svenska yrkesfisket. Andelen bifångade djur i fritidsfisket bedöms däremot vara betydligt lägre än för gråsäl i Östersjön, speciellt efter förbudet att fiska efter hummer med nät som infördes 2003.
FÅGLAR
Osäkerheten när det gäller bifångster av fågel är stor. I telefonintervjun 2001 upp- skattades det totala antalet bifångade fåglar till drygt 17 000, varav hälften var storskarv. I journalföringen där bifångade fåglar ska rapporteras sedan 2004 har endast ett begränsat antal fåglar rapporterats, år 2004 175 och 2005 201 fåglar. Också där utgjorde skarv ca hälften av de bifångade fåglarna för båda åren. Skill- naden är så pass stor att slutsatsen blir att man inte vet hur många fåglar som bi- fångas i fisket.
DRIVKRAFTER
Det är framförallt det småskaliga kustfisket med garn, nät och fällor som har de största problemen med bifångster. Detta småskaliga fiske ska prioriteras enligt direktiv till Fiskeriverket , eftersom det av många andra skäl är ett skonsamt fiske som dessutom bidrar till en levande skärgård. En stor del av detta fiske bedrivs med redskap som inte bara bifångar däggdjur och fåglar utan också är allvarligt utsatta för skador av säl och skarv. Risken är att dessa problem kommer att öka i framtiden i takt med att skarv- och sälpopulationerna ökar.
Det är av flera skäl viktigt att avdramatisera frågan om begränsning av bifångs- terna. I dag hindrar den ett fruktbart samarbete med yrkesfiskarna. Det finns heller inga vare sig praktiska eller ekonomiska möjligheter att bygga upp en studie med oberoende observatörer i ett extensivt kustfiske. Bifångster är dessutom i många fall till direkt nackdel för fiskaren. Bifångster är också ett problem som måste lösas om man vill satsa på ”grönmärkning” av kustfiske.
Når vi delmålet?
Målet kommer inte att kunna nås till år 2010 för alla marina däggdjurspopulationer. Det är framför allt avlägset för gråsäl och knubbsäl. För att nå 1 % målet för gråsäl skulle det krävas att stora delar av kustfisket stängdes.
För tumlare bör inte bifångster längs västkusten vara något större problem, främst på grund av att nätfisket minskat drastiskt i omfattning. I Östersjön saknas data om både beståndsstorlek och bifångster. En säkrare uppskattning av popula- tionsstorlekarna hos de bifångade arterna och bifångsternas storlek är nödvändig, liksom ett ökat förtroende hos och samarbete med yrkesfisket.
UPPFÖLJNING
Indikatorer saknas för detta mål. Det följs i stället upp via journalföring, loggböck- er, telefonintervjuer och observationer.
Dagens system med rapportering av bifångst fungerar inte tillfredställande, ef- tersom inte all bifångst rapporteras. Det finns heller inga vare sig praktiska eller ekonomiska möjligheter att bygga upp en studie med oberoende observatörer i ett extensivt kustfiske. Den enda möjligheten att mäta bifångsten är i ett förtroende- fullt samarbete med fiskarna.
Ett annat sätt att minska bifångster är att skapa en gemensam strävan bland fis- karna själva att hantera bifångsterna. Ingen fiskare önskar att skada varken tumlare,
säl eller fågel. Exempel finns på egna initiativ bland fiskarna att använda t.ex. tum- larskrämmor i Kattegat och Öresund. Fiskare med omfattande bifångst har den bästa erfarenheten av var och när bifångsterna sker och har därmed själva kunska- pen om hur de bäst kan minskas.