Exempel på följdfrågor: Vilka krav upplever du uppifrån? Hur förhåller du dig till dem? Hur prioriterar du mellan dem? Vad innebär goda resultat och framgång för dig som rektor? Vad är viktigt när och vad styr hur du organiserar skolan?
Exempel på följdfrågor: Vilka faktorer påverkar detta? Hur arbetar ni med kvalitet på er skola?
Exempel på följdfrågor: Hur arbetar ni med undervisningen? Hur viktig är måluppfyllelsen på din skola? Vilka utmaningar har ni?
Hur arbetar du med lärarna?
Exempel på följdfrågor: Vad belönar du hos en lärare? Hur arbetar ni med utbildningsinsatser? Vilka eventuella konflikter finns mellan ledning och lärare? Hur viktigt är det att vara en attraktiv skola?
Exempel på följdfrågor: Hur viktigt är det att skolan ser bra ut utåt? Hur påverkas din skola av det fria skolvalet och skolpengen? Hur ser du på marknadsföring av skolan?
Vilken roll spelar elevernas och vårdnadshavarnas nöjdhet för din skola? Exempel på följdfrågor: Varför och på vilket sätt?
Vilka värdekonflikter upplever du i ditt arbete?
Exempel på följdfrågor: Hur förhåller du dig till dem? Vad innebär de för ditt arbete?
8.2 Bilaga 2: Intervjuer (transkriberade)
Rektor R1, fristående gymnasieskolaMin uppgift som jag ser den: Pedagogisk ledare. Skapa förutsättningar för lärarna att utveckla kvalitativ undervisning.
Det är dock inte de signalerna jag får från huvudmannen. Jag tycker vi behöver utveckla undervisningen på skolan, särskilt inspirerad utifrån RP, men det är endast det ekonomiska resultatet som man fokuserar på från dem. Skulle vår marknadsavdelning på huvudkontoret få som de ville så skulle vi prata om marknadsföring på varenda personalmöte. Det skulle ta jättemycket tid av lärarna.
Från huvudmannen är det det ekonomiska och marknadsföring som efterfrågas, jag får inte alls lika mycket frågor när det gäller det pedagogiska arbetet, när jag skriver en resultatrapport osv. När jag började som rektor så hade man en tvådagars intern utbildning för alla rektorer. Inte ett enda pass handlade om pedagogiska frågor (det var bara ekonomi, marknadsföring, lokaler, HR, etc).
Gällande måluppfyllelse: Det finns krav på att uppnå vissa mål när det gäller elevernas resultat, det finns jättemånga nyckeltal, men det är inte det som efterfrågas och läggs tid på från huvudmannen. Jag ska leverera god måluppfyllelse, men det finns inga medel jag kan använda för att styra mot det. Det förväntas att vi som rektorer har en inneboende vilja att bara göra det.
Vad vill lärarna jobba med? De vill jobba med att utveckla sin undervisning. De är inte så sugna på att jobba med marknadsföring eller diskutera ekonomiska resultat. Det som kommer från huvudmannen det förmedlar jag ju inte allt till dem så mycket. Jag försöker banta ner det så mycket som möjligt så att de inte behöver jobba så mycket med marknadsföring. Jag har dock skapat förutsättningar för att de inte ska behöva bry sig så mycket om marknadsföring och ekonomi. Vi har inte någon diskussion längre om att marknadsföring står i motsats till att hjälpa eleverna. Vi hade det förut, när lärarna trodde att man på de kommunala skolorna inte behövde göra det. Men man har förstått nu att det gör faktiskt alla, på alla skolor, i dag. Alla behöver jobba med att representera och presentera sin skola. Ha Öppet Hus osv. Öppet Hus bygger på att alla är där och levererar. Vi har anställt en kommunikatör på skolan (40%) som vi har lagt all marknadsföring på. Varje skola har en sådan. Det är mycket tid, men det avlastar lärarna. Det signalerar till lärarna att man ska jobba med det man är bäst på, så att lärarna kan fokusera på undervisningen, samt att man kan tjäna på det ekonomiskt också eftersom det blir proffsigt gjort. Jag har anställt en person som tidigare var elevambassadör. Det är dock klart att lärarna ska kunna representera skolan och man ska kunna koka kaffe om det behövs.
Det fria skolvalet, skolpengen: Det här tror jag inte att man gör som kommunal rektor. Tappar jag en elev så är det röda siffror, och det vill man inte ha när man träffar sin controller. Varje elev som man tappar vill jag ju inte att de ska sluta innan den 15:e, jag vill ju att de ska dra ut på det så att vi får så mycket pengar som möjligt för eleven. Moraliskt? Ibland skulle det kanske varit bättre om eleven fick sluta och börja om någon annanstans, men ibland kan det bli så att jag kanske drar ut på det, särskilt om det är en elev som jag vet är värd jättemycket pengar. Samtidigt är det bra att vi inte bara skriver ut elever hur lätt som helst. Vi måste säkerställa att vi tänker igenom allt flera gånger innan beslutet tas, eftersom att hoppa av gymnasiet är en så stort beslut.
Är det några andra värdekonflikter som du upplever uppstår med skolvalet och skolpengen? Nej. Jag har alltid några lärare som kan säga ”måste vi ta in så många elever” och ”är det inte bättre att vi bara tar in en så att vi får upp meritvärdet” (de vill gärna ha ”bra” elever) . Jag tycker dock att det ska vara en skola för alla (vi måste acceptera att vi har de elever vi har). Samtidigt gör jag det också för att jag vill ha en stor marknadsandel och målgrupp. Man kan bli utpressad av elever som säger ”jag vill byta klass annars byter jag skola”. Ja, det är klart att de får byta klass då.
Vårdnadshavare, krav från dem: De är inte så farligt, de allra flesta är väldigt bra, jag upplever inte så stor press från dem, men de kan ju påverka alltså! De kan säga att ”annars så vänder vi oss till Skolinspektionen” eller ”annars så vänder vi oss någon annanstans”. Det blir man ju påverkad av. Jag pratar dock väldigt sällan med föräldrar, tack vara heltidsmentorerna. Jag försöker i de allra flesta fall alltid stå bakom lärare, att de ska känna att jag är med dem. Understödja det lärarna säger. Jag försöker vara tuff med det.
Josefin intar väldigt mycket en väktarroll. Ju längre jag är rektor, desto mer tänker jag på det. Professionen som lärare är så otroligt viktig. Jag måste värna den och det är det allra viktigaste. De måste få möjlighet att utvecklas som lärare och det går inte om de ska hålla på med en massa annat. Samtidigt måste man ha en förståelse och respekt för att vi är i en marknadsstyrd värld. Vi kommer alltid att behöva vara attraktiva i marknadsföringen för att få elever (lojal pragmatiker?). Vi kan inte heller hålla på och gå back, det gör vi fel. Jag
tänker att om jag visar tydligt för lärarna att det är deras profession som är viktigast så kan de också ha respekt för att vi även måste göra allt de där andra.
Rektor R2, kommunal förskola
Det viktigaste för mig att säkerställa att barnen inte far illa och att barnen får en bra verksamhet. När jag kom till den verksamhet jag är på idag så fanns det saker som inte överensstämde med min barnsyn och kunskapssyn. Vissa avdelningar hanterade exempelvis barn i behov av särskilt stöd på ett sätt som jag inte tyckte var bra. Man behövde anpassa verksamheten mer för dessa barn och öka sitt fokus på att förbereda barnen på att bli deltagare i framtida sammanhang och för vad som skulle komma längre fram när de började skolan, vilka utmaningar skulle de möta där? Det är sådant vi behöver jobba mer med. Vi kan inte bara tänka ”här och nu”. Vi behöver hjälpa barnen att samspela med sin omgivning och det som finns runtomkring. Det är vårt uppdrag.
I Stockholm Stad känner man sig väldigt mycket som en administrativ enhetschef. Det
viktigaste är att du håller budgeten och att du håller föräldrarna lugna. Jag upplever inte att kvalitet är så jätteviktigt för huvudmän i de skolor som jag har. I verksamhetsplanen står det väldigt mycket om att Stockholm Stads förskolor är de bästa i Sverige, men jag tycker inte att diskussionerna vi för eller kraven som ställs speglar de målen. Det är snarare väldigt mycket fokus på att få brukarna nöjda och att kämpa för att hitta olika sätt för dem att svara på brukarenkäterna. De resultaten måste vara någorlunda bra. Det, och en budget i balans, är det som är det viktigaste. Brukarundersökningen påverkar inte henne alls. Jag skiter ständigt i dem. Eftersom många av föräldrarna till barnen på hennes förskola ”spelar bingo med
enkäterna”, de vet inte ens vad som menas med frågorna eller vad som efterfrågas. Jag förstår dock att för vissa av mina förskolelärare är det mycket prestige kopplat till den här enkäten och jätteviktigt att få bra resultat på den. Jag vet att den tidigare förskolechefen diskuterade dessa på medarbetarsamtalen som en del av underlaget för lönesättningen. Det gör jag absolut inte, särskilt eftersom det är tydligt att föräldrarna inte vet vad de svarar på eller förstår verksamheten (”de förstår inte vad det handlar om”). Jag vet att jag ska göra
brukarundersökningen och jag gör vad jag ska göra, som en rutin, men jag bryr mig inte för jag vet att den inte berättar något om den kvalitet vi har. Det här vet inte huvudman och det märker de inte, särskilt eftersom resultaten går uppåt.
Hennes syn på kvalitet: Det måste vara verkligt, det måste handla om att vi har en verksamhet där barnen utvecklar de förmågor som de behöver senare i skolan. När jag hör att barnen berättar mer för föräldrarna om vad de har lärt sig och vad de gör på förskolan, och att föräldrarna då blir mer engagerade i detta, då känner jag att vi gör rätt saker och då är vi på rätt väg, för barnen lär sig och utvecklar förmågor. Fokus på lärande, det är kvalitet. Ibland har fokus varit mer på barnpassning och det har varit stökigt. Jag har då stöttat lärarna för att lägga en struktur och ett innehåll på deras verksamhet. Sedan sätter jag mål för enheten, samma mål som kommunen har. Vi måste jobba jättemycket med barnen, t ex med språket. Vi måste göra det med pedagogik och inte med tillsägelser. Där har jag behövt sätta in stöd även för lärarna så att de kan utvecklas, när det gäller pedagogik och språk.
Jag sätter mål och jag har en vision, sedan måste jag förankra dem. Annars blir det bara så att de sitter på mitt rum. Jag förankrar det genom att ha en dialog med personalen om
förutsättningar och behov. Jag går in och gör observationer och föreslår med särskilda arbetslag kring vad just de behöver arbeta med. Alla är ju olika.
Hur viktigt är det att vara en attraktiv skola utåt? Det är en sak jag inte bryr mig så mycket om. Jag har en skola som jag vet är väldigt attraktiv. En av mina skolor har fina nya lokaler och den är väldigt attraktiv. Sedan har jag en som har sämre lokaler men bättre verksamhet, men den upplevs tyvärr inte som lika attraktiv. Det kan jag uppleva som ett spel för galleriet och ett problem i hela samhället, att man inte riktigt förstår kvalitet. Man lockas av det som glittrar, men allt som glittrar är inte guld. Det får man jobba med. Man får hitta de sakerna som är bra i de verksamheter som kanske inte glittrar. Och det får man göra med de medel som man har. Man får då t ex locka föräldrarna till skolan på andra sätt.
Värdekonflikter? När man behöver leverera en massa saker samtidigt, även om man själv vet att vissa saker är viktigare än andra. Jag ser alltid till nuförtiden att jag gör de administrativa saker som huvudman vill ha så att de får dem så att jag inte förlorar min tid, som jag ju vill lägga på att fokusera på mitt uppdrag. Jag lägger inte heller ner tid på sådant jag inte kan förändra. Vårt uppdrag är så brett. Ibland känner man att det där är inte viktigt eller det där är inte bra, men vad ska man göra? Det finns inget annat vi kan göra än att fortsätta arbeta med det som är viktigast (20:40).
Jag jobbade i Norrmalm tidigare. Där är det svårare att göra som jag gör. Där har föräldrarna en annan typ av makt. Där är det jätteviktigt att det ska glittra. Där går det inte att jobba med kvalitet om det inte samtidigt glittrar. I Östberga har inte föräldrarna så mycket makt. Då kan jag jobba ostört med kvalitet. Det blir en annan relation till föräldrarna. Där kan jag säga ”jag förstår vad du menar, ge mig lite tid så ska jag jobba med det”, och det accepteras. I
Norrmalm accepterades det inte. Då skulle man fixa det här och nu. Då blir man tvungen att göra de lösningar som man vet egentligen inte genererar kvalitet.
När jag började där så fanns det ganska uppenbara brister. Hälften av personalen hade sagt upp sig, m.m. Jag var väldigt tydlig mot föräldrarna på ett möte då: det här kommer inte att lösa sig imorgon, Det här behöver tid. Men det accepterades inte. Man ville ha en fungerande förskola från dag 1. Vi jobbade otroligt hårt med kvaliteten under tiden som följde, och det blev mycket bättre, men jag upplevde att föräldrarna inte såg hela bilden. De fokuserade på detaljerna hela tiden. De var endast fokuserade på sina egna barn och sa i stil med ”förstår du inte att om den här skolan får dåligt rykte, då kan inte jag ha mina barn där?”. Så jag kunde inte få någon tid att arbeta långsiktigt med kvaliteten som räknas. I Östberga finns mer av en förståelse för detta, och större uppskattning för förskolans arbete.
Rektor R3, kommunal grundskola
Huvuduppdraget är naturligtvis kunskapsuppdraget, att vi ska få så många behöriga till gymnasiet som möjligt. Sedan tänker jag ju mycket på arbetsmiljön både för elever och personal. Jag tänker lite såhär: om jag tar hand om ni personal, så tar de hand om våra kunder, dvs, eleverna.
Krav och signaler uppifrån? Det är mycket politisk styrning, vilket man måste förstå. Det de pratar om är ju meritvärdet, behöriga till gymnasiet och närvaron. Sedan är det ju så klart allt det andra.
Man jämför gärna oss med andra skolor med andra förutsättningar och förväntar sig att vi ska nå 100%, samma som den skolan inne i stan som bara har svenska elever med resursstarka föräldrar, medan vi har nyanlända och kanske 60% med annat modersmål än svenska. Attraktiv skola? Kommunen är mest rädda för att eleverna ska gå till andra kommuner på gymnasiet, så jag märker inte av något sådant i grundskolan, vi har inte heller några fristående skolor i kommunen på grundskolenivå. Jag jobbar dock mycket med skolans rykte, det här är något som sitter i sedan länge tillbaka, att ”min skola är en tuff skola”. Vi ligger i ett
socioekonomiskt utsatt område, men det finns även andra delar av vårt upptagningsområde som inte gör det. Så det är väl det här att ”här är det så tufft och här är det så stökigt”. Vi har förhoppningsvis lyckats trycka bort lite av det tidigare ryktet, särskilt när elevgrupperna blandas lite, och många föräldrar har kommit förbi och sagt ”men gud vad lugnt det är här”. Så fort det händer något negativt, t ex en elev som betett sig kriminellt eller hotfullt, så är det tyvärr alltid någon vårdnadshavare som tipsar media. Då späs direkt det negativa ryktet på. Det kommer då alltid en massa frågor från media kring trygghet och kvalitet i skolan som helhet, det blir så stort liksom, så jag har lärt mig att hantera det, så när de ringer så berättar jag direkt om våra handlingsplaner, samarbete med socialtjänst, polisen, osv (fast jag var skitirriterad på dem). Jag tycker media förstör mer än vad de gör nytta. Vi har visserligen fått några positiva inslag, men så fort det händer något negativt så så slår de upp det stort och ganska ensidigt. Vi hade en elev som hade klottrat ”bomb kl 9” på en vägg och jag och
Polisen hade tagit det säkra före det osäkra och ställt in lektionerna på förmiddagen medan det utreddes. Men media rapporterade hela dagen om ”bombhotet i skolan” och att ”Polisen rör sig i området” och att ”skolan bevakas av polis”, osv. De stod utanför och väntade på elever som de intervjuade osv. Fast det var en ganska liten grej som vi löste direkt på morgonen med eleven som hade skrivit det. Istället för att hjälpas åt att bygga en sansad bevakning av
utbildningen i kommunen verkar de vara mer intresserad av sensationsjournalistik, faktiskt. Spelar det någon roll? Ja, säger Jessica, jag vill ju kunna rekrytera bra lärare. Sedan vill jag att eleverna ska få känna att de går på en bra skola, att de kan få vara stolta över sin skola. För det är en bra skola. Vi har högre förädlingsvärde än de andra finare skolorna inne i stan, när man tittar på föräldrarnas bakgrund osv. Jag är ofta noga med att påtala positiva saker om skolan (meritvärde har ökat osv).
Det är viktigt att vårdnadshavarna känner sig nöjda. På kommunal nivå är skolpolitikerna väldigt känsliga för vad kommuninvånarna tycker och känner. Det är ganska vanligt att föräldrar lägger förvaltningschefen, ordförande i utbildningsnämnden eller liknande på kopia när de mejlar om något. Och då brukar det bli väldigt bråttom. Så man vill helst inte hamna där. Jag har lärt mig att när det kommer någon vårdnadshavare som hör av sig med kritik så är det snabbt på bollen som gäller, att snabbt ringa, snabbt lyssna in, försöka stryka lite medhårs, aldrig lova något utan ha en dialog, man får verkligen tänka sig för. Helst vill man ju inte hamna där, utan vi försöker göra så att mentorn har första kontakten med vh. Sedan har man ju de extra krävande eleverna,som ju ofta har extra krävande föräldrar, där lämnar jag ofta över till specialpedagoger som avlastar mentorerna. Det är så klart främst för att eleverna behöver detta, men även för att föräldrarna kräver ganska mycket.
Arbetet med undervisningsutvecklingen? Rektorn har formerat en grupp med förstelärare som leder arbetet med lärarnas undervisningsutveckling. Det är olika projekt och teman. Min roll är främst att organisera arbetet: resurser, hur ska vi organisera det med möten, när ska det ligga över läsåret, m.m. Det var mycket prat om att de behövde mer personalresurser (”det gamla tugget”). Jag stärkte resurserna med en halvtid och sedan sa jag tydligt: det är ni som är pedagogerna och det är ni som i er profession får komma överens om hur ni använder den här
extra resursen på bästa sätt. De har organiserat det lite olika. Lärarna måste då också prata ihop sig då. Jag tassar inte in på deras område, jag får ofta höra i positiva ordalag att jag visar att jag har förtroende för dem (23:50). Jag försöker alltid visa det för lärarna, och det får jag ofta höra som en bra sak tillbaka, att jag litar på deras kompetens. De säger att ‘det märks att du tycker att vi är viktiga”. Sedan underlättar det ju så klart att jag varit lärare själv. Det gör stor skillnad, upplever jag.
Rektor R4, kommunal gymnasiesärskola
Uppdraget från min chef är att styra upp ekonomin. Skolan hade ett stort underskott
ekonomiskt när jag började för två år sedan. Vi hade haft många rektorsbyten innan, så det var viktigt att skapa någon slags långsiktighet och trygghet för skolan. Både för medarbetare och för omgivningen. Att vi är kvar och vad vi står för. Konkret för mig har det inneburit att jobba mycket med personalen, deras självbild och självförtroende. Liksom lyfta att det här är en bra verksamhet, för det är det. Men under alla dessa turbulenta år har de inte riktigt fått tid att tänka på det i och med att det varit rörigt på ledningsnivå. Kan vi inte bara få lite ro att få ägna oss åt pedagogiken? Har det frågat.
Hur viktigt är resultat och effektivitet varit dessa år? Det har ju varit viktigt utifrån den ekonomiska aspekten, när det gäller personal och resurser. Däremot, när man tittar på elevresultat som man gör i andra skolformer, med statistik och så, så är det ju inte riktigt