5 Resultat
5.1 Vilken bild har förskollärare av barn som har svårt att leka med andra barn?
5.1.1 Är det viktigt att kunna leka?
Alla de intervjuade anser att det är viktigt att kunna leka, eftersom de anser att barnen i leken fortsätter att utveckla de sociala lekreglerna, det vill säga ömsesidighet, samförstånd och turtagning, som startat redan på skötbordet tillsammans med vårdnadshavaren.
”Ja det är viktigt att kunna leka, eftersom det är i leken vi lär oss att samarbeta och ta hänsyn till andra människor.” (1)
”De utvecklar sitt språk och bearbetar upplevelser i leken.” (3)
Flera av de intervjuade tar upp att det i samhället har satts upp en ”idealbild” över hur vuxna ska vara. Det anses vara viktigt att ha stor social kompetens och denna idealbild har förts över på barnen.
”Leken är en förberedelse för vuxenlivet och speciellt rolleken tycker jag är viktig.” (2) ”Det är viktigt att kunna föra sin talan och ha social kompetens idag.” (3)
De intervjuade är alla eniga om att ha social kompetens inte är liktydigt med att prata mycket, utan där ingår att kunna lyssna och ta hänsyn till andra människor.
Alla förskollärarna anser att svårigheten att leka med andra barn kan visa sig i att barnen antingen inte tar kontakt med andra barn, eller är utagerande, det vill säga ofta kommer i konflikt med andra barn. Pedagogerna konstaterar också att barnets ålder när det börjar förskolan inte har någon betydelse för huruvida det har dessa svårigheter.
Alla är eniga om att det är viktigt att värna om olikheter i personligheten, men ändå vara observant på om något barn oftast leker för sig själv. De menar att alla barn inte har samma behov av att leka tillsammans med andra barn. Alla intervjuade anser därför att det är ”tillåtet” att dra sig undan och leka för sig själv. Men de tycker att det är svårt att veta var gränsen går för att bedöma om ett barn drar sig undan för mycket. Det blir en avvägning som de får göra i arbetslaget.
Alla som intervjuas är överens om att även om åsikterna ibland går isär när det gäller att bedöma om ett barns beteende är acceptabelt, är det oftast lättare att komma överens i arbetslaget när de ska ingripa när det gäller de utagerande barnen. Där handlar det alltid om ett beteende som inte kan accepteras.
5.1.2 Vilken bild har förskollärarna av de inåtvända barnen?
Alla förskollärarna menar att det kan vara ett personlighetsdrag att vara tyst och inåtvänd och om detta är orsaken till att barnet är tillbakadraget är det svårt att veta om de ska ingripa. Flera av de intervjuade påpekar att det är viktigt med många och grundliga observationer för att ta reda på om barnet vill ha mer kontakt med kamraterna.
”Jag ser det inte som ett problem utan som deras personlighet.” (4)
De intervjuade har olika uppfattning angående hur många flickor respektive pojkar, som reagerar med att dra sig tillbaka. De kvinnliga förskollärarna anser att det oftast är flickor som reagerar på detta sätt, när de inte får vara med och leka, medan de manliga förskollärarna anser att det lika ofta är pojkar som drar sig tillbaka.
”Det är nog mer när de blir större, som flickorna blir inåtvända och pojkarna utagerande.” (1)
Flera av förskollärarna menar att synen på de inåtvända barnen har förändrats.
”På 70- och-80-talet var det lite hysteri när man fick sådana barn. Vi hade någon lustig tanke att alla måste vara lika.” (6)
Det framkommer dock i intervjuerna att förskollärarna även idag har en idealbild av hur barnen ska vara, när de lämnar förskolan.
”De ska ha stor social kompetens, ha ett väl utvecklat språk och så vidare.” (7)
”Man måste som pedagog lära sig att acceptera att just nu går det inte att utveckla detta barn mer.” (7)
Två av de kvinnliga förskollärarna för fram tanken att det är svårare att vara inåtvänd i tre till fem årsåldern än när barnen börjar skolan. De menar att när barnen går på förskolan är aktiviteterna mer inriktade på lek och socialt samspel. Däremot anser de att i skolan bygger verksamheten mer på sådant som det inåtvända barnet är duktigt på.
”De inåtvända får det lättare när de blir äldre eftersom de ofta är duktiga på att skriva, rita och kanske läsa.” (7)
5.1.3 Hur visar de inåtvända barnen att de har svårt med
kamratkontakten?
De inåtvända barnen beskrivs ganska ofta som glada och nöjda. När de kommer på morgonen söker de inte upp några andra barn utan sätter sig med någon egen sysselsättning eller söker vuxenkontakt. De börjar gärna dagen med att rita, pussla eller bygga duplo.
”Man ger dem något att sysselsätta sig med och sedan är de tysta.” (3)
Om det kommer något annat barn som också börjar rita blir det sällan någon kommunikation dem emellan.
”Det är mycket bredvidlek utan någon kontakt mellan barnen.” (7)
Några av respondenterna tycker att det ibland kan vara svårt att veta om de tysta barnen vill leka med andra barn, men saknar kunskap om hur de ska göra, eftersom pedagogerna anser att de inåtvända barnen sällan har någon synlig vilja att ta kontakt med andra barn. Dessutom anser de intervjuade att de inåtvända barnen nästan alltid
verkar nöjda och glada och då är det lätt att tolka det som om de är nöjda med att vara för sig själva.
Några barn som de intervjuade berättar om har svårt att använda sina erfarenheter i leken. Om barnen till exempel leker affär vet en del barn inte vad de ska göra, fastän de har varit och handlat många gånger. De går bara omkring utan att göra något eller gör ”fel” saker. Detta får ofta till följd att de andra barnen tröttnar på dem.
Någon av förskollärarna har tankar om att det finns barn som får rollen som ”den tyste” redan i hemmet och att de har svårt att komma ifrån den rollen även på förskolan.
Flera av de intervjuade tar upp att det är svårare att upptäcka de inåtvända när barngrupperna är stora.
”De som är svårast att se och veta vad man ska göra med är de som är tysta hela tiden och inte gör så mycket väsen av sig. Det verkar som om de trivs men de kommer aldrig igång att leka utan de flyter bara omkring och de är nog många.” (8)
Alla tar upp att de inåtvända barnen har mycket fantasi men de har svårt att leka tillsammans med andra barn eftersom de inte har lärt sig de sociala lekreglerna.
”De inåtvända barnen är inte så följsamma utan leker sin lek.” (3)
”När de leker med andra barn och dessa till exempel inte förstår vad leken handlar om bryr sig inte de inåtvända barnen om att förklara och då tröttnar de andra barnen och drar sig undan, vilket de inåtvända barnen inte tycks bry sig om. De visar inte att de blir arga eller ledsna.”(8)
En anledning till att leken tar slut kan vara att de inte har lärt sig att för att en lek ska komma till stånd måste de som deltar vara överens om vad leken handlar om. En annan förklaring kan vara att de inte bryr sig om att de får leka själva.
”De inåtvända struntar i de andra när de inte förstår.” (5)
Någon av förskollärarna upplever de inåtvända barnen som egocentriska och att de har svårt att kompromissa.
”De lyssnar inte på de andra barnen och bryr sig inte om vad de andra barnen tycker.” (5)
5.1.4 Andra personlighetsdrag och beteenden
Jag ber de intervjuade att beskriva de inåtvända barnen utöver att de har svårt att leka med andra barn (se bilaga 1).
”Det är lugna sympatiska och trevliga barn, glada för vuxna, ser nöjda ut och är bra på att underhålla sig själva med lugna lekar. De ritar, klipper och klistrar.” (7)
”De är mycket verbala tillsammans med vuxna, kluriga och lite ´lillgamla´ ”(4)
”Jag har träffat många inåtvända barn som har mycket kunskap om väldigt mycket, men det verkar inte som om de har något behov av att berätta för andra.” (4)
De har lättare för att umgås med vuxna, eftersom de vuxna anpassar sig efter barnet. Det som flera av de intervjuade också nämner är att de inåtvända barnen kan hålla på med samma sysselsättning väldigt länge. En generell bild som respondenterna har av de inåtvända barnen är att de är nöjda med det lilla och inte stör någon.
”De kan sitta där och inte få någon uppmärksamhet överhuvudtaget.” (3)
Även om de inåtvända barnen söker mycket kontakt med de vuxna är det flera av de intervjuade som tycker att det är svårt att lära känna dessa barn.
”Det är svårt att komma de inåtvända barnen inpå livet.” (4)
Alla förskollärarna tar upp att de inåtvända barnen ”fungerar” bäst i styrda aktiviteter. Då finns det en bestämd uppgift som ska utföras och det finns vuxna i närheten.
”De styrda aktiviteterna är nästan aldrig något problem för de inåtvända barnen för då är de vuxna med och det är tryggt.” (1)
Många av de inåtvända barnen beskrivs som glada, ”världens goaste,” hjälpsamma men inte så vana att umgås med barn. Några av respondenterna tar upp att de inåtvända barnen lever i familjer som inte har så stort socialt umgänge. Barnen umgås oftast med vuxna på fritiden och dessa vuxna bemöter inte barnen på deras nivå utan på en vuxennivå.
En beskrivning med lite olika variationer som återkommer är följande: Det inåtvända barnet är ett barn som har stor erfarenhet av att leka med vuxna. De vuxna har blivit deras lekkamrater. Dessa barn är vana vid att den vuxne är tillmötesgående och rättar
sig efter barnets vilja. Därför har dessa barn inte lärt sig de umgängesregler som gäller, när barn leker tillsammans. De kan inte argumentera för sina förslag eller lyssna på andra.
Några förskollärare tar upp att det finns barn, som drar sig undan därför att de blir retade av de andra barnen, eftersom de inte kan formulera sig språkligt eller har uttalssvårigheter.