Första gången Gustav Vasa nämns i Upptäck Historia är i ett konstaterande om att han fans med bland den utbytta gisslan som Kristian II kidnappade i samband med det andra anfallet mot Sten Sture den yngre. I konstaterandet framkommer det att Gustav Vasa skulle komma att bli en viktig person i den svenska historien.142 Genom konstaterandet informeras läsaren om att det som kommer därefter är viktigt och därför behöver memoreras. Därefter följer förklarande framställningar om bakgrunden till och genomförandet av Stockholms blodbad (se avsnitt 6.3.3) och därefter förklaras Gustav Vasas uppror och väg till kungamakten.
I Framställningen av Gustav Vasa framstår han tydligt som en politiker. Exempelvis synlig-görs det i den förklarande framställningen beträffande hans försök att övertala Dalarnas bönder att stödja hans sak. Här framgår det att på grund av danska efterlysningar flydde han till Dalarna i hopp om att övertala befolkningen i Dalarna om att sluta upp bakom hans sak. Här motiveras också valet av tillflyktsort genom att bönderna i dalarna framställs som självständiga och kända
137 Körner & Lindberg, 2012, s. 118
138 Körner % Lindberg, 2012, s. 119
139 Körner & Lindberg, 2012, s. 116
140 Körner & Lindberg, 2012, s. 116
141 Körner & Lindberg, 2012, s. 109, 114
för att göra motstånd mot orättvisor.143 Här framförs det att: ”Gustav tänkte övertala bönderna i Dalarna att göra uppror mot Kristian II. Han berättade om blodbadet i Stockholm och varnade för att kung Kristian skulle höja skatten och förbjuda bönderna att bära vapen”.144 I citatet fram-står Gustav Vasa som en politiker som genom retoriska färdigheter och propaganda försökte vinna folkligt stöd. Vidare synliggörs framställandet av Gustav Vasa som en politiker i an-knytning till beskrivningarna av övertalandet av Hansans stöd. Här beskrivs behovet av krigs-skepp och yrkessoldater för intagandet av slotten i Stockholm och Kalmar samt Bohus fästning. Förhandlingen med Hansan beskrivs på följande sätt: ”Gustav bad därför tyska köpmän i hansa-staden Lübeck om hjälp. Om de lånade honom skepp, soldater och pengar skulle de slippa betala tull för sin handel till Sverige. De skulle även få rätt till nästan all handel från Sverige”.145 I citatet framställs förhandlingen som en diplomatisk förhandling mellan den tyska staden Lübeck och Gustav Vasa som talesperson för Sverige. För förhandlandet erbjuds de tillgångar som Sverige som nation hade tillgång till mot utbytet mot medel för att tillfredsställa de nationella behoven.
Gustav Vasa framstår också som en god individ och hans gärning betraktas som en kamp för frihet. Det synliggörs exempelvis i hur det beskrivs att bönderna i Dalarna ändrade sitt beslut och valde att stödja Gustav Vasas sak. Här påtalas det att bönderna i Dalarna ångrade sitt beslut när de ”hörde nya rykten om hur den danska kungen härjade och mördade i södra Sverige”.146 Därigenom framträder också en normativ framställning som genom beskrivandet av den danske kungens handlingar som härjanden och mördande framstår också Kristian II som en hemsk härskare. Genom att Gustav Vasa kontrasteras mot Kristian II framstår han också som god. Tidigare i läroboken har också normerande framställningar gjorts för skapandet av sympati med Gustav Vasa som person. Exempelvis kan de konstateranden i anknytning till upptakten till Gustav Vasas uppror lyftas. Här framförs konstaterande framställningar gällande Gustav Vasas tid i den danska fångenskapen där det framkommer att han hade förts till Danmark och efter några år flytt. Vidare konstateras det också att när han anlänt till sin släktgård i Södermanland nåddes han av nyheten om Stockholmsblodbad, vari hans far och andra släktingar avrättats och att hans mor och systrar förts till Danmark.147 Genom de båda konstaterandena framträder också en normativ framställning där sympati skapas med Gustav Vasa. Vidare konstaterar författarna att upproret spred sig till hela Sverige och efter nio månaders kamp valdes Gustav Vasa till ”riksföreståndare för att befria hela Sverige från Kristian II”.148 Här framkommer också en normativ framställning genom att Gustav Vasas gärning beskrivs som en kamp för befrielse. Det medför också att Danmark, genom Kristian II, framstår som en ockuperande makt som förtryckt Sverige och det svenska folket och Gustav Vasas gärning framstår där igenom som en dygd.
Lärobokens författare är tydliga med att beträffande beskrivningarna av Gustav Vasas kamp för ett självständigt Sverige råder en stor osäkerhet. Här förklaras det att en av de viktigaste källorna, Peder Swarts krönika, skrevs på order av Gustav Vasa och följande normativa beskrivning förklarar det innehåll som krönikan rymmer: ”Berättelserna är hjältesagor som skrevs för att stärka kungens ställning, rykte och betydelse för framtiden. Därför är berättelserna överdrivna och kanske inte helt sanna.”149 Framställningen av källans trovärdighet förstärks också med en stor bild som upptar en halv sida där bildtexten ytterligare påtalar att källan är
143 Ljunggren & Frey-skött, 2015, s. 118
144 Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 118
145 Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 120
146 Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 118
147 Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 118
148 Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 120
skriven efter kungens önskemål om hur han skulle bli framställd. Genom den tydliga käll-kritiska inställningen uppmanas också eleverna till en mer nyanserad förståelse av Gustav Vasa och hans gärning.
Figur 8: Gustav Vasa bestämde sin egen historia
Författarna är tydliga med vikten av källkritik mot berättelser om Gustav Vasa. Här ilustreras hur han själv dikterarde sin egen historia. Bildtexten lyder ”På uppmaning av kungen fick Peder Swart skriva ner Gustav Vasas historia, så som kungen ville att den skulle vara”. (Källa Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 119)
Sammantaget framstår således Gustav Vasa som en normativt god person och politiker. Hans gärning framstår också som något ytterst possitivt genom att bli beskrivet som en lyckad frihetskamp mot Danmark. Författarna nämner också att Gustav Vasa ofta skildras som en hjälte men författarna är tydliga med att det är en bild som är skapad av Gustav Vasa själv för hans egna syften.
7 Diskussion
Genom studien av de utvalda läroböckerna framträder en bild av Kalmarunionen i den historiska kanon. Resultatet visar tydligt på synen av det danska politiska styret under Kalmar-unionen, där det inledningsvis framställs på ett positivt sätt. Här framstår drottning Margareta som en god regent. Särskilt tydligt lyfts det i Puls Historia där Margaretas diplomatiska färdigheter särskilt poängteras.150 Tiden efter hennes regeringstid framställs däremot generellt i betydligt sämre ljus. Här framstår Kalmarunionen och det danska styret som något negativt som blir påtvingat Sverige och den svenska befolkningen. Exempelvis kan det visas genom följande citat från Puls Historia ”Så länge Margareta levde fungerade unionen som det var tänkt. Men när Erik av Pommern tog över regerandet började det bli problem. Hans ständiga krig mot Hansan fick svenskarna betala med höga skatter”.151 I anknytning till det här framställs också danskarna, som den skåneländska befolkningen var en väsentlig del av, som en folkgrupp som skapade en plågsam och dyster tid för svenskarna. Det synliggörs gällande såväl Erik av Pommerns som Kristian II:s styren. Det ska dock framhållas att resultatet visar på skillnader mellan de olika studerade läroböckerna beträffande hur negativt det danska styret blir framställt. I Upptäck Historia förmedlas en någorlunda neutral bild av danskarna och det danska styret medan Koll på historia och Puls Historia förmedlar en betydligt mer negativ inställning till danskarna och det danska styret. Det framkommer exempelvis genom att det i Upptäck Historia, framhålls stora inbördes stridigheter gällande huruvida Sverige skulle vara kvar i unionen eller bryta sig ur. Det förekommer också i viss mån i Puls Historia. I Koll på historia tystas däremot nämnda motsättning ner. I Koll på historia och Puls Historia framhålls också stora nationella motsatser mellan Danmark och Sverige. I Upptäck Historia blir i stället konflikterna i högre grad motiverade genom framhållandet av individuella historiska personers olika intressen.
Gällande framställningarna av Erik av Pommern är den mest dominanta anknytningen Engelbrektupproret, vilket framkommer i samtliga studerade källor. Det ska också framhållas att det finns en kraftig variation mellan de olika källorna beträffande hur mycket utrymme Erik av Pommern får. I Koll på historia blir han inte nämnd vid namn utan framkommer endast i bakgrunden till beskrivningarna av Engelbrektupproret. I Puls Historia namnges han men fram-kommer endast i relation till nämnda uppror. I Upptäck Historia ges däremot Erik av Pommern förhållandevis mycket utrymme men även här dominerar framställningen i relation till upproret. Det större utrymmet som ges används för en djupare förklaring om de bakomliggande orsakerna till upproret, huvudsakligen från ett svenskt perspektiv. Men här motiveras också Erik av Pommerns ageranden vilket huvudsakligen sker med hänvisning till unionens behov. Där-igenom framstår också en mer positiv framställning av Erik av Pommern jämfört med de andra källorna. Sammantaget framstår han ändå som en negativ kung som orsakade stor lidelse. Det framträder bland annat genom det tydliga framlyftandet av fogden Jösses handlingar mot svenska bönder, vilket lyfts i både Upptäck Historia152 och Koll på historia153. Det ska dock
framhållas att i Upptäck Historia påpekas vikten av källkritiskt tänkande i relation till beskriv-ningarna av Jösse, vilket inte sker i Koll på historia. I ingen av källorna framkommer inform-ation om hur hans regeringstid också medförde positiva aspekter för bland annat Skånelanden.
Framställningen av Kristian II är över lag normativt negativ och han framställs huvud-sakligen i samband med beskrivningar av Stockholms blodbad och dess efterspel med Gustav
150 Körner & Lindberg, 2012, s. 100, 103
151 Körner & Lindberg, 2012, s. 104
152 Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 103
Vasas uppror. Det ska dock framhållas att i likhet med framställningen av Erik av Pommern framträder skillnader mellan hur negativt Kristian II framställs i de olika läroböckerna. I
Upptäck Historia framställs han på ett förhållandevis neutralt sätt, även om framställningen
även här är negativ, medan det i Koll på historia och särskilt Puls Historia framträder en betydligt mer negativ bild av Kristian II. Den negativa bilden av Kristian II är också något som framkommer i Samuelsson och Wendells studiebeträffande elevernas förståelse för kungen.154 Även det utrymme han får varierar mellan de olika källorna. I Koll på historia får han väldigt lite utrymme medan han i både Puls historia och Upptäck historia får mer utrymme. I samtliga böcker framträder också Kristian II som representant för Danmark och endast i Upptäck
Historia tituleras han unionskung.155 Trots det kvarstår, även i Upptäck Historia, framställ-ningen av Kristian II som representant för Danmark och det danska. I kontrast till Kristian II framstår Gustav Vasa som en symbol för Sverige och det svenska. Exempelvis kan en karta över de svenska och danska tullområdena vid 1500-talets slut i Koll på historia (se avsnitt 6.3.1) lyftas fram. Här framstår således de båda kungarna som representanter för de olika länderna även efter deras respektive regeringstider. Det här kan vidare relateras till elevernas förståelse av de båda kungarna som framkom i Samuelsson och Wendells studie där det tydligt framkom att eleverna uppfattade de båda kungarna som representanter för de olika länderna.156 Där-igenom framstår också stora motsättningar mellan de båda länderna. I beskrivningarna av Kristian II lyfter läroboksförfattarna också tydligt de negativa följder hans styre hade för Sverige och den svenska befolkningen. I kontrast till det beskrivna svenska läget framkommer ytterst lite information om hur hans regeringstid påverkade Danmark, inklusive Skånelanden. Endast i en av de studerade källorna, Puls Historia, framträder indicier som visar på det folkliga stöd han hade i Danmark. Det ska dock framhållas att det inte förklaras varför Kristian II hade det folkliga stödet.157 Det förstärker således också bilden av att den försvenska skåneländska historien i stort exkluderas från den historiska kanon.
Studiens resultat visar också på att Gustav Vasa gestaltas på olika sätt i de studerade källorna. I två av källorna, Upptäck historia och Koll på historia, framställs han som en politiker. Den bilden framstår tydligast i Upptäck Historia medan det i Koll på historia även finns indicier som tyder på framställanden som en hjälte. I Puls Historia framstår däremot Gustav Vasa tydligt som en hjälte som räddade Sverige från den onda dansken. Både Gustav Vasa som
politiker och Gustav Vasa som hjälte är narrativ som Samuelsson och Wendell också fann i sin
studie beträffande elevers förståelse av Gustav Vasa.158 Den tydliga skillnaden mellan de olika läroböckernas framställningar tyder på att vilken uppfattning eleverna har gällande de båda kungarna kan kopplas till vilket narrativ som framträder i dem. Det ska dock framhållas att det sambandet inte undersöks i Samuelsson och Wendells studie och således ska det påtalas att det är spekulationer som inte är bevisade i det här avseendet. Oavsett narrativ framstår Gustav Vasa som en god person som befriade Sverige från ett förtryckande Danmark. I samtliga studerade källor används ordet befria för att beskriva Gustav Vasas gärning vilket normativt markerar unionens upplösande som något positivt. Även i Samuelsson och Wendels studie framkommer det att eleverna har förståelsen av att det svenska ska betraktas som något positivt och överlägset som kontrasteras mot det danska som i stället förstås som något negativt och underlägset.159
Sammantaget visar studiens resultat på att den skåneländska historien till övervägande del är exkluderad i de studerade avsnitten i läroböckerna och därigenom också från den historiska kanon. I källorna framkommer endast ett fåtal konstateranden om unionstiden i Danmark,
154 Samuelsson & Wendell, 2017, s. 484
155 Ljunggren & Frey-Skött, 2015, s. 113 & 114
156 Samuelsson & Wendell, 2017, s. 484
157 Körner & Lindberg, 2012, s. 132–133
158 Samuelsson & Wendell, 2017, s. 484–485
inklusive Skånelanden. I samtliga studerade källor framstår däremot ett dominerande svenskt centralistiskt perspektiv på historien där såväl det selektiva innehållet som det sätt som det framställs på har ett fokus på den centralistiska historiesynen. Det innebär också att den skåne-ländska historien, vilken kan komma till uttryck genom den danska historien, blir nedprioriterad och förpassad till i sin höjd enskilda konstateranden och ytliga förklaringar. Det medför, som studien visar, att i många fall blir den svenska centralistiska tolkningen av det förflutna den enda framhållna och framstår således som absolut sanning. Därigenom är det också tydligt att den bild Lozic framhåller gällande hur historiska kanoner vanligen utformas där ett särskilt perspektiv på historien placeras i centrum medan andra perspektiv underordnas och nedprio-riteras och endast aktualiseras i samband med konflikter, erövringar, folkmord eller andra former av förtryck.160 Genom att beakta den här studiens resultat tillsammans med Kaminskis och Berzéns båda studier gällande det skånska nationsbytet framstår så också vara fallet med den historiska kanon i dagens svenska skola. Det ska dock framhållas att den här studien endast fokuserar på en liten del av den försvenska historien och således finns en möjlighet att den skåneländska historien har ett större utrymme i samband med andra tidsperioder. För att bekräfta eller dementera avsaknaden av ett skåneländskt perspektiv i läroböckerna hade därför vidare studier behövts. I Kaminskis och Berzens studier framkommer det att förhållandevis lite utrymme ges åt skånelandens historia även då de står i fokus för innehållet.161 I den här studien framkommer det att den skåneländska historien ges ytterst lite utrymme. Därigenom framträder bilden av att skånelandens historia endast aktualiseras i samband med nationsskiftet. Genom den stora frånvaron av den skåneländska historien förmedlas därför också bilden av att den inte är att betrakta som legitim kunskap och betraktas där igenom också som mindre värd. Skolverket påpekar också att undervisningen ska behandla Sveriges och övriga Nordens historia och ge eleverna olika perspektiv på historien.162 Studiens resultat visar dock på att så sker i väldigt liten grad och i stället domineras läroböckerna av den svenska historien beskriven ur ett centralistiskt perspektiv.
Vidare kan också den stora frånvaron av det skåneländska perspektivet ställas i relation till hur Loomba beskriver de Alvas ståndpunkt om ett långvarigt postkolonialt förtryck där det koloniserade områdets historia förringas och maktens historia betraktas som allmängiltig.163 För den här studiens del innebär det att den svenska historien betraktas som central även för förståelsen av skånelandens historia, även då andra historiska förhållanden har präglat det område som skånelanden utgör. Det medför således också att den regionala och lokala utvecklingen inte blir beskriven och dess framväxt och utveckling blir således också svår-förklarad och svårförstådd. Vidare förstärks den här bilden också av att det danska och den danska befolkningen, som Skånelanden och dess befolkning utgjorde en väsentlig del av, huvudsakligen betraktas som något negativt och/eller hemskt. Det kommer till uttryck genom framställandet av de personer som står som representanter för Danmark och det danska. Hit kan exempelvis Erik av Pommern, fogden Jösse och Kristian II framhållas. Deras handlingar beskrivs över lag som hemska och riktade mot svenskarna. I kontrast till det danska framstår det svenska som något gott och kampen mot rättvisa och frihet sätts i fokus. Det sker genom framställandet av personer som representanter för Sverige och det svenska. Hit kan särskilt Engelbrekt och Gustav Vasa lyftas. Särskiljningen mellan det onda Danmark och det goda Sverige visade också Samuelsson & Wendel i sin studie beträffande elevernas uppfattningar av Kristian II och Gustav Vasa.164
160 Lozic, 2018, s. 22
161Berzén, 2015, s. 33–34; Kaminski, 2008, s. 31–32
162 Skolverket 2017, s. 19; Skolverket 2019, s. 207–210
163 Loomba, 2005, s. 26
Genom läroböckernas centrala roll i historieundervisningen165 är läroböckerna att betrakta som viktiga redskap för den hegemoniska makten och skapandet och upprätthållandet av den historiska kanon. Lozic framhåller att den historiska kanon också är ett viktigt redskap för den hegemoniska maktens påverkan av kollektiva och individuella identiteter genom formandet av normer och värderingar.166 Därigenom har också läroböckerna en direkt inverkan över elever-nas förståelse för dåtiden, samtiden och framtiden samt för formandet av eleverelever-nas olika identi-teter. Genom utelämnandet av det skåneländska perspektivet på historien och framställningen av det danska som något negativt och oönskat finns en risk att elevernas lokala och regionala identiteter blir negativt påverkade. Exempelvis kan det spekuleras i vad den negativa synen av Erik av Pommern som framträder i den historiska kanon kan få för effekter för skånska elever som fått vetskap om den skånska gripens ursprung. Det finns en risk att den motsättningen, som därigenom framträder, kan väcka frågor inom individen om varför landskapet hyllar den hemske kungen genom stoltserandet med hans personliga vapen. Därigenom uppstår också risken att individen får skamkänslor beträffande den lokala/regionala historien och identiteten eller på annat sätt tvingas att distansera sig från eller välja mellan den lokala/regionala och den nation-ella identiteten. En möjlig lucka för vidare forskning kan därför vara att undersöka om och hur lärare kompletterar undervisningen för att ge eleverna kännedom om de skåneländska förhållandena under den försvenska tiden.
165 Englund, 2011, s. 282; Gustafsson, 2017, s. 38–39; Nordgren, 2006, s. 179; Skolinspektionen, 2015, s. 31; Skolverket, 2006, s, 21 & 25
8 Slutsatser
Nedan presenteras de slutsatser som är dragna beträffande studiens två övergripande fråge-ställningar.