Koldioxidavskiljning och -lagring (Carbon Capture and Storage, CCS) är en teknik som handlar om att avskilja, transportera och lagra koldioxid permanent under marken.381 När koldioxid kommer från fossila källor ”där alternativ saknas” räknas CCS in som en utsläppsminskande åtgärd enligt Sveriges klimatpolitiska
ramverk382. När CCS kopplas till biomassaanvändning (bio-CCS eller BECCS) avlägsnas koldioxid permanent från dagens kolcykel, dvs. koldioxid som
biomassan upptagit från atmosfären. Därmed har bio-CCS potential att bidra med negativa utsläpp.
Med koldioxidavskiljning och användning (CCU, Carbon Capture and Usage, t.ex. vid produktion av drivmedel, plast, livsmedel, odlingsmedel i växthus,
byggmaterial) finns potential att ersätta fossila råvaror med infångad koldioxid, tillföra en inkomstkälla och påskynda teknisk utveckling kring avskiljning. I de flesta fallen återgår dock koldioxid som utsläpp till atmosfären, i varierande grad beroende på användningsområde.383 CCU kan därmed inte räknas som en permanent lagring.
Både CCS och bio-CCS analyseras gemensamt i detta kapitel i och med att fossil och biogen koldioxid kan ingå i samma rökgaser, att värdekedjorna är desamma men hinder och möjligheter kan i vissa fall vara olika.
Figur 35. Utsläpp från fossila bränslen (i svart) och biobränslen (i grönt) kan samlas in, transporteras och lagras i underjorden (i blått)
Som nämns i inledningen av kapitlet, har regeringen tillsatt en utredning för att ta fram en strategi för kompletterande åtgärder, där ett av fokusområdena är CCS och framförallt bio-CCS. I utredningens uppdrag ingår att analysera den realiserbara
381 För en närmare beskrivning tekniken, se https://www.nature.com/articles/s41467-018-04423-1 382 Proposition 2016/17:146
383 Zero Emissions Platform (2018), Climate solutions for EU industry: interaction between electrification,
potentialen, områden med bristande kunskap, legala hinder, möjliga konsekvenser och möjliga incitament som saknas i dagsläget för CCS och bio-CCS. Nedan presenteras en översikt av hinder och möjligheter samt två större strategiskt viktiga områden där det finns anledning att redan nu agera.
Hinder och möjligheter
CCS och bio-CCS är sannolikt nödvändiga för Sveriges och världens klimatmål Medan IPCC och IEA ser CCS som en av de nyckeltekniker som behövs för att behålla den globala medeltemperaturökningen till långt under 2 grader och sträva efter 1,5 grad (vilket är Parisavtalets mål), finns det i dagsläget endast cirka 20 anläggningar i stor skala i bruk i världen (varav en anläggning är bio-CCS), framförallt i USA, som tillsammans lagrar cirka 30 miljoner ton per år384. Att koldioxidlagring inte är en mer utbredd och använd teknik beror bland annat på ett lågt koldioxidpris (det är billigare att betala för att släppa ut), bristande kunskap, legala hinder, politiska osäkerheter och allmänhetens uppfattning om tekniken (CCS kan anses förlänga den fossila eran och vara förknippad med läckagerisker). Inställningen brukar dock vara mer positiv för bio-CCS än för CCS385.
För att nå långt under 2 grader och sikta på 1,5 grader behöver sannolikt både CCS och bio-CCS skalas upp till att nå en lagring av flera miljarder ton 2050, men en stor variation råder bland beräkningsmodellerna. På global nivå skulle en omfattande mängd negativa utsläpp genom bio-CCS kräva utökad biobränsleproduktion och kunna ge upphov till negativa effekter för
livsmedelsförsörjning och biologisk mångfald386. I Sverige kan bio-CCS med fördel appliceras på befintliga biogena utsläpp utan att medföra ytterligare negativa effekter. Utvecklingen för CCS ligger i dagsläget inte i linje med IEA:s 2-
gradersscenario387, men IPCC:s 1,5-gradersrapport, EU:s vision om att nå nettonollutsläpp 2050388, USA:s skattekredit för koldioxidlagring389 och Norges satsning på världens första fullskaliga CCS-värdekedja390 verkar kunna väcka intresset för CCS internationellt. I Sverige kan även det nya klimatpolitiska ramverket, den pågående klimatpolitiska vägvalsutredningen samt olika
industribranschers strävan efter att minska sin klimatpåverkan med hjälp av bl.a. en CCS-strategi391 ha liknande effekt.
384 https://www.iea.org/topics/carbon-capture-and-storage [18 dec 2018] 385 https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2214629618302998 386 IPCC (2018), Global warming of 1.5°C
387 https://www.iea.org/etp/tracking2017/carboncaptureandstorage/ 388 http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-6543_sv.htm
389 https://www.catf.us/wp-content/uploads/2019/02/CATF_CCS_United_States_Power_Sector.pdf 390 https://www.gassnova.no/en/ccs-in-norway-entering-a-new-phase
Stor potential för avskiljning i Sverige och lagring i Norge
Sverige har en stor potential för avskiljning av koldioxidutsläpp då punktkällorna inom basindustrin (massa- och pappersindustrin, raffinaderier, cementindustrin, värmeproduktion m.m.) är få, ofta är stora och befinner sig längs kusten, vilket underlättar frakt till lagringsplatser. Ett införande av CCS vid ett fåtal anläggningar skulle då kunna ge stor påverkan på utsläppen i Sverige. Vissa processutsläpp, som inom cementindustrin, saknar i dagsläget alternativ till CCS för att minska
utsläppen. Biodrivmedels- och vätgasproduktion (från naturgas), som producerar ren koldioxid och behöver därmed ingen avskiljningssteg, förväntas dessutom växa. Den realiserbara potentialen analyseras vidare av den klimatpolitiska vägvalsutredningen.
Norge har god och långvarig erfarenhet av att lagra koldioxid under havsbottnen. De har även planer för att skapa världens första fullskaliga CCS-värdekedja (investeringsbeslut väntas 2020/21), och att utöka värdekedjan till utländska koldioxidkällor efteråt. Lagring i Sverige har geologisk potential och skulle kunna utvecklas men det råder idag osäkerheter rörande tillstånd och långa ledtider. Låga ekonomiska incitament för industrin
För vissa industrier som har rena strömmar av koldioxid och som ligger nära kusten går det att implementera CCS ganska snabbt och till en kostnad av 60 euros per ton, men för större anläggningar (t.ex. cement, raffinaderi, massa och papper) är ledtiderna längre och kostnaden högre, cirka 100 euros per ton eller mer. Dessa kostnader kan jämföras med utsläppsrättspriset inom industrin som ligger på cirka 20 euros per ton. EU ETS ger därmed inte tillräckligt incitament samtidigt som framtida priser är osäkra. För negativa utsläpp genom bio-CCS finns det i dagsläget inte något ekonomiskt incitament. På längre sikt är det viktigt att förutsättningar för utveckling av lönsamma affärsmodeller för negativa utsläpp skapass.
Även om merkostnaden för CCS kan vara till exempel 70 procent inom
cementindustrin, så är merkostnaden för en byggnad eller en infrastruktur en halv till några procent i storleksordning, vilket tyder på att hela produktionskedjan, bl.a. genom offentlig upphandling, skulle kunna dela på denna extra kostnad392. Det finns dock en risk med att satsa utvecklingsmedel innan man vet om det finns avsättning för de produkter eller tjänster som skulle bli resultatet om satsningen lyckades.
Inom Industriklivet kan man söka FUD-finansiering och investeringar för avskiljning av fossil koldioxid, medan avskiljning av biogen koldioxid kan finansieras t.ex. genom en särskild ansökan till Energimyndigheten.
Transportinfrastruktur för transformativa åtgärder, och bl.a. för koldioxid, är
392 Rootzén, J., Johnsson, F. (2017), Managing the costs of CO2 abatement in the cement industry
Climate Policy, 17 (6), pp. 781-800. DOI: 10.1080/14693062.2016.1191007 och Rootzén, J., Johnsson, F. (2016), Paying the full price of steel – Perspectives on the cost of reducing carbon dioxide emissions from the steel industry, Energy Policy, 98, pp. 459-469.
kapitalintensiv och innebär finansiella risker där det är oklart hur sådan ska finansieras.
CCS och bio-CCS är värdekedjor som omfattar olika steg, från bränsletillförsel till lagring och övervakning som förknippas med specifika hinder och möjligheter, vilka redovisas i Figur 36.
Figur 36. Möjligheter och hinder i de olika faserna av bio-CCS och CCS
Källa: Naturvårdsverket
Strategiskt viktiga områden
Långsiktiga spelregler efterfrågas
Regeringen har tillsatt en utredning för att ta fram en strategi för kompletterande åtgärder, där ett av fokusområdena är CCS och framförallt bio-CCS. I utredningens uppdrag ingår att analysera den realiserbara potentialen, områden med bristande kunskap, legala hinder, möjliga konsekvenser och möjliga incitament som saknas i dagsläget för CCS och bio-CCS. Realisering av CCS och bio-CCS påverkas av bland annat långa ledtider, stora investeringar, politisk osäkerhet och allmänhetens uppfattning. Därför är det viktigt med långsiktiga spelregler, t.ex. när det gäller FUD, ekonomiska incitament för negativa utsläpp, infrastrukturbyggande och samordningen av CCS-insatser. Syftet med spelreglerna ska vara att minska risker hos industrin och skapa en omställning till lönsamma affärsmodeller.
Bränsletillförsel • Möjligheter • Befintliga biomassautsläpp dvs. inget behov av utökat markanspråk i Sverige Infångning och komprimering • Möjligheter • Industrin efterfrågar en CCS-strategi • Vissa utsläpp saknar
troligtvis alternativ till CCS • Avskiljningsteknik har demonstrerats i stor skala • Biodrivmedels- och vätgasproduktion, med mindre behov av avskiljning, föväntas växa • Hinder
• Detta steg kräver en hög investerings- och underhållskostnad • Befintliga avsiljningstekniker kräver extra energibehov • Långa investeringscykler på 20-40 år • Risktagande för industrier Transport • Möjligheter
• Många stora svenska punktkällor ligger nära kusten, med möjlighet till klusters och hubs för en effektivare transport • Kommersiella tekniker • Hinder • Hög initial investering i transport- infrastruktur risktagande i finansiering • Legala hinder, t.ex.
Londonprotokollet
Lagring och Övervakning
• Möjligheter • Närhet till Norges
tillgång till permanent lagring under havsbotten • Norge planerar att
skapa första fullskaliga värdekedja för CCS med möjlighet att utöka den till bl.a. utländska källor • Lagring i Sverige
skulle kunna utvecklas • Hinder
• Troligt behov av ett avtal med Norge för legala aspekter
Skyndsamt agerande genom ratificering av Londonprotokollet
Det ligger i utredningens uppdrag att föreslå hur legala hinder kan undanröjas, och en viktig del i det är att tillåta export och lagring av svensk koldioxid till Norge. Ett skyndsamt agerande för att ge tydlighet till industrin är att Sverige ratificerar tillägget till artikel 6 i Londonprotokollet om export av koldioxid och agerar för internationell ratificering. Sverige har sedan möjligheten att teckna ett bilateralt avtal med Norge för att utveckla en internationell CCS-kedjan.