av markanvändningen
9.11 Biotopskyddsområden i den fysiska planeringen
Områden som är skyddade enligt miljöbalken, till exempel naturreservat och bio- topskyddsområden, bör beaktas i den fysiska planeringen. Större skyddade områ- den återfinns ofta i planeringsunderlag såsom grönstrukturprogram och naturvårds- program. De flesta skyddade områden är inlagda i GIS-skikt och är därmed möjliga att identifiera. Detta gäller dock främst områden som är skyddade i det enskilda
33Mark- och miljööverdomstolen, Målnummer: M 8789-10, M 8790-10 och M 9341-10,
fallet, och normalt inte de generellt skyddade biotoperna. Ajourhållna GIS-skikt med uppgifter om skyddade områden finns i Naturvårdsverkets kartverktyg Skyd-
dad natur (se nedan), samt i länsstyrelsernas GIS-tjänst (www.gis.lst/lstgis).
9.11.1 Kartverktyget Skyddad natur ett hjälpmedel i planeringen Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur kan vara ett hjälpmedel i det lokala och regionala naturvårdsarbetet. Det är till exempel möjligt att använda data och kartbilder till stöd i kommunala plan- och byggprocesser.
Kartverktyget finns på Naturvårdsverkets webbplats.
I kartverktyget kan man se vilka områden som är skyddade, och varför de är skyd- dade. Det går också att se vilka naturvärden som finns i ett område, vilka naturty- per som ingår (till exempel våtmark, ädellövträd, tallskog), och om området är av riksintresse för naturvård och/eller friluftsliv.
Kartverktyget är inte en komplett databas för naturvärden utan bör kompletteras med uppgifter från andra databaser, till exempel den nationella ängs- och betes- marksinventeringen (TUVA, www.jordbruksverket.se.) och artdata från artportalen (www.artportalen.se). Dessutom finns många regionala och lokala naturvärdesin- venteringar som kan vara till hjälp i den kommunala planeringen.
9.11.2 Detaljplaner och biotopskyddsområden
Enligt 2 kap. 3 § plan- och bygglagen (2010:900) (PBL) ska planläggning ske med hänsyn till natur- och kulturvärden. Det innebär att förekomst av biotopskyddsom- råden bör beaktas vid framtagande av detaljplaner. Länsstyrelsen ska enligt 5 kap. 14 § PBL under samrådet ge råd om hur 2 kap. PBL ska tillämpas.
När ett biotopskyddsområde berörs av framtagandet av en detaljplan bör biotopskyddsområdets naturvärden och planens eventuella påverkan på dessa naturvärden beaktas. Några frågor som kan behöva bedömas är om
biotopskyddsområdet bör ingå i eller undantas från planområdet, om det finns förutsättningar för ett bibehållet skydd, eller om skada på naturmiljön inte går att undvika. När det är möjligt bör planen utformas så att skyddet för befintliga bio- topskyddsområden inte upphör.
Biotopskyddsområden som har beslutats i det enskilda fallet bör i normalfallet inte ingå i detaljplaneområden eftersom det kan bli svårt att genomföra planen om inte dispens från biotopskyddsbestämmelserna kan medges.
Om ett biotopskyddsområde för en generellt skyddad biotop som enligt definitionen i FOM ska ligga i jordbruksmark inte kan undantas från ett
planområde kan det innebära att skyddet för biotopen upphör. Om en sådan biotop kommer att omges helt av bebyggelsemark istället för jordbruksmark gäller inte biotopskyddsbestämmelserna för biotopen längre. Detta gäller för sex av de sju generellt skyddade biotoperna, men inte för alléer eftersom alléer inte behöver ligga i jordbruksmark enligt definitionen i FOM. De generellt skyddade biotoperna har stor betydelse för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet och bör i så stor utsträckning som möjligt bevaras. Om det inte går att utesluta biotoperna från planområdet kan de dock ofta fylla en funktion inom planområdet, även om skyddet enligt FOM upphör. För alléer kan biotopskyddsbestämmelserna ofta fortsätta att gälla inom ett nytt detaljplanområde.
Om en detaljplan innebär att ett markområde ska användas för en verksamhet som kommer att skada naturmiljön i ett biotopskyddsområde eller utplåna biotopen bör det ske en prövning av om det finns motiv för dispens från biotopskyddsbestäm- melserna. Det kan annars bli svårt att genomföra planen.
Det kan också behöva göras en miljöbedömning enligt 6 kap. 11-18 §§ MB om planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I miljöbedömningen bör en bedömning göras av hur det skyddade området kan beaktas. För mer information om miljöbedömning se Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer
och program (Handbok 2009:1, Naturvårdsverket 2009).
9.11.3 Fastighetsbildning och biotopskyddsområden
Vid fastighetsbildning är det viktigt att lantmäterimyndigheten tar hänsyn till före- komsten av såväl biotopskyddsområden som har beslutats i det enskilda fallet som biotopskyddsområden för generellt skyddade biotoper. Detta uttrycks i 3 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988) som att fastighetsbildning ska ske på ett sådant sätt att syftet med bestämmelserna i naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser inte motverkas. I praktiken kan det betyda att gränserna för nya eller ombildade fastigheter inte dras genom biotopskyddsområden. Åkerskiften som avgränsas av stenmurar bör heller inte läggas samman, eftersom murarna inte får tas bort. Fältarbetet innefattande mätning och gränsutmärkning får i vilket fall inte skada stenmurar, pilevallar och andra skyddade biotoper.
Det ska vid fastighetsbildning beaktas att skyddet för generellt skyddade biotoper kan komma att upphöra beroende av hur fastighetsbildningen utformas. Alla befint- liga biotopskyddsområden påverkas inte per automatik av fastighetsbildning, men skyddet för generellt skyddade biotoper kan komma att upphöra om till exempel jordbruksmark omvandlas till bebyggelsemark. Av bland annat detta skäl ska lant- mäterimyndigheten vid behov samråda med länsstyrelsen eller andra berörda myn- digheter. När det är möjligt bör den planerade bebyggelsen utformas så att skyddet för befintliga biotopskyddsområden inte upphör. Detta kan ske genom att den nya eller ombildade fastigheten utformas och lokaliseras så att den inte omfattar något
biotopskyddsområde. Detta torde särskilt gälla nya fastigheter för bostadsändamål. Oavsett utfall bör befintliga biotopskyddsområden för såväl generellt skyddade biotoper som biotopskyddsområden som har beslutats i det enskilda fallet alltid framgå tydligt av förrättningskartan och övriga handlingar rörande fastighetsbild- ningen.
9.11.4 Infrastrukturprojekt – Vägplaner och järnvägsplaner I propositionen Planeringssystem för transportinfrastruktur (prop. 2011/12:118) föreslogs en ändring i miljöbalken som innebar införande av en ny paragraf (11 a §) i 7 kap. MB. Den nya bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2013 och inne- bär att byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg undantas från förbudet mot att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön i ett biotopskyddsområde. Undantaget gäller för de generellt skyddade biotoperna i bilaga 1 till FOM. Bestämmelsen i 7 kap. 11 a § MB ersätter det undantag som tidigare gällde enligt 8 a § FOM för verksamheter och åtgärder som behövde vidtas för att genomföra en arbetsplan enligt väglagen eller en järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg, om planen hade fastställts innan biotopskyddsområdet beslutades.
7 kap. 11 a § MB Inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 gäller för- buden i 11 § andra stycket inte byggande av allmän väg eller järnväg enligt en fast- ställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Lag (2012:441).
En planerad vägs eller järnvägs påverkan på ett biotopskyddsområde ska enligt bestämmelsen i 7 kap. 11 a § MB inte tas upp i en dispensprövning, utan ska istäl- let hanteras under det samråd som krävs under planeringsprocessen enligt väglagen och lagen om byggande av järnväg. Trafikverket ska ta upp frågan om biotopskydd med länsstyrelsen, som ska bedöma om åtgärderna vid byggande av den planerade vägen eller järnvägen kan genomföras trots det generella biotopskyddet. Om läns- styrelsen tillstyrker planen innebär det att länsstyrelsen kan medge att det sker. Rättsverkan av beslutet att fastställa en väg- eller järnvägsplan ska enligt proposit- ionen vara att ingen dispens från biotopskyddsbestämmelserna behövs för åtgärder i enlighet med den fastställda planen. Om länsstyrelsen inte tillstyrker planen ska Trafikverket överlämna frågan om fastställelse av planen till regeringen.
Avsikten är således att frågan om eventuell skada på ett biotopskyddsområde ska tas upp tidigt i processen när en väg- eller järnvägsplan utarbetas. Frågan om pla- nen är förenlig med biotopskyddsbestämmelsernas syfte ska behandlas inom ramen för samrådet mellan den som avser att bygga vägen eller järnvägen (oftast Trafik- verket) och länsstyrelsen. Enligt 14 § väglagen ska en väg byggas så att syftet med gällande naturvårdsföreskrifter för ett område inte motverkas. Enligt 1 kap. 5 § lagen om byggande av järnväg får en järnväg inte byggas så att syftet med skydds- föreskrifter motverkas.
Planeringen av nya vägar och järnvägar ska vara inriktad på att ta tillvara och väga olika intressen mot varandra. Byggande av en väg eller järnväg bör därför så långt som möjligt planeras så att syftet med biotopskyddsbestämmelserna inte motver- kas. Det är lämpligt att planeringen sker utifrån ett landskapsperspektiv vad gäller påverkan på de naturmiljöer och arter som berörs i de generellt skyddade biotoper- na. Samrådet ska i både tidiga och senare skeden omfatta miljöpåverkan, bland annat på biotopskyddsområden. Detta är nödvändigt eftersom de verksamheter och åtgärder som listas i en fastställd vägplan eller järnvägsplan undantas från balkens förbud och skyldigheter i dessa avseenden. Det medför att miljöskyddet i stället måste tillgodoses inom ramen för framtagandet av väg- eller järnvägsplanen. Läns- styrelsen får under samrådet se till att de miljöhänsyn som de aktuella bestämmel- serna i miljöbalken syftar till att säkerställa tillgodoses i så stor utsträckning som möjligt.