Boendefrågor och segregation

Sammanfattande beskrivning

– Regeringens mål för bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering och byggande skall ekologisk hållbarhet vara grund för verksamheten.

– Regeringen har avsatt 30 miljoner kronor under perioden 2002–

2004 för insatser mot hemlöshet.

– Regeringen har lagt fram propositionen 2001/02:58 för riksdagen med en ny lag om allmännyttiga bostadsföretag. Lagförslaget innehåller bl.a. en definition av allmännyttiga bostadsföretag samt förutsättningarna för att förbli ett sådant.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna anger i artikel 25 (1) att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå, vilket inkluderar rätten till drägligt boende. Denna rättighet återfinns även i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter där det framgår att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå i vilken rätten till drägligt boende ingår; artikel 11 (1).

FN:s kommitté om avskaffande av alla former av rasdiskriminering uppmanade i sina kommentarer till den svenska rapporten till kommittén från augusti 2000, staten att arbeta mot den faktiska boendesegregationen som förekommer i Sverige.

Sverige anslöt sig vid 1996 års FN-konferens i Istanbul (Habitat II) till Istanbuldeklarationen och Habitatagendan med de två övergripande målen, en rimlig bostad åt alla och en hållbar utveckling av städer och boplatser. I anslutning till konferensen 1996 antog Sverige åtta utmaningar som spänner över ett brett område, från bostadspolitik och integrationspolitik över kretsloppsanpassning och förnyelse av särskilt utsatta bostadsområden, till stads- och bebyggelseplanering samt frågor om inflytande och lokal demokrati. Inför femårs-uppföljningen som hölls vid ett specialmöte i FN:s generalförsamling i New York, juni 2001, har en svensk nationalrapport tagits fram av den parlamentariskt sammansatta kommittén, Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat (dir. 2000:48). Att uppnå Habitatagendans intentioner förutsätter ett förtroendefullt och nära samarbete mellan nationell och lokal nivå, liksom det också kräver ett aktivt partnerskap mellan olika sam-hällsnivåer, föreningsliv och näringsföreträdare med samtidig respekt för olika roller och förutsättningar. Uppföljningsmötets deklaration om städer och andra samhällen i det nya millenniet innehåller inga nya åtaganden utan slår fast att fortsatt intensifierat arbete måste prioriteras för att förverkliga Habitatagendan. I deklarationens åttonde paragraf hänvisas till det beslut som FN:s kommission för mänskliga rättigheter tagit vid sitt 56:e möte och som innebär att den särskilda rapportören, inom ramen för sitt uppdrag att särskilt rikta in sig på rimligt boende som en del av rätten till en rimlig levnadsstandard, skall utveckla en fortlöpande dialog och diskutera tänkbara samarbetsområden med

Skr. 2001/02:83

82 regeringar, berörda FN-organ, myndigheter och organisationer m.fl. samt

utfärda rekommendationer för att förverkliga dessa rättigheter.

Den reviderade europeiska sociala stadgan innehåller också regler om boende (artikel 31).

Rådets direktiv 2000/43/EG om genomförande av likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, som nämnts i avsnitt 7.2.2, omfattar ett skydd mot diskriminering vad avser bl.a. till-handahållandet av bostäder.

I programstadgandet i 1 kap. 2 § andra stycket RF anges att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och att det särskilt skall åläggas det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Artikel 34 (3) i EU-stadgan bekräftar att unionen erkänner och respekterar rätten till socialbidrag och till bostadsbidrag.

Regeringens bostadspolitik syftar till en bostadsmarknad tillgänglig för alla medborgare såväl ekonomiskt som efter behov och önskemål. Detta innebär att det skall finnas tillräckligt med bra bostäder till en rimlig kostnad i en väl balanserad blandning av upplåtelseformer och på orter där efterfrågan finns. Regeringens uppgift är att se till att lagstiftning och ekonomiska förutsättningar finns för att uppnå detta medan det är kommunerna som har ansvaret för det konkreta genomförandet.

Bostadsförsörjning

Regeringen anser att det är särskilt viktigt att bostadsförsörjningen fungerar och är angelägen om att så långt möjligt bidra till att förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande förbättras, framförallt när det gäller hyresbostäder och i expansiva regioner.

Den 1 januari 2001 trädde lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar i kraft. Genom lagen förtydligas kommunernas skyldighet att planera för sin bostadsförsörjning. Kommunerna skall skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs. Vidare åläggs kommuner, om det behövs, att anordna bostadsförmedling. Bakgrunden till lagstiftningen är svårigheter att få till stånd den nyproduktion av bostäder i tillväxtsregionerna som behövs.

De allmännyttiga bostadsföretagen har alltsedan sin tillkomst varit ett betydelsefullt verktyg för kommunerna när de skall uppfylla sitt ansvar inom bostadsförsörjningen. En parlamentariskt sammansatt kommitté, Allbo-kommittén, har haft till uppgift att se över förutsättningarna för de allmännyttiga bostadsföretagen (dir. 1999:110). Kommittén har i betänkandet Allmännyttiga bostadsföretag och kommunernas boende-planering (SOU 2001:27) lämnat förslag på åtgärder. Betänkandet har remissbehandlats och resulterat i propositionen 2001/02:58 som kommer att behandlas i riksdagen under våren 2002. I propositionen föreslås att en ny lag om allmännyttiga bostadsföretag införs som innehåller en definition av allmännyttiga bostadsföretag samt förutsättningarna för att förbli ett sådant företag. Bland de åtgärder som förslaget innehåller så

Skr. 2001/02:83

83 utgör införandet av tillståndsplikt vid överlåtelse av vissa allmännyttiga

bostadsföretag eller bostäder en åtgärd för att motverka utförsäljning av allmännyttan och därmed motverka en urholkning av bruksvärdes-systemet vid prövning av rimliga hyresnivåer.

Vad avser bostadsmarknadsläget för ungdomar uppger Boverket i samband med sin årliga bostadsmarknadsenkät till kommunerna att det rådet brist på sådana bostäder som ungdomar efterfrågar. År 2000 var det 35 procent av kommunerna som påtalade en sådan brist.

Ett tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder i områden med bostadsbrist infördes i juni 2001. Investeringsbidraget avses gälla i fem år. Boendekostnaderna, räknat som andel av den disponibla inkomsten, är bland de högsta i Europa. Boendekostnadens andel av den disponibla inkomsten har minskat under de senaste åren.

Regeringen har som mål att andelen skall minska ytterligare. Det är också angeläget att komma till rätta med de höga produktions-kostnaderna, inte minst för att bidra till rimliga boendekostnader i nya bostäder. Regeringen har inrättat ett byggkostnadsforum med uppgift att bl.a. förmedla kunskaper till byggherrar och främja utvecklingsarbete, innovationer och kostnadseffektiva produktionsprocesser.

Hemlöshet

Det är förknippat med stora svårigheter att få tillförlitliga uppgifter om hemlöshetens omfattning och utveckling över tid, eftersom reguljära statistiska undersökningar inte förmår fånga in dessa grupper. En försiktig tolkning av de kartläggningar av hemlöshetens omfattning som gjorts 1993 och 1999 visar dock att antalet hemlösa inte var fler vid decenniets slut än vid dess början. Andelen kvinnor bland de hemlösa tycks ha ökat något liksom andelen med psykiska problem.

Den parlamentariska kommittén för hemlösa (S 1998:09) har sedan 1999 haft uppgiften att föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa en bättre situation för de hemlösa och förhindra att hemlöshet uppstår. I december 2001 lämnade kommittén sitt betänkande Att motverka hemlöshet (SOU 2001:95). I betänkandet föreslås en rad åtgärder i ett brett perspektiv som berör stora delar av samhällets aktörer.

Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

År 1999 avsatte regeringen för en period om tre år sammanlagt 30 miljoner kronor till åtgärder för hemlösa. Regeringen har avsatt ytter-ligare 30 miljoner kronor under perioden 20022004 för fortsatt stöd åt utvecklingen på lokal och regional nivå. Utvecklingsarbetet skall ledas av Socialstyrelsen.

Med anledning av den rådande bostadsbristen i tillväxtregionerna samt den mycket låga andelen produktion av hyresbostäder har regeringen infört ett statligt investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist.

Segregation

För att följa utvecklingen på det bostadssociala området och föreslå åtgärder för att stödja särskilt utsatta grupper på bostadsmarknaden

Skr. 2001/02:83

84 tillsattes i juni 1998 en boendesocial beredning med parlamentarisk

sammansättning (dir. 1998:56). Beredningen, som antog namnet Boendesociala beredningen, skulle även föreslå hur problemen med oseriösa bostadsförmedlare borde lösas. Sedan beredningen överlämnat två delbetänkanden, bl.a. om oseriösa bostadsförmedlare (SOU 1999:71 och 1999:72), övertogs beredningens uppgifter av en ny parlamentariskt sammansatt kommitté, den s.k. Allbo-kommittén (Fi 1999:05).

Segregationens negativa konsekvenser är tydligast i storstäderna.

Genom regeringens storstadsproposition Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165) inrättades en nationell storstadspolitik vars ena övergripande mål är att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i storstadsregionerna och att verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare. År 1998 tillsatte regeringen en storstadsdelegation med uppgift att utveckla och samordna den nationella storstadspolitiken. Lokala utvecklingsavtal har tecknats med sju storstadskommuner; Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje.