I Skandinavien dominerar det boreala rådjurssystemet och här har också de flesta studierna gjorts. Haglund (1966) var en av pionjärerna för att visa på att rådjuret var ett mycket viktigt byte för lodjuren i Sverige. Hans material är en blandning av analyser av spillningar, magsäckar och av byten funna vid snöspårningar. Det största materialet är från snöspårningarna, och visar därför endast bytesvalet under vinterhalvåret. Haglund presenterade material från tre typer av system, ett tamren-system, ett rådjur-system och ett småvilt-system. I rådjursystemet spårades totalt 1078 km, under 55 lodjursdygn. Totalt slogs 34 byten: 20 rådjur (59 %) och 14 småvilt (41 %). Tyvärr är inte småviltet upp delat på art i detta material, men av andra uppgifter i rapporten framgår att det dominerades av skogshare.
Jonsson (1977, 1983) använde också snöspårningar för sina studier av rådjur i Hälsingland. Han presenterar inga totalsiffror för bytesvalet från sin 6 år långa studie, men nämner att hare, skogsfågel och rådjur är de vik- tigaste bytesslagen, och att det gick två dödade harar på sju dödade rådjur. Han presenterar bland annat en långspårning av en familjegrupp med två ungar på 302 km, över 49 lodjursdygn. Under denna vandring dödade lohonan 7 rådjur och 3 harar, och hade ett misslyckat jaktförsök på fågel.
Birkeland & Myrberget (1980) och Sunde & Kvam (1997) analyserade magsäckar från lodjur skjutna över hela Norge. Tyvärr skilde man inte på områden med och utan ren, vilket gör det svårt att fastställa t.ex. betydelsen av rådjur i förhållande till andra bytesdjur. Rådjur och tamren dominerade bytesdjuren, med skogshare som det viktigaste alternativa bytet. Detsamma fann Sunde m.fl. (2000) som undersökte spillningar från radiomärkta lodjur i Nord-Tröndelag, där det förekom både rådjur och tamren, och även fri- gående får. Rådjur var det dominerande bytet i eller nära jordbruksbygd, medan ren dominerade i mer avlägsna områden. Småvilt, främst hare, hade lite större betydelse under sommaren än under vintern.
Linnell m.fl. (1996) och Odden m.fl. (2006) studerade lodjurets predation i Hedmarks fylke i sydöstra Norge åren 1995–1999. Rådjur förekom i hela området men i låga tätheter (ca 3/1000 ha). Kronhjort förekom sporadiskt i området, och i norra delen fanns tamren. Frigående får förekom fläckvis över hela området under sommaren, men i mycket lägre antal än i t.ex. det område som undersöktes av Gervasi m.fl. (2012; se ovan). Trots detta var den genomsnittliga tätheten av får 8 gånger högre än den för rådjur. Lodjurens vinterdiet undersöktes med hjälp av spillningar och kadaver som hittades vid snöspårningar av radiomärkta lodjur, medan sommardieten undersöktes genom att söka igenom de platser där radiomärkta lodjur stannat upp i minst en timme. De funna bytesresterna räknades om till konsumerad biomassa. Rådjur dominerade helt vinterdieten, med runt 80 % konsumerad biomassa, medan hare var det viktigaste alternativa bytet (Tabell 4). Under sommaren tillkom får (26 %) och tamren (16 %) i dieten, och rådjurens andel sjönk till 34 %. Konsumtionen av hare var ungefär densamma som under vintern, runt 10 %. Köns- och åldersskillnader mellan olika lodjur kunde analyseras för
sommarmaterialet. Vuxna honor åt mindre får men mer småvilt och rådjur än vuxna hanar. Ettåriga lodjur åt mer av både får och småvilt, än både vuxna honor och hanar, men tog mycket mindre rådjur. Det anges även att lodjur slår älg, vilket väl förmodligen får antas gälla kalvar (en älgkalv slogs under sommaren och en under vintern).
Tabell 4. Lodjurens diet, omräknad till procent av konsumerad biomassa, i Hedmark 1995–1999. Materialet bestod av 199 spillningar, 126 kadaver funna under vintern, och 114 kadaver funna under sommaren (från Odden m.fl. 2006).
Vinter
Spillning KadaverVinter Sommar Kadaver
Rådjur 74,6 82,7 34,2
Älg 2,6 6,1 1,1
Ren 0,0 0,0 15,9
Hjortdjur, okänd art 0,8 0,0 0
Får och get 0,0 1,4 29,6 Hare 17,4 4,6 10,5 Skogsfågel 0,8 1,3 8,1 Räv 2,6 1,9 0,2 Andra små rovdjur 0,3 0,0 0,2 Övrigt 0,9 2,0 0,2
Trots att tillgången på får under sommaren var 8 gånger högre än för rådjur i Odden m.fl. (2006), så föredrog lodjuren ändå rådjur. Denna starka prefe- rens för rådjur styrktes av Moa m.fl. (2006) som i ett studieområde i Nord- Trøndelag visade att lodjuren i sitt bytessök starkt prefererade habitat med förekomst av rådjur, framför habitat där det fanns får eller tamren, trots att tätheten av får och tamren var upp till 20 respektive 4 gånger högre i sina habitat, jämfört med rådjurstätheten i rådjurshabitaten.
Selektion för olika köns- och åldersklasser bland lodjurslagna rådjur och rådjur skjutna av jägare, jämfördes med sammansättningen i populationen för två områden i Norge, ett i Hedmark och ett i Nord-Trøndelag (Andersen m.fl. 2007). Det fanns inga statistiska skillnader mellan områdena så de slogs samman. Lodjuren uppvisade ingen selektion för någon kategori av rådjur, de dödades med ungefär samma frekvens som de förekom i populationen. Jägarna däremot visade en viss selektion för vuxna djur, och bland dem för handjur. Varken de lodjursslagna eller de skjutna rådjuren hade en sämre kon- dition (mätt som fetthalt i benmärgen) än genomsnittet i populationen. Vid en finare analys där man tog hänsyn till ålder och kön, både hos de slagna rådjuren och hos lodjuren själva, och dessutom tog hänsyn till årstid fann Mejlgard m.fl. (2012) dock vissa mönster (Figurerna 39 och 40). Under vin- tern visade lodjuren en liten preferens för killingar och vuxna rådjur, och viss selektion mot ettåringar. Under sommaren kvarstod preferensen för vuxna, men inte för killingar. Den grupp som prefererades starkast under sommaren var ettårsbockar, men det fanns även en viss preferens för vuxna bockar. Det fanns ingen skillnad i predationsmönstret mellan könen hos vuxna lodjur. Däremot visade ettåriga lodjur en preferens för hondjur hos rådjuren, och för killingar under vintern.
1-åringar n = 29 n = 4 n = 9 n = 43 n = 16 n = 2 n = 4 n = 20 100 80 60 40 20 0
Kalvar 2-åringar Adult
100 80 60 40 20 0
Kalvar 1-åringar 2-åringar Adult
Rådjursgetter (%) a Råbockar (%) b Hondjur Handjur Vinter
Figur 39. Ålderssammansättningen i rådjurspopulationen under vintern (blå staplar) och bland rådjur slagna av lodjur (grå staplar), för (a) hondjur och för (b) handjur (från Mejlgard m.fl. (2012).
1-åringar n = 3 n = 1 n = 2 n = 15 n = 3 n = 6 n = 0 n = 6 100 80 60 40 20 0 Rådjursgetter (%)
Kalvar 2-åringar Adult
a 100 80 60 40 20 0 Råbockar (%)
Kalvar 2-åringar Adult
b
1-åringar
Hondjur Handjur
Sommar
Figur 40. Ålderssammansättningen i rådjurspopulationen under sommaren (gröna staplar) och bland rådjur slagna av lodjur (grå staplar), för (a) hondjur och för (b) handjur (från Mejlgard m.fl. 2012).
I en svensk studie (Davis m.fl. 2016) baserad på två olika studieområden med långa tidsserier med märkta rådjur undersöktes bland annat effekten av lodjursetablering på rådjurens överlevnad. Ett av områdena hade mycket låg lodjursförekomst (Bogesund, 1988–2006) med 1339 märkta rådjur, varav 275 dött av känd dödsorsak (inget av lodjur). Det andra området (Grimsö, 1985–2006) hade däremot frekvent förekomst av lodjur sedan 1996, med 1449 märkta djur, varav 319 döda med känd dödsorsak, ca 20 % av dessa hade dödats av lodjur, samtliga efter 1996). Generellt var överlevnaden lite lägre (78 %) på Grimsö än på Bogesund (80 %). Men före lodjursetableringen 1996 var överlevnaden på Grimsö 82 % och sjönk till 74 % efter 1996. De faktorer som bäst förklarade rådjurens årliga överlevnad i Grimsöområdet var rådjurets ålder och kön, lodjursförekomst och ett mått på vinterns hårdhet (Figur 41 överst). På Bogesund var de viktigaste faktorerna ålder, kön, jakt- tryck och ett mått på föregående vegetationssäsong (Figur 41 underst).
Överlevnad hos vuxna och subadulta rådjursgetter 1.0 0.9 0.8 0.7 0.6 0.5 1985 1990 1995 2000 2005
Överlevnad hos vuxna och subadulta rådjursgetter
1.0 0.9 0.8 0.7 0.6 0.5 1985 1990 1995 2000 2005
Figur 41. Överlevnad hos rådjursgetter på Grimsö (överst) och på Bogesund (nederst). Överlevnaden sjönk på Grimsö när lodjur etablerade sig området 1996 (från Davis m.fl. 2016).