Dépeçage enligt Rom I-förordningen

Det är i svensk civilrätt rätt möjligt att ett aktieägaravtal dels innehåller reglering som är att klassificera som ett enkelt bolag, dels innehåller reglering som saknar betydelse för bedömningen av om ett enkelt bolag föreligger (exempelvis en konkurrensklausul). ²²⁵

Det är även möjligt att ett aktieägaravtal dels reglerar förpliktelser som kan kvalificeras som ”frågor som underkastas lagreglerna om bolag”, dels reglerar förpliktelser som faller in under Rom I-förordningens tillämpningsområde. Till exempel kan ett aktieägaravtal innehålla en klausul om köp av aktier, samt en röstbindningsklausul. En tvist om röstbindningsklausulen skulle kvalificeras som en fråga som underkastas lagreglerna om bolag, och därmed undantas från Rom I-förordningens tillämpningsområde. Aktieöverlåtelseavtal är däremot inte ²²⁶ undantagna från Rom I-förordningens tillämpningsområde, och tillämplig lag för överlåtelsen ska således regleras av förordningen. ²²⁷

Hur ska dessa blandade avtal behandlas, där olika delar av avtalet kvalificeras på olika sätt? Ska en tillämplig lag bestämmas för avtalet, eller ska avtalet klyvas i olika delar som eventuellt lyder under olika länders lagar (så kallad dépeçage)?

Ramberg föreslår klyvning som en möjlig lösning på hur tillämplig lag för aktieägaravtal ska fastställas. Lagvalsreglerna i Romkonventionen gav en ²²⁸ begränsad möjlighet till så kallad judiciell dépeçage (det vill säga klyvning utförd av domstolen ) enligt artikel 4.1 andra meningen. Om en del av avtalet ²²⁹ kan skiljas från resten av avtalet och denna del har närmare anknytning till ett

Se vidare avsnitt 4.2.2 nedan.

225

Se avsnitt 3.4.4.

226

Giuliano/Lagarde-rapporten s. 11; Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private

227

International Law, s. 91. Det är dock i viss mån är en förenkling att påstå att tillämplig lag för aktieöverlåtelsen ska regleras av förordningen – avtalsrättsliga frågor beträffande överlåtelsen ska regleras av förordningen, medan bolagsrättsliga frågor beträffande överlåtelsen (som huruvida aktien över huvud taget är överlåtbar) ska regleras av bolagsstatutet, se Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 91.

Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 185.

228

Symeonides, Codifying choice of law around the world : an international comparative analysis, s.

229

224.

annat land, kunde lagen i det andra landet enligt bestämmelsen undantagsvis tillämpas på denna del.

Möjligheten till judiciell dépeçage har dock tagits bort i Rom I-förord-ningen. Rom I-förordningen tycks således vända sig mot tanken att låta ²³⁰ domstolen dela upp avtalet i olika delar, i vart fall i de fall då samtliga delar av avtalet faller in under förordningens tillämpningsområde.

Beträffande blandade aktieägaravtal rör det sig emellertid inte om klyvning av ett avtal vars samtliga delar omfattas av Rom I-förordningen, vilket artikel 4.1 i Romkonventionen behandlade. Istället rör det sig om delar av avtalet som omfattas av förordningen och andra delar som inte gör det. Innebär det att aktieägaravtalen kan klyvas?

I Giuliano/Lagarde-rapporten beskrivs hur motsvarigheten till artikel 1.2 f) i Romkonventionen omfattar vissa typer av ”acts”, ”contracts” och ”relation-ships”. Avsikten med undantaget tycks således vara att hela avtal ska undantas, ²³¹ inte att endast de delar av avtalet som omfattas av bestämmelsen ska undantas.

EU-domstolen har dessutom i målet Intercontainer Interfrigo SC mot Balkenende Oosthuizen BV och MIC Operations BV – som gällde klyvning ²³² enligt artikel 4.1 i Romkonventionen – uttalat att möjligheten till klyvning strider mot konventionens syfte att stärka rättssäkerheten genom att bland annat göra det möjligt att med viss grad av säkerhet förutse vilken lag som är tillämplig. ²³³ Även Rom I-förordningen syftar till att öka rättssäkerheten och förutsebar-heten. ²³⁴

Rom I-förordningens ”aversion” gentemot judiciell klyvning, i kombination med att Giuliano/Lagarde-rapporten anser att hela avtal faller in under undantaget och att EU-domstolen uttalat att klyvning principiellt minskar

Se artikel 4 i Rom I-förordningen, samt förordningens ingresspunkter 19–21.

230

Giuliano/Lagarde-rapporten s. 12.

231

C-133/08, Intercontainer Interfrigo SC (ICF) mot Balkenende Oosthuizen BV och MIC

232

Operations BV, ECLI:EU:C:2009:617.

C-133/08, Intercontainer Interfrigo SC (ICF) mot Balkenende Oosthuizen BV och MIC

233

Operations BV, ECLI:EU:C:2009:617, p. 45–48.

Se ingresspunkt 6 till Rom I-förordningen.

234

rättssäkerheten och förutsebarheten, gör att jag förmodar att aktieägaravtal inte ska klyvas utan regleras av en enda rättsordning. ²³⁵

En följdfråga blir hur stora de bolagsrättsliga inslagen måste vara för att avtalet ska kvalificeras som en fråga som underkastas lagreglerna om bolag och vice versa. Csach menar att så fort någon del av aktieägaravtalet reglerar bolagsrättsliga frågor ska avtalet omfattas av undantaget. En sådan tolkning ²³⁶ medför dock att artikel 1.2 f) ges ett vidsträckt tillämpningsområde, och utgångs-punkten i allmänhet är att undantagen i artikel 1.2 ska tolkas restriktivt. ²³⁷

Om ett avtal reglerar bolagsrättsliga frågor och Rom I-förordningen tillämpas på avtalet skulle den utpekade lagen emellertid riskera att kollidera med bolagets lag. Det skulle därmed kunna uppkomma situationer där bolagsstatutet förbjuder agerande som avtalet enligt avtalsstatutet lagenligen påbjuder. Ett sådant exempel är om avtalet stadgar att målbolaget ska styras på ett sätt som inte är möjligt enligt dess bolagsstatut. Ett annat exempel är om avtalets bestämmelser beträffande avtalets upphörande inte är förenliga med det genom avtalet uppkomna enkla bolagets bolagsstatuts regler beträffande bolagets upphörande.

Det är därför nödvändigt att tolka artikel 1.2 f) extensivt och låta även små bolagsrättsliga inslag ”smitta” avtalet.

Sammanfattningsvis tycks artikel 1.2 f) inte var avsedd att endast undanta vissa delar av ett avtal, och låta resten av avtalet regleras av förordningen. Istället ska hela avtal undantas om någon del av avtalet kan kvalificeras som ”frågor som underkastas lagreglerna om bolag” – oavsett hur stora eller små de bolagsrättsliga inslagen i avtalet är. Återigen tål det att betonas att rättsläget är osäkert, det är inte givet att detta är den slutsats som EU-domstolen skulle komma fram till.

Även Csach tycks vara av denna uppfattning, se Csach, Cross-border Shareholders' Agreements

235

and Private International Law, s. 93.

Csach, Cross-border Shareholders' Agreements and Private International Law, s. 93. Csach

236

skriver inte uttryckligen att avtalen i så fall ska omfattas av artikel 1.2 f), men han skriver att

”[s]hould there be any arrangements included in the shareholders' agreement which interfere with corporate issues […] the law which governs also the corporation's internal affairs (lex societatis) shall apply” och kort därefter att ”[o]therwise […] shareholders' agreements covenants should remain outside the scope of the corporate exemption subject to Rome I Regulation”.

Förslag till Europarlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska

237

förpliktelser (Rom II), KOM(2003) 427 slutlig s. 9.