7 Interaktion i forskningspraktiken

7.3 De sociala nätverken

det sociala samspelet där deltagarna skämtade och delade vardagliga iakttagelser skapa-des en social gemenskap där information förmedlaskapa-des. Överfört till min studie tolkar jag interaktionens funktion för den sociala samvaron som en grundförutsättning för att livet som doktorand eller forskare i den lilla världen ska upplevas meningsfullt.

Innan jag går vidare och diskuterar nätverkens utseende vill jag återkoppla mina re-sultat till Seldéns (1999:24) studie av forskares och doktoranders informationssökning där han använder begreppet informationssökningskarriär för att beskriva att forskare och doktorander över tid utvecklar sina sökstrategier från användning av formella källor till att alltmer använda sociala kontakter. I min studie av tillvarons menings-skapande har de sociala kontakterna betydelse från första dagen som doktorand som en viktig del i deras meningsskapande kring den nya situationen som doktorander och för att förstå vad och hur de ska göra som doktorander. Den betydelsen bibehålls un-der hela doktorandtiden och följer med in i tillvaron som forskare där nya kontakter tillkommer som bidrar med ytterligare förståelse av arbetet.

den forskningspraktiska förståelsen. Nära den lilla världen finns också övriga medver-kande i Tycho-projektet och dessa personer erbjuder andra perspektiv på forskningen och också möjlighet att förstå hur olika teorier och metoder används, det vill säga här skapas mening både kring det egna ämnet och kring det hantverksmässiga kunnan-det. Två av doktoranderna är också involverade i andra doktorandsammanhang som erbjuder ytterligare perspektiv och tillfällen till social samvaro vilket doktoranderna uttrycker bidrar främst till deras förståelse av rollen som doktorand. Samtidigt är personerna i dessa sammanhang inte sådana som doktoranderna skulle vända sig till i första hand när det uppstår problem i livsvärlden.

Av forskarnas beskrivningar av sina nätverk och sin forskningspraktik framgår att nätverken såg ut på liknande sätt som de intervjuade doktorandernas när forskarna själva var doktorander men att det nu har vidgats betydligt och fortsätter att vidgas.

Den mest synliga förändringen är de kontakter som tillkommit som nationella och internationella forskningssamarbeten. Det är i samverkan med sådana kontakter som en stor del av deras forskningsarbete utförs vilket bidrar till ett forskningspraktiskt och ämnesmässigt meningsskapande. Forskarna beskriver att de tillsammans diskute-rar exempelvis val av metoder, forskningsproblem och möjliga tolkningar. I samarbe-ten med personer utanför den lilla världen möter forskarna också nya perspektiv på forskning över huvud taget och det finns därför också möjlighet att mening skapas kring rollen och tillvaron som forskare. Kontakterna med de före detta doktorandkol-legerna på institutionen och i andra delar av Sverige har i många fall också utvecklats till samarbeten.

Forskarnas berättar att under doktorandtiden byggdes ett förtroende upp mellan de dåvarande doktorandkollegerna. Forskarna menar att det vardagliga stöd som de upplever sig behöva idag, i exempelvis frågor om handledning eller med att diskutera sina projekt, fortsätter de att få från dessa forna doktorandkolleger. De vetenskaps-sociologiska forskarna (Becher & Trowler, 2001) konstaterar i en studie av akademiska discipliner att det fanns en yttre och en inre cirkel av professionella kontakter, där den yttre kunde bestå av i snitt 200 personer, sådana vars forskning man kände till och kanske stött på i något forskningssammanhang eller som finns med på olika e-postlis-tor, medan den inre bestod av runt 12 personer (92f.) Banden i den inre cirkeln

are tighter and more resilient, singling out those colleagues with whom one has a direct affinity and a closely shared interest: those critical friends to whom one would send draft papers for comments and whose own drafts one would take some trouble to read; the kind of people one would go for assistance over a knotty problem, advice on research tactics, or support at times of intellectual adversity, and whom one would expect to help in one’s turn.

(Becher & Trowler, 2001:92)

Forskarna beskriver att i de forskningssamarbeten de har, hjälper man varandra med exempelvis artikelmanus som en del av arbetet. Men det finns alltid frågor som faller utanför och som forskarna berättar att de vänder sig till sina före detta doktorandkol-leger för att få stöd i. Jag tolkar det som att de före detta doktorandkoldoktorandkol-legerna är ett exempel på en inre cirkel som är viktig för att forskarna ska kunna hantera den nära vardagen. De blir därför betydelsefulla delar av nätverket. Det är också troligt att

några av de personer man har forskningssamarbeten med efterhand blir en del av den inre cirkeln. Även för doktoranderna går det att tala om en inre cirkel vilken motsva-ras av doktorandkollegerna och i viss utsträckning handledarna även om handledarna jämfört med kollegerna har ett formellt ansvar att diskutera med doktoranderna och läsa och kommentera deras texter.

Handledare är för övrigt en typ av kontakt som av naturliga av skäl försvunnit i forskarnas nätverk även om personen som var handledare finns kvar i deras livsvärldar.

Den personen fungerar fortfarande som en slags mentor genom att bland annat upp-muntra och skapa förutsättningar för att forskarna ska kunna utvecklas. Kontakten har också utvecklats till ett forskningssamarbete. En annan typ av samarbete har upp-stått med de doktorander som finns med i forskarnas nätverk och handledningen bidrar på olika sätt till forskarnas meningsskapande. Handledningen i sig bidrar till att forskarnas forskningspraktiska förståelse utvecklas samtidigt som kontakterna med doktorandernas forskning hjälper forskarna att hålla sig uppdaterade på olika forsk-ningsområden och därför utvecklar den egna ämnesförståelsen.

För forskarna har även kontakter med olika typer av intressenter för vård- och om-sorgsverksamhet utvecklats efter doktorsexamen. Det är betydelsefulla kontakter för att den önskvärda förankringen av forskningen ska kunna ske men också för att fors-karna ska skapa mening i sina egna livsvärldar. Genom diskussioner om exempelvis resultat med intressenterna tolkar jag att forskarnas förståelse av det egna ämnesområ-det formas, och genom att testa olika instrument ges en förståelse för olika metoders begräsningar och möjligheter.

I forskarnas nätverk tolkar jag således att det, som Becher och Trowler gör (2001:92.), går att tala om en inre och en yttre cirkel där interaktionen på olika sätt bidrar till ett meningsskapande, men i nätverket finns också det jag i kapitel 6, Forskarnas forsk-ningspraktik och nätverk, kallar svaga band, det vill säga kontakter som forskarna säl-lan har kontakt med men som har stor betydelse för att erbjuda ingångar till andra kontexter och andra kontakter. Jag ser det som att de är kontakter som behövs när den inre cirkeln och de personer man samarbetar med inte räcker till för att hantera livs-världen. Forskaren kan då behöva andra perspektiv för att kunna återskapa mening i livsvärlden och utveckla det egna kunskapsförrådet. Denna typ av kontakter bör även ha betydelse för doktoranderna och av intervjuerna framgår att genom deltagande i exempelvis kurser och andra doktorandsammanhang bygger upp sådana kontakter och ser nyttan med dem även om de inte används så ofta.

I fyra av intervjuerna nämns familj och vänner som betydelsefulla delar av nätverket.

Det som lyfts fram är att familj och vänner bryr sig om personen i sig och inte hur någon är som doktorand eller forskare, vilket tyder på att familj och vänner utgör en grundtrygghet. Det förstår jag som att familj och vänner är en viktig del av livsvärl-dens meningsfullhet. En av forskarna lyfter även fram att familjen och vänner kan vara betydelsefulla i relation till forskningsarbetet. Forskaren beskriver bland annat en person som har anknytning till vetenskapssamhället vars erfarenheter jag tolkar bidrar till forskarens egen förståelse.

Berger och Luckmann (1971:76) diskuterar att när mänskliga aktiviteter upprepas sker en rutinisering av dem, det vill säga det utvecklas bestämda sätt att utföra hand-lingar på som individer i den lilla världen uppfattar som självklara. I de rutiner som uppstår finns den lilla världens normer och förhållningssätt inbäddade. Jag menar att i min studie kan doktorandernas seminarier och handledning betraktas som att interaktionen mellan forskare och doktorander har rutiniserats, det vill säga att inter-aktionen är inbäddad i deras forskningspraktik. Jag tolkar det som att den institution som doktoranderna tillhör har ansett att interaktionen kring doktorandernas arbeten och doktorandernas behov av vägledning i forskningsprocessen varit så viktiga att ru-tiner har skapats för att göra den typen av interaktion till en självklar del av livet som doktorand. Även de obligatoriska doktorandkurser som fakulteten ordnar kan räknas som formaliserade försök att skapa ett gemensamt socialt kunskapsförråd kring hur forskning ”bör” bedrivas. De här rutinerna visar sig i intervjuerna vara viktiga delar i doktorandernas nätverk genom att de bidrar med flera aspekter av meningsskapande i den lilla världen. Vidare menar jag att det utbredda samarbetet i projekt också är ett exempel på när interaktionen har rutiniserats. Som jag diskuterar i tidigare avsnitt finns det inom forskargruppen en norm att samarbeta som tar sig uttryck i att forskare arbetar tillsammans i de flesta projekt. Det är en rutin som leder till att de som arbetar tillsammans, naturligt interagerar och skapar mening i projekten.

I de intervjuades beskrivningar av vad de gör som forskare eller doktorander nämns fler personer som bidrar med viktiga bitar till arbetet än vad som är synliga när de intervjuade beskriver sina nätverk. Det kan bero på att de inte tänkte på alla personer omkring dem men också på att jag specifikt faktiskt bad dem berätta om personliga nätverk. Många av de intervjuade förefaller ha tolkat personliga nätverk som personer de har en närmare kontakt med. Då faller till exempel Tomas som hjälpte till med att ta fram variabler ur A-data, bort eftersom han var en person som kom in i en specifik fas av arbetet. Personer som nämns i intervjuerna men inte i samband med nätverken kan också finnas med indirekt eftersom de intervjuade ibland bara angav ett visst sam-manhang, till exempel Tycho-projektet eller IT-personal. Forskningsledaren, tillika huvudhandledare för många doktorander, togs inte alltid med i nätverken trots att alla talade om henne som en betydelsefull person på många sätt och som möjliggörare av forskning inom forskargruppen. Hon finns däremot indirekt med i sammanhang som doktorandseminariet och som del av Tycho-projektet. En anledning till att hon inte specifikt pekas ut kan vara att många uppfattar henne som en professionell kontakt som de inte vid tiden för intervjuerna inte hade någon närmare personlig kontakt med.

I dokument Interaktion i forskningspraktiken : vårdvetenskapliga forskares sociala nätverk Wiklund, Gunilla (sidor 150-154)