Debatten om skolan

Debatten kring svensk skola pågår ständigt och har pågått länge både kring den tidigare läroplanen Lpo 94 och den nya Lgr11. Mätningar av skolresultat ökar hela tiden, nya jämförelser om tillståndet i skolan, och betygen som sjunker: Sveriges allt sämre resultat vid internationella jämförelser, stressade elever, lärare som inte orkar, och lärarutbild- ningen som ifrågasätts. Vad är det som händer? Hur ska man gå tillväga för att lösa problemen? Kan resultat alltid jämföras? Vad är avgörande för att skolan ska bli rättvis för alla elever? Utbildningsminister Jan Björklund har engagerat sig djupt i frågorna och har genomfört en ny läroplan 2011med ett gemensamt centralt innehåll med tydliga anvis- ningar om vad som behandlas samt betygskriterier för varje stadium i grundskolan. I en debatt artikel i DN våren 2011 skriver han:

Det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet i klassrummet mellan lärare och elever. Det är kvaliteten i dessa möten som avgör skolans kunskapsresultat”. (DN debatt, 2011/03/13.)

Dessa tankar fanns också tydligt markerade i Läroplansutredningen som föregick den nya läroplanen.

Undervisning är i grunden en fråga om möten mellan människor… Ingenting är egentligen viktigare än att läraren förmår utveckla en nära och varm relation till sina elever. (Lärarutbildnings utredningen s. 215-216.)

På lärarutbildningen vid Malmö högskola har dessa frågor lyfts fram i ett forskningsprojekt ”Relationell pedagogik” som drivits av Jonas Aspelin och Sven Persson (2008). Skolan uppfattas här som en mötesplats - en plats där barn och ungdomar utvecklas som fria och ansvarstagande personer i samexistens och samverkan. Aspelin (2011) benämner detta ”det mellanmänskliga kraftfältet.”

Samma tankar finns i Gustafsons (2010) avhandling ”Lärare i ny tid” där begreppet ömsesidig respekt diskuteras. Det är inte enbart läraren som kunskapsförmedlare som når de bästa resultaten, inte heller läraren som kompis. Respekten ska finnas i mötet mellan lärare och elev. Var och en ska veta sitt uppdrag, man ger och tar.

Hatties (2008) omfattande studier av miljoner elever redovisar samma resultat. Han anser att en av de mest kritiska punkterna för elevens sociala och kunskapsmässiga utveckling är relationen mellan lärare och elev.

Den svenska skolans granskas i Skolverkets kunskapsöversikt från 2009. Skolor som kombinerar omsorg och kunskap lyckas bäst. Nära relationer mellan lärare och elev och att läraren har en god känne- dom om elevens behov är av avgörande betydelse för resultatet (Skol- verkets kunskapsöversikt 2009).

När Lgr 11 genomfördes ökade kravet på dokumentation av elevernas prestationer både vad det gäller skriftliga omdömen och de enskilda utvecklingsplanerna. Detta har kritiserats hårt inte minst från lärar- facken. Dokumentationen anses ta alltför mycket tid från lärarnas huvudsakliga uppgift, att fokusera på mötet med eleverna och på elev- ernas utveckling. För att detta möte ska bli väl fungerande måste arbetet i klassrummet vara noggrant planerat och lektionerna ska genomföras på ett sådant sätt att alla eleverna kan tillgodogöra innehållet.

Jan Björklund har följt debatten och konstaterar i en intervju i Lärarnas tidning:

Balanspunkten mellan den tid som läggs på att förbereda och genomföra undervisningen och den tid som läggs på att dokumen- tera undervisningen och olika åtgärder har förskjutits åt fel håll. Min uppfattning är att detta har gått för långt och vi behöver rensa i dokumentationen. (Lärarnas tidning 2012/09/05.)

En utredning tillsattes. Utredaren ska kartlägga och analysera lärar- nas samlade administrativa börda. Lärarna måste få förutsättningar att klara uppdraget dvs. att hjälpa eleverna att nå de nationella målen som är uppsatta i läroplanen. Lärarna ska följa upp varje elevs kunskaps- utveckling och observera om någon elev är i behov av särskilt stöd. En förutsättning för detta är att varje elev är sedd (Lärarnas tidning 2012/09/18). Resultatet av utredningen presenterades i juni 2013. Tempot drevs upp och en proposition lades fram redan den 12 septem- ber med ett tänkt genomförande 19 november 2013.

Ändringar i skollagen föreslås i syfte att minska och förenkla lärar- nas administrativa arbete. Tiden kan användas för undervisning, och uppföljning av varje elevs kunskapsutveckling och behov av stöd. Ändringarna innebär att kravet på skriftliga individuella utvecklings- planer ska avskaffas i årskurs 6–9 i grundskolan. Skriftliga individu- ella utvecklingsplaner i årskurs 1–5 (årskurser utan betyg) ska skrivas en gång per läsår. Bestämmelserna i skollagen om utvecklingssamtal ändras. Samma information som lämnats skriftligt lämnas muntligt vid det årliga utvecklingssamtalet. Åtgärdsprogram ska skrivas om föräldrarna kräver det. (Riksdagen.se 2013/09/12).

Kritiken mot det nya förslaget har framför allt gällt slopandet av åtgärdsprogram för elever i behov av stöd. Björklund ser inga risker utan anser att skolan ska fokusera på åtgärd och inte på att skriva program:

I vissa skolor har 50% av eleverna åtgärdsprogram. Detta har inte lett till bättre resultat… Lärare ska undervisa (Lärarnas tidning 2013/06/26).

Många ser riskerna i detta förslag. Barn med större behov hjälps inte med extra stöd i klassrummet. Lisa Asp-Onsjö och Bengt Persson forskare vid Göteborgs universitet och Borås högskola, visar i en debatt artikel i Göteborgs-Posten farorna i att stödet uteblir då de obliga toriska åtgärdsprogrammen avskaffas. När alla ska tas om hand i det reguljära klassrummet kan utsatta barn missgynnas.

Till den kritiska skaran anslöt sig Skolverket, Skolinspektionen, Skol- väsendets Överklagandenämnd och Specialpedagogiska Skolmyn- digheten. Det är mycket ovanligt att alla fyra expertmyndigheterna kritiska till ett föreslag från utbildningsministerns departement. Jan Björklund lyssnade på kritiken och förslaget ska omarbetas(Sveriges Radio 2013/11/21).Trots alla nya signaler om lättnader i lärarens admi- nistrativa börda från Utbildningsdepartemenet ökar sjukskrivningarna och stressen för lärare. I november 2013 finns fler fall än någonsin anmälda till Arbetsmiljöverket. Situationen skylls på administration och byråkrati (SvD 2013/11/09):

Både tidigare forskning och aktuell debatt visar sålunda på vikten av mötet mellan lärare och elev och av en väl fungerande klass- rumsmiljö för att varje elev ska utvecklas och utmanas, såväl kun- skapsmässigt, emotionellt som socialt för att uppnå en likvärdig skola.

Men den aktuella debatten om skolan ger en mörk bild av sönderstres- sade lärare som knäcks av administration som tar alltför stor plats. Tid till att planera lektioner och att möta eleven har minskat drastiskt. För att ha en undervisning med god kvalitet måste man ha en väl funge- rande grupp. Gruppen är en samling individer som arbetar mot samma mål definierade i Läroplanen 2011. Varje individ har också sina egna mål för utveckling och mognad. Läraren ska fånga gruppen, skapa en vi-känsla, en trygghet i gruppen, men också kunna se de olika indi- viderna och tillgodose deras olika behov. Kollektivet och individen. Socialiseringen av gruppen och av eleven. Vilket kommer först: den goda gruppen eller den enskilde eleven?

3.1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna undersökning är att studera hur lärare arbetar för att skapa ett fungerande klassrum där såväl gruppens som den enskilde elevens behov tillgodoses. Arbetet utgår från följande frågeställningar:

• Hur skapar läraren en fungerande grupp?

• Hur lär lärararen känna den enskilde eleven och dess behov? • Hur ser läraren på tiden?

• Har den enskilda skolans uttalade policy någon betydelse för den enskilde lärarens arbetssätt i dessa frågor?