Delstudie 2 - Intervjuer för att undersöka hur förskollärare i förskolans verksamhet beskriver

I dokument Nyckeln till livet - En kvalitativ studie om hur pedagoger stimulerar barnens språkutveckling i förskolan (sidor 33-39)

7. Resultat & analys

7.2 Delstudie 2 - Intervjuer för att undersöka hur förskollärare i förskolans verksamhet beskriver

språkutveckling utifrån förskolans läroplan, Lpfö18

Av Malin E. Olofsson

Intervjuerna har skett med utvalda förskollärare och de kommer därför att benämnas som förskollärare 1, 2, 3, 4 och 5 i delstudie 2. Formulering och realisering är de teoretiska perspektiv som kommer att användas, och i den här delstudien visar den didaktiska pyramiden förskollärarens relation till miljön.

De intervjuade förskollärarna har sin verksamhet i olika områden. En del av respondenterna arbetar i socioekonomiskt utsatta områden.

Tema 1: Förskollärarens relation och kunskaper till språkutvecklande arbete.

Förskollärarna fick börja med att definiera vad de anser att språkutveckling i förskolan är.

Det som visade sig i alla fem svaren var att de anser att det är väldigt mycket, att allt arbete är språkutvecklande. Språket är något som förskollärarna lägger mycket fokus på.

Förskollärare 2 och 3 upplyser att barnen har olika språkförståelser hemifrån när de kommer till förskolan beroende på olika modersmål. Därmed måste man vara övertydlig i allt, i alla situationer. Förskollärare 3 och 4 beskriver att det handlar om att ge barnen ord och begrepp.

Det innebär att använda rätt begrepp på rätt plats samt rätt grammatik. Respondenterna anser även att bokläsning är en viktig del i det språkutvecklande arbetet och där blir både det verbala och det skriftliga språket synliga för barnen.

”Språkutveckling kan vara vid… maten, fruktstunden, blöjbyten. […]. Planerad undervisning samt oplanerad undervisning.” (Förskollärare 2)

“[…]. Vi behöver hela tiden vara bra för den här barngruppen här och nu. Att vi anpassar oss hela tiden.

[…]. Varje barngrupp ser olika ut så vi behöver hela tiden vara föränderliga i vårt språkutvecklande arbete.” (Förskollärare 3)

Utifrån citateten kan man se att förskollärarens relation till miljön är anpassningsbar.

Språket finns överallt och i alla situationer. Möjligheterna finns att förändra i miljön genom att anpassa med material och verktyg. För att alla barnen ska få utveckla sin språkliga medvetenhet.

Förskollärare 1 menar att ”Språkutveckling är hur kommunikationen mellan barnen förändras genom deras tid på förskolan.” Språkutvecklingen för barnen innefattar olika saker i olika åldrar. Respondenten lyfter fram att språk inte bara innefattar det talade språket.

Barnen måste ges möjlighet till inflytande och delaktighet i kommunikationen. En respondent uttrycker sig:

“[…]. Det finns en så bra mening i den här läroplanen här som ʼett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera

30 med andra i olika sammanhang och med skilda syftenʼ. Det är språkutveckling för mig. När de kan använda sitt språk till olika, i olika situationer och till olika människor.” (Förskollärare 5)

Analysen visar hur formuleringen utifrån samhällets krav förstås i läroplanen. Hur viktigt det är att barnen får med sig allt, alla språkliga bitar för att lära sig kommunicera och göra sig förstådd i samhället. Förskollärare 1 och 5 anammar språkutvecklingen och realiserar utifrån de strävansmål som finns benämnda i styrdokumentet. Detta för att barnen ska ges möjlighet att utveckla sitt språk under sina år i förskolan.

Samtliga förskollärare menar att det har kunskaper för att arbeta språkutvecklande i verksamheten. Däremot så anser förskollärare 1, 2, 4 och 5 att man aldrig blir fullärd och att nya kunskaper alltid är användbara. I svaren från samtliga genomförda intervjuer syns även vikten av att använda sig av sina kollegor i det språkutvecklande arbetet med barnen.

“Jag tror väldigt mycket på att ta tillvara varandras kompetenser. […]. Tror det är nyckelordet inom förskola. Våga göra det. Att våga vara så prestigelös hos sig själv. Att ta hjälp av varandra.”

(Förskollärare 2)

“Men vi har alltid varandra. […]. Man behöver inte uppfinna hjulet flera gånger och börja om. Vi använder oss av de metoder som vi vet funkar. Bara du hittar det som funkar är det bara att spinna vidare på det och utveckla det efter den nya barngruppen hela tiden.” (Förskollärare 3)

Utifrån citatet blir det kollegiala lärandet förskollärarens relation till miljön. Tillsammans utvecklar och lär respondenterna av varandra för att barnen ska få rätt kunskaper och en utvecklande språkmiljö.

Förskollärare 4 anser att man alltid behöver hitta nya metoder att arbeta efter och att kunskaperna kring barns språkutveckling inhämtas via forskning. Därtill menar förskollärare 1 att kunskaperna ökar via utvärderingen av förskolan som verksamhet. Denna utvärdering är en del i förskolans systematiska kvalitetsarbete.

Alla fem respondenter anser att de har väldigt fria händer när det kommer till det språkutvecklande arbetet. Förskollärare 2 beskriver att det kanske finns en viss metod som rektorn bestämt ska användas på förskolan men att det är upp till förskolläraren att avgöra hur själva arbetet ska utföras.

“Det vi vet är att vi ska jobba med Före Bornholmsmodellen. […]. Den ska vi jobba med. Sen hur man tolkar den eller bedriver annan språkutvecklingsundervisning är upp till var och en.” (Förskollärare 2)

När det kommer till hur alla pedagoger i verksamheten får ta del av kunskaperna kring den aktuella arbetsformen så anger respondent 1 och 4 att detta sker via olika former av tvärgrupper där språkutvecklingen kan vara ett fokus. Förskollärare 4 lyfter ”Alla ha ett eget ansvar att ta del av forskningen och sprida kunskapen vidare.” Enligt förskollärare 2 och 5 sker detta arbete via olika nätverksträffar. Förskollärarna har sina träffar och barnskötarna har sina. Dessutom så använder man sina arbetslagsplaneringar för att lyfta det språkliga arbetet. Förskollärare 3 menar att den kunskap som behövs finns beskrivet i den arbetsplan man arbetar utefter.

Analysen visar att kunskaper finns hos samtliga förskollärare för att barnen ska ges möjligheter att utveckla språket i både planerade och spontana situationer. Formuleringen i olika styrdokument samt drivkraften i det kollegiala lärandet hjälper förskolläraren att realisera utbildningen efter läroplanens strävansmål. Förskollärarna 2 och 4 stödjer sig på formuleringen i läroplanen att utbildningen ska baseras på beprövad erfarenhet och

31 vetenskaplig grund för att realisera olika metoder för barngruppen. Förskolläraren 1 och 3 använder den kunskap som är formulerad i arbetsplanen för att realisera undervisningen.

Tema 2: Förskollärarens roll och beskrivning av språkutvecklande arbetssätt.

I intervjuerna så beskriver förskollärarna att de arbetar med barnens språkutveckling på flera olika sätt. Förskollärare 1, 3 och 4 uppger att det språkutvecklande arbetet bland annat sker via litteratur och boksamtal. Förskolläraren kan realisera litteraturen både analogt och i digital form. Något som förskollärare 4 lyfter när aspekten av språkutveckling kommer till barnen i verksamheten som har ett annat modersmål än det svenska språket. I arbetet med dessa barn är det digitala hjälpmedlet som Polyglutt (en digital app där du kan få en saga uppläst på flera olika språk) ett bra material. Då man visar barnen att en text kan finnas på flera språk samt att de kan få höra texten på ett annat språk.

“Vi använder oss av appen Polyglutt […]. Jag tycker det är svårt att leva upp till det här att kunna jobba med modersmålen i förskolan och kunna säkra deras språk, eftersom jag inte kan dem. […]. Då är Polyglutt suveränt.” (Förskollärare 4)

Citatet belyser formuleringen i läroplanen att barnen ska få utveckla det svenska språket men också sitt modersmål. Något som kan vara en utmaning för förskolläraren att realisera.

Vidare berättar förskollärare 1 att man arbetar med barnens förmåga kring att kunna återberätta något, lyssna på barnet och få höra barnens erfarenheter. Detta är något som görs i boksamtalen men också mycket i samlingarna. Barnen får dela med sig av egna erfarenheter i olika samtal samt i olika situationer. Förskollärare 3 har tankar kring att arbeta mycket med böcker. Det verbala språket blir mera synligt hos barnen genom att förskolläraren läser mycket vilket bidrar till att barnen börjar prata mer och vill återberätta. Respondenterna menar att barnen har mycket att berätta och gör det på olika sätt, förskollärarnas roll är att vara närvarande och lyssna på barnen när det kommunicerar. Förskollärarna menar att det är en framgångsrik metod att arbeta mot och kvittot blir när man ser att barnen börjar förmedla språket på nya sätt. Vidare beskriver förskollärarna att forskning stödjer arbetssättet som bokläsning och när man arbetar med olika teman samt blandar in olika komplement för att tydliggöra samtalen.

”Jag tror att det ibland måste det vara ett riktat fokus för att det ska vara meningsfullt. […]. Att vi använder oss hela tiden av metoder som tidigare har funkat bra. Det är okej att inte göra något nytt.

Funkar det så varför ändra något som funkar?” (Förskollärare 3)

“Jag vet att det är viktigt att koppla böcker till olika hörnor och läsa i sådana sammanhang. Så att man kopplar bok och lek.” (Förskollärare 1)

”I samlingen har vi pedagoger dukat upp med så mycket material som får plats på samlingsmattan. Vi har förberett den här stunden för barnen så att vi tillsammans sätter orden. Det är språkutvecklande.”

(Förskollärare 1)

Analysen visar att förskollärarnas relation till miljön är att didaktiskt kunna anpassa barnen och tillföra olika språkliga miljöer som skapar intresse. Genom att förskollärarna är närvarande och lyssnar på barnen och på deras erfarenheter bidrar detta till att kommunikationen utvecklas hos barnen. Förskollärarna realiserar en didaktisk kompetens utifrån läroplanens beskrivning av att barnen ska möta stimulerande miljöer.

Vidare beskriver förskollärare 2 och 4 att de har en ledande roll och utmanar barnen i sin språkliga utveckling. Förskollärare 4 säger “Rent muntligt är mycket att man är en förebild.”

Förskollärare 5 menar på ”Bara för att barnet är fyra så kan man behöva lägga sig på en lägre

32 nivå för dem i alla fall.” Rollen anser förskolläraren är att lägga sig på den nivå som barnet befinner sig. Förskollärare 2 och 4 lyfter vikten av att vara väldigt tydliga i sin egen kommunikation med barnen. Att man som pedagog exempelvis beskriver för barnen vad de ska klä på sig och vilken färg klädesplagget har eller att man benämner saken som de ska hämta och gärna pekar på saken. Detta blir ett sätt att vara tydlig gentemot barnen och samtidigt ge dem begreppen. Förskollärarnas relation till miljön kan symboliseras med rollen som förskollärarna går in i med barnen. En tydlig roll, en förebild. De vägleder och barnen följer med och lär sig.

”Det vet jag att när jag började jobba, så var det lite fånigt att jobba språkutvecklande […]. Nu är det mera tydligt och specifikt. Det kom mera strävansmål. Det här ska vi uppfylla och när förskolläraren fick ett speciellt uppdrag i läroplanen.” (Förskollärare 4)

Citatet lyfter att förskolläraren har tolkat formuleringen i styrdokumentet och realiserar sitt förtydligande uppdrag som förskollärare utifrån den nya läroplanen.

En annan aspekt som förskollärare 4 lyfter är att de arbetar med barnens språkutveckling genom konkreta material samt skriftspråk. Respondenten menar att skriftspråket visar att det finns något där.

” […]. Använder mycket konkreta material i och med att vi har mycket barn som inte har svenska som första språk. […]. Har man inte begreppen förstår man inte heller det som sägs. […] Det är inte bara krumelurer som finns där, det är text som på något sätt bildar ljud. ” (Förskollärare 4)

Förskollärare 5 belyser vikten av att alltid arbeta med tecken och kroppsspråk via sin kommunikation. Det specialpedagogiska arbetssättet så som bilder och tecken som stöd är ett framgångsrikt arbetssätt. Utifrån en stor yrkeserfarenhet så uttrycker förskolläraren detta genom följande citat:

”Bygga upp ordförråd! Då använder man en bild exempelvis på en bil, och visar både med tecken och ord och bild. De tre sakerna ihop. Det jobbar jag med.” (Förskollärare 5)

Vidare uppger förskollärare 5 att man använder sig av mycket rim, ramsor och sång i det språkutvecklande arbetet och menar på att det är jätte effektivt.

“Man har ju märkt att barn ofta kan sjunga en sång innan de kan uttala ett ord […]. Det är många barn som går och sjunger Lilla snigel fast de inte kan be om en smörgås eller säga ett ord.” (Förskollärare 5)

Även ett arbetssätt som Före Bornholmsmodellen (språkmodell för barn i förskoleålder) syns i respondentens svar:

“En väldigt tydlig och vetenskapligt bevisad modell som visar att detta ger resultat. Framförallt för barnen som får sin första screening när de kommer till förskoleklass. De har en uppförsbacke men kan man jobba med det redan från början så blir det förhoppningsvis en lite mindre språklig uppförsbacke.”

(Förskollärare 2)

Analysen av förskollärare 2, 4 och 5 visar att det finns många sätt att arbeta med språkutveckling och förskollärarna realiserar språkutvecklingen i verksamheten på varierande sätt. Formuleringen i läroplanen är tydlig, att verksamheten ska lägga tid på att stimulera barns språkutveckling samt att det är förskolläraren som har ansvar för att varje barn ska utmanas i sin språkutveckling (Lpfö18, s. 8 och 15). Något som beskrivs av förskollärarna att de aktivt arbetar med för att realisera det formulerade styrdokumentet.

Citaten visar hur förskollärarna realiserar olika arbetssätt i aktiviteter som de arbetar med för att synliggöra språket. Förskollärare 4 och 5´s relation till miljön möjliggörs med olika komplement, konkreta material för att tillföra språket till barnen. Förskollärare 2´s relation

33 till miljön är att didaktiskt arbeta med en metod för att göra barnen skolförberedande samt lägga grunden till det livslånga lärandet.

Tema 3: Förskollärarens utmaningar samt synen på riktlinjer och mätprocesser.

Riktlinjerna som de intervjuade förskollärarna utgår ifrån i sitt arbete med barnens språkutveckling är i alla de intervjuade fallen läroplanen. Förskollärare 2 benämner det som

”Vi utgår från läroplanen. det är våran bibel.” Förskollärare 1och 4 anger att man arbetar efter den aktuella arbetsplanen som innehåller citat från målen i läroplanen kring just språkutveckling. De formulerade strävansmålen i läroplanen blir riktlinjerna. Förskollärare 3 benämner även att rektorn varje år får ta del av skolans screeningar när det kommer till matte samt den svenska ordförståelsen som exempelvis rim och ramsor.

”Då läggs mer fokus på det, trots att vi inte har undervisning på det sättet så är det någonting som vi ska hjälpa skolan med.[…]. De ska vara förberedda och ha grunden när de kommer till skolan.”

(Förskollärare 3)

Citatet ovan belyser att formuleringen i skolmålen, kräver att förskollärarna har ämneskunskap för att kunna realisera målet i de olika aktiviteterna i förskolans verksamhet.

När det gäller mätning i förskolan så uppger 4 av 5 intervjuade förskollärare att de mäter förskolebarns språkutveckling. Däremot så sker denna mätning på lite olika sätt.

Förskollärare 2 menar att mätningen sker genom någon form av dokumentation som görs i arbetet och att barnens språkliga utveckling blir synlig genom den. Samtidigt betonas det att denna mätning är utifrån förskollärarens bedömning. Som förskollärare använder man sig i detta arbete av läroplanens mål som grund för att se vad barnet kan. Kvittot på det språkutvecklande arbetet med barnen ser förskollärare 3 och 5 genom att barnen oftare använder sitt språk. Det blir mindre konflikter och missförstånd ju rikare barnens ordförråd blir. När man visar bilder samt läser sagor kan de benämna bilderna med rätt begrepp.

“Det är ett negativt klangande ord. Men vi gör ju det med barnen […]. Men vi gör en professionell bedömning av vad vi anser att de har lärt sig och vad vi anser att de behöver fylla på.” (Förskollärare 2)

“Ja alltså på ett sätt gör vi ju det. När vi i arbetsplanen väljer hur ska vi jobba […]. Där skriver vi ju målen och HUR vi ska nå de här målen. Sen när vi utvärderar de här HUR:en det är ju där vi ser om vi har gjort det vi ska eller inte.” (Förskollärare 3)

“Ja det är arbetsplanen vi mäter. Vi utvärderar och tittar hur når vi. Har vi nått fram i arbetet? Tycker vi att vi behöver göra något mer?” (Förskollärare 4)

“Ja men man gör ju återkommande…just för att man har inför utvecklingssamtalen. Då utgår man ju från läroplanen deras mål och ser lite vad de kan, men inte kartläggning direkt.” (Förskollärare 5)

“Neeej. Jag kan inte säga att jag mäter det för då är jag inne på att jag gör en bedömning av dem. […]

jag har målen med mig i arbetet. Vad är det jag vill duka fram idag. Vad är det vi vill.” (Förskollärare 1)

Utifrån citaten ovan så sker det en mätning men formuleringen blir i detta fall hur förskollärarens ansvar är formulerat utifrån läroplanen. Förskolläraren 2, 3, 4 och 5´s ansvar ska utvecklas vidare för att realisera målen i läroplanen. Det är förskollärarens arbete som utvärderas för att barnen ska utvecklas. Förskollärare 1 använder de formulerade målen som en relation till miljön för att didaktiskt kunna realisera undervisningen.

Respondenterna uttrycker att det även finns vissa utmaningar kring barnens språkutveckling. Förskollärare 3 och 5 belyser utmaningar som kan finnas då man har barn med många olika modersmål i en barngrupp. Både när det gäller barn med annat modersmål

34 än svenska och barn som kan prata utmärkt svenska. Respondenterna menar att det kan vara en utmaning att se till att alla barn utmanas i sin språkliga utveckling beroende på vilken nivå de ligger på. Det upplevs även svårt att veta vart barnet ligger i sin språkutveckling då man som förskollärare inte behärskar det aktuella modersmålet. Förskollärare 5 anger att det kan vara en utmaning i situationer där det ska ges en introduktion till barnen.

“På hösten sår vi ett frö i språket - Var ligger vi? Vad gör vi? Hur ska vi göra det? Och på våren då bara sker allt.” (Förskollärare 3)

” […]. Man får använda kroppsspråket […]. Barnen gör ju det till oss också, gester och bilder.”

(Förskollärare 5)

Citaten tolkas att en bra grund måste realiseras för att verkställa utmaningarna och möjliggöra syftet som förskolläraren har. Formulering i läroplanen om förskollärarens uppdrag realiseras för att verkställa olika barns nivåer.

Förskollärare 2 belyser utmaningen i att arbeta på en förskola som är mångkulturell både bland barn och pedagoger. Här anses det kunna vara en utmaning i att få alla att förstå att språket på förskolan är svenska. Språket på förskolan blir viktigt då det är den enda platsen en del av barnen möter det svenska språket.

“Utmaningen är att få alla att förstå varför. Att säga till sina kollegor att vi pratar svenska men att på rasten får ni prata modersmålet. På avdelningen pratar vi svenska. […].Vi sköter det svenska språket[…].Vi har ett arbetsspråk.” (Förskollärare 2)

Citatet belyser att formuleringen i läroplanen kan realiseras på lite olika sätt bland pedagogerna. Förskollärarens relation till miljön kan påverkas om kollegorna inte är överens när, var och hur de ska realisera de olika språken i vardagen på förskolan.

Förskollärare 1 och 4 anser att tiden är svårast samt att man inte hinner lyssna på alla barn. Förskollärare 3 menar på att de svåraste är att kunna anpassa sig för alla barnen och dela upp dem så att alla barn blir synliga. Det gäller att strukturera upp barnen i mindre grupper för att hinna se och ge barnen en chans att komma till tals.

” […]. Hinna mäta upp och hinna se hur långt man har kommit […]. Vilket steg som är det bästa steget framåt till nästa steg. Dela upp barnen i mindre grupper för att försöka hinna se.” (Förskollärare 4)

Analysen visar att förskollärarens relation till miljön är viktig när det gäller att organisera och dela upp barngrupperna. Det blir bättre för barnen när förskolläraren ska realisera de strävansmål som ska undervisas. Realiseringen i läroplanen blir påverkad hur förskolläraren ska hinna med styrdokumentets formulering för reflektion och utvärdering för att komma framåt i barnens lärprocess.

35

I dokument Nyckeln till livet - En kvalitativ studie om hur pedagoger stimulerar barnens språkutveckling i förskolan (sidor 33-39)