Deltagarnas uppgifter

Varje kurvregistrering innefattar flera arbetsmoment, så det är nödvändigt att var och en av medlemmarna i gruppen vet sin uppgift och sköter den perfekt. Följande arbetsfördelning har visat sig lämplig:

Försöksledaren måste vara absolut förtrogen med försökets gång, så att han/hon kan dirigera de olika momenten.

Försökspersonen måste kunna ligga absolut stilla. Uppgiften är inte enbart behaglig, då man blir fjättrad vid apparaten under de timmar som försöket varar. Större muskler i underarmen brukar ge tydligare resultat. Gå på toaletten innan!

En person sköter tryckluftsprutan.

En person sköter artärstasen på handleden.

Två personer sköter datorn och tar ut värdena.

Resterande hjälper till med att ta puls, lyfta ben, sköta benmanschett, tidtagning osv.

Ven- respektive artärstas:

Detta ska personen som sköter tryckluftsprutan vara införstådd med innan första labbmomentet startar.

Vid venstas ska trycket i armmanschetten vara 60 mmHg och vid artärstas ska trycket i armmanschetten vara 180 mmHg. Håll ner kolven på tryckluftsprutan i bottenläget och pumpa upp trycket i armmanschetten till 180 mmHg (se till att kolven inte åker upp), sätt därefter en peang på slangen till pumpblåsan. Använd därefter enbart kolven för att ändra trycket i armmanschetten: när kolven dras upp släpps trycket (0 mmHg), när kolven trycks ner anläggs artärstas (180 mmHg) och när kolven är ungefär i mitten anläggs venstas (60 mmHg). Personen som sköter tryckluftssprutan bör öva på detta några gånger för att kunna använda kolven till att snabbt gå från 180 mmHg till 60 mmHg samt mellan 0 mmHg

Figur 1

Givartråd

hinner fylla sig. Vid alla mätningar (förutom CFC) skall en artärstas vara applicerad på handleden (180 mmHg), liten manschett.

Dataregistrering med BioPac

Mätarenheten ansluts till MP30 Hardware, Channel 1 via kopplingsdosa. Starta programmet genom att direkt eller via Biopac välja BslPro36. Öppna registreringsfilen genom att gå till File>Open>Pletysmography.gtl.

Kalibrering: Försökspersonen måste vara ”uppkopplad” och mätsignalen inom det gröna mätområdet. Klicka på grafens y-axel. Tryck på scaling. Medan FP håller armen stilla klicka på Cal 1 (i rutan till höger skall det stå 0). Ett värde (mV) kommer nu upp i rutan intill Cal 1. Tryck på kamerautlösaren så att kvicksilvertråden sträcks. Denna sträckning motsvarar 1 mm ökning av armens omkrets. När kamerautlösaren är intryckt tryck på Cal 2. Detta ger ett nytt värde (mV) i rutan intill. I rutan längst till höger skall det stå 1, och som enhet i rutan under skall det stå mm. Tryck Ok>Ok. Labbhandledarna hjälper till med kalibreringen.

Registrering: Start/stopp av registrering sker på knappen längst ner till höger. Vill man göra en notering vilket försöksmoment man gör skriver man i textraden ovanför grafen, varje gång F9 trycks in kommer en pil att markeras i grafen

Mätvärden från grafen: För att få ut värdet (c/t) på grafen, tryck på I – symbolen nere till höger om grafen (jämte start/stopp). Håll ner vänster musknapp och dra över det område av kurvan som du vill mäta. Släpp musknappen och läs av värdet i fönstret ”slope”. Detta värde är c/t uttryckt i mm/s och visar alltså omkretsvariationen (c) över tiden (t).

Skalning av mätkurvorna: Genom att trycka på X- och Y-axeln i programmet kan man ändra kurvornas skala och därmed göra dem större eller mindre för att underlätta mätning av lutningarna. Om ni inte får till en bra skala, pröva alternativet ”auto-scale”.

Registreringskurvans tolkning (Fig. 2):

Eftersom flödet i artärer är pulserande men mera jämnt i vener uppstår skillnader mellan tillflödets och avflödets storlek under pulscykelns olika moment, vilket kan ses som variationer i vävnadsvolymen i takt med pulsen om registrerings-systemets dämpning är låg. Baslinjen kan därför eventuellt pulsera en aning.

Då venstasen plötsligt kopplas på, ses vanligen en s.k. artefakt, antingen som en ökning eller minskning av den registrerade vävnadsvolymen (se Fig. 2 B). Artefakten orsakas av att vävnaden under stasmanschetten förskjuts då trycket i denna ändras. Särskilt markerad brukar artefakten bli vid ischemiförsöken, då trycket sjunker från 180 till 60 mm Hg. En noggrann beskrivning av möjliga artefakter finns i slutet av laborationens beskrivning. Läs den om ni får artefakter för att i tid kunna åtgärda onödiga fel! Efter artefakten fortsätter man att registrera till dess att man märker att kurvan planar av, d.v.s. vendepån fylls upp (se Fig. 2 C-E).

Endast den första delen av kurvan (C) kan användas vid beräkningen av blodflödet. Under denna period rinner nämligen blodet in i vendepåer utan att trycket i dessa stiger nämnvärt och volymförändringen blir direkt proportionell mot inflödet. Vi kommer därför under försöken att i sekvens anlägga och släppa venstasen för att fånga C-kurvans lutningsförändring (flödet) över tid.

Under den del av registreringen som i Fig. 2 betecknas med D, börjar venerna nå maximal fyllnad: Ventrycket stiger och därmed minskar perfusionstrycket genom kärlbädden. Inflödet av blod blir därigenom långsammare, något som

avspeglas i den allt flackare volymkurvan.

När ventrycket nått stastryckets nivå (60 mmHg), börjar venblodet läcka förbi stasmanschetten: Ett nytt "steady state"

uppnås, där till- och avflödena balanserar varandra och kurvan lägger sig på en ny nivå (E). Den nya nivån stiger sakta pga. långsam utåtfiltration på kapillärnivå (alltså volymökning pga. vätskeutträde från kärlen till vävnaden), eftersom filtrationstrycket nu är förhöjt och ungefär lika med venstastrycket.

Uträknande av resultat

Varje dator är försedd med ett Excel-ark i vilket mätvärdena skall föras in. Skriv ner mätvärdena under rätt rubrik i Excel-arket (använd lutningen ”slope” samt tiden ”time@min”), då kommer Excel att använda era värden för att räkna ut det uppmätta blodflödet i reella tal samt bygga grafer för varje försök (se avsnitt II E samt V för beskrivningar och härledningen av formeln som används för att omvandla lutningen i mätkurvans C-del till blodflödesvärdena). Det finns bara tio rutor/försök i arket men under vissa försök kan det krävas långt fler än tio mätningarna tills blodflödet återgått till viloflödet. Välj då ut totalt tio kurvor som täcker hela försöket (t.ex. var annan eller tredje kurva) och för in i Excel-arket. Eftersom det går att mäta mätkurvornas lutningar under tiden pågår rekommenderas det att ni mäter och skriver ner alla mätvärden för hand under försökens gång och sedan för in dem i Excel när försöket är över, då det sparar massor med tid. Mot slutet av varje pass kommer vi att gemensamt diskutera alla gruppers resultat.

Figur 2