Demokratiska orientationer och deras relation till det politiska systemet

En allmän fördel med utgångspunkten i den politiska system-teorin och regimvärdet ”demokrati” är att det möjliggör ett urskiljande av dels demokrati som ideal och dels demokrati som det praktiseras. Ett ökat missnöje med en demokratisk institution, till exempel Sveriges riksdag, kan ge en effekt av minskat stöd till en demokratisk princip, till exempel att med val utse representanter. Men det kan också vara så att det inte alls ger någon sådan effekt (se kapitel 3.3 för en utförligare diskussion). Det finns inom demokratiteorin ett stort antal forskare som har pekat på vikten av att analytiskt och teoretiskt hålla isär demokratiska ideal och demokratisk verklighet.10 Den

10

Dahl gör detta genom att koppla sex (ibland sju) ”polyarkiska institutioner” till fem demokratikriterier där ”polyarki” är de faktiska statsbildningarnas försök att komma så nära den närmast utopiska ideala demokratin som möjligt (se till exempel Dahl 1998:37f, 85-99). Räftegård gör en ännu tydligare nivåindelning med fyra nivåer. ”Principnivå” och ”modellnivå” utgör tillsammans

indelning av det politiska systemet i beståndsdelar som presenteras här nedan gör just ett sådant särhållande av ideal och verklighet möjlig genom att särskilja principer, strukturer och faktiskt agerande.

När Easton på 1950- och 1960-talet utvecklar den politiska system-teorin görs det med en tydlig utgångspunkt i den sociala system-teorin och Parsons. Det politiska systemet är ett av flera sociala system och består precis som alla sociala system av interaktioner mellan personer. I det politiska systemet är dessa interaktioner just politiska (Easton 1965a:36, Parsons & Shils 1967:23). Easton definierar politik som “auktoritativ fördelning av värden med giltighet för samhället”. Den reglering av värden som åsyftas kan vara materiella ting men också normer och värden som kan eftersträvas av individer och grupper. Att fördelningen är auktoritativ innebär att berörda personer anser sig bundna att följa den (Easton 1965a:50). Ett politiskt system ”will be identified as a set of interactions, abstracted from the totality of social behavior, through which values are authoritatively allocated for a society” (Easton 1965a:57). Det är också viktigt att påpeka att det politiska systemet visserligen analytiskt är avskilt från andra delar av samhället (av Easton kallat omgivning) men att det i allra högsta grad är både öppet för påverkan och kan påverka andra delar av samhället (Easton 1965a:70ff).

Det politiska systemet har tre huvudsakliga beståndsdelar: politisk samfällighet, politisk regim och politiska aktörer (political authorities)11 (Easton 1965b:165ff). Politisk regim är viktig eftersom det i ett demokratiskt system innehåller demokratiska grundprinciper och de regler som härleds ur dessa principer. Detta syns i Eastons tredelning av politisk regim:

1. Regimvärden. De övergripande mål och principer det politiska systemet har som demokrati, kommunism eller kungligt envälde.

2. Regimnormer. Utgörs av de spelregler som det politiska systemet har. Det rör sig både om lagar och de mer informella normer som finns.

3. Regimstruktur. De regler som de styrande har att rätta sig efter och den struktur som finns mellan de styrandes olika roller. USA: s maktdelning och

attityder gentemot demokratins idéer medan ”formella normer” och ”verksamma normer” är nivåerna där attityderna riktas gentemot demokratins faktiska verklighet (Räftegård 1998:38f).

11

Översättningen av ”authorities” är problematisk, ”politiska aktörer” kan anses vara bredare än vad som avses i originalet. Men eftersom alternativ som ”myndigheter” är ännu mer problematiskt används översättningen ”politiska aktörer”.

Storbritanniens parlamentarism är exempel på sådana strukturer (Easton 1965b:193ff, 202ff).

Argumentationen för att se demokratiska orientationer som ett underbegrepp till politiska orientationer följer således av att demokrati är ett av flera möjliga regimvärden som den politiska regimen kan ha. Även övriga huvudsakliga beståndsdelar i det politiska systemet har en demokratisk dimension genom hur de förhåller sig gentemot detta regimvärde. Det är därför relevant att relatera avhandlingens indelning av demokratiska orientationer till beståndsdelarna och nivåerna i det politiska systemet.

Flera tidigare operationaliseringar av politiska och demokratiska attityder i större undersökningar har haft en utgångspunkt i (eller i varje fall en koppling till) den politiska system-teorin. En del av dessa studier använder explicit begreppet orientationer medan andra mer direkt relaterar till Eastons politiska system-teori. Exempel på det förstnämnda är The Civic Culture (Almond & Verba 1989a) och exempel på det sistnämnda är Critical Citizens (Norris red. 1999). Problemen som jag ser att använda dessa indelningar är dels att de har utvecklats vidare i modernare efterföljare (gäller för Almond & Verba), dels att de kan vara ganska slarviga (gäller för Norris) i sin Easton-relatering.12

De tidigare större studier med en utgångspunkt i den politiska system-teorin som denna studie tydligast inspirerats av i indelning och precisering av demokratiska orientationer är som tidigare nämnts (se kapitel 3.1.2) den danska medborgarundersökningen och dess uppföljare. Begreppen ”demokratiskt medborgarskap” och ”demokratisk identitet” har tydligt samband med två av de grundläggande beståndsdelarna i det politiska systemet: (känslan av) ”politisk samfällighet” och ”regimvärde”. Hur individen förhåller sig till de medborgerliga skyldigheterna kan visa på anslutningen till samhällens grundläggande demokratiska principer både i form av värderingar och önskvärt medborgerligt beteende. Den demokratiska identiteten ses även ha samband med ”regimnormer” eftersom flera av de demokratiska skyldigheterna utgår från det demokratiska systemets faktiska spelregler som exempelvis valsyste-mets utformande. Huvudargumenten för användandet är att det både ger en tydlig relation till flera av det politiska systemets grundläggande beståndsdelar

12

Norris et al. hävdar till exempel att Eastons regimbegrepp är för trubbigt och inte innehåller någon indelning. Så istället för att använda den indelning av regim i värden, normer och struktur som Easton gör och som jag redovisat här ovan gör Norris en egen indelning där särskilt regimutförande i praktiken visar sig svårt att få jämförbart mellan olika länder (Norris 1999:9f).

och att det i individens demokratiska orientation ger en bild av den principiella grunden i orientationen. Avhandlingsmodellens fyra aspekter ger således både en bred bild av en individs uppfattningar om demokrati samt att aspekterna kan relateras till det politiska systemets viktigaste beståndsdelar.

Som en sammanfattning av avhandlingens begreppsliga och teoretiska diskussion om demokratiska orientationer kan följande sägas: demokratiska orientationer avser individers förhållningssätt till demokratiskt medborgarskap och demokratisk identitet. Dessa orientationer kan relateras till regimvärdet demokrati och till det politiska systemets övriga beståndsdelar när dessa har anknytning till regimvärdet demokrati. Demokratiska orientationer har betydelse för hur individen agerar eftersom det är dessa attityder individen använder för att ge en situation mening innan beslut om agerande sker. Som en precisering av detta delas demokratiska orientationer i denna avhandling in i fyra aspekter: demokratisk förpliktelse, extern efficacy, vertikalt förtroende och intern efficacy.