Den gemensamma processen

Objektivitet har så här långt beskrivits som människans interagerande med omvärlden samt som en mänsklig tankeprocess. Det tredje perspektivet är objektivitet sedd som en gemensam process. Det handlar om den process som pågår mellan människor för att komma fram till ny kunskap eller för att komma fram till ett gemensamt beslut (Douglas, 2004, s. 461). Även här kan man skönja tre former av objektivitet.

Den första kallas proceduriell objektivitet. Med det menas att processen ses som objektiv när resultatet blir likadant oavsett vem som utför själva processen. Detta är en form av objektivitet där t.ex. samhället ställer krav på att en viss process ska gå till på ett visst sätt för att säkra objektiviteten. Det kan vara vissa test där man i förväg kan säga vilka svar som är de rätta och vilka som därmed är fel. Det behövs ingen individuell bedömning för detta (Douglas, 2004, s. 461). Proceduriell objektivitet är i hög grad kvantifierbara

det finns en möjlighet att även en grupp kan ha fel, de har inte upptäckt något verkligt utan det är en illusion. Inte heller garanterar denna form av objektivitet att individerna i gruppen inte styrs av värderingar (Douglas, 2004, s. 462-463).

Den tredje formen benämns interaktiv objektivitet. Det betyder att det krävs samtal och diskussion mellan medlemmarna i en grupp. Medlemmarna ska argumentera för sin sak, de ska diskutera igenom varandras synpunkter och förslag. För detta behövs regler för hur samtalen ska gå till, överenskommelser för hur goda argument ska vara uppbyggda och hur de ska presenteras. En riktigt avgörande fråga är vilka som får delta i dessa samtal. Objektiva resultat i detta hänseende innebär att sådana diskussioner har genomförts på ett acceptabelt men kanske också kreativt sätt (Douglas, 2004, s. 463-464).

Hur kan man relatera dessa tre former av processobjektivitet till miljöinspektörernas arbete? När det gäller den proceduriella objektiviteten så finns det vissa krav på vad en miljöinspektör ska uppmärksamma vid inspektioner, men miljölagstiftningen är för komplicerad för att det ska vara möjligt att i alla lägen få samma bedömning på ett visst objekt oavsett inspektör. Det är för många parametrar inblandade och inspektioner handlar om bedömningar och inte om ett glostest där man kan få ett visst antal poäng vid rätt svar. Samstämmig objektivitet är inte heller alldeles applicerbar på miljö-

inspektörernas arbete. Även om man skulle undersöka de myndighetsbeslut som gjorts de senaste tio åren på t.ex. Sveriges alla pappersmassefabriker och i den undersökningen komma fram till att i alla likartade fall har alla miljöinspektörer kommit fram till samma beslut, så är det inte säkert att det är korrekt i alla fall. De kan allihop ha sett fel eller på grund av hur lagstiftningen är formulerad kan de ha fokuserat på annat än det som visar sig vara riktigt avgörande för miljön.

Interaktiv objektivitet, slutligen, är en naturlig del av miljöinspektörernas vardag. Vid ett tillfälle formulerade en miljöinspektör sig så här: ”När det gäller rättssäkerhet och

objektivitet är samtalen med kollegor väldigt viktiga. Det kan ibland vara avgörande att få höra en kollegas synpunkter för att man ska komma rätt i bedömningen.”20 En av de åtta bedömningsdimensionerna från vår undersökning är mycket riktigt också ”samtal med kollegor”. Vi har uppfattat dessa samtal just som diskussioner där kollegor hjälpts åt med att väga för och emot en viss bedömning, där kollegor fört fram andra perspektiv och synvinklar och där man ibland försökt komma till ett enigt beslut och ibland förstått att man tänker olika på vissa punkter. På så sätt har inspektören som bjudit in till samtal fått hjälp med att formulera sina egna ståndpunkter och kunnat motivera varför hon eller han fattar det slutgiltiga beslutet på just det sättet. Det är med andra ord en uttalad strategi för att fatta objektiva beslut. I samtal med kollegor på kontoret eller på konferenser utvecklar också varje inspektör en känsla för vad som är korrekt inom den egna kåren. De utvecklar

en gemensam tolkningsram och stärker därigenom vad som är objektivt förhållningssätt och objektivt beteende för inspektörer.

Det vi med ovanstående analys av miljöinspektörens arbete vill belysa är att miljö- inspektörens tillsyns- och bedömningsarbete är en sammansatt väv av flera olika aspekter av objektivitet. Att vara saklig och opartisk som Krus och Tillsynsforum har tagit upp i sin skrift, har i ovanstående analys kallats för värdeneutral objektivitet, respektive neutral objektivitet. I det här avsnittet har vi visat att saklighet och opartiskhet bara är en del av den objektivitet som inspektören behöver utöva för att vederbörandes bedömningar och arbete ska bli just objektivt.

6.5 Sammanfattning

Resultaten från denna undersökning och analys av miljöinspektörers professionella bedömningar består av flera delar.

1. En beskrivning av vilka olika bedömningsdimensioner miljöinspektörer själva lyfter fram som beståndsdelar i en professionell bedömning. Dessa är:

 Inläsning på det specifika ärendet, typ av objekt man ska besöka och historiken för det enskilda objektet

 Inspektion

 Samtal med verksamhetsutövaren  Samtal med andra kollegor  Läsa igenom tidigare beslut  Undersöka lagrummet  Rättsäkerhet och objektivitet

 Sammanvägning och rimlighetsbedömning

Dessa åtta dimensioner fördjupar förståelsen av inspektörernas arbete som vanligtvis brukar delas in i förarbete, själva inspektionen och efterarbete. Dimensionerna lyfter fram det avancerade arbete miljöinspektörer utför och vad som enligt dem själva krävs för att de ska utföra sitt arbete på ett bra sätt.

2. Beslutsforskning har visat att beslutsfattare med stor erfarenhet vanligtvis använder sig av det som forskare kallar framåtkedjat resonemang. Med det menas att beslutsfattaren arbetar sig framåt från rådande situation och försöker göra det bästa av den. Den oerfarna beslutsfattaren tenderar i stället att utgå från det satta målet. Utifrån det arbetar sig

och yrkesgruppens uttryck. Vi skulle vilja hävda att en del av miljöinspektörers tolknings- ram utgörs av checklistor som används vid en inspektion. Miljöbalken utgör också en del av tolkningsramen, liksom samtal med kollegor och tidigare beslut som gjorts av

kollegor. Vad gäller utmärkandet av vissa fenomen använder miljöinspektörerna perceptionsförmågan på ett systematiserat sätt i sin yrkesutövning. Språket är också ett viktigt verktyg i utmärkandet av de fenomen som är viktiga i deras yrkesutövning. Med hjälp av anteckningar och bilder märker de ut de fenomen de behöver ha med sig för att kunna göra sin professionella bedömning. Hur kan man veta att det är en miljöinspektör man har framför sig? Det sitter väldigt mycket i språket. Sättet att uttrycka sig på och ställa frågor på gör att man kan förstå att det är en myndighetsperson som talar och någon som är kunnig i miljöfrågor. Utbildning, förebilder i yrket och den egna personligheten sätter prägel på hur den enskilda personen ”blir” som inspektör. Det professionella seendet är inte i första hand en personlig förmåga utan något som tillhör ett kollektiv och formas av alla som tillhör det kollektivet.

4. Objektivitet i tillsynen har många fler aspekter än vad man ser vid första anblicken. Det miljöinspektörerna hävdar ska vara objektivt sant, med andra ord ska det vara på det sätt som de beskriver på en plats och i en verksamhet. För det andra ska de använda vissa arbetssätt som gör att man kan säga att deras arbete har gått objektivt till. För det tredje ska de dessutom ha betett sig objektivt. I kapitlets analys av vad objektivitet innebär i inspektörernas yrkesutövande har ett antal aspekter tagits upp, indelade i tre områden: a) undersökande av omvärlden och om det har gått korrekt till, b) bedöma huruvida en individs tankeprocess är objektiv eller ej och c) objektivitet sedd som en gemensam process som pågår mellan människor för att komma fram till ny kunskap eller för att komma fram till ett gemensamt beslut. Objektiva bedömningar i miljöinspektörernas yrkesutövande handlar därför om mer än saklighet och opartiskhet.

6.6 Referenser

Andersson, P., 2001, Expertise in Credit Granting Studies on Judgment and Decision-

making Behaviour, Stockholm: The Economic Research Institute.

Douglas, H., 2004, ”The Irreducible Complexity of Objectivity”, Synthese 138, 453-473. Edlund, L., 2008, Att fånga det flyktiga. Om existentiell mening och objektivitet, Uppsala: Uppsala universitet.

Goodwin, C., 1994, ”Professional Vision”, American Anthropologist 96(3), 606-633. Kaempf, G.L., G. Klein, M.L. Thordsen och S. Wolf, 1996, ”Decision Making in

Complex Naval Command-and-Control Environments”, Human Factors 38(2), 220-231.

Lipshitz, R., G. Klein, J. Orasanu, och E. Salas, 2001, ”Taking Stock of Naturalistic Decision Making”, Journal of Behavioral Decision Making 14, 331-352.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012, Kommunal tillsyn enligt lagen om

skydd mot olyckor,

https://www.msb.se/Upload/Produkter_tjanster/Publikationer/MSB/Bok_S5_Tillsynshand bok_1210_sidor.pdf

Tillsynsforum, 2011, Vår syn på tillsyn,

http://www.krus.nu/Global/Bibliotek/V%C3%A5r%20syn%20p%C3%A5%20tillsyn%20 111109.pdf

Kapitel 7

Miljöinspektören – roller och