Den osynliga massan

Den osynliga massan är ett avsnitt bestående av både teman och kategorier. Valet att föra fram dessa teman och kategorier grundar sig i att de latent beskriver ett övergripande tema vilket är osynligheten av det normbrytande våldet i nära relationer. Citaten som valts för att illustrera teman och kategorier i kapitlet talar oftast om våldsutsatta män och inte våldsutövande kvinnor. Detta är inte ett aktivt val av författarna till studien utan en nödvändighet utifrån den insamlade empirin.

5.3.1 Mannen som våldsutsatt under konstruktion

Denna kategori är resultatet av latent tolkning av empirin vari det upptäcktes ett mönster var den våldsutsatta mannen i nära relationer är under en pågående konstruktion. Genomgående i empirin diskuteras, argumenteras och debatteras det om den våldsutsatta mannen med små och få inslag av statistik och forskning. Detta leder författarna av studien till slutsatsen att den föreställning som

framställs om den våldsutsatta mannen ännu inte är ”färdig” och därför i tydligt pågående konstruktion. Nedan följer citat som illustrerar ovanstående argument.

”I de fall han har mött misshandlade män har han haft svårt att se uppenbara mönster. Det handlade om normalt byggda män, i något fall var han riktigt vältränad och flera med normala jobb.” (Blekinge Läns Tidning 15.05.12A:2). ”[...] anledning till att fakta om våld mot män tystas ner i det offentliga samtalet har att göra med överdrifterna. Det är svårt att föra ett seriöst samtal med någon

som hävdar att våldet mot män är minst lika illa som det mot kvinnor.” (Svenska

Dagbladet 15.09.05:32).

”– De allra flesta svenska män slår inte kvinnor, det ligger inte för dem att slå tillbaka. I våra samtal möter vi snälla timida män som råkat illa ut och som ofta fortfarande är kära i sina kvinnor. De går omkring och skäms för att de är utsatta

Vi har tolkat ovanstående citat och resultatet är att den framställning som görs av författarna till artiklarna speglar den ospecificerade föreställningen som finns om våldsutsatta män - den är fortfarande under konstruktion. Blekinge Läns Tidning (15.05.12a) beskriver svårigheterna med att hitta uppenbara mönster hos

misshandlade män. Svenska Dagbladet (15.09.05) skriver om de överdrifter som har att göra med fakta avseende våldsutsatta män samt de svårigheter samtal om ämnet medför. Dagens Nyheter (17.05.10) skriver manifest om de föreställningar som finns om svenska män generellt och våldsutsatta män specifikt. Enligt

författarna till studien kan de nämnda osäkra mönstren, överdrifterna och oseriösa samtalen härledas till den ospecificerade föreställningen som finns om

våldsutsatta män.

5.3.2 Mörkertal

Mörkertal är ett tema som är nära förknippat med kapitlets titel “Den osynliga

massan”. Utöver det som tidigare nämns under rubriken “Jämställdhet mellan könen” avseende föreställningar om den våldsutsatta kvinnan som norm och hur

det skrivs om den våldsutsatta mannen i relation till henne skrivs det ofta om mörkertal i empirin. Beskrivningar om mörkertal utöver den textnära empirin återfinns i alla delar av nuvarande avsnitt i olika teman och underkategorier som latent innehåll. Däremot framställs problematiken med våldsutsatta män som dolt och svårfångat baserat på mörkertal av våldsutsatta män som inte anmäler och inte söker stöd och hjälp. I citatet från Gotlands Tidningar (GT 19.05.28.) återfinns kvinnor som våldsutövare i nära relationer avseende mörkertalet – detta kommer utvecklas vidare i senare analys i “Föreställningar om våldsutövande kvinnor”.

”Men varje dag anmäls också i snitt fler än fem fall av misshandel mot män i nära relationer. Förmodligen är det betydligt fler, mörkertalet bedöms vara mycket

stort -Det är också ett problem.” (Norran 19.02.21:2).

”Både *** och *** anser att tystnaden kring våld mot män i relationer är ett stort problem och befarar att mörkertantalet kring omfattningen av det här våldet kan

vara mycket stort.” (DN 17.05.10:26.)

”Hon säger att det är mer vanligt med ärenden där män slår sina familjer. Men *** menar att mörkertalet kring kvinnor som slår sina närstående är stort. Jag har några ärenden genom åren där det är kvinnan som slår sin familj. Det finns ett mörkertal gällande kvinnofridskränkningar. Men mörkertalet kring män som

råkar ut för kvinnor är ännu större.” (GT 19.05.28:6).

Omnämnandet av av mörkertal i samband med beskrivningar av förekomsten av våldsutsatta män i nära relationer är tydlig och genomgående i empirin. Samtliga tre ovanstående citat från Norran (19.02.21:2), Dagens Nyheter (17.05.10:26) och Gotlands Tidningar (19.05.28:6) skriver om mörkertal. I samband med

beskrivningen framställs problematiken som tidigare nämnt som dolt och svårfångat.

5.3.3 Kunskap och tillgänglighet

Som tidigare nämnt följer det övergripande temat “Den osynliga massan” en röd tråd avseende en dold problematik, här handlar det om temat kunskap och

tillgänglighet. Kunskap och tillgänglighet framställs i relation till våldsutsatta män i nära relationer som ofullständig och något det behövs mer av inom detta

arbetsområde. Med kunskap menas expertis och praktisk kunskap i hur

socialtjänsten, sjukvården och polisväsendet bör och ska hantera samt arbeta med våldsutsatta män i nära relationer. Tillgänglighet avser tillgången till den kunskap som finns men också den kunskap som berörda myndigheter innehar om hur våldsutsatta män bör bemötas.

”Våldet drabbar barn, andra närstående och samhället. Det bör analyseras och hanteras i detta utvidgade relationella sammanhang. Regeringens nationella strategi för ”mäns våld mot kvinnor”, måste ha ett brett allmänmänskligt fokus! Berörda myndigheter, främst polis, socialvård samt sjukvården måste bedriva sin

verksamhet utifrån att våld i nära relationer i nästan lika hög grad gäller utsatta män som kvinnor.” (GP 16.11.12:4).

”För att det ska bli verklighet krävs att kunskapsnivån när det gäller våld i nära relationer – inklusive våld mot män – stärks hos beslutsfattare: politiker, myndigheter, rättsväsende, daghem och skola, men framför allt inom vården,

socialtjänsten och polisväsendet.” (Aftonbladet 19.08.12). ”Det behövs till exempel mer forskning, mer kunskap hos polisen och rättsväsendet, hos sjukvården och sociala myndigheter. Regeringen behöver också

inkludera männen i sina satsningar mot partnervåld.” (Norran 19.02.21:2).

Ovanstående citat framställer kunskap och tillgänglighet i relation till våld i nära relationer som något som är ofullständigt eller behövs mer av. Göteborgs-Posten (GP 16.11.12:4) beskriver inte manifest kunskap och tillgängligheten för

våldsutsatta män men framställer istället att tillgängligheten behöver utökas genom mer kunskap. Aftonbladet (19.08.12) däremot beskriver manifest hur det behövs mer kunskap och forskning när det gäller våld mot män - Norran

(19.02.21) skriver i samma linje, i citatet (Norran 19.02.21) återfinns också en könsneutral beskrivning av problematiken.

5.3.4 Myndighetskontakten

I kodning av empirin beskrevs detta avsnitt som underkategorin och kategorin ”män blir inte betrodda”. Detta är ett tydligt inslag i framställningen av

våldsutsatta män vari männen när de söker hjälp eller anmäler sin partner inte blir tagna på allvar eller inte alls betrodda av berörd myndighet. Nedan följer citat som illustrerar ovanstående argument.

”Män kan ha andra svårigheter än kvinnor i liknande situationer: Våldsutsatta män anser sig ibland inte riktigt bli tagna på allvar när de kontakter polisen,

socialen och till och med sjukvården. De uppfattar sig som rättslösa.” (GP

16.11.12:4).

”Oavsett hur mycket vi har lärt oss av ”Metoo” är det många män som inte vågar anmäla att de blivit slagna av sina kvinnor, säger ***.”(GT 19.05.28:6). ”Nyligen pratade jag med en man som blivit utskrattad av polisen när han berättat att han blev slagen av sin kvinna. Polisen undrade varför han inte förhindrat det. Men den här mannen var så förtryckt att han inte ens vågade ringa

sina egna föräldrar.” (DN 17.05.10:26).

Våldsutsatta män framställs som inte betrodda av myndigheter när de söker stöd och hjälp. Göteborgs-Posten (16.11.12) skriver att män inte blir tagna på allvar

samt att de känner sig rättslösa vilket är en sällan förekommande beskrivning. Gotlands Tidningar (19.05.28) skriver att män inte vågar anmäla oavsett hur mycket vi lärt oss av metoo-rörelsen. Dagens Nyheter (DN 17.05.10) beskriver en situation var den våldsutsatta mannen blev utskrattad av polisen och om förtrycket han kände. Framställningen av myndighetskontakten i ovanstående citat är

manifest och tydliggör hur män inte blir betrodda när de söker hjälp och försöker anmäla.

5.3.5 Analys av den osynliga massan

Den osynliga massan är ett intressant övergripande tema vari artikelförfattarna framställer problematiken avseende våldsutsatta män som att den är större än vad den rent konkret i sin nuvarande statistik är. Detta understöds av argument som är kopplade till manlighetsnormen och föreställningar om hur den våldsutsatta mannen i nära relationer är (Mattsson 2015; Gemzöe 2014; Hellgren, Andersson och Burcar 2015). När artikelförfattarna skriver om mörkertal avseende

våldsutsatta män skriver de om ett omfång som rent konkret inte finns, men beskrivningen om detta fiktiva antal utsatta män kvarstår. Detta är en tydlig konstruktion baserat på strikt socialkonstruktivism enligt Meeuwisse & Swärds (2015) skrivelser. I förlängning blir framställningen om våldsutsatta män som normavvikande förstärkt då det stora mörkertalet överensstämmer med rådande manlighetsnormen genom att männen inte anmäler sin partner och söker inte heller hjälp och stöd. Detta är också den dubbla tabun som våldsutsatta män får utstå som förtryckta av både sin partner men också av de rådande

samhällsföreställningarna om män generellt och manlighetsnormer specifikt (Hellgren, Andersson och Burcar 2015). Våldsutövande kvinnors mörkerantal beskrivs som mindre – eller kanske svagare, det är möjligt att detta är en spegling av dikotomin mellan man och kvinna som respektive stark och svag eller stor och liten i detta fallet (Gemzöe 2014).

Mörkertal leder till kunskap och tillgänglighet var det framställs en avsaknad av kunskap inom området våldsutsatta män i nära relationer. Här framställs en distinktion mellan våldsutsatta kvinnor och våldsutsatta män till skillnad från den övergripande framställningen att lyfta föreställningar om våldsutsatta män till samma nivå av allvarlighet som föreställningar om våldsutsatta kvinnor (Mattsson 2015). Är manlighetsnormen förenlig med offerrollen? Antagligen inte och häri återfinns argumentet till ovanstående nämnda distinktion. Den rådande

föreställningen om våldsutsatta män är svaga och svaghet, vilket inte är en aspekt av manlighetsidealet. Samtidigt förenar denna föreställning om svaghet

våldsutsatta kvinnor och våldsutsatta män när de omskrivs i empirin vilket också bryter genusdualismen som tidigare nämnts om man/kvinna – stark/svag. Detta reflekteras i att våldsutsatta män inte identifierar sig med offerrollen vilket framställningen av kunskap och tillgänglighet också speglar. Detta i form av att skilja på den nödvändiga kunskapen och forskning som krävs för att kunna arbeta med problematiken mellan könen. Genom denna distinktion av nödvändig

kunskap mellan könen separeras återigen manligt och kvinnligt då den våldsutsatta mannen framställs i artiklarna som något annat eller annorlunda (Mattson 2015; Gemzöe 2014; Hellgren, Andersson och Burcar 2015).

De män som kontaktar myndigheter för hjälp och stöd framställs som att de inte blir betrodda eller till och med hånade. De män som blir utsatta för våld i nära

relationer tar onekligen ett stort steg när de kontaktar en aktör för hjälp och stöd eller för att anmäla sin partner. Men som tidigare nämnt går detta emot rådande föreställningar om män och manlighetsideal vilket resulterar i det beskrivna bemötandet. Framställningen av utsatta män som inte betrodda förstärker

föreställningen dels om det stora mörkertalet av män som inte vågar anmäla eller söka hjälp och stöd och dels om kunskapen och forskningen som behövs för att förstå problematiken. (Hirdman 2001; Mattsson 2015). Detta kan återkopplas till den pågående konstruktionen som omgärdar föreställningar om den våldsutsatta mannen – då det i framställningen i empirin görs kontinuerliga inslag av den normerande föreställningen avseende våld i nära relationer vilket är den utsatta kvinnan. Men samtidigt framställs en separation mellan kvinno- och

manlighetsideal samt offerföreställningar eftersom de inte är förenliga. Den våldsutsatta mannen blir därför beskriven på ett annat sätt i framställning i empirin var problematiken framhävs som ofullständig. Utöver detta framställs problematiken som i behov av mer forskning och kunskap samt att många om inte de flesta våldsutsatta män inte anmäler eller söker hjälp och därför återfinns i mörkertalet och den osynliga massan (Mattsson 2015; Hirdman 2001; Gemzöe 2014).