Det demokratiska i demokratiska orientationer

Demokratiska orientationer identifieras på en övergripande nivå genom att uppmärksamma de förhållningssätt som är relaterade till demokratisk identitet och demokratiskt medborgarskap (se Andersen & Torpe red. 1994, särskilt kapitlet ”Legitimitet og demokratisk faelleskab”, och Goul Andersen 2004). Den danska medborgarundersökningen 1990 preciserade demokratiska orientationer utifrån en teori om en gemensam demokratisk identitet och detta har utvecklats i senare teoretiska diskussioner om vad som ingår i ett demokratiskt medborgarskap och hur man kan förstå detta. Medborgarskap kan i sig ha en stark demokratisk dimension om man definierar det som ”att vara en fullvärdig och likvärdig medlem av samhället” (Goul Andersen 2004:15). Medborgarskapet delas traditionellt in i tre dimensioner: rättighetsdimensionen, deltagandedimensionen och identitetsdimensionen (Goul Andersen 2004:22f, 2002:169f). Det är de två sistnämnda dimensionerna som kan ses tillhöra orientationsbegreppet, medan den första dimensionen är de faktiska (formella och informella) medborgerliga rättigheterna i samhället.

Identitetsdimensionen i medborgarskapet innehåller en känsla av demokratisk politisk samfällighet som här uttrycks som demokratisk förpliktelse och som betonar synen på vad som kännetecknar en god medborgare. Politisk samfällighet anses vara en av de tre grundläggande beståndsdelarna i det politiska systemet. Politisk samfällighet kan förstås som den grundläggande indelningen om vilka människor som ska ingå i det politiska systemets processer och struktur och var den geografiska gränsen ska gå (Easton 1965b:177f). Utgångspunkten vid användandet av begreppet politisk samfällighet är att man ser det politiska systemets medlemmar som sammanbundna av en politisk arbetsfördelning (Easton 1965b:177). När det gäller den politiska vi-känslan som kan påverka hur politik kan bedrivas inom den politiska samfälligheten så använder Easton begreppet känsla av politisk samfällighet/gemenskap (Sense of political community). Denna känsla behöver inte innehålla den lojalitet och sympati som finns i den sociala gemenskapen, utan handlar om en känsla av att man delar en politisk struktur och ett politiskt öde (Easton 1965b:184f). Men om det handlar om en känsla av demokratisk politisk samfällighet/gemenskap så är det rimligt att undersöka anslutningen till ett antal demokratiska principer för att se om en sådan känsla av att dela en demokratisk politisk struktur finns.

Vad behöver det då finnas en känsla av gemenskap kring? Utgångspunkten är behovet av en känsla av demokratisk gemenskap (demokratisk faellesskab)8 för att den demokratiska politiska makten ska ses som legitim (Torpe 1994:11f). Anslutning till ”demokratisk regim”, till ”demokratisk regimform” och till ”demokratisk gemenskap” ses i detta perspektiv som viktiga aspekter av legitimitetsbegreppet. För att det ska ses som en demokratisk gemenskap krävs också en överlappande konsensus kring sådana demokratiska principer tvärs över andra politiska konflikter. Demokratisk gemenskap ska således vara något som står över andra åsiktsskillnader såväl som sociala skillnader (Torpe 1994:21f & 30f).

Om det finns någon form av demokratisk gemenskap och identitet i ett samhälle borde det finnas en överlappande konsensus om åtminstone några av de grundläggande demokratiska principerna i detta samhälle, en sorts moralisk grundlag (Torpe 1994:25). I samband med utvecklandet av normer kring politiska, civila och sociala rättigheter har också en föreställning om medborgarrollen, vilka skyldigheter en medborgare har, utvecklats. Föreställningen handlar dels om vertikala skyldigheter mellan medborgare-styre, där skyldigheterna behövs för att styrelseformen demokrati ska kunna fungera, dels om horisontella skyldigheter mellan medborgare-medborgare utifrån demokratiska principer om hur en medborgare bör behandla andra medborgare. Hur individen förhåller sig till de medborgerliga skyldigheterna kan visa på anslutningen till ett samhälles grundläggande demokratiska principer både i form av värderingar och önskvärt medborgerligt beteende. Avhandlingen kommer därför att använda Andersen & Torpes operationalisering av demokratisk identitet i demokratisk förpliktelse som innehåller fem olika förpliktelser. Här redovisas förpliktelserna samt att de argumenteras för utifrån vertikala och horisontella skyldigheter (Torpe 1994:30f):

• Att delta

Denna förpliktelse ses framförallt som en vertikal skyldighet där ett visst deltagande behövs för att den representativa demokratin ska fungera. Men förpliktelsen går också att se som en norm utifrån en horisontell skyldighet där man genom att inte delta indirekt behandlar andra medborgare osolidariskt.

8

I den danska medborgarundersökningen jag refererar till skriver Torpe att deras begrepp

demokratisk faellesskab härleds utifrån Eastons sense of community. Särskilt intresserar han sig för

den politisk-kulturella sidan av detta ”faellesskab” som han förstår som en gemensam anslutning till demokratiska principer (Torpe 1994:21f).

• Att intressera sig för gemensamma angelägenheter

Även detta ses som en vertikal skyldighet där ett intresse behövs för att demokratin ska fungera och som en horisontell skyldighet där man inte tar sitt ansvar gentemot andra medborgare om man inte intresserar sig.

• Att ha tolerans gentemot minoriteter och andra politiska uppfattningar

Detta är en parallell till rättigheten om yttrandefrihet och mötesfrihet; min rätt till tolerans kräver att jag respekterar andras rätt till samma principer. Det är således en förpliktelse vars norm argumenteras utifrån en horisontell skyldighet.

• Att känna sig bunden av kollektiva beslut

Om man känner sig bunden av kollektiva beslut, själva grunden för att ingå i en politisk gemenskap, innebär det att man som medborgare följer lagen. Denna förpliktelse har tydliga utgångspunkter både i en vertikal skyldighet, som vid en avsaknad hotar den fungerande demokratin, och i en horisontell skyldighet där man behandlar andra medborgare utifrån fastlagda principer.

• Att känna solidaritet gentemot andra medborgare

Sociala rättigheter vilar på en individuell norm att de starka i samhället visar solidaritet med de svaga. Förpliktelsen om solidaritet är således en horisontell skyldighet.

De demokratiska förpliktelserna kräver en överlappande konsensus för att kunna ge en demokratisk gemenskap. För att en överlappning ska anses föreligga krävs att den går kors över andra motsättningar som social och politisk tillhörighet och anslutning till den politiska styresformen och det politiska styret. Även om man är oense i politiska sakfrågor och i uppfattningen om hur det politiska systemets institutioner och aktörer de facto fungerar ska det finnas en allmän eller i varje fall hög grad av anslutning till de principer som avses ingå i en demokratisk identitet (Torpe 1994:30f).

Demokratisk förpliktelse är således en viktig del av identitetsdimensionen av demokratiskt medborgarskap och utgör ett viktigt principiellt förhållningssätt som en del av individens demokratiska orientation. Med identitetsdimensionen9

och dess tillhörighet till medborgarskapet ges demokratisk förpliktelse en tydlig

9

Förutom politisk/demokratisk identitet finns det en teoribildning kring social identitet (SIT). Här betonas individens behov av att tillhöra en grupp man kan identifiera sig med. Att dela in sig själv och andra i ingrupp respektive utgrupp och att ge dessa grupper särskilda egenskaper är viktigt och kan också ha en politisk betydelse om kravet för gruppmedlemskap innehåller förhållningssätt (se Huddy 2003: 516f och Taber 2003: 448f). Den sociala identiteten kan mycket väl ha betydelse för politisk socialisation men lämnas till största delen utanför denna undersökning förutom att det ingår i några av bakgrunds- och kontrollvariablerna.

demokratisk innebörd genom att förpliktelsen kan kopplas till demokratiprincipen om likvärdighet. Identitetsdimensionen av demokratiskt medborgarskap innehåller också en vertikal underliggande dimension genom individens förhållningssätt gentemot det politiska systemets delar där förtroendet till politiska institutioner och aktörer är viktigt. Dessutom finns en horisontell underliggande dimension där individernas förtroende för varandra är viktiga och uttrycks till exempel i solidaritet och tolerans (Goul Andersen 2004:25, 2002:171f). Identitetsdimensionen visar således också på den demokratiska relevansen i att inkludera både individernas vertikala förtroende och individernas horisontella förtroende gentemot varandra i en indelning av demokratiska orientationer. Det vertikala och horisontella förtroendet ska ses som indikatorer på hur individerna ser på tillståndet i det demokratiska politiska systemet och är därmed på en mer faktisk nivå av demokrati jämfört med den principiella nivå som gäller för demokratisk förpliktelse.

Deltagandedimensionen är också en av dimensionerna av demokratiskt medborgarskap och får en särskild betydelse för en indelning av demokratiska orientationer när Goul Andersen betonar den kanske viktigaste aspekten av denna dimension. Själva deltagandet i sig är viktigt, men i ett medborgarskapsperspektiv så är det möjligheten att utöva inflytande på samhället som är avgörande (Goul Andersen 2002:171). Hur medborgarna upplever möjligheten att utöva inflytande brukar undersökas med utgångspunkt i begreppet political efficacy. Detta brukar i sin tur delas in i politiska myndigheters responsivitet, extern efficacy och individens subjektiva politiska kompetens, intern efficacy (Goul Andersen 2002:171).

Om medborgarskapets demokratiska dimension i form av att vara fullvärdig och likvärdig samhällsmedlem ska undersökas är känslan av möjlighet att påverka samhället central. Extern efficacy respektive intern efficacy fyller då en viktig funktion i indelningen av demokratiska orientationer genom att visa på individens påverkansuppfattning, både i synen på myndigheter och i synen på sig själv.

Med begreppet intern efficacy har vi kommit fram till individens uppfattning om det politiska jaget. Nu gäller det således inte ”bara” individens uppfattningar om olika demokratiska aspekter utan också vilken roll man ger sig själv i det politiska systemet. Förutom att, i enlighet med Goul Andersen, se detta som en del av deltagandedimensionen i medborgarskap följer intresset för det politiska

jaget en lång tradition i forskningen om politisk kultur och politiska orientationer (Almond & Verba 1989). I The Civic Culture är det politiska jaget en av fyra huvuddelar i en persons politiska orientationer och handlar om normer rörande personliga politiska skyldigheter samt känslan av personlig kompetens gentemot det politiska systemet (Almond & Verba 1989:14f). Det är därför rimligt att se utvecklingen kring begreppet efficacy och särskilt intern efficacy som att ligga i linje med Almond & Verbas förståelse av det politiska jaget.

I resonemanget kring strukturen av och innehållet i demokratiska orientationer har jag anslutit mig till två huvudsakliga kriterier för preciseringen av dessa orientationer. För det första ska preciseringen innebära ett brett anslag gentemot demokrati där såväl aktörer, strukturer och principer ingår. Förhållningssätt gentemot demokratisk identitet och ett demokratiskt medborgarskap ska för det andra vara utgångspunkten för orientationernas demokratiska dimension. Jag menar att resonemanget visar hur indelningen av demokratiska orientationer i demokratisk förpliktelse, vertikalt förtroende, extern efficacy och intern efficacy uppfyller dessa två kriterier.

3.2 Avhandlingens modell för demokratiska orientationer och dess