6. Resultat & analys

6.2. Det svenska ansvaret

Under det rådande kriget i Ukraina och med miljontals ukrainare på flykt inom EU återkommer begreppet och frågan om ansvar i flera av de artiklar som har analyserats.

Den kommunikativa händelsen

“Samtidigt som länder som Portugal, Tyskland och Frankrike välkomnar ukrainska flyktingar har det från Sverige kommit oroväckande signaler om att skjuta ifrån sig ansvaret med hänvisning till den - med EU-mått mätt - stora insatsen under den senaste flyktingkrisen 2015.”

2022.03.01. Mårten Löfberg, generalsekreterare, Asylrättscentrum, Dagens Nyheter Debatt Citatet ovan berättar bland annat att Sverige potentiellt skulle kunna skjuta ifrån sig ansvaret om att ta emot ukrainska flyktingar med hänvisning till den insats som Sverige gjorde under 2015. Med ord som “oroväckande” trycker författaren på att ett avsteg från tidigare inställning av flyktingmottagande ej är önskvärt, något som bör väcka oro. Ord som “skjuta ifrån” tyder på att det är ett delat ansvar och att om en part inte tar sitt ansvar måste någon annan ta det.

Frågan om vem som ska ta ansvar och till vilken grad framstår det i artiklarna som att det råder delade meningar om:

“Om 85 000 nya elever ska kunna börja i skolan måste staten kliva in och ta ett stort ansvar för de ökade kostnaderna mottagandet innebär.” 2022.04.02, Lärarnas Riksförbund, Aftonbladet

Lärarnas riksförbund lyfter fram att staten men även de privata aktörerna inom skolväsendet måste gå in och ta sitt ansvar:

“Friskolorna måste också delta i arbetet med att ta emot nyanlända elever så att hela utbildningsväsendet kan ställa upp och hjälpa till” 2022.04.02, Lärarnas Riksförbund, Aftonbladet

Samtidigt så framgår det tydlig kritik mot regeringen i en artikel i Dagens Nyheter skriven av lokala Moderat-politiker:

“Mottagandecenter brister, gränskontroller är otillräckliga. Och framförallt - det nationella ledarskapet saknas. Precis som under tidigare kriser och nu senast under coronapandemin.

Ansvaret för att lösa krisen dumpas nu i stället på kommunerna.” 2022.03.16, Lokala Moderata politiker, Aftonbladet

Författarna lyfter fram att det finns brister i mottagandet av de ukrainska flyktingarna och att gränskontroller inte är tillräckliga. Framförallt anser författarna att ledarskapet saknas precis som under tidigare kriser. Det påtalas med andra ord att inget, eller i alla fall väldigt lite, har blivit bättre sedan föregående kris. Här används inte ord som att “skjuta ifrån” sig utan grövre ordalag som att ansvaret “dumpas” över på kommunerna. I artiklarna framgår det att det är staten, myndigheter, privata organisationer samt privatpersoner som ska axla ansvaret, utan att någon riktig konsensus nås.

Även i denna artikel kommer frågan om ansvar upp igen, eller snarare en uppmaning eller ett krav om att Sverige måste ta sitt ansvar gällande de ukrainska flyktingarna:

“Sverige måste nu göra sin del för att hjälpa ukrainare som flytt kriget” 2022.03.16, Lokala Moderata politiker, Aftonbladet

Författarna lyfter också fram att ukrainska flyktingar bör prioriteras:

“Oavsett scenario kommer många ukrainare att söka sig till Sverige. Det innebär att mottagande av invandrare från andra länder tillfälligt bör frysas eller minska kraftigt.”

2022.03.16, Lokala Moderata politiker, Aftonbladet

Det görs här en tydlig skillnad mellan ukrainska flyktingar och personer som kommer från andra länder, nämligen att personer från andra länder är invandrare, inte flyktingar som ukrainarna är. Istället ska ukrainska flyktingar prioriteras och mottagandet av andra icke flyktingar eller invandrare bör helt uteslutas eller åtminstone minska kraftigt.

Kritik och uppmaning till handlande har också lyfts fram i Dagens Nyheter:

“Nu måste vi hjälpa de flyende, lika mycket som 2015. Men på grund av hur politikerna har valt att agera sedan dess har staten tyvärr nästan lika dåliga förutsättningar att göra det nu.

Därför måste civilsamhället även denna gång kliva fram. Att öppna sina hjärtan är en sak, men varför inte också öppna svenska sommarstugor som tillfälliga boenden medan Migrationsverket växlar upp.” 2022.03.13, Ledarredaktionen, Dagens Nyheter

Författaren till artikeln menar att det Svenska flyktingmottagandet har monterats ner och begränsats sedan 2015 och att det därför också blir civilbefolkningens ansvar, “även denna gång”. Författaren pekar indirekt på att svenskar har boendemöjligheter i excess, som till exempel sommarstugor, och att svenskar därför kan låna ut sina sommarstugor till de ukrainska flyktingarna tills dess att Migrationsverket har “växlat upp”. En annan författare menar att det är “kaos” hos Migrationsverket:

“Vi har bra kontakt med Migrationsverket. Men det är kaos hos myndigheten.” 2022.03.19 Nuri Kino, SvD

Nuri Kino beskriver också i samma artikel om hur dem på bussarna berättar för ukrainska flyktingarna att Sverige är ett av de länder i västvärlden som tagit emot flest asylsökande.

“När ukrainarna är på våra bussar är vi mycket noga med att berätta att Sverige är ett av de länder i västvärlden som tagit emot flest asylsökande och att vi vädjar till dem om att ha tålamod med vårt generösa land” 2022.03.19. Nuri Kino, SvD

Kino framstår vilja förmedla till de ukrainska flyktingarna om bilden av Sverige som ett generöst land och som ett av de länder i västvärlden som tagit emot flest flyktingar men samtidigt ber han om de ukrainska flyktingarnas tålamod med Sverige.

Diskursiva praktiken Produktion

Ovanstående citat som har analyserats har skrivits av olika journalister och författare som kan ha olika syften med sina texter. Mårten Löfberg har skrivit för Dagens Nyheter på deras debattsidor. Dagens Nyheter har som tidigare sagt beskrivit sig som oberoende liberal (dn.se) och författaren till artikeln är generalsekreterare på Asylrättscentrum. Att Mårten Löfberg använder sig av termer som “oroväckande”, “skjuta ifrån sig ansvaret” förefaller sig rimligt då han arbetar med migrationsrätt under många år varit en framträdande debattör inom svensk och europeisk migrationsrätt (sweref.org, 2021). Det är en debattartikel och Löfberg ämnar att föra en debatt för att skapa opinion och påverka till att Sverige ska ta sitt ansvar och erbjuda ett generöst mottagande av de ukrainska flyktingarna. Löfberg uttryck det som att det ligger i Sveriges självbild att Sverige som land är ett land med ett generöst mottagande: “...tillfället för Sverige och EU att leva upp till sin självbild som rättsstatens och humanitetens hemvist…”.

Den här självbilden är en reproduktion av ansvars- och solidaritetsdiskursen. Löfberg försöker genom maktens andra och tredje ansikte påverka opinionen, alltså att utöva makt över dagordningen och över tanken (Strömbäck, 2000).

Citatet från den andra artikeln är skrivet av Lärarförbundet och är en debattartikel som är publicerad i Aftonbladet. Tidningen Aftonbladet beskriver sig som “Sveriges mest engagerande nyhetskälla som värnar sanningen, granskar makten och ger dig inflytande genom journalistik” Aftonbladets ledarsida beskriver sig som ”oberoende socialdemokratisk”

(Aftonbladet, 2016). Artikeln är som tidigare sagt en debattartikel och även om det inte går att dra några slutsatser om de politiska åsikterna hos författarna till artikeln så framgår det att de har en agenda utifrån deras yrkesroll liksom deras intressefält: skolan och skolpolitik.

Kontentan av det dem försöker att lyfta fram är frågan om ansvar men också resurser. Skolan behöver enligt författarna mer resurser och satsningar för att skolan ska kunna ta sitt ansvar:

“Ska skolan kunna ta sitt ansvar i ett redan överansträngt system…”. Den här debattartikeln är ett typiskt utspel från en organisation, i det här fallet Lärarförbundet, som kräver åtgärder, i form av ökade resurser som direkt påverkar de ukrainska flyktingarna (MSB, 2018).

De flera citaten från Aftonbladet som är författat av flera lokala Moderata politiker lyfter fram kritik mot den sittande regeringens kapacitet, systembrister och hantering av den nuvarande flyktingkrisen liksom tidigare kriser. Författarna ämnar att skapa opinion mot nuvarande regering och försöker samtidigt att lyfta fram att Moderaterna är redo att ta sitt ansvar även denna gång och påtalar på så vis att detta är något dem har gjort tidigare, något som dem med sin text menar att nuvarande regering inte gör eller har gjort. Samtidigt försöker de att sätta press på nuvarande regeringen och påtala specifika åtgärder som dem anser behöver göras. Enligt Strömbäck (2009) har medierna både makt att bygga upp och bryta ner politiker, något författarna använder sig av i sin artikel där de använder sig av maktens andra och tredje ansikte (Strömbäck 2000). Det hör också till vanligheten att politiker använder sig av media som plattform för att kritisera oppositionen.

Citatet från Dagens Nyheters Ledarsidor som innehåller kritik av att staten har nedmonterat flyktingmottagandet vilket författaren menar gör att Sverige då liksom nu har dåliga förutsättningar. Värt att notera är att författaren till artikeln väljer ordet “staten” och inte

“regeringen” vilket gör att denne inte i samma utsträckning direkt kritiserar nuvarande liksom dåvarande regering. Texten riktar sig till både läsaren men också myndigheter liksom regeringen, om att man behöver agera där både medborgare, myndigheter och regeringen får gå in, och bidra och ta sitt ansvar.

Det sista citatet kommer från SvD och är författat av Nuri Kino. SvD beskriver sig som tidigare sagt som att syftet med tidningen är att informera, kritiskt granska, upplysa och driva opinion (svd.se). Nuri Kino är journalist och aktivist för skydd av minoriteter i Syrien och Irak.

Kino framför också kritik till myndigheter, liksom författare i tidigare artiklar och lyfter i titeln till artikeln fram att myndigheterna måste ta ansvar - “Myndigheter måste ta ansvar för flyktingarna”. Genom att i sin artikel försöka måla en bild av flyktingarna och de ukrainska flyktingarna så försöker Kino att skapa en positiv opinion till flyktingmottagandet och sätta press på politiker och myndigheter att agera.

En tydlig intertextuell kedja kan genomgående ses i artiklarna där diskursen om ansvar liksom Sveriges självbild som ett generöst land samt kritiken mot regeringen (Winter Jörgensen

& Phillips, 2017). Det råder delad mening om vem som faktiskt ska ta ansvar, för vad och i vilken utsträckning. I artiklarna som har analyserats är detta en återkommande diskussion där Sveriges självbild om att vara ett generöst och öppet land varvas med kritik mot regering och myndigheter.

Konsumtion

Texterna som har analyserats riktar både sig till den vanliga medborgaren men även myndigheter och politiker, kanske i huvudsak till myndigheter och närmare bestämt regeringen.

Men genom att påverka den vanliga medborgaren så kan detta bidra till att sätta press på regeringen och myndigheter, genom allmän opinion. Genom dessa texter kan frågor lyftas som till exempel frågan om att skolan behöver mer resurser, att migrationsverket ska få mer resurser och ett bättre fungerande system i rådande situation. Dessa frågor kan i och med medias makt och spridning påverka dagordningen både vad gäller politik och hos allmänheten (Strömbäck, 2009).

Sociala praktiken

Diskursen om att Sverige ska ta sitt “ansvar” är tydligt genomgående i flera av artiklarna. Det framstår också vara en självbild som många svenskar identifierar sig med, åtminstone författarna till artiklarna och en diskurs som författarna önskar att framkalla hos den svenska befolkningen. Genom att använda sig av ord som ansvar blir det inte frågan om ett val, utan just ansvar. Om man väljer att inte handla, det vill säga att inte ta sitt ansvar så gör man inte sin del, man “skjuter ifrån” sig ansvaret till någon annan som då måste ta det. De lokala Moderata politikerna väljer istället hårdare ord som att “dumpa” över ansvar på någon annan, i deras exempel “dumpas” ansvaret från regeringen över på kommunerna. Samtidigt klyver de lokala politikerna begreppet “flykting” itu och delar upp det i ukrainska människor som flyr krig, och personer från andra länder (som potentiellt också flyr krig). Fokuset ska ligga på de ukrainska flyktingarna helt eller delvis under rådande flyktingkris enligt M-politikerna.

Därmed görs en kategorisering och en skillnad på flyktingar (Ukrainare) och invandrare (andra än Ukrainare). Det kan tänkas att det finns en större vilja i att hjälpa personer som flyr krig än personer som helt enkelt bara vill “flytta in”. M-politikerna använder sig effektivt av makten om sanningseffekter (Svensson, 2019). Genom det stora mediaflödet i dagsläget där det mer eller mindre dagligen rapporteras och skildras om hur ukrainare blir dödade och flyr landet målas en tydlig bild av de ukrainska flyktingarna. Det har under kapitel 6.1.2. redogjorts för hur bilden målas upp så att svensken lätt kan identifiera sig med den ukrainska flyktingen.

Därmed skapas en “Vi-ifiering”, det vill säga den ukrainska flyktingen som är precis som den svenska medborgaren och en “andrafiering” av de andra invandrarna som nu helt eller delvis bör uteslutas från att komma in i Sverige (Riggins, 1997).

Skolan beskriver hur staten måste ta sitt ansvar liksom ledarartikeln i Dagens Nyheter som beskriver hur svenskar kan öppna sina sommarstugor och att staten får öppna plånboken.

Det är en genomgående diskurs om ansvar, hur detta ska fördelas och vem som egentligen ska det. Det är en självbild som råder i Sverige, som svenskar verkar ha om sig själva och om Sverige som nation.

Nuri beskriver självbilden om Sverige, ett EU-land som tagit emot många flyktingar.

Den här självbilden kan ur ett socialpsykologiskt perspektiv tolkas vara ett normativt system där en rådande föreställning är att Sverige är ett land som ska ta och tar sitt ansvar, som tar emot flyktingar och hjälper människor i nöd (Nilsson, 2017). Den här föreställningen och självbilden reproduceras och förstärks genom författarnas specifika val av begrepp och ord som därmed skapar sanningseffekter om Sverige som ett generöst land (Svensson 2019).

7. Diskussion

Syftet med det här kapitlet är att diskutera, resonera och reflektera över resultaten samt göra ett försöka att besvara den andra forskningsfrågan: hur kan flyktingdiskursen komma att påverka det sociala arbetet, både vad det gäller det sociala arbetets strukturella nivå samt på individnivå för den enskilde socialarbetaren.

Syftet med studien har varit att identifiera diskurser i tidningsartiklar som beskriver den ukrainska flyktingen, detta med hjälp av teorier kring socialkonstruktivism, andrafiering samt diskursteori. Undersökningen har gjorts genom en kritisk diskursanalys där Faircloughs tredimensionella modell har stått i fokus.

Vad som tydligt framkom i undersökningen var att det uttalas mycket kritik mot myndigheter och regering i tidningsartiklarna. Kriget i Ukraina och krisen i Europa beskrivs som den värsta sedan andra världskriget: den europeiska freden, demokratin och solidariteten hotas. Samtidigt står det klart i de analyserade artiklarna att Sverige inte har återhämtat sig sedan flyktingvågen 2015 och att Sveriges myndigheter är lika dåligt rustade nu som då. Likt rapporteringen 2015 så återfinns flera åtgärdsförslag för hanteringen av flyktingmottagandet, och precis som då är många av förslagen till fördel för den ukrainska flyktingen (MSB, 2018).

Dock kan kritik mot myndigheternas hantering av flyktingmottagandet samt olika åtgärdsförslag få direkt påverkan på en organisatorisk och praktiskt nivå för det sociala arbetet.

Brunnberg (2001) förklarar att socialarbetarens status och arbete påverkas av vilken typ av publicitet de får i media och att negativ publicitet kan leda till en byråkratisk kris. Nya rutiner och ökade eller sänkta resurser påverkar arbetet på både en administrativ och professionell nivå (Brunnberg, 2001). Nu står Sverige inför ett nytt stort flyktingmottagande samt ett riksdagsval till hösten och detta kan då tänkas få effekter på det sociala arbetet i form av nya riktlinjer och åtgärder för att möta behoven hos de ukrainska flyktingarna, mottagandet av dem och andra flyktingar, samt arbetet med bistånd.

Enligt Akademikerförbundet SSR (2017) kan hög arbetsbelastning, det sociala arbetets problemkultur samt åtgärder från arbetsgivaren leda till en utveckling av okänslighet, bristande empati och cynism hos socialarbetaren. En sådana utveckling påverkar den enskilda klienten direkt. Ytterligare en professionell risk för socialarbetaren är att klienten objektifieras och reduceras ner till ett ärende: unika egenskaper och villkor förbises (SSR, 2017). I resultaten av den här undersökningen har det framgått att den ukrainska flyktingen stereotypiseras och objektifieras, vilket då kan innebära att socialarbetaren reducerar dessa flyktingarna till en grupp utan unika egenskaper och förutsättningar.

Solidaritet tas även upp som en av de etiska egenskaperna en socialarbetare ska besitta.

Solidaritetsprincipen innebär att socialarbetaren ska betrakta sina klienter som kamrater, det ska finnas sympati och en känsla av samhörighet från socionomens sida (SSR, 2017). Det kan bli en utmaning för socialarbetaren att bibehålla en solidarisk inställning när stereotypa och fördomsfulla beskrivningar av den ukrainska flyktingen återfinns i media. Inom socialpsykologin skapar sociala system, genom normer och föreställningar, en gemensam världsbild och uppfattningar om vad som är rätt och fel (Nilsson, 2017). Social fakta skapas genom konventioner och individens uppfattningar utgörs av en representation av den information som registreras från omvärlden (Wennberg, 2010). Om socialarbetaren antar vissa normer och föreställningar om den ukrainska flyktingen, såsom de beskrivs i tidningsartiklar, kan det påverka arbetet som den utför. Socialarbetaren ser vissa förutsättningar och fördomar, som t.ex. risken för att bli offer för människohandel, reducerar ner den ukrainska flyktingen till det och därmed synliggörs inte andra risker eller möjligheter för den ukrainska individen.

Författarna av artiklarna som har använts som underlag för studien utgör aktörer som genom makt och medialisering påverkar opinionen. Medier har ett stort inflytande över dagordningen och politiken, detta eftersom att media har makten att bygga upp eller bryta ner

politiska aktörer och åtgärder (Strömbäck, 2009). Genom att använda sig av maktens andra ansikte, makten över dagordningen, kan media påverka politiker och vad som förekommer på dagordningen genom en yttre påverkan. Denna yttre påverkan kan påverka politiker på sådant sätt att de kan känna sig tvingade att ta upp frågor som strider mot deras ideologi: detta ser vi exempel på i frågan om ett svenskt medlemskap i Nato. Författarna väcker frågor om ansvar och solidaritet vilket reproducerar och samtidigt utmanar Sveriges självbild som ett ansvarstagande och solidariskt land, både hos medborgare, myndigheter och socialarbetaren.

När media använder sig av maktens ansikten för att påverka dagordning och tanken, som vi har sett exempel på i den här undersökningen, blir det extra viktigt för socialarbetaren att kunna tänka och handla fritt, de ska kunna stå fria från yttre på- och inverkan. För att kunna göra ett bra och rättvist arbete är det viktigt att socialarbetaren kan reflektera över konsekvenser och normer, vilket kan bli svårt om stereotyper, diskurser och kategorisering cementeras i media.

I de artiklar som har analyserats enligt Faircloughs kritiska diskursanalys så lyfts som tidigare sagt de ukrainska flyktingarna fram i viss mening i positiva drag: de är utbildade, de vill inte ha bidrag utan vill arbeta och försörja sig själva. Det är kvinnor och barn som flyr krig och artiklarna ämnar att skapa medkänsla och sympati. En liknande trend av medialiseringen av “flyktingen” kan återses under 2015 i MSBs undersökning om hur media rapporterade om flyktingkrisen 2015 (MSB, 2018). Enligt undersökningen fanns det en trend av ett positivistiskt perspektiv i porträtteringen av flyktingarna i ledarsidor, debattartiklar samt krönikor under hösten 2015. En liknande trend som vi har sett i analysen av artiklarna är också kritiken mot regeringen och kraven om åtgärder, något som även framkommer i resultaten av MSB’s undersökning. Utöver den innehållsanalys av artiklar som MSB gjorde så utfördes även enkätundersökning 2015 och 2016. En skiftning gick att återse där en majoritet i uppföljningsenkäten ansåg att Sverige tagit emot tillräckligt med flyktingar (MSB, 2018).

Frågan är om det kommer att ske ett liknande skifte även vad gäller den här flyktingkrisen: om svenskar kommer att ha fortsatt öppna hjärtan och öppna sommarstugor.

I dokument Solidariska vänner kommer göra sitt yttersta för de ukrainska flyktingarna. (sidor 28-34)