Inflytande och att vara med och bestämma innebär enligt de intervjuade förskollärarna att alla barn inte får som de vill. Ofta blir det som majoriteten önskar sig. En av förskollärarna berättade att de försökte erbjuda alla barn vad de önskade i samband med den fria leken. Förskollärarna är också medvetna om att alla barn inte vågar eller vill säga vad de vill i en större grupp. Deras lösning på detta dilemma är att prata med barnen individuellt. Westlund (2011) lyfte fram fler dilemman i arbetet med barns inflytande i sin studie, krav från föräldrar, frågan om alla barn ska ha samma möjligheter till inflytande eller om inflytandet ska utgå från barnens intressen och möjligheter samt om att barnen ska få välja fritt eller styras. Det sista dilemmat handlar om att pedagogerna misstänker att barnen säger vad de tror att andra vill att de ska säga. I mina intervjuer framkommer samma dilemman, till exempel att alla barn inte kan ha lika stort inflytande utan att det ofta handlar om majoritetsbeslut men även att barnen inte kan få välja fritt utan ibland måste styras.
Alla förskollärare var överens om att förskolan och förskollärarna har en skyldighet att ge barn möjlighet till inflytande och delaktighet. De var tydliga med sitt ansvar men lyfte i samband med denna fråga upp några hinder för att kunna arbeta med att ge barn rätt till inflytande, vilket handlade om sjukdomar i personalgruppen, personal som slutar och inskolningar mitt i terminen. Här fick jag några exempel:
”Vi hade en långtidssjukskrivning i nästan sex månader och detta berörde hela förskolan eftersom det var kocken som ansvarade för köket. Det fanns en osäkerhet i hur länge sjukskrivningen skulle vara så när inte chefen fick tag på vikarie så fick arbetslagen, förste förskolläraren och biträdande förskolechefen dela på köksansvaret enligt rullande schema och då blir verksamheten lidande” (förskollärare 1 180510)
”Vi kan ha en väldigt fin övergripande planering men när någon i personalgruppen säger upp sig så blir vi av med resurser. Chefen hinner inte anställa någon ny innan den nuvarande slutat, uppsägningstiden är ju tre månader både för den som säger upp sig och den som ska börja. Så om en person säger upp sig i morgon så slutar denne 11 augusti, sen får vi ut en annons kanske 24 maj och kan börja intervjua när
ansökningstiden gått ut, kanske 12 juni. Beslut om vem som ska anställas kanske fattas 27 juni och då har vi en ny medarbetare på plats 27 september. Även om vi hittar en långtidsvikarie för perioden 11 augusti till 27 september så lyckas vi troligen inte hitta en som är insatt i vår planering och vårt utvecklingsarbete utan vi får in en vikarie som stödjer oss i vardagen.” (förskollärare 2 180511)
”Familjer flyttar under hela året, det gör att barngruppen förändras och det påverkar också gruppens relationer. Inskolningar som ibland kan vara flera under en termin gör att det blir en form av ryckighet både med pågående temaarbete och grupprelationer. Detta är något som tas med i planeringen och vi försöker se inskolningen som något positivt och något som utvecklar gruppen” (förskollärare 3 180509)
De intervjuade förskollärarna berättar om utmaningarna med att ge barn inflytande, till exempel sjukdomar. En utmaning för förskollärarna är samma som Arnér (2006) berättar om, för lite personal. Personalgruppen är ofta tillräckligt stor men när någon blir sjuk eller tar ledigt blir det förändringar och det skapar problem i det pedagogiska arbetet. Westlund (2011) lyfter också fram att otillräckliga personalresurser är ett dilemma i arbetet med barns
inflytande. Ribaeus (2009) studie visar på samma dilemma. Trots att förskolan i Ribaeus studie (2009) hade prioriterat arbetet med barns inflytande hade man inte möjlighet att arbeta med utveckling av barns inflytande under ett halvår.
Förskollärarna berättade att de strävade efter att ha pedagoger som ansvarar för en mindre barngrupp men vid sjukdom så blir det sällan möjligt att ha kontinuitet i detta tankesätt, som en förskollärare uttryckte det:
”Vid sjukdom handlar det om att fixa dagen. Även om vi får en vikarie så är det inte säkert att denne har varit hos oss tidigare och då måste denne få en snabb introduktion. Sen får vi ordinarie som är kvar ta rollen som medvetna närvarande pedagoger där det behövs. En vikarie har sällan den insikten” (förskollärare 1 180510)
Bae (2009) har i sin forskning beskrivit att barns möjligheter att få uttrycka sig och utöva inflytande kan hindras av för stora barngrupper. Att få kontinuitet i aktiviteter och planerade aktiviteter är en utmaning vid sjukdomar eller när personal säger upp sig.
Förskollärarnas syn kring om de hade gemensamt synsätt på barn och förskollärarens roll varierade. Två förskollärare menade att de hade samma syn på både barn och förskollärarens roll i arbetsgruppen medan en förskollärare uttryckte det så här:
”Delvis. Beroende på att alla i arbetslaget inte har samma utbildning och bakgrund har vi inte samma synsätt, det skiljer sig åt beroende på olika faktorer. Ofta skiljer det sig åt mellan outbildade, barnskötare, pedagoger och förskollärare. Förskollärare från olika arbetslag har ganska lika syn. ” (förskollärare 1 180510)
Denna förskollärare gjorde skillnad på högskoleutbildade förskollärare, pedagoger, utbildade barnskötare och personal som inte var utbildade, vilket inte var så många. De intervjuade förskollärarna menade att de hade närvarande chefer. De ansåg inte att förskolechefen var närvarande på förskolan fysiskt men eftersom deras arbetsgivare har förstärkt med en biträdande förskolechef och förste förskollärare på alla förskolor så menade de att det alltid fanns en person som representerade chefen på förskolan. På Malmös hemsida fick jag fram följande kravprofil på en rekrytering till biträdande förskolechef:
”Som biträdande förskolechef kommer du tillsammans med förskolechefen, övriga biträdande förskolechefer och förste förskollärare ingå i ledningsgruppen i ditt
förskoleområde. Ledningsgruppen ska kontinuerligt arbeta för att varje medarbetare får det stöd och den ledning som behövs i vardagen. Som biträdande förskolechef har du medarbetaransvar och ger stöd till medarbetaren genom prioriteringar och coaching. Genom en god resursplanering och ett närvarande ledarskap lägger du grunden till en stabil verksamhet. I din roll som biträdande förskolechef är det du som leder och samordnar bemanningen. Utöver detta bistår du förskolechefen med att planera, följa upp, utvärdera och utveckla enhetens förskolor. ” (malmo.se 180517)
Biträdande förskolechefen har ett ansvar att stödja förskolechefen. I detta ansvar ingår då till exempel att förskolans mål och styrande dokument ska genomföras och förankras med
personalen, till exempel genom coaching. Ribaeus (2014) beskrev problemet att förskolans mål inte genomförs och att personalen saknar verktyg. Den sociokulturella teorin kan även användas utifrån förskolans ledning. Både barn och vuxna stimuleras av samspel och att befinna sig i Vygotskijs proximala utvecklingszon. Genom att förskolan har en biträdande förskolechef som finns på förskolan kan personalen stimuleras och utvecklas.
I intervjuerna framkom också att det fanns motsvarande problem för förskollärarna som för barngruppen, att det finns en personalomsättning även i chefsgruppen:
”Vi har en biträdande förskolechef men under en period var vi utan en sådan i tre månader. Detta var i samband med att den tidigare sagt upp sig och rekrytering av ny pågick” (Förskollärare 3 180509)
”Biträdande förskolechef och förste förskollärare ska vara närvarande och utmana och stödja oss men när kocken var frånvarande i ett halvår fick de också rycka in och ta ansvar för vissa av kockens uppgifter” (Förskollärare 1 180510)
Förändringar i personal- och barngruppen påverkar förskolans olika grupper. När grupperna förändras påverkas också språket och samspelet och det påverkar var grupperna befinner sig. Vid vakanser i ledning och bland personalen stannar delar av utvecklingsarbetet av. I det sociokulturella perspektivet kring utveckling och lärande så är det viktigt att barnen lär sig behärska språkliga verktyg för att kunna interagera och samspela med andra barn och vuxna (Säljö 2014). Vygotskij poängterar att samspelet mellan barn och vuxna är mycket viktigt och för att barnen ska kunna stimuleras och vara i den proximala utvecklingszonen är det en fördel om pedagogerna kan utmana och stödja barnen. Tillsammans med vuxna eller sina kamrater klarar barnen ofta att utföra mer saker än på egen hand. Vygotskijs teorier om utveckling gäller också för vuxna. Genom att förskolan både har en biträdande förskolechef och förste förskollärare får pedagogerna på förskolan också möjlighet att utmanas och befinna sig i den proximala utvecklingszonen.