Sophie Hydén
inledning
Detta kapitel handlar om polisarbete i dagens mångkulturella samhälle.32 Män-
niskor med erfarenheter från olika kulturer och delar av världen lever idag i Sverige, som en följd av den ökade och mer permanenta invandringen till landet sedan 10-talet. I polisers arbete har invandringen bland annat inneburit att det numera finns en risk för att utsätta människor för etnisk diskriminering.
Etnisk diskriminering är en stor fråga. Den förekommer mellan enskilda individer och blir särskilt allvarlig i vissa sammanhang, såsom när den begås av poliser. Detta har att göra med polisers stora maktbefogenheter i samhället. Diskriminering är något man ofta skyller på att människor är fördomsfulla el- ler på att det är en inneboende tendens hos människor – ett resonemang jag inte kommer att fördjupa mig vidare i här. Jag kommer inte heller att beröra avsikt- lig diskriminering. Istället diskuterar jag om det finns generella drag inom po- lisyrket som kan ha en diskriminerande effekt, och hur detta kan komma till uttryck. Att se sin omvärld utifrån förenklade kategorier lyfts i texten fram som ett möjligt exempel på en yrkestendens inom polisen. Dessa förenklade katego- rier kan upplevas som en förutsättning för polisyrket men baksidan kan vara att denna typ av arbetsredskap leder till diskriminering.
Diskussionen om etnisk diskriminering kommer vidare att avgränsas till att handla om skillnader och samband mellan subjektiv etnisk diskriminering och
objektiv etnisk diskriminering, det vill säga upplevd diskriminering respektive
faktisk diskriminering. Jag berör även skillnader mellan hur etnisk diskrimine- ring kan betraktas och uppfattas av dels poliser, dels personer som riskerar att bli föremål för etnisk diskriminering, det vill säga personer som har eller ser ut att ha utländsk bakgrund. För att förtydliga vad jag här syftar på för skillnader ska jag ge ett exempel:
Som ett utbildningsinslag på de kurser i mångfaldsfrågor som jag har arbe- tat med vid Polisen i Skåne, medverkade en ung man med utländsk bakgrund.
32 De exempel som presenteras i kapitlet bygger på erfarenheter i samband med insamlandet av empi-
riskt material till min avhandling om polisarbete med inre utlänningskontroll (Hydén och Lundberg 2004), och på samtal med poliser under de utbildningar i etnicitets- och mångfaldsfrågor som jag har genomfört tillsammans med Anna Lundberg vid Polisen i Skåne ht 2004 och vt 200. Dessa kurser har vänt sig till poliser i yttre tjänst, mellanchefer och högre chefer inom myndigheten.
13
Han berättade om tillfällen då han blivit stannad av polis i kontroller, som han upplevt varit baserade på hans ’utländska utseende’. Den unge mannen berät- tade vad som hade ägt rum och hur han hade upplevt det hela. Kontrollerna som han beskrev var relativt triviala, poliserna själva hade vid ingripandena benämnt dem som rutinkontroller. Samtidigt hade poliskontrollerna för den stannade personen upplevts som obehagliga genom sin obestämbarhet – det framgick inte riktigt varför poliserna bestämt sig för att genomföra en kontroll.
Vid ett tillfälle, i den diskussion som följde efter framförandet, gav sig en polis i kast med att försöka förklara och motivera varför den unge mannen tenderade att bli stannad av polis. Polisen nickade menande mot mannen och förklarade att en ung, man som bär en viss typ av kläder (med hänvisning till munkjackan och kepsen) och har invandrarbakgrund, innebär statistiskt sett en ökad sannolikhet för brottslighet. Polisen försökte på detta vis, som jag uppfat- tade det, att göra det hela enklare att acceptera för mannen som just delgett sina känslor inför att bli stannad av polis på vad han ansåg vara diskrimine- rande grunder. Det var ett försök från polisens sida att säga att han inte skulle ta det personligt - att det bara berodde på ett för poliser naturligt arbetssätt. Den unge mannen svarade polisen att: ”Det är just det som är så kränkande. Att bli betraktad som kriminell för att man ser ut på ett visst sätt”.
Exemplet är intressant då det illustrerar en diskrepans mellan hur polisen respektive den unge mannen betraktade samma händelser liksom hur olika de- ras syn på etnisk diskriminering tycktes vara. Jag försöker i detta kapitel att ge svar på vad denna skillnad kan bero på, utan att vilja göra anspråk på att alla poliser respektive alla personer med utländsk bakgrund betraktar etnisk diskri- minering på samma sätt. Exemplet handlar också om den informella praxis inom polisen som kallas för etnisk profilering. Jag belyser i texten vad etnisk profilering i polisarbete är för något samt när och hur poliser använder sig av denna praxis. En relevant fråga är om och på vilket sätt etnisk profilering är problematisk? Frågan är nära relaterad till etnisk diskriminering och varför det är viktigt att poliser inte diskriminerar människor, alternativt får människor att känna sig diskriminerade? Svaret handlar om förtroende och legitimitet.
Kapitlet är disponerat så att jag inleder med ett avsnitt om polisens roll i samhället, i vilket bland annat polisens legitimitet diskuteras på ett allmänt plan. Efter det tar jag upp olika sätt att betrakta och uppfatta etnisk diskrimi- nering, med fokus på skillnader och samband mellan subjektiv respektive ob- jektiv diskriminering. Därefter diskuteras den polisiära praxis som kallas för
13 etnisk profilering och som är intressant ur ett perspektiv av etnisk diskrimine- ring, följt av ett resonemang kring kopplingen mellan polisyrkets karaktär och etnisk profilering. I detta sammanhang lyfts betydelsen av tyst kunskap fram liksom polisers yrkestendens att se sin omvärld utifrån förenklade kategorier. Jag avslutar med att redogöra för mina slutsatser.