Större delen (34 personer, ~83 %) av testdeltagarna presterade ett godkänt resultat på samtliga eller fem av de sex testen i Aasa-testen. De som klarade fem tester skulle generellt sett inte behöva mycket träning för att klara alla tester. Deltagarnas kondition var överlag godkänd och endast ett fåtal var negativt inställda till att konditionstest på cykel är ett bra sätt att kontrollera konditionen på. Än dock var det många som inte tyckte att konditionstest på cykel motsvarar den fysiska belastningen ambulanspersonal utsätts för i det dagliga arbetet. Kvinnor presterade i huvudsak bättre än männen på konditionstestet. Detta trots att inte åldern skiljde sig åt nämnvärt mellan könen.
Testet bålstabilitet, som bestod av sidoplankan, hade högst frekvens av icke godkända deltagare (13 personer, ~32 %). Det kan bero på att det är en rörelse/övning som många vanligtvis inte tränar. Drygt hälften av samtliga deltagare ansåg att bålstabilitetstestet i någon grad motsvarar den fysiska belastningen ambulanspersonal utsätts för i det dagliga arbetet, vilket inte var övervägande positivt betyg. Testet lyftstyrka och testet hantelbärning som simulerar bårbärning, klarade samtliga testdeltagare. Det kan förklara den positiva attityden till de testerna även om inget statistiskt samband kunde ses.
Graden av ansträngning vid hantelbärning i trappor varierade. Kvinnorna upplevde en högre grad av ansträngning vid momentet än männen. Det fanns ingen skillnad mellan män och kvinnors uppfattning om testernas relevans i förhållande till ambulansarbete. Mer än hälften av testpersonerna tyckte att de i stor grad hade en tillfredställande kondition och styrka för det dagliga arbetet i ambulansen. Övervägande antal (37 personer, ~90 %) ställer sig positiva till införandet av årliga tester i det undersökta länet. De tror att belastningsskadorna skulle minska eftersom personalen skulle bli tvungna att bibehålla eller öka sin fysiska styrka och kondition. Det skulle gynna både dem själva, arbetskollegor och patienter i det dagliga arbetet.
23 5:1 Resultatdiskussion
Det finns inga standardiserade fysiska tester för ambulanspersonal i Sverige idag. Nationellt sett skulle det gynna ambulansverksamheten om det införds. Ett godkänt genomfört test skulle till exempel kunna gälla nationellt under en begränsad tid. Det skulle vara ekonomiskt gynnsamt (Ayoub, 1982). Det undersökta länet har i dagsläget inga årliga fysiska tester för ambulanspersonal. Övervägande del, hela ~90 % av studiedeltagarna ställde sig positiva till införandet av årliga tester. Det är alltså endast fyra personer av de 41 deltagarna i studien som ej vill ha årliga tester i verksamheten. Anledningen till det torde vara att så länge man klarar av arbetet har inget annat någon betydelse. Det finns dock många vinster med att införa årliga tester. Eftersom ett stort antal studiedeltagare trodde att motivationen till träning skulle öka om årliga tester infördes kan man anta att konditionen och den fysiska styrkan totalt sett skulle förbättras i arbetsgruppen. Av de som idag inte regelbundet utför pulshöjande aktivitet skulle majoriteten motiveras till att öka både sin kondition och sin fysiska styrka om årliga tester infördes. Även de som regelbundet utför pulshöjande aktivitet skulle motiveras till att bibehålla eller öka sin kondition och fysiska styrka, vilken kan vara en anledning i sig att införa årliga tester. Några studiedeltagare är i behov av att öka sin kondition eller fysiska förmåga men det är minst lika viktigt för de som har en bra fysisk förmåga, att de bibehåller den.
Regelbunden fysisk aktivitet gynnar tillväxten av muskler (Andersson et al., 1999). Det är viktigt att tänka på eftersom muskelmassan förtvinar med ökad ålder (Andersson et al., 1999).
Medelålder på den aktuella stationen är relativt hög, 47 år. Fysisk aktivitet avtar med ökad ålder (Berget et al., 2005) och det är bevisligen så att det flesta vuxna inte uppnår den fysiska aktivitetsnivå som rekommenderas för en hälsosam livsstil (Berger et al., 2005). Det är alltså väldigt viktigt att få personalen att bibehålla sin fysiska styrka genom arbetslivet. Om man, som tidigare nämnts, får tro många av studiedeltagarna kan alltså motivationen till detta skapas genom införandet av årliga tester. Det finns även ekonomiska vinster som troligen skulle kompensera den kostnaden införandet av årliga tester skulle medföra. Enligt Wong et al., (1998) minskar antalet sjukdagar i och med regelbunden fysisk aktivitet. Det finns belägg för att ambulanspersonal är en grupp med hög sjuklighet som leder till förtidspensionering (Rodgers, 1998).
Några studiedeltagare framhöll vikten av att öka de ergonomiska kunskaperna hos personalen.
En bra koordinering av muskler minskar kravet på muskelmassa (Burgess-Limerick &
Abernethy, 1998). Ambulansens utformning och hjälpmedel kan också till viss del underlätta
24
fysiskt krävande uppgifter i yrket (Aasa et al., 2005). Det skulle innebära att man kan lyfta tungt med en mindre muskelmassa och en bättre teknik. En god idé är därför att kombinera träning med teoretiska och praktiska färdigheter i lyftteknik och kunskap om hur befintlig hjälputrusning ska användas i ambulansen.
Införandet av årliga tester är ett bra sätt för varje individ att bli medveten om sina eventuella fysiska svagheter. Uppföljning med individuella träningsprogram fanns med som önskemål från några av studiedeltagarna. Individuellt utformade träningsprogram minskar graden av trötthet vid exempelvis bårbärning (Aasa et al., 2008). Vid utformning av träningsprogram är det viktigt att hitta aktiviteter som personen tycker är roliga (Wong et al., 1998).
Större delen av studiedeltagarna var likgiltiga eller något positivt inställda till att konditionstest på cykel motsvarar den fysiska belastningen ambulanspersonal utsätts för i det dagliga arbetet. Det kan bero på att det är svårt att relatera cykling till ambulansarbete. Endast fyra personer var negativt inställda till att konditionstest på cykel är ett bra sätt att kontrollera konditionen. Av dem så var det tre personer som inte klarade godkänd gräns på konditionstestet. Man kunde dock inte se någon statistisk skillnad i uppfattning. Även om ingen cykling utförs i det dagliga arbetet är testet ett bra mått på personens syreupptagningsförmåga. Testet är även gammalt och väl beprövat. Maximal syreupptagningsförmåga är en viktig faktor för att minska utvecklingen av mjölksyra vid ansträngande moment (Aasa et al., 2005). Det är också en viktig fysiologisk parameter för bedömning av aktuellt hälsostatus (Su et al., 2009). Testet kan med fördel upprepas och resultaten jämföras eftersom det är lätt att skapa samma förutsättningar gång på gång.
Åstrands cykelergometertest är, som nämnt, väl etablerat och används såväl inom försvar och räddningstjänst som inom hälsovården som en del i hälsoprofilsbedömningar (Andersson et al., 1999). Resultatet skulle med lätthet kunna tolkas av utomstående då individuella träningsprogram eller hälsoprofilsbedömningar skall utformas för personalen.
Dålig kondition är en riskfaktor som kan påverka arbetsförmågan (Andersson et al., 1999) Trots den relativt höga medelåldern på stationen är konditionen i stort sett god hos testdeltagarna. De upplevde även själva att de hade tillfredställande kondition för det dagliga arbetet. Det fanns inget samband mellan stigande ålder och försämrad kondition, vilket är mycket bra. Det finns en benägenhet att drabbas av kroniska sjukdomar med stigande ålder (Rodgers, 1998). Dessa kan kanske undvikas genom att bibehålla en fysisk förmåga. Det är viktigt att vara fysiskt aktiv för att bibehålla hälsan när åldern stiger (Berger et al., 2005).
Några av de äldre testdeltagarna påpekade just det vid utförandet av testerna.
25
Kvinnorna i studien presterade generellt bättre än männen på konditionstestet. Det kan bero på att kvinnorna i större utsträckning upplever att de måste träna för att kompensera för de genetiska skillnaderna. Vid testet hantelbärning fick deltagarna skatta graden av ansträngning enligt Borgs skattningsskala. Hantelbärningen skall simulera bårbärning i trappa. Kvinnorna upplevde mycket högre grad av ansträngning vid momentet än männen. Samma resultat visades i en studie med riktig bårbärning (Barnekow-Bergkvist et al., 2004). Ett samband kan ses mellan upplevelsen av hur ansträngande ett yrke är och graden av ländryggssmärta (Tam
& Yeung, 2006). Det innebär att om ambulanspersonal ständigt ligger på en hög grad av ansträngning vid ett visst moment så finns det risk för smärtor i bland annat ryggen. Det kan förebyggas genom träning för att på så sätt minska graden av ansträngning i yrket. Införandet av årliga tester bör sannolikt minska risken för ländryggssmärta och andra belastningsskador eftersom personalen skulle motiveras till att öka eller bibehålla sin fysiska förmåga.
För att kontrollera den fysiska kapacitet som behövs kan antingen arbetsrelaterade moment utföras eller också fysiska tester som motsvarar fysiken i arbetet (Barnekow-Bergkvist et al., 2004). Studiedeltagarna fick skatta Aasa-testens relevans i förhållande till det dagliga ambulansarbetet. Momentet med hantelbärning i trappa var det test som flest (~85 %) var positiva till att det motsvarar den fysiska styrka som krävs i arbetet. Därefter kom testet lyftstyrka med 76 % positiva svar från testdeltagarna. Dessa två moment var de enda som samtliga testdeltagare klarade godkänt resultat på. Om den positiva attityden till testerna beror på de bra resultaten eller inte är svårt att sia om. När deltagarna utfört testet lyftstyrka var det några som spontant reagerade med att vikterna (65 kg) var för lätta. För att utröna om så är fallet eller om ambulanspersonal är bra på att utföra lyft från markhöjd behövs ytterligare studier.
Testet handstyrka tyckte 25 personer (~61 %) i stor grad eller i mycket stor grad motsvarar den fysiska belastningen som förekommer i yrket. Många av de som inte klarade testet uttalade att de var medvetna om sin svaga handstyrka, vilket är bra. De skulle antagligen vara hjälpta av framtagna träningsprogram för just handstyrka. Majoriteten (34 personer, 83 %) klarade dock testet. På fjärde plats kom testet rygguthållighet. Mindre än hälften (19 personer, 47 %) ställde sig positiva till relevansen i det momentet. Just ländryggssmärta har visat sig ha ett starkt samband med tunga lyft (Bernard, 1997). Ländryggssmärta är även vanligt bland sjuksköterskor (Gundewall et al., 1993). Den relativt låga siffran kan därför anses förvånande.
Kanske behöver vikten av ryggträning och bålstabilitet premieras när man talar om behov av
26
fysisk förmåga inom ambulanssjukvården. Ryggmuskulaturen kontrolleras till viss även med testet bålstabilitet. Där var den endast 14 personer (34 %) som var positivt inställda till testets relevans i förhållande till ambulansarbete. Dock svarade över hälften att testet i någon grad motsvarar den fysiska belastningen ambulanspersonal utsätt för i det dagliga arbetet. Det kan vara så att vissa av testerna är lättare än andra att relatera till faktiska arbetsuppgifter. Det skulle kunna innebära att de tester som liknar moment i yrket därför anses mer relevanta i förhållande till ambulansarbete än de tester som inte är likt något moment. Både hantelbärningen som simulerar bårbärning och lyftstyrkan, ett marklyft, är moment som lätt kan förenas med ambulansarbete.
Konditionstestet på cykel var det moment som minst antal deltagare hade positiv uppfattning om. Majoriteten tyckte att konditionstest på cykel ändå var ett bra sätt att kontrollera konditionen på men endast 13 personer (32 %) tyckte att testet motsvarar den fysiska belastningen man utsätt för i det dagliga arbetet. Ambulansarbete innebär enstaka moment med hög fysisk belastning och mycket stillasittande (Gamble et al., 1991). Säkerligen behövs ingen extremt god kondition för att klara det dagliga arbetet men efter en tuff arbetsdag kan det vara skönt att ha energi kvar till fritiden. En god kondition bidrar till snabb återhämtning (Caspersen et al., 1985). Vid olycksfall och akuta situationer varvas arbetet av långa perioder med inaktivitet och korta perioder med arbete över mjölksyratröskeln (Gamble et al., 1991).
Det föranleder vikten av att ha bra kondition som sjuksköterska och ambulanssjukvårdare i ambulansverksamheten.
Övervägande del av deltagarna i studien tyckte att det i stor grad eller mycket stor grad hade tillfredställande kondition och fysisk styrka för det dagliga arbetet. Det var oavsett om de klarat konditionstestet eller ej. Faktorer så som kondition, styrka och uthållighet har visat sig ha betydelse för hur fysiskt belastande ambulansarbete är på individens kropp (ESF, 2010).
Med förståelse för att belastningsgraden har betydelse skulle möjligen testdeltagarna ändra uppfattning om sin fysiska förmåga för yrket. Även om testdeltagarna anser sig klara av yrket kan för hög grad av belastning i längden vara skadligt. Det gäller alltså, som innan sagt, att minska graden av ansträngning vid olika fysiska momenten i yrket. Muskel och skelettskador uppstår lättare när kroppen är uttröttad (Gamble et al., 1991). De flesta av studiedeltagarna ansåg att konditionen och styrkan var viktig för dem. Det kan tolkas som att de flesta lätt kan motiveras att vilja öka sin kondition och fysiska styrka om de bara får stöttning och hjälp med exempelvis individuella träningsprogram eller hälso- coachning.
27 5:2 Metoddiskussion
Genom att lotta fram deltagarna i studien utifrån en personallista har förhoppningsvis slumpen gjort att studiedeltagarna kan representera hela personalgruppen. Det var totalt fem personer som avböjde deltagande av oklar anledning. Ytterligare tre personer avböjde deltagande, efter att de påpekat att de var villiga att delta i studien. Detta, som tidigare nämnts, berodde på sjukdom, skada och tjänstgöring på annan plats. Totalt blev det 41 deltagare i studien eftersom ytterligare en person tillfrågades innan alla utvalda deltagare givit ett svar om deltagande eller ej. Förhoppningarna är att de som tackat nej inte skiljer sig nämnvärt från resterande studiedeltagare, men så skulle kunna vara fallet. Det finns en viss risk att de som inte känner sig i bra fysisk form tackat nej på grund av att de ej var villiga att synliggöra det.
Några deltagare uttryckte dock att de ställde upp i studien för att representera de som aldrig tränade eller var särskilt intresserade av träning. De menade på att deras deltagande var viktigt för att det skulle bli ett representativt urval för stationen i studien.
Deltagarna har ett brett åldersspann, de har tillsammans arbetat 700 år inom ambulansverksamheten, i genomsnitt 17 år, vilket gör att de är väl förtrogna med moment som ingår i yrket. Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattning om Aasa-testens relevans, införandet av årliga tester och vikten av egen fysisk träning i relation till ambulansarbete. Vid genomförandet av Aasa-testen fick inte deltagarna i förväg veta den godkända gränsen på respektive test. Det kan ha påverkat resultaten negativt. I synnerhet de testerna med tidtagning (bålstabilitet och rygguthållighet). Några av deltagarna var mycket nära ett godkänt resultat på de testerna och hade troligen kunnat pressa sig själva om de vetat hur nära gränsen för godkänt de var.
Det finns många faktorer som påverkar den fysiska prestationen, bland annat dygnsrytm/sömn, sjukdom, kost och vätska och val av tidpunkt för testet. Testtillfället kan alltså skilja testpersonernas förutsättningar åt. Om årliga tester skall införas i länet bör dessa faktorer tas med i beräkningen. För att slutgiltig underkänna någon på konditionstestet eller de fysiska testerna bör fler än ett testtillfälle utföras. Om möjligt vid olika tidpunkter.
Testledarna var i någon grad kända för testdeltagarna vilket möjligen kan ha påverkat resultaten i någon riktning. Några av studiedeltagarna hade svårigheter med att cykla i rätt takt, vilket gör att konditionsresultatet kan bli missvisande.
Frågeformulärets reliabilitet, det vill säga frånvaron av slumpmässiga mätfel, är inte formellt bedömd. Uppenbar validitet, det vill säga om testet vid en första anblick verkar mäta det som det avser att mäta, är testad. Frågeformuläret lämnades ut till några personer utan vidare insikt
28
i vare sig ambulanssjukvård eller fysisk förmåga. De gav sedan en muntlig återkoppling till uppsatsförfattaren vad gällde frågornas begriplighet och koppling till studiens syfte.
Nackdelen med ett frågeformulär som instrument är att respondenterna kan känns sig styrda av alternativen i frågorna. Risken finns att inget svarsalternativ motsvarar det alternativ som respondenten önskar svara. Två av frågorna studiedeltagarna svarade på var om motivationen till att öka sin kondition respektive fysiska styrka skulle öka om årliga tester infördes. Några av studiedeltagarna presterade toppresultat på konditionen och den fysiska styrkan, möjligheten finns att årliga tester inte skulle motivera dem till att öka sin kondition och fysiska styrka. Däremot kanske de skulle motiveras till att bibehålla sin kondition och goda styrka. Det framgår inte av svaren i frågorna.
Frågeformuläret delades ut i direkt anslutning till avslutade tester. Över hälften av studiedeltagare hade möjlighet att få svar på frågor kring oklarheter i frågeformuläret i och med att de testades av uppsatsförfattaren. Övriga testades av medarbetaren som ej kunde besvara frågor angående oklarheter i frågeformuläret. Om sådana frågor ställdes till medarbetaren är inte känt.
5:3 Förslag till vidare undersökning
Det skulle vara intressant att följa upp de testdeltagare som inte klarade godkänd gräns på något av testmomenten. De skulle kunna testas efter att utformning av individuella träningsprogram eller andra åtgärder har upprättats för att se om skillnad i prestation kan ses.
Få studier inriktar sig specifikt på ambulansarbete och vilken fysisk förmåga som krävs, generellt fler studier inom ämnet behövs. Det skulle även vara intressant att undersöka frekvensen av arbetsrelaterade skador och kontrollera om det finns något samband mellan belastningsskador och dålig kondition och fysisk styrka.
5:4 Projektets betydelse
Studien är relativt unik i sitt slag. Resultatet kan ligga till grund för införandet av årliga fysiska tester inom ambulansen i det undersökta länet och underlätta för fortsatt arbete med ambulanspersonalens fysiska förmåga på stationerna i länet. Resultatet kan även ligga till grund för beslut om att utöka omfattningen av de nuvarande fysiska testerna som finns vid nyanställning inom verksamheten. I och med studiens genomförande kan eventuellt testdeltagarna och övrig personal motiveras att fortsätta eller börja träna regelbundet för att upprätthålla god kondition och fysisk styrka.
29