Från början hade jag intrycket av att elever inte tyckte att historia var roligt eller intressant. Detta intryck grundar sig på att de flesta i min umgängeskrets inte tyckte att historia var intressant i skolan men däremot tycker de att det är intressant nu. Det grundar sig också på den bild man får i massmedia. När jag började skriva mitt examensarbete började jag att läsa igenom gamla examensarbeten och rapporter om elevers historieintresse och då visade det sig att eleverna har varit väldigt intresserad av historia.41 Jag började då omvärdera mina förutfattade meningar och tänka att det kanske bara var när jag gick i skolan som det var ointressant, kanske har historielärarna lyckas få historia roligt och intressant igen. När jag började räkna ihop resultatet av min enkätundersökning märkte jag att jag inte alls fått positiva svar. Det var nästan lika många elever som svarat positivt som negativt. Det fanns en skillnad i intresset beroende på vilken enhet på skolan eleverna gick i. Den ena enheten visade sig vara mer positiv än den andra och därför är jag glad att jag inte valde att bara ta elever från samma enhet. Det känns som att mina svar blev mer tillförlitliga på grund av det. Det är inget som säger att detta enbart har med läraren att göra. Eleverna kommer från olika delar av kommunen och har gått i olika låg- och mellanstadium. De har blivit påverkade från olika håll i sin uppväxt och genom sin skolgång. Det måste dock nämnas att de klasser i den enheten som är mer positiva tycker bättre om sin lärare än vad klasserna i den andra enheten gör.
Krigshistoria var det som eleverna tyckte var mest intressant att läsa om enligt enkätundersökningen. Andra världskriget var det ämne som kom på första plats. I intervjun sa Lukas att man nästan längtade till det var dags för världskrigen för att det inte var så drygt utan mer fart. Ser man på motiveringarna som eleverna skrev i sina enkäter handlar intresset för andra världskriget mycket om att det inte var många år sedan det inträffade och för att länder nära oss var inblandande. Det stora intresset för andra världskriget kan bero på att i alla fall niorna i den ena enheten precis har läst om andra världskriget. Benjamin berättade också i intervjun att nästan alla i hans klass tyckte att det var intressant att läsa om andra världskriget. Hade jag kommit och ställt frågan i höstas är det inte säkert att svaret hade blivit samma. Det var dock ganska många i årskurs 8 som också svarade andra världskriget. Det kan vara så att många svarade andra världskriget för att det var det ämnet som de hade färskat i huvudet.
41
Se Bergggren & Johansson (2006) s. 26f, Eriksson (1997) s. 6, Hagman (2005) s. 40 och Fahlgren (2005) s. 16.
Därför ska man vara kritiskt till om det stämmer eller inte. I Martin Hagmans examensarbete tyckte killar att krigshistoria var mest intressant medan tjejerna gillade social historia.42 Detta blev inte fallet i min undersökning, både killar och tjejer valde andra världskriget när de skulle svara på vilket de tyckte var mest intressant. I Martin Hagmans uppsats fick de olika alternativ att välja mellan medan jag hade en öppen fråga. Det kan göra att vi har fått olika svar. De som svarade på mina frågor kanske inte ens tänkte på att de kunde välja social historia. På mina frågor valde de förmodligen det de först kom att tänka på. Social historia kom dock upp under gruppintervjun. Wilma berättade att hon inte brydde sig om vad Gustav Vasa gjorde men hade hon i undervisningen fått veta hur det var för folket som levde när han var kung hade hon varit intresserad. Detta kom också upp när jag lämnade ut enkäterna till en klass. När det gäller deras intresse för historia verkar det vara viktigt för dem att de kan identifiera sig med det som berättas. Det är därför de allra flesta är negativa till att läsa om kungar. De känner att de inte kan förstå eller jämföra sig med dem. Hur kan det då komma sig att andra världskriget är det de tycker är mest intressant? Här handlar det knappats om identifikation. Nu vet jag inte om hur mycket de läser om människorna som drabbas men jag skulle gissa att det mer handlar om soldaterna och kriget i sig. Jag tror inte att eleverna kan identifiera sig med soldaterna i kriget. Jag fick intryck av att här är det spänningen som gör det intressant.
Hermanson Adler skriver i sin bok Historieundervisningens byggstenar (2004) att historieundervisningen behöver mer lokalhistoria. Han menar att historien då kommer närmare eleverna än vad annan historia kan göra. Han menar också att lokalhistoria kan hjälpa till i det viktiga identitetsskapandet.43 Eleverna som jag intervjuade tyckte inte att det skulle vara roligt att läsa om kommunens historia. De hade aldrig gjort det och kände inte heller något behov av att göra det. De kanske hade varit mer positiva av om de hade haft ett lokalhistoriskt projekt men det är svårt att avgöra.
Precis som i rapporten angående historiekunskapen i år 9 från Educare - vetenskapliga skrifter (2006) verkar eleverna tycka att de har för lite grupparbete i historieundervisningen.44 Det finns både positiva och negativa saker med grupparbeten. Det kan lätt bli så att det bara är vissa elever som får göra arbetet medan andra bara glider igenom det. Jag tror dock inte bara att eleverna vill ha grupparbete för att det 42 Hagman (2005), s. 48. 43 Hermansson Adler (2004) s. 214f. 44
underlättar. Jag tror att många vill ha mer grupparbete för att de vill utvecklas och utvidga sina tankar. I högstadiet är eleverna mellan barn och vuxen. Många håller på att hitta sig själva och de är osäkra. Då blir det tryggare för dem att göra ett grupparbete då de kan diskutera sina åsikter och få reda på vad andra tycker.
Ett av mina förslag var att man skulle använda sig av ett tema som var nutidsförankrat. I enkätundersökningen var det många tjejer som inte var intresserade av historia men som var positiva till förslaget. Det är svårt att svara på varför tjejer var mer positiva till förslaget än vad killarna var. I gruppintervjun gav Wilma förslaget att man skulle fördjupa en fråga i SO-tolvan. Med tanke på att det är något som hänt nu har många elever kunskap om det och då hade det varit kul att få en mer djupgående förklaring. I gruppintervjun berättar Mathilda att hon inte längre orkar lyssna på TV:n när det har hänt något i Israel och Palestina. Hon berättar att om man hade vetat anledningen så hade det varit mer intressant. Även Staffan Erikssons rapport pekar i samma riktning.45 Detta kan bero på att historieundervisningen i grundskolans senare år ofta lägger mest tid på de senaste 100 åren. Intresset kan också bero på att det är lättare för eleverna att relatera till sådant som hänt närmare dem själva.
De sista påståenden jag hade på min enkät behandlade elevernas syn på om de tyckte att det var viktigt att ha historiekunskaper och om de tyckte att historia var viktigt för fortsatta studier. 69 procent av eleverna tyckte att det var viktigt att ha historiekunskaper och det tycker jag visar på ett historiemedvetande. De vet att historia är viktigt att kunna och ha kunskaper i men jag tror inte att de vet varför det är viktigt. Jag tror att det kan bero på att historielärarna är dåliga på att berätta varför man behöver historia. Jag tror inte att eleverna har några problem att se sambanden med det som hände 1900-talet och hur det har påverkat dagens samhälle. Problemet uppstår när det gäller den historia som är längst bort. Det kan vara svårt att förklara för en klass trettonåringar varför det är viktigt att läsa om Antiken och förklara hur Antiken påverkat oss i Sverige flera tusen år senare.
Historieämnet har fått allt mindre undervisningstimmar i skolan genom åren, vilket jag tog upp i min bakgrund. Lärarna i Oskar Fahlgrens examensarbete ansåg att man behövde mer tid för att bibehålla och öka elevernas historieintresse.46 Men vad vill eleverna? Enligt min undersökning vill de inte ha mer historia i skolan. Det spelar inte så stor roll för dem om de läser historia på gymnasiet eller inte. De kommer att läsa
45
Eriksson (1997) s. 9.
46
många andra kurser där så en historiekurs mer eller mindre spelar ingen roll för dem. De kan mycket väl vara intresserade av att läsa historia men det betyder inte att de vill ha mer historieundervisning. Jag tror inte att de bryr sig om historia blir kärnämne på gymnasiet eller inte. De är inte medvetna om vilken roll historia spelar i samhället och i demokratin. Eleverna är heller inte medvetna om den historielöshet som Magnus Hermansson Adler talar om i Historieundervisningens byggstenar (2004) och som även nämnts i tidningarna. De tycker att det är bra som det är nu. De elever jag talade med är inte intresserade av några förändringar. Det handlar inte om att de trivs med sina lärare eller inte, även om det underlättar för en populär lärare.
Genom hela Lärarutbildningen har vi blivande lärare fått höra från våra föreläsare att vi inte ska bli tråkiga historielärare. Vi ska inte bara stå och prata framför tavlan. Vi ska vara kreativa och nytänkande. Båda SO-lärarna hade en traditionell undervisningsstil men det var varierat vad eleverna tyckte om det. Den ena lärarens elever tyckte att det var skönt att sitta och lyssna när någon berättar för det gör så mycket på andra lektioner. Den andra lärarens elever var mer negativt inställda till undervisningen men med tanke på att jag aldrig hann intervjua de eleverna närmare vet jag inte vad de skulle vilja ha istället. Det gör att mitt examensarbete brister i sin tillförlitlighet när det gäller just hur eleverna vill att deras historieundervisning ska vara. Jag fick bara positiva svar och intryck från de eleverna som var med i gruppintervjun. Om jag hade haft en gruppintervju med eleverna i den andra enheten hade mina slutsatser kanske blivit annorlunda.
Vad har jag då sammanfattningsvis kommit fram till? Vad är det eleverna vill att deras historieundervisning ska innehålla? Eleverna vill läsa om händelser som ligger nära vår egen tid. De vill läsa om sådant som de kan identifiera sig med. Andra världskriget är det tema som eleverna tycker är mest intresseväckande men de skulle även vilja ha mer undervisning om nutiden. De vill inte läsa om kungar. De vill ha mer grupparbete och se film då det ger en mer autentisk känsla. Jag kan återknyta till Beatrice Asks citat som jag använde mig av i inledningen. Visst kan historieundervisningen vara mördande tråkig men det kan också vara roligt och intressant. De finns de elever som brinner för ämnet från början, de elever som man kan fånga upp under resans gång med till exempel historia med nutidsförankring. Andra världskriget fångar de allra flesta men sedan finns det dem som man inte lyckas fånga. Jag tycker därför att det är viktigt att man som lärare frågar eleverna vad de tycker är intressant och vad de vill läsa om. Detta kan skilja sig från år till år då alla har mer eller
mindre olika intresseområden. Med tanke på att det finns begränsat med tid anser jag att det är viktigt att läraren låter eleverna vara med att bestämma. Det finns självklart vissa centrala delar i historien som måste vara med men det finns också delar som man kan skära ner på. Det är trots allt eleven som ska vara i centrum och det är de som ska lära sig.