Diskussion av artiklarnas resultat

Omvårdnadsåtgärder som aktiviteter visade sig ha positiv inverkan på sömnen hos personer med demenssjukdomar (Bartfay m.fl., 2019; Karuncharernpanit m.fl., 2015; Li m.fl.2015 ).

Resultatet visade att fysisk aktivitet i form av promenader, att skura golv och hänga tvätt samt sociala aktiviteter som kortspel, bingospel, högläsning och samtal hade även inverkan på en rad olika hälsofrämjande åtgärder, exempelvis minskade upplevelsen av ensamhet, depression, agitation och oro. Fysiska och sociala aktiviteter skapade sammanhang och

25

stimulans hos personer med demenssjukdom vilket resulterade i minskad dagsömn som i sin tur förbättrade nattsömnen hos personer med demenssjukdom. Att nattsömnen hos personer med demenssjukdom påverkade positivt med fysisk aktivitet ansåg författarna vara en

självklarhet då fysisk aktivitet bidrar till förbättrat stämningsläge och ökat välbefinnande.

Detta styrks även av Asp och Ekstedt (2019) som beskriver hur vila och aktivitet påverkar sömnen hos individen positivt. Enligt Dehlin och Rundgren (2014) sker förändringar i hjärnvävnaden vid demenssjukdom, vilket medför sviktande kognitiv förmåga och minskade initiativ till fysisk aktivitet och sociala interaktioner med andra. Författarna anser att

vårdpersonal har en viktig roll vid initiering av aktiviteter hos personer med

demenssjukdom. Detta stämmer överens med svensk sjuksköterskeförening (2017) som menar att sjuksköterskan ska bedöma patientens komplexa behov utifrån ett

helhetsperspektiv som rör till exempelvis aktivitet, sömn, smärta och vila. Eriksson (2014) beskriver i sin teori att vårdande med helhetssyn av människan är avgörande för att

tillfredsställa människans behov, begär och problem oberoende av det aktuella hälsohindret.

Detta innebär att människan ska ses som unik individ bestående av kropp, själ och ande vid vårdande för att främja god hälsa och välmående. Genom att se människan utifrån

helhetssyn stärks vårdpersonalens kunskap om vilka behov, begär och problem individen har, vilket i sin tur bidrar till möjligheten att skapa en vårdrelation. En god kännedom om individen och en ömsesidig relation bidrar till att vårdpersonalen får en djupare och bättre förståelse för patientens behov och problem, oberoende av det aktuella hälsohindret och kan därmed vårda patienten utifrån personcentrerat vårdande. Sociala aktiviteter i form av exempelvis spel, högläsning, interaktion med hund och robotdjur hade god effekt på sömnen samt skapade tillfredsställelse och gemenskap hos personer med demenssjukdom. Li m.fl.

(2015) beskrev att personcentrerad vård skapar möjlighet för vårdpersonal att motivera patienten att utföra fysiska och sociala aktiviteter, vilka främjar hälsa och välbefinnande hos personer med demenssjukdom. Tidigare forskning av Górska m.fl. (2017) beskrev att

personer med demenssjukdom upplevde frustration över demensdiagnosen samt rädsla för att umgås med människor. Detta resulterade i att personer med demenssjukdom successivt isolerade sig från sociala interaktioner. Därför är det viktigt att vårdpersonal skapar en god relation med både patienten och anhöriga vid vårdandet för att förebygga ohälsa samt främja god hälsa hos personer med demenssjukdom.

26

Beröring som främjar sömnen i form av massage, akupunktur och interaktioner med hund och robotdjur (PARO) visade sig ha positiv inverkan på sömnen hos personer med

demenssjukdomar ( Moyle m.fl., 2018; Rodriguez-Mansilla m.fl., 2013; Simoncini m.fl., 2014; Thodberg m.fl., 2015). Både akupressur och akupunktur utgår ifrån beröring, och skillnaden mellan dem var det att akupunkturen utfördes i form av tryck på örsnibben med ett konstant tryck. Medan akupressur var en mjuk plastknapp som sjuksköterskorna fäste på deltagarnas handled som gav ett konstant tryck. Båda studierna påvisade att sömnen

främjades hos personer med demenssjukdom. Enligt International Council of Nurses (2014) etiska kod är ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden att förebygga sjukdom, främja hälsa, återställa hälsa och lindra lidande. Författarna ansåg varken akupressur eller akupunktur att vara etisk rätt metod av massage trots studiens godkännande av etisk

kommittén, då studierna utförde med ett konstant tryck på handled eller örsnibben. Beröring med robotdjur påvisades inte ha någon effekt på sömnen hos personer med demenssjukdom.

Däremot framkom det i studien att interaktioner med robotdjur minskade motorisk aktivitet, aggressioner och oro under natten. Att motorisk aktivitet under natten minskar anser

författarna kunna främja sömn indirekt, då agitation, oro och motorisk rastlöshet enligt Socialstyrelsen (2017) är vanliga symtom hos personer med demenssjukdom. Att minska dessa symtom kan medföra att personer med demenssjukdom upplever ro samt ökad social interaktion med andra boende på vårdavdelningen, vilket i längden kan påverka sömnen positivt. Omvårdnadsåtgärder i form av interaktion med hund visade sig förbättra nattsömn enbart de första tre av sex veckorna i studien. Interaktioner mellan människor och hundar har visat minskad stress och oro. Att stress och oro minskar hos personer med

demenssjukdom kan indirekt ha positiva effekter på sömnen.

Sinnesintryck som främjar sömn, bland annat doft(aromaterapi) och ljusbehandling visade sig ha positiv inverkan på sömnen hos personer med demenssjukdom. Studierna av Figueiro m.fl. (2014) och Sekiguchi m.fl. (2017) visade att beroende på deltagarnas demensdiagnos, kognitiva nivå, Lux i ljusstyrkan samt tidpunkt kunde sömnen förbättras. De varierande resultaten vid användning av ljusbehandling på personer med demenssjukdom kan bero på personens kognitiva nivå, samt vilken typ av demenssjukdom eller sömnstörningar personen har. Demenssjukdom leder till kognitiv försämring, vilket gör att personer med

demenssjukdom har svårighet att uttrycka sina behov. Detta ställer höga krav för sjuksköterskan vad gäller att förstå individens särskilda behov och därmed arbeta personcentrerat. Därför anser författarna att det är viktigt att vårdpersonalen formar en vårdrelation med patienten för att erbjuda bästa möjliga vård. Detta bekräftas av Eriksson (2015) som beskriver att grunden för vårdandet är vårdrelationen. Ömsesidig respekt mellan

27

patienten och sjuksköterskan är stödjande och främjande för personens hälsa och välbefinnande. Genom att sjuksköterskan har god relation med patienten kan behov

tillgodoses, vilket ökar välmående hos individen. När en person med demenssjukdom flyttas till exempelvis ett vårdboende förändras deras miljö, vilket kan leda till att kroppen och dygnsrytm hamnar i otakt. Att kroppen och dygnsrytmen hamnar i otakt kan leda till

sömnstörning, vilket i sin tur kan öka oron hos personer med demenssjukdom. Detta menar även Dehlin och Rundgren (2014) som skriver att miljöförändringar medför att kroppens rytm hamnar i otakt vilket kan leda till sömnstörningar. Eftersom personer med

demenssjukdom är extra sårbara för sömnstörningar på grund av förändringar i hjärnvävnaden är det av vikt att vårdpersonal har en god relation med anhöriga och patienten för att skapa en förståelse för den miljö och livsstil personen hade innan

demensdiagnosen. Att sjuksköterskan skapar en relation med patienten och anhöriga tidigt leder till ökad förståelse om hur hälsan kan främjas samt hur lidandet kan lindras, vilket är ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden. Många personer med

demenssjukdom på vårdavdelning vistas för lite i utomhus. Därför anser författarna att vårdpersonal har ett ansvar att motivera personer med demenssjukdom att vistas utomhus.

Användandet av aromterapi där doften av lavendel utsöndras från en behållare i deltagarens rum visade förbättra sömn, där majoriteten av personer med demenssjukdom fick längre nattsömn och förbättrat humör. Studien visade att majoriteten av sjuksköterskor ansåg att aromterapi är en självklar omvårdnadsåtgärd att utföra eftersom personer med

demenssjukdoms sociala aktivitet på dagtid ökade.

Resultatet visade att ett reducerat koffeinintag främjar sömn hos person med

demenssjukdom(De Pooter- Stijnman m.fl.,2017; Kromhout m.fl., 2014;) I båda studierna framkom att vårdpersonal hade rutiner om kvällskaffe för personer med demenssjukdom.

Författarna ansåg detta visa på bristande kunskaper hos vårdpersonalen, eftersom koffeinet är ett stimulerande medel som förstör sömnen. Därför anser författarna att stimulerande medel som koffein inte ska ges till personer med demenssjukdom under kvällen för att undvika att sömnmönstret rubbas. Rubbing av nattsömn kan resultera i fysiskt lidande och psykisk utmaning vilket kan i sin tur kan leda till att den demenssjukes hälsa och

välbefinnande hotas. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) all vård som ges till patienter ska vara av god kvalitet med god hygienisk norm med mål att förebygga ohälsa.

Genom att vårdpersonal arbetar personcentrerat kan individen skyddas från ohälsosamma beslut. Författarna menar att en ökad kännedom hos vårdpersonal om koffeinets effekter på sömnen kan leda till att sömnen främjas hos personer med demenssjukdom.

28

Omvårdnadsåtgärder i form av smärtlindring ledde till att nattsömnen förlängdes samt att tidigt uppvaknande på morgonen minskades.