Jag har i min undersökning fått fram hur intervjupersonerna upplever Af och vad som ligger bakom deras negativa uttalanden, fått insikt i hur bemötandet påverkar och genom perspektivintervjuerna fått åsikter om vad som kan ligga bakom de negativa kommentarer som cirkulerar kring Af – vilka också i intervjupersonernas fall visade sig stämma till viss del. Jag anser därmed att mina frågeställningar besvaras och att syftet uppfylls då jag även informerar om Af:s verksamhet.
Några av de slutsatser jag dragit hade jag även som hypotes, vilken så vitt jag kan se stämmer i stort sett. Den stora överraskningen var att intervjupersonerna trots sina negativa uttalanden var relativt positiva vid intervjutillfällena. Detta var oväntat, och det verkar alltså som om människan inte är helt konsistent, utan faktiskt förändras utifrån de förutsättningar som finns, och tur är väl det för hur skulle det annars vara? Som jag visat tidigare så kan det vara svårt att stå på sig om andra tycker annorlunda – och av någon anledning är det oftare klagomål än positiva ting som dryftas. Eller kan det vara så att Arbetsförmedlingen har förändrats till det bättre?……
Regler kan rent allmänt kännas tunga, men hur hade det sett ut om inte regler fanns? Hur skulle det bli om Af skulle välja ut individerna de skulle hjälpa enligt hur de kände sig i stunden? En orsak till frustration som kom upp var regelverket hos Arbetsförmedlingen. Vid tiden för ”Carls” arbetslöshet fick den arbetslöse stå på vänt ett tag innan hjälp kunde fås – vi vet väl alla hur frustrerande det är att vänta oberoende av situation? Nu är dock situationen lite annorlunda eftersom det ena målet Af har
handlar om att nyinskrivna inom 90 dagar skall komma ut i arbete. Situationen har alltså förändrats – Af tar tag i situationen tidigare nu.
Artikeln i Sydsvenskan behandlar till stor del kritik om a-kassan, vilket dock inte har med Arbetsförmedlingen att göra – Af är en myndighet och a-kassan en annan, men detta verkar folk glömma bort eller inte känna till vilket innebär att Af får ta emot felaktig kritik – vilket även ett av företagen påtalade. Af delger endast a-kassan om de arbetslösa bryter mot reglerna. De har ingenting med hanteringen av ersättningen att göra (digital källa, AMS). Kritikstormen hade kanske kunnat undvikas om folk hade haft större kunskap om Af. Man kan också se hur massmedia påverkar då ursprungsartikeln handlade om ett fall av bemötande och genast hörde mängder av människor av sig. De som läst artikeln tror enligt teorin om medias påverkan och enligt rapporten Mediernas Vi och Dom på det som står om det inte redan finns kunskap – och för sedan det vidare i sin tur.
Ju fler som känner till Af och deras tjänster, d. v. s. ju större kunskapen om deras verksamhet är, desto större är chansen till en nyanserad bild av Arbetsförmedlingen. Enligt teorin om tystnadsspiralen säger man inget om man anser sig vara i minoritet, och det förekommer många klagomål på Af vilket kan utläsas i redogörelsen för de allmänna klagomålen hos kundrelationer på AMS. Det kan då uppstå en ond cirkel som ingen till slut vågar bryta, och det skulle vara synd om Af p. g. a. allmänhetens okunskap inte ses för vad de är – ett hjälpmedel för att komma ut ur arbetslösheten.
Vad skulle Arbetsförmedlingen kunna göra för att minska den okunskap som råder? Eftersom de är en myndighet får de inte marknadsföra sig. Men om det är så att Af faktiskt gör ett bra jobb så kan man fundera över varför de bör marknadsföra sig – borde inte detta ske av sig själv i så fall? Men så tror jag inte är fallet, och jag tänker då åter på det som ett av företagen tog upp som typiskt svenskt – att man uttalar sig om det negativa men inte om det positiva. Det har även tidigare i undersökningen tagits upp att media kan vinkla nyheter genom att utelämna information viktig i sammanhanget. Dessutom marknadsför rekryteringsföretagen sig, och kan då en jämförelse med rekryteringsföretagen bli rättvis med tanke på att Af aldrig får tacka nej till en arbetssökande och förutsättningarna därmed inte är lika? Jag har inget bra svar på hur okunskapen kan minska, men hoppas att genom att informera om Af:s verksamhet
kunna bidra till någon liten kunskapshöjning, som sedan förhoppningsvis sprids vidare till andra o.s.v.………...
Både resultatet och examensarbetet från den tidigare forskningen visar att andras erfarenheter och hörsägen kan ge underlag för de egna uppfattningarna. Hur lätt är det inte att göra en höna av en fjäder? Det är lätt att uppfatta fel eller att filtrera och inte höra allt, eller glömma och en väsentlig del av historien uteblir och till slut uppstår kanske rykten som inte stämmer med verkligheten. Minns ni ordleken från barndomen? – en mening viskades och siste man sa meningen högt – slutet stämde sällan.
Bemötandet verkar spela en stor roll för vilken inställning folk har till Af. Det pratas jämt om hur viktigt det första intrycket är och vikten av personkemi, men alla har ibland en dålig dag och alla kan inte passa ihop, vilket för Af kan skapa en situation där ett mindre bra möte berättas vidare och så är cirkusen igång. Jag hoppas det i intervjupersonernas fall handlade om tillfälligheter, men det här med rätt man på rätt plats existerar inte överallt.
Det reagerades även på att byte av handläggare förekom ganska ofta, vilket kan härledas till omorganisationer inom Af. Hur skulle Af se ut utan omorganisationer? Jag tror inte de hade bidragit särskilt väl till samhällsnyttan idag om de fortfarande endast gjorde det de ursprungligen gjorde. Stora omorganisationer kan visa oväntade utslag, och eftersom Af ofta omorganiserar är det inte konstigt om det ibland blir till det sämre istället för till det bättre. Det som syns är oftast bytet av handläggare vilket jag anser vara värt en förändring till det bättre. Rättar de bara till det som inte blev bra i slutändan tycker jag det är värt det.
Jämför man resultaten från min undersökning med de från tidigare forskning ser man vissa likheter. Även där visades på felaktiga förväntningar uppkomna ur okunskap, att hörsägen påverkar, att bemötandet spelar roll samt att det är för få kontakter ut mot företagen. Går man vidare och ser på en del av det jag tog upp i bakgrunden så stämmer även där mina resultat till viss del med En svår match – om vägval i förmedling av jobb
och aktiva program där bl.a. bemötande och arbetsmarknadspolitik ses ha betydelse för
den kritik som förekommer. Problem har tagits upp, intervjuerna visade att både intervjupersonerna och företagen har både positivt och negativa att säga om Af, men de ser i stort relativt positivt på Arbetsförmedlingen och därför vill jag nu återgå till målen
som visar att Af uppfyller sina krav och då enligt regeringen anses vara tillräckligt bra.
Som slutkommentar skulle jag vilja ge Af rekommendationen att se över de personella resurserna så att den tidsbrist som verkar finnas kan minska samt utöka den information som ges till nyinskrivna på förmedlingen för att öka kunskapen. Färre arbetslösa per handläggare skulle kunna förbättra situationen för de arbetslösa samt ge möjlighet till bättre kontakter med företagen, vilket troligtvis hade minskat antalet negativa uttalanden. Större kunskap borde leda till färre felaktiga förväntningar vilket också borde minska antalet negativa uttalanden.