• No results found

I skolans styrdokument och kursplanen för matematik under rubriken ämnets syfte och roll i utbildningen står att ”grundskolan har till uppgift att hos eleven utveckla sådana kunskaper i matematik som behövs för att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer. Dessa behövs också för att kunna tolka och använda det ökande flödet av information och för att kunna följa och delta i beslutsprocesser i samhället. Utbildningen skall ge en god grund för studier i andra ämnen, fortsatt utbildning och ett livslångt lärande” Skolverket (SkolFS: 2000:135). Om jag ska dra några slutsatser utifrån min undersökning och knyta an till förklaringen ovan och bakgrunden till min undersökning, kommer jag fram till att pedagogerna måste tänka på att matematikundervisningen skall kopplas till elevernas vardagsliv för att det ska bli lustfyllt, glädjande och intressant att följa upp. Det är också viktigt att tänka på, som pedagog, hur man ska lägga upp undervisningen och vilka lämpliga metoder som skall användas för att leda eleverna till mer diskussioner i ämnet matematik. Man kan också, som pedagog, utmana eleverna mer genom att få dem att lösa svårare matematiska problem, och på så sätt vidga deras kunskaper i ämnet.

Enligt kursplanen för matematik har skolan ett stort ansvar för att ge alla elever en grundläggande kunskap i matematik. Som pedagog skall man vara medveten om att alla elever inte lär sig på samma sätt, och därför kan individualiserad undervisning vara ett tänkbart alternativ. Malmer (2002) påpekar att det är varken önskvärt eller möjligt att alla elever i en klass ska sitta och följa en bok i samma takt. Undervisningen bör därför

individualiseras, anser hon. Individualisering kan vara på så sätt att eleverna arbetar i sin egen takt, och får lärarens hjälp i form av handledning. Individualisering kan också gå till på så sätt att eleverna arbetar med nästan samma uppgift, eller moment i matematiken, fast med olika svårighetsgrader. Men utifrån min undersökning och verkligheten med stora elevgrupper är

Ibland känns det så att undervisningen i matematik styrs mycket av läroböckerna, och i min undersökning framgår detta klart och tydligt. Detta beror på att läraren känner sig trygg i att arbeta med boken som är konstruerad och genomtänkt av en som är expert på matematik. I min undersökning framgår att de flesta har läroboken som bas, och de försöker komplettera sin undervisning genom att arbeta laborativt eller tematiskt ibland. På så sätt uppfyller man kursplanens mål i matematik genom att inte alltid vara läroboksstyrd. Men det är viktigt i detta sammanhang att förklara för elever att räkna i en bok, bara är en liten del av

matematikämnet och det finns mycket mer att lära anser Bergius och Emanuelsson (2008).

Läroboksstyrd matematikundervisning kan begränsa elevernas kunskaper i matematik och eleverna kan få problem att använda lämpliga lösningsstrategier för att lösa uppgifter som inte precis är identiska med uppgifter som står i boken. Många lärare använder läroböcker som stöd p.g.a. att de har mer arbetsuppgifter vid sidan om och inte hinner göra eget materiel. Läroboksanvändningen kan också bero på kursplanens otydliga mål som inte alltid är lätt att läsa ut för exempelvis en nyutexaminerad lärare.

Att arbeta i grupp och lära sig av varandra framgår också i min undersökning. Detta betonas av Ahlberg (2001). När eleverna arbetar i grupp under en matematiklektion lär de sig av varandras argument och på så sätt utvecklar de sina egna lösningsstrategier, menar hon. Elever kan också nå en djupare förståelse genom att arbeta tillsammans i grupp, vilket kan leda till att större och svårare uppgifter kan lösas. Som ensam elev skulle kanske dessa uppgifter vara omöjligt att lösa.

Att kommunicera i matematik betyder att förklara ett problem eller en uppgift med hjälp av lämpliga ord och matematiska termer. Åt detta ägnar sig många av mina tillfrågade pedagoger på olika sätt. Många arbetar i grupp och har gemensamma genomgångar för att eleverna skall kunna utveckla sina matematiska kunskaper. För att klara av att kommunicera i ämnet

matematik, krävs goda kunskaper i det svenska språket. Utan tillräckliga kunskaper i svenska hamnar de som inte har tillägnat sig språket utanför diskussionen. Det framkommer tydligt i enkätundersökningen att språket är av stor vikt. Kommunikation blir viktigare ju högre upp i årskurserna man kommer p g a att matematiken blir mer abstrakt och svårbegriplig. När det gäller utveckling av matematikundervisning framgår det att det behövs mer stöd i de lägre stadierna, och man måste satsa mer på kontinuitet inom matematiken. Det finns en önskan, hos lärarna, att göra matematikundervisningen mer vardaglig och mindre abstrakt. Strävan finns i undersökningen att höja nivån på undervisningen. Pedagogerna är till för att

hjälpa de elever som behöver mer stöd och utmana mer de som är duktiga. För att detta ska uppnås krävs mer resurser och samordning inom skolan för att alla elever ska nå målen i ämnet matematik i framtiden.

Som pedagog ska man ha klart för sig att eleverna har olika förmågor, olika inlärningsstilar och kapaciteter. Det finns inte bara en arbetsmetod som fungerar för alla elever. För att öka elevernas motivation och lusten att lära hos alla, behövs mer variation i undervisningen. Detta kan åstadkommas genom att som lärare våga testa nya metoder, och tänka i nya banor och inte fastna i gamla inrutade mönster.

De politiska kraven som riktas mot lärare har blivit mer och mer uppenbara i samband med den nya läroplanen och styrdokumenten. I en verksamhet där mål och resultat prioriteras i högsta grad, förväntas lärare att arbeta efter de styrmedel och den utbildningspolicy som utgörs av lagar och anvisningar som upprättats av staten, kommuner och enskilda skolor. Som lärare är det därför viktigt att försöka uppfylla de uppsatta kraven på ett professionellt sätt genom fokus på kvalitet, likvärdighet och effektivare måluppfyllelse.

Skolans utveckling har en parallell koppling till de förhållanden som råder i samhället. När förhållandena ändras, ändras också förhållandena i skolan. Enligt Nytell (2006) har vi återgått från decentralisering, professionalisering och mjukare styrning till ett system där staten styr på ett ganska teknokratiskt sätt, dels genom ett kontrollsystem dels genom ekonomi som gör att kommunerna blir allt mer beroende av statliga bidrag i olika former.

Nytell menar att nya reformer påverkar lärarens arbetssituation på olika sätt. Ett sätt kan vara att man ser att alla utvärderingar, kontroller och granskningar bidra till en effektivare

kunskapsuppbyggande i skolan men man kan också se att detta bidra till en förstärkning av misstro till lärarna.

Kravet som riktas mot lärare efter IUP-reformen kan enligt Krants (2009) leda till en standardisering och tidsbesparing på lång sikt när det gäller elevernas dokumentations och kunskapsbedömning men på kort sikt kan denna dokumentationsstyrning öka lärarnas administrativa arbetsbörda i skolan.

Related documents