• No results found

Viktiga konstateranden

Stora delar av befolkningen är från hälsosynpunkt otillräckligt fysiskt aktiva. Det gäller äldre i större grad än yngre och flickor/kvinnor i större utsträckning än pojkar/män. Var sjätte vuxen är helt eller nästan helt fysiskt inaktiv på sin fritid.

Naturen är en viktig resurs för rekreation och fysisk aktivitet, som dock många inte utnyttjar.

Hälften av den vuxna befolkningen är sällan eller aldrig i naturen och bland ungdomar är det mindre än var fjärde som vistas i naturen varje vecka.

Pojkar/män har sämre matvanor än flickor/kvinnor. Det saknas dock underlag för att beskriva hur stor andel av befolkningen som har bra respektive dåliga matvanor.

Hälften av den vuxna befolkningen har övervikt eller fetma. Övervikt är något vanligare bland män medan fetma är något vanligare bland kvinnor.

I länet finns det cirka 150–200 ungdomar på högstadiet och gymnasiet samt 8 000 vuxna som har särskilt stor risk för ohälsa genom att de både är fysiskt inaktiva och har fetma.

Personer som är fysiskt aktiva skattar sin hälsa som bra i större utsträckning än inaktiva och personer som är normalviktiga skattar sin hälsa som bra i större utsträckning än feta. Det är särskilt tydligt bland kvinnor. Säkerligen finns det flera orsaker. Fysisk aktivitet och

normalvikt främjar god hälsa samtidigt som ohälsa kan leda till fysisk inaktivitet och övervikt.

Det finns ett stort antal patienter i vården som behöver ändra levnadsvanor som en del i behandlingen av sina medicinska problem. Bara en mindre del av dem säger sig ha fått råd om levnadsvanor. Sedan 2004 har dock insatserna för att främja goda levnadsvanor troligen ökat, t.ex. genom införandet av fysisk aktivitet på recept.

Det finns en tydlig koppling mellan levnadsvanor och socioekonomiska förhållanden. De med hög utbildning är fysiskt aktiva, har gynnsamma matvanor och normalvikt i större

utsträckning än de med låg. Vanligast med fysisk inaktivitet och övervikt/fetma är det bland arbetslösa och de som har sjukersättning. Ungdomar påverkas också av socioekonomiska faktorer. De som inte bor med båda föräldrarna eller har föräldrar som är arbetslösa är i mindre grad fysiskt aktiva, äter sämre och har i större utsträckning övervikt.

Framtida konsekvenser

Konsekvenserna för folkhälsan kommer att bli avsevärda om vi inte lyckas med uppdraget att främja goda matvanor och öka den fysiska aktiviteten. En växande del av sjukvårdens resurser kommer att behöva användas för att ta hand om konsekvenserna av fysisk inaktivitet, dåliga matvanor och övervikt/fetma. Speciellt bekymmersam är de framtida hälsokonsekvenserna för gruppen som är såväl fysiskt inaktiv, har dåliga matvanor och en kraftig övervikt. Om inget drastiskt görs kommer denna grupp öka i storlek, med tanke på den relativt stora

ungdomsgruppen som redan har ogynnsamma levnadsvanor. Ojämlikheten i hälsa kan antas öka liksom de redan omfattande samhällskostnaderna.

Tänkbara insatser

I det följande kommer vi att koncentrera oss på tre viktiga aspekter som utgår från tre olika perspektiv:

− Det gemensamma ansvaret

− Individens förutsättningar att göra hälsosamma val

− Etablerade interventionsmetoder som kan utnyttjas i större omfattning.

Det gemensamma ansvaret

Många verksamheter kan påverka befolkningens levnadsvanor. Ofta är det verksamheter som inte ser dessa frågor som sin huvuduppgift. Det gäller allt från EU:s jordbrukspolitik och den svenska skattepolitiken, till skolan, sjukvården, arbetsgivarna, samhällsplanerarna och idrottsrörelsen, vars insikt inte alltid finns om besluts effekter på levnadsvanor.

Vi behöver kraftsamla kring ett strategisk, långsiktigt, kunskapsbaserat arbete för att

förebygga den livsstilsrelaterade ohälsan. Det finns goda förutsättningar i Örebro län för ett framgångsrikt arbete genom de folkhälsoavtal som finns mellan landsting, kommuner och ÖLIF samt satsningen på en hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Programarbetet med fetma och övervikt ger också en plattform för ett arbete som bygger på samverkan och allas

gemensamma ansvar att både förebygga och behandla övervikt och fetma hos både barn och vuxna.

Individens förutsättningar att göra hälsosamma val

Det finns väsentliga strukturella faktorer i samhället som har betydelse för individens förutsättningar att göra hälsosamma val. Goda förutsättningar finns när kunskapen är tillräcklig och när påverkan (t.ex. marknadsföring) och den omgivande miljön stödjer hälsosamma val.

Kunskaper om hälsosamma val och dess betydelse är en uppgift för skolan som når alla barn och ungdomar, men också för folkbildningen avseende den vuxna befolkningen. Det behövs kunskap i befolkningen som är vetenskapligt grundad och som inte i första hand bygger på oseriösa tidningsartiklar och marknadsföring från företag med kommersiella intressen.

En svår fråga är hur vi som individer ska kunna värja oss från den kraftfulla

marknadsföringen av energitäta livsmedel? Även med den bästa kunskapen är det svårt att stå emot den starka exponeringen av godis, läsk och liknande.

Den miljö vi vistas i bör stimulera hälsosamma val. Exempel på detta är:

− Promenad och cykling ska vara det naturliga och ”bästa valet” vid kortare

förflyttningar. Hissen, bussen och bilen ska inte vara attraktivare val. Det här ställer krav på en genomtänkt närmiljö och medveten samhällsplanering.

− Det ska vara lätt att göra hälsosamma matval. Det som samhället lättast kan göra är att satsa på utbildning och stödjande miljöer i skolan samt säkra hälsofrämjande måltider i all offentlig verksamhet.

− Det ska finnas tillgång till hälsosamma fritidsaktiviteter och utomhusmiljöer som attraherar det större flertalet. Här finns en stor utmaning för idrottsrörelsen och friluftsorganisationer att locka bredare grupper i befolkningen än i dag. Samtidigt måste betonas att idrottsrörelsens insatser har stor betydelse för folkhälsan redan som det är i dag.

− I hemmet grundläggs goda vanor tidigt i livet. Genom att stödja föräldrar kan

samhället bidra till att skapa trygga och goda uppväxtvillkor för barnen. Satsningar på

stöd i föräldraskapet via MVC, BVC, familjecentraler och förskolor kan bidra till att främja goda levnadsvanor hos barnen.

Etablerade interventionsmetoder som kan utnyttjas i större omfattning

Offentlig verksamhet gör redan väsentliga insatser för att främja goda levnadsvanor. I många fall utnyttjas dock möjligheterna bara i begränsad omfattning.

− Skolbaserade metoder för att främja hälsa och förebygga sjukdomar hos barn och ungdomar kan vara effektiva, särskilt när det gäller psykisk hälsa, goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. De program som har haft störst framgång involverar hela skolans miljö, innehåller multikomponenta metoder, är långsiktiga samt involverar föräldrarna [76]. Det nätverk för hälsofrämjande skolutveckling som finns uppbyggt i länet och med kunskapsstöd från Samhällsmedicinska enheten och NCFF (Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom) vid Örebro universitet borgar för att det finns både intresse, kompetens och resurser för att utveckla skolbaserade insatser inom förskolor och skolor i länet.

− Sjukvården har ett särskilt ansvar att nå den grupp av befolkningen som har mycket stor risk att drabbas av sjukdom på grund av sin livsstil samt de som redan är sjuka och där ökad fysisk aktivitet, bättre matvanor och viktreduktion blir en viktig del av behandlingen. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med syfte att ta fram

rekommendationer till beslutsfattare och hälso- och sjukvårdspersonal hur man på bästa sätt kan hjälpa patienter att förändra sina levnadsvanor avseende tobaksbruk, alkoholkonsumtion, matvanor samt fysisk aktivitet. Preliminära resultat kommer att presenteras under 2008.

− Staten stödjer utvecklingen av föreningslivets närvaro i skolan genom det så kallade Idrottslyftet. Stödet kommer att fortsätta med en fördubbling av det ekonomiska stödet till idrottsföreningar, motsvarande 2 miljarder kronor, under de kommande fyra åren.

Särskilt vikt kommer att läggas på föreningslivets samverkan med skolan för att nå de barn och ungdomar som är fysiskt inaktiva.

− Måltider inom offentlig verksamhet bör vara näringsriktiga och man behöver även beakta de sociala och pedagogiska aspekterna på måltider inom förskola och skola.

− Arbetsgivare i offentlig sektor kan vara föredömen i hur goda levnadsvanor kan främjas bland anställda.

10. Referenser

1. WHO, Obesity – Preventing and managing the global epidemic. Report of WHO Consultation on Obesity. 1998, WHO: Geneva.

2. Cole, T.J. et al., Establishing a standard definition for child overweight and obesity worldwide: international survey. Bmj, 2000. 320: p. 1240-43.

3. Statens folkhälsoinstitut, Fysisk aktivitet för nytta och nöje. 1999, Statens Folkhälsoinstitut: Stockholm.

4. Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet, FYSS, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, ed. A. Ståhle. 2003, Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

5. Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdsrapport 2001. 2001: Stockholm.

6. Statens folkhälsoinstitut, Folkhälsopolitisk rapport 2005. 2005, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm.

7. Lobstein, T., Prevalence of overweight among children in Europe. Obes Rev, 2003. 4:

p. 195-200.

8. Food and Agriculture Organization of the United Nations, World agriculture: towards 2015/2030. 2002, Food and Agriculture Organization of the United Nations: Rome.

9. Cavill, N. et al., Health-enhancing physical activity for young people. Pediatric Exercise Science, 2001. 13: p. 12-25.

10. Kemper, H.C., Amsterdam growth and health longitudinal study. Medicine and Science in Sports and Exercise, 2004. 47.

11. Socialdepartementet, Mål för folkhälsan, in 2002/03:35. 2002, Socialdepartementet:

Stockholm.

12. WHO, World Health Report 2002. 2002, WHO: Geneva.

13. Statens folkhälsoinstitut, Sjukdomsbördan i Sverige. 1999, Statens folkhälsoinstitut:

Stockholm.

14. Colditz, G.A., Economic Costs of Obesity and Inactivity. Medicine and Science in Sports and Exercise, 1999. 31(11 [suppl.]): p. S663-67.

15. Department of Culture, M.a.S.S.U., Game Plan: a strategy for delivering

Government’s sport and physical activity objectives. 2002, Strategy Unit: London.

16. Katzmarzyk, P.P., The economic burden of physical inactivity in Canada. CMAJ, 2000. 28: p. 1435-40.

17. Bolin, K. and B. Lindgren, Fysisk inaktivitet – produktionsbortfall och

sjukvårdskostnader. 2006, FRISAM (Friluftsorganisationer i samverkan): Stockholm.

18. Swinburn, B., et al., Health care costs of obesity in New Zealand. Int J Obes Relat Metab Disord, 1997. 21: p. 891-96.

19. Kuriyama, S., et al., Medical care expenditure associated with body mass index in Japan: the Ohsaki Study. Int J Obes Relat Metab Disord, 2002. 26: p. 1069-74.

20. Detournay, B., et al., Obesity morbidity and health care costs in France: an analysis of the 1991–1992 Medical Care Household Survey. Int J Obes Relat Metab Disord, 2000. 24: p. 151-55.

21. SBU, Fetma – problem och åtgärder. 2002, SBU: Stockholm.

22. Riksidrottsförbundet, Idrott hela livet – Strategisk plan för idrottsrörelsens folkhälsoarbete. 2007, Riksidrottsförbundet: Stockholm.

23. Lindén-Boström, M., et al., Den goda men ojämlika hälsan. Liv & hälsa i Örebro län 2004. 2006, Örebro läns landsting, Samhällsmedicinska enheten: Örebro.

24. Brener, N.D., et al., Reliability and validity of self-reported height and weight among high school students. J Adolesc Health, 2003. 33: p. 140-41.

25. U.S. Department of Health and Human Services, Physical Activity and Health; A Report of the Surgeon General. 1996. p. 1-264.

26. UK Department of Health, At least five a week: evidence on the impact of physical activity and its relationship to health. 2004, UK Department of Health. A report from Chief Medical Officer.

27. Pate, R.R., et al., Physical activity and public health. A recommendation from the Centers for Diseases Control and Prevention and the American College of Sports Medicine. JAMA, 1995. 273(5): p. 402-07.

28. Kesaniemi, Y.K., et al., Dose-response issues concerning physical activity and health.

An evidence-based symposium. Medicine and Science in Sports and Exercise, 2001. 33 (6 suppl): p. s351-58.

29. The National Institute of Public Health in Sweden, Nationella folkhälsoenkäten. På lika villkor (The national public health survey. On equal conditions). 2004, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm.

30. Lee, C.D., S.N. Blair, and A.S. Jackson, Cardiorespiratory fitness, body composition, and all-cause and cardiovascular disease mortality in men. Am J Clin Nutr, 1999. 69:

p. 373-80.

31. Sibley, B.A. and J.L. Etnier, The relationship between physical activity and cognition in children: a meta-analysis. Pediatric Exercise Science, 2003. 15: p. 243-56.

32. Eriksson, I., En interventionsstudie i skolår 1–3, in Lärarutbildningen. 2003, Malmö högskola: Malmö.

33. Rasmussen, F., et al., Compass.s - En studie i sydvästra Storstockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar. 2004, Stockholms läns landsting och Statens Folkhälsoinstitutfolkhälsoinstitut: Stockholm.

34. Engström, L.-M., Motionsvanor i förändring. Svensk idrottsforskning, 1997. 3: p. 10-15.

35. Engström, L.-M., Idrott som social markör. 1999, Stockholm: HSL Förlag.

36. Taylor, W.C., et al., Childhood and adolescent physical activity patterns and adult physical activity. Med Sci Sports Ex, 1999. 31: p. 118-23.

37. Engström, L.-M., Exercise adherence in sports for all from youth to adulthood, in Sports for all, P. Oja and R. Telana, ed. 1991, Elsivier: Amsterdam. p. 473-83.

38. Currie, C., et al., Young people’s health in context. Health behaviour in school-aged children (HBSC)study: international report from the 2001/2002 survey. 2004, World Health Organisation Regional Office for Europe: Copenhagen.

39. Andersen, L.B., and M. Harro, Physical activity and clustered cardiovascular risk in children: a cross-sectional study. Lancet, 2006. 368: p. 299-304.

40. Nordic Council of Ministers, Nordic Nutritions Recommendations 2004 – Integration nutrition and physical activity, in Nord 2004:13. 2004: Copenhagen.

41. Statens livsmedelsverk, Svenska näringsrekommendationer – rekommendationer om näring och fysisk aktivitet. 2005, Statens livsmedelsverk: Uppsala.

42. Läkemedelsverket, Förebyggande av aterosklerotisk hjärtsjukdom, behandlingsrekommendationer 3. 2006, Läkemedelsverket: Stockholm.

43. Skolverket, Tillsyn av simkunnighet och förmåga att hantera nödsituationer i vatten.

2004, Skolverket: Stockholm.

44. Livsmedelsverket, Livsmedels- och näringsintag bland barn i Sverige. 2003, Livsmedelsverket: Uppsala.

45. Danielsson, M., and U. Marklund, Svenska skolbarns hälsovanor 1997/98.

Tebellrapport. 2000, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm.

46. Danielsson, M., Svenska skolbarns hälsovanor. Grundrapport 2005/2006. 2006, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm.

47. Hastings, G. et al., Review of research on the effects of food promotion to children.

Final report. 2003, Food standards agency.

48. Jansson, M., Du blir vad du äter – en studie om hur den socioekonomiska vardagsmiljön påverkar barns förhållningssätt till mat, in R2004:19. 2004, Livsmedelsverket: Uppsala.

49. Becker, W., and M. Pearson, Kostvanor och näringsintag i Sverige. Metod och resultatanalys. 2002, Livsmedelsverket: Uppsala.

50. Benton, D., and P.Y. Parjer, Breakfast, blood glucose and cognition. Am J Clin Nutr, 1998. 67 (suppl): p. 772S-78S.

51. Sepp, H., U. Ekelund, and W. Becker, Enkätfrågor om kost och fysisk aktivitet bland vuxna. 2004, Livsmedelsverket: Uppsala.

52. Socialstyrelsen, Folkhälsa – lägesrapport 2006. 2007, Socialstyrelsen: Stockholm.

53. Statistiska centralbyrån, Ohälsa och sjukvård 1980–2005, in Levnadsvanerapport 113.

2006, SCB: Stockholm.

54. Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten. På lika villkor. 2004, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm.

55. Dietz, W.H., Childhood obesity: susceptibility, cause and management. J Pediatr, 1993. 103: p. 676-86.

56. WHO, Ottawa charter for health promotion. 1986, Copenhagen: WHO Europe.

57. Leijon, M., and L. Fornander, Fysisk aktivitet i Östergötland 2005. 2006, Landstinget i Östergötland: Linköping.

58. Ungdomsstyrelsen, Unga och föreningsidrotten – en studie om föreningsidrottens plats, betydelse och konsekvenser i ungas liv. 2005, Ungdomsstyrelsen: Stockholm.

59. Rössner, S., Utbredd diskriminering av feta. Läkartidningen, 2002. 99: p. 4996-98.

60. Pettersson, B., P. Tillgren, et al., Playing time ... Creating supportive environments for health. Report from the 3rd International Conference on Health Promotion. 1991:

Sundsvall.

61. Schäfer Elinder, L., and J. Faskunger, Fysisk aktivitet och folkhälsa. 2007, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm.

62. Perlhagen, J., et al., Fetma hos barn – prevention den enda realistiska lösningen på problemet. Läkartidningen, 2007. 104(3): p. 138-141.

63. Sherry, B. et al., Food behaviors and other strategies to prevent and treat pediatric overweight. Int J Obes, 2005. 29 (suppl 2): p. s116-26.

64. Swinburn, B.A. et al., Diet nutrition and prevention of excess weight gain and obesity.

Public Health Nutr, 2004. 7: p. 123-46.

65. Statens livsmedelsverk, Förslag till framtidens nyckelhålsmärkning i storhushåll.

2006, Statens livsmedelsverk: Stockholm.

66. Statens livsmedelsverk, Bra mat i skolan. Råd för förskola och familjehem. 2007, Statens livsmedelsverk: Uppsala.

67. Statens livsmedelsverk, Bra mat i skolan. Råd för förskoleklass, grundskola, gymnasieskola och fritidshem. 2007, Statens livsmedelsverk: Uppsala.

68. Hallberg, L., Hur kan idrottsrörelsen bidra till hälsosamma matvanor bland barn och ungdomar? En kartläggning av 24 specialidrottsförbund i Sverige. Examensarbete.

2005, Karolinska Institutet: Stockholm.

69. Dobbinson, S. et al., VicHealth healthy sports club study: a review of structures, policy and practice. 2002, Centre for Behavioural Research in Cancer; Cancer Control Institute: Victoria.

70. Corti, B., Health-promoting sports, arts, and settings: new challenges for the health sector. 1996, National Health and Medical Research Council; Australian Government Publishing Service.

71. Livsmedelsverket and Statens folkhälsoinstitut, Underlag till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. 2005, Livsmedelsverket, Statens folkhälsoinstitut:

Stockholm.

72. Hettema, J. et al., Motivational interviewing. Annual Review of Clinical Psychology, 2005. 1: p. 91-111.

73. SBU, Metoder att främja fysisk aktivitet. 2007, SBU: Stockholm.

74. SBU, Förebyggande åtgärder mot fetma. En systematisk litteraturöversikt. 2004, SBU: Stockholm.

75. Hillsdon, M., C. Foster et al., Intervention for promoting physical activity. Cochrane Database of Systematic Reviews 2007. Vol. Issue 1. 2007: The Cochrane Library.

76. Stewart-Brown, S., What is the evidence on school health promotion in improving health or preventing disease and, specifically, what is the effectiveness of health promoting school approach? 2006, WHO: Copenhagen.

77. Boldemann, C., M. Blennow, et al., Impact of pre-school environment upon children’s physical activity and sun exposure. Preventive Medicine, 2006. 42: p. 301-08.

78. Stratton, G., Promoting children’s physical activity in primary school. An intervention study using playground markings. Ergonomics, 2000. 43(10): p. 345-51.

79. Sallis, J.F. et al., Assessing perceived physical environmental variables that may influence physical activity. Research Quarterly for Exercise and Sport, 1997. 68(4): p.

345-51.

80. Staunton, C. et al., Promoting safe walking and biking to school: the Marin County success story. Am J Public Health, 2003. 93(9): p. 1431-34.

81. Marcus, C. et al., Stockholm Obesity Prevention project. 2007, Karolinska Institutet:

Stockholm. In press.

82. Källeståhl, C., Hälsofrämjande arbete på arbetsplatser. 2004, Statens folkhälsoinstitut: Stockholm.

83. Thomas, L., and M. Williams, Promoting physical activity in the workplace: using pedometers to increase daily activity levels. Health Promot J Austr, 2006. 17(2): p. 97-102.

84. Kahn, B. et al., The effectiveness of interventions to increase physical activity – a systematic review. Am J Prev Med, 2002. 22 (4S): p. 73-107.

85. McDougall, C. et al., Relating physical activity to health status, social connections and community facilities. Australian and New Zealand Journal of Public Health, 1997.

21: p. 631-37.

86. Booth, M.L. et al., Social-cognitive and perceived environment influences associated with physical activity. Prev Med, 2000. 31(1): p. 15-22.

87. Lee, R. et al., Neighborhood topography and physical activity in ethnic minority woman. Annual Behavioral Medicine, 2000. 22.

Örebro läns idrottsförbund Folkhälsoenheten Box 15023 700 15 Örebro Telefon 019-17 55 00 Fax 019-10 20 70 E-post: idrottsforbundet@olif.se www.olif.se

Örebro läns landsting Samhällsmedicinska enheten Box 1613

701 16 Örebro

Telefon 019-602 74 00 Fax 019-602 58 30

E-post: samhallsmedicin@orebroll.se www.orebroll.se

orebro.qxd 07-12-14 14.46 Sida 2

Related documents