I detta kapitel diskuteras och analyseras resultatet i relation till uppsatsens frågeställningar:
1. Vilka utmaningar har forskningen identifierat i undervisningen om hedersrelaterat våld och förtryck inom sex- och samlevnad?
2. Vilka beprövade metoder lyfter forskningen fram som religionslärare kan använda sig av för att bemöta och inkludera sina elever i frågor om hedersrelaterat våld och förtryck i undervisningen om sex och samlevnad?
Analysen och diskussionen sker utifrån två teman: Utmaningar och metoder.
Utmaningar
Alla ämnen i skolan kan aldrig med säker framgång läras ut till eleverna om läraren inte vet vad hen ska lära ut till eleverna. Ett sätt som jag i rollen som lärare tar reda på elevernas förkunskaper genom att sondera tillsammans med andra lärare om eleverna och/eller tillsammans med eleverna. Min poäng är att man måste som lärare så långt det är rimligt förstå eleverna för att kunna skapa en stabil grund som undervisningen och dess innehåll kan utgå ifrån. Att introducera ett helt nytt ämne för eleverna, som sex- och samlevnad, måste absolut göras på premissen att de involveras i planeringen av undervisningen, annars kan man aldrig veta att innehållet är relevant. Skolinspektionen (2018, s. 7–8), Juvall och Petersson (2005, s. 27), Eersel et al (2010, s. 139–140) och Öhman (2021, s. 93) alla pekar på att de undersökta lärarna i majoritet styr innehållet själv inom sex- och samlevnad utan elevinflytande eller elevdelaktighet i planeringen. Samtliga forskare redovisar också detta resultat i ett negativt ljus då de menar att svåra eller kontroversiella frågor som exempelvis hedersrelaterat våld och förtryck inte fått utrymme i undervisningen. Detta i sin tur för att lärarna(snarare än eleverna) upplevts undervisa om sådant som de själva tyckt var relevant eller intressant, samt att de medvetet undviker kontroversiella frågor eftersom den typer av frågor upplevs som en riskfaktor för lärarens kontroll av undervisningen. Lärarna upplever
24
alltså att de kan tappa kontrollen om de exempelvis lyfter hedersrelaterade frågor inom sex- och samlevnad.
Bakomliggande anledning till att en majoritet av undersökta lärare håller så hårt i sin undervisning om sex- och samlevnad, eller kontrollen över undervisningen, ser jag ligga i linje med ett annat resultat; bristen på systematiskt utvecklingsarbete (Skolinspektionen 2018, s. 28, 47–48). Detta redovisar Skolinspektionen som en framgångsfaktor för en god sex- och samlevnadsundervisning. De menar att de problem lärare stöter på i undervisningen kan benas ut och utvärderas kollegialt inför nästa undervisningstillfälle, eller inför nästa termin beroende på hur tätt man följer upp. Det är också här som behovet av just det kollegiala framtonas dels i det systematiska arbetet, dels i att det faktiskt ska vara ämnesövergripande. I stället för att skapa en atmosfär och ett behov av kontroll där den ensamma läraren försöker lösa alla problem själv behöver skolan i stället skapa utrymme för lärarna att stötta och utvecklas tillsammans. Skolinspektionens(2018, s. 6–8) resultat är i samma linje och pekar på att rektorerna i överhängande majoritet (75%) inte följer upp eller har insyn i hur lärarna arbetar med sex- och samlevnad. Detta i sin tur innebär just att de faktiskt inte vet vilka behov deras lärare har, och kan således omöjligen ge lärarna tid eller utrymme för att utveckla och bearbeta sex- och samlevnad på ett systematiskt eller ämnesöverskridande sätt.
En ytterligare utmaning som Juvall och Petersson (2005, s. 27) belyser i arbetet med elevinflytande och inkludering av elever i planeringen av sex- och samlevnad är att läraren också kan undvika svåra frågor. Om läraren lämnar planeringen helt till eleverna, och hedersrelaterade frågor inte tas upp, ja då kan läraren rationalisera bort inkludering av hedersfrågor i undervisningen genom att hänvisa till att eleverna inte tog med det. Jag har ingen källa på om Skolverket också ser det med samma ögon, men gissningsvis har de tänkt en liknande tanke då de nu specifikt omnämner svåra frågor som hedersrelaterat våld och förtryck i den kommande kursplanen 2022 (Utbildningsdepartementet, 2021). Min analys är att mycket ska diskuteras eller nämnas inom undervisningen för sex- och samlevnad och att elevinflytande behöver uppmuntras. En klass kanske upplevs som väl informerad om HBTQ-frågor, och då behöver man inte ägna mycket tid till just den frågan utan kan
25
prioritera hedersfrågor i stället. En vidare analys är att risken med att elevernas intressen styr är att eleverna bara lyfter frågor de själva redan har kunskap om, och utvecklar då kanske ingen ny kunskap. Det är också problematiskt om elevernas fördomar ligger till grund för uteslutning av något ämne. Då är det aktuellt att ämnet i fråga faktiskt tas upp och utmanar elevernas fördomar.
Svåra frågor, som hedersrelaterat våld och förtryck, behöver inkluderas och diskuteras från flera olika ämnens perspektiv, men också konsekvent från flera lärares perspektiv för att skapa en helhetsbild för eleverna. En helhetsbild som de kan förhålla sig till och reflektera kring på undervisningen. Faran om bara en lärare tar upp en fråga kan vara att det uppfattas som den enskilde lärarens agenda, och att eleverna inte behöver lyssna på just den läraren.
En annan fara är att en lärare bemöter en elev väldigt aggressivt eller tystar ner en elev att man då cementera elevens felaktiga förståelse och tappar möjlighet till att förändra den förståelsen. Flensner (2020, s. 22) är här inne på samma spår genom att undvika konsensus kring rätt eller fel, utan snarare att hitta gemensam mark och därigenom utveckla elevernas förhållningssätt där målet är att leva tillsammans på olika sätt fast på lika villkor. Om ett flertal lärare, i ett ämnesövergripande arbete, belyser liknande frågor från olika perspektiv kan eleverna inte med enkelhet rationalisera bort det som den enskildes angelägenhet utan måste förhålla sig till det. Det är också i detta skede som den verklighetsprövande religionsdidaktiken, så som Skolverket (2020) presenterar det, kommer in som särskilt passande. Om eleverna, som verklighetsprövande religionsdidaktik vill förmedla, faktiskt tar olika åsikter på allvar så skapar man grunden för att hantera svåra ämnen som exempelvis hedersrelaterade frågor.
Metoder
Gemensamt för en majoritet av forskningsartiklarna är fokus på den enskilda lärarens utgångspunkt, hantering och förståelse för svåra frågor inom sex- och samlevnad som exempelvis hedersrelaterat våld och förtryck. Flensner (2020, s. 21), Skolinspektionen (2018, s. 40–42), Orlander (2021, s. 106), Juvall och Petersson (2005, s. 49) och Öhman (2021, s. 93) pekar alla på läraren som utgångspunkt, fast på lite olika sätt.
26
Flensner (2021, s. 21) menar att läraren först måste särskilja mellan sina egna åsikter från vad som är fakta innan hen kan sträva mot att representera olika åsikter så rättvist som möjligt. Detta i sin tur skapar ett klimat i klassrummet där det kan vara högt i tak och där eleverna vågar diskutera olika svåra frågor. Detta blir i sin tur en förutsättning för användningen av direkt och indirekt normkritik som metod för att diskutera hedersrelaterade frågor i klassrummet. Då direkt normkritik skapas av läraren genom exempelvis i förberedd situation behöver läraren först reflektera kring sina egna val för den skapade situationen. Om läraren låter sina åsikter styra kan den förberedda situationen vara missvisande för eleverna då den representerar vad läraren tycker, och inte nödvändigtvis vad som faktiskt sker i samhället.
Vidare på punkten om anknytning till samhället har vi Juvall och Petersson (2005, s. 50) som lyfter fram externa aktörer som ungdomsmottagningen som ett viktigt inslag för ämnesområdet sex- och samlevnad. På samma linje lyfter Skolinspektionen (2018, s. 8) fram elevhälsans roll i arbetet kring sex- och samlevnad samt deras roll gentemot eleverna.
Metoden för att bemöta eleverna kring hedersfrågor blir här att i fallet med ungdomsmottagningen förmedla samma information genom samarbete med dem, samt ge eleverna tillgång till någon att prata med om svåra frågor som hedersproblematik utanför skolan också. Elevhälsoteamet kommer i sin tur in med en mycket skarp roll i sammanhanget om hederproblematik då de med största sannolikhet faktiskt vet om någon elev kan vara utsatt. Elevhälsoteamet kan också bidra med information om eleverna som kan hjälpa lärarna att förbereda lektionerna utifrån normkritiks metod och verklighetsprövande religionsdidaktik. Med hjälp av normkritiken blir de förberedda situationerna mer relevanta utifrån given information om eleverna, och från verklighetsprövande religionsdidaktiskt perspektiv får läraren en bättre idé om vilken vinkel man kan angripa hedersfrågorna ifrån. Är det en tjej som kontrolleras av sin bror så hon inte träffar killar? Eller en homosexuell kille som inte får göra sken av det från familjens håll? Eller en elev som måste få ett visst betyg för att upprätthålla familjens anseende och heder? Sätten hedersrelaterat våld och förtryck gör sig uttryck i är många, och
27
det är därför också, som i min analys ovan, viktigt att skolan och lärarna belyser problematiken från många håll för att göra undervisningen relevant för sina elever.
28