I nedanstående del presenteras en diskussion av föregående empiri. I tillägg redogörs det om vald undersökning har kunnat besvara studiens frågeställningar samt uppfylla studiens syfte. Dessutom medföljer en metoddiskussion av den valda metoden som ger en inblick i
utvecklingsområden samt brister i vald metod, etikdiskussion samt en redogörelse för slutsats och förslag till vidare forskning.
6.1 Diskussion av resultat
Syftet med denna studie var att belysa socialsekreterarnas upplevelser kring arbetet med ärenden som rör unga flickor/kvinnor som är utsatta för HRV och förtryck i flera kommuner i Mellansverige. Frågeställningarna var hur socialsekreterare arbetade med handlingsplanen, socialarbetarnas upplevelser av hantering, resurser och bemötande samt vilka utmaningar det finns i samband med arbetet gällande HRV och förtryck. Det fanns tydliga
utvecklingsområden som vi kunde se genom tidigare forskning och även den presenterade empirin. Det framkom mycket tydligt att samverkan och långsiktigt stöd är två faktorer som bör utvecklas samt utvärderas för att kunna hantera dessa ärenden bättre men även kunna stödja dessa flickor/kvinnor för att kunna få kontroll över sina liv. När dessa flickor
överväger att söka skydd och stöd är det enormt viktigt att betona att det finns chans att socialtjänsten blir flickans enda kontakt under en viss period och därmed dessa flickor och kvinnor beroende av socialtjänstens insatser, stöd och bemötande. Ett annat tydligt mönster som förekom var att en tydlig handlingsplan saknas hos många främst i de mindre
kommunerna. Detta var något som vi kunde uppmärksamma efter intervjuernas genomförande då intervjupersonerna inte kunde medge information kring arbetet med handlingsplanen då de inte hade en som var aktuell.
27
När frågan om handlingsplan lyftes upp fick vi liknande svar av de flesta respondenterna, en central del var socialsekreterarna blir involverade i dess konstruktion då det är de som arbetar med klienterna. Det framkom inte så mycket mer än detta och två intervjupersoner kunde inte hitta aktuella handlingsplaner för den kommun de arbetade i. Jämförelsevis med de som hade en aktuell handlingsplan kunde de lyfta positiva aspekter av att ha det, bland annat att det utgör en viktig grund för arbetet och skräddarsy egna sätt att jobba efter i respektive kommun. En risk som framkom var om konstruktionen av en handlingsplan inte involverade yrkesverksamma som kom i kontakt med HRV ärenden. Genom att
socialarbetare är med i utvecklingen av en handlingsplan kan de ge sina synpunkter genom deras dagliga arbete med de utsatta. Detta gav oss en indikation på att en handlingsplan har en viktig betydelse för kommunen. Vi tycker att detta kan medföra en nationell risk, speciellt i mindre kommuner då HRV kan förekomma överallt i landet. Då socialarbetare är de som bemöter och arbetar med de utsatta är det viktigt att alla socialarbetare och andra aktörer är involverade i dess konstruktion i hopp om att ha en bra samverkan till ett arbete med bra kvalité. Trots att det finns en handlingsplan gjord av regeringen är det viktig att varje kommun satsar på att ha en som är anpassad till just de behov som förekommer i varje kommun. Empirin visade att alla respondenter var utbildade inom riskbedömningsmetoden PATRIARK. En aspekt som lyftes var att detta metodstöd kräver mycket information om våldsutövaren. Detta kan bli väldigt svårt vid hantering av HRV och våld generellt då våldsutövaren oftast nekar till brott eller att det finns begränsad information. En utmaning som lyfts av intervjupersonerna var bland annat brist på kunskap hos professionella om HRV. Av presenterad empiri framkommer det att socialtjänstens kompetens, kunskap och resurser bör utvecklas för att garantera en så bra kvalité som möjligt i det sociala arbetet. HRV är brett och innehåller mycket information där ett helt nätverk är involverade och påverkade. Detta kan ge en skrämmande effekt och få en del socialarbetare att avstå från att hantera dessa typer av ärenden. Något som har framkommit av intervjuerna och även tidigare forskning som har varit är övervägning av kontroll från socialtjänstens sida. Ett intersektionellt perspektiv förklarar att mötet mellan klienten och socialarbetaren utgörs av en maktrelation. I samband med att denna maktrelation skapas det över och underordningar. En postkolonial utgångspunkt strävar efter att inkludera den utsatta i arbetet. Ett mer försvårande moment för socialtjänsten är om dessa fördomar påverkar de utsatta då de ses och blir bemötta utifrån svenska ögon. Det är viktigt att betona att intersektionalitet kan ge en djupare bild av konstruktion av et vi och de beteende men att empowerment ska inkluderas mer i arbetet för att uppmuntra de utsatta för att finna egna källor.
Resultaten visar att när de utsatta flickorna blir skyddsplacerade är det vanligt förekommande att deras familjer försöker att ge de skuldkänslor och använda ett
manipulerande sätt för att på så vis påverka flickan, något som nämns av Schlytter och Linell (2008). Detta är en orsak till att socialtjänsten begränsar flickans kontakt med hennes nätverk utöver skolan. Detta blir ett dilemma för socialtjänsten då kontroll och begränsning var en drivande faktor till att flickan blev skyddad eller omplacerad från första början.
Saknaden till familjen, samt begränsning och kontroll de upplever medan de är skyddade kan bli psykiskt påfrestande. Då detta var vad flickan blev utsatt för kan det leda till att hon
avbryter utredningsprocessen och överväger att gå tillbaka till det ursprungliga förtrycket. Därmed behöver socialtjänsten och skyddade boenden ha ett bättre samarbete då det är de som blir flickans enda kontakt. Både tidigare forskning och resultat lyfter att det är vanligt förekommande att flickan återvänder till våldet. Viktiga aspekter som påverkar hanteringen och arbetet med HRV är att som socialarbetare se till att vara den som kontinuerligt
motiverar dessa flickor till att leva ett liv fritt från våld och förtryck, detta är något alla respondenter uttryckte. Teoridelen stärker detta genom att beskriva hur empowerment ska syfta till positiva attityder och en form av befrielse. Mötet med dessa flickor bör vara präglat av uppmuntran i syfte av att öka flickans egen kontroll. Empirin visade att alla respondenter var utbildade inom riskbedömningsmetoden PATRIARK. En aspekt som lyftes var att detta metodstöd kräver mycket information om våldsutövaren. Detta kan bli väldigt svårt vid hantering av HRV och våld generellt då våldsutövaren oftast nekar till brott eller att det finns begränsad information.
En aspekt som reflekteras över är valet av teorier i detta arbete. Vid arbetets slutskede kunde vi se att empowerment teorin kunde ersättas med en annan teori såsom handlingsutrymme eller att vi kunde enbart ha intersektionalitet. Anledningen var att vi hade svårigheter att kunna dra kopplingar mellan empowerment och empiri. Dessutom var inte empowerment en central aspekt i syfte och frågeställningar. Det vi kunde ha ändrat är att inkludera
intervjufrågor i intervjuguiden om empowerment för att kunna på bättre sätt lyfta hur socialarbetarnas bemötande samt hantering relaterade till empowerment. Vi kunde se att empirin kunde dra betydligt fler kopplingar till intersektionalitet jämförelsevis med empowerment.
6.2 Metoddiskussion
Metoden som valdes till denna studie kunde på ett enkelt och snabbt sätt leda oss till
potentiella socialsekreterare. De utmaningarna som vi kunde se genom ett målinriktat urval är att många inte hade tid. Då uppdraget innebär oftast att hantera akuta ärenden kunde det utgöra ett hinder för socialsekreterarna att närvara på en intervju. Vår ambition var att ha kring sju intervjuer för att få ett varierande resultat som kunde lyfta upp de mindre kommunernas röst men trots omständigheter hoppas vi att vi kunde lyfta deras röst.
En annan utmaning var att fokusen låg på Mellansverige som har många mindre kommuner. Det gjorde också genomförandet svårare då det förekom i en kommun att det var enbart en socialsekreterare som arbetade inom våld och hedersrelaterat liknande ärenden som gjorde det svårare för oss att kunna lyfta deras röst om de inte kunde ställa upp på en intervju. Det var av stor vikt för oss att få ge de mindre kommunerna i Mellansverige en röst för att lyfta fram även de mindre kommunerna behöver för utveckling och om det finns tillräckliga resurser och beredskap att möta unga flickor/kvinnor som är utsatta för hedersvåld. Vi är väldigt glada över att ha kunnat lyfta de mindre kommunerna trots att det krävde mycket tid och väntan. Det som efterfrågades av två socialsekreterare var att inte nämna var de jobbade då det var inom en mindre kommun och därmed kunde informationen härledas till de. Detta
29
togs i beaktande redan innan intervjuernas genomförande för att kunna garantera intervjupersonernas konfidentialitet.
En tydlig brist i arbetet var att vi använde inspelning under intervjuerna, vilket kunde ge negativa effekter då det ledde till att socialarbetarna inte kände sig särskilt avslappnade. Syftet med detta var för att kunna bearbeta materialet och inte gå miste om viktiga detaljer då studiens huvudpunkt fokuserar på att belysa upplevelser samt lyfta levande historier. En brist med denna är att intervjupersonerna kunde upplevas som mer avvaktande när de fick veta att inspelning startades. Detta var en faktor som vi kunde uppmärksamma när vi sa att inspelningen kunde avslutas, att intervjupersonerna omedelbart kändes mer avslappnade. Detta kan ha påverkat studiens resultat då vi kunde gå miste om viktiga detaljer om
respondenterna förblev avslappnade och mindre reserverade. Det förblir en fråga kring vad respondenterna kunde ha sagt utan att ha en pågående inspelning.
6.3 Etikdiskussion
En etisk diskussion framfördes då det är av stor vikt att de etiska ställningstagandena reflekteras över. Avsikten med denna studies undersökning var att i samband med att uppfylla studiens syfte och svara på studiens frågeställningar kunna vara etiska gentemot våra intervjupersoner. Vi försökte mycket att kunna informera om de olika etiska kraven, detta genom ett mail innan dessa intervjupersoner kunde ge sitt samtycke samt att vi hade som avsikt att gå igenom dessa inledningsvis under varje intervju. Vi upplevde att på grund av socialarbetarnas situation och tidsaspekten att vi ej hann gå igenom dessa krav
genomgående under varje intervju. Tidsaspekten kan också ha påverkat att
intervjupersonerna inte hade tid att gå igenom transkriberingen för att kunna ge sina synpunkter. I samband med att denna studie styrdes av en tidsfrist var vi beroende av att intervjupersonerna skulle återkomma om de hade önskemål om revidering ganska snabbt. En aspekt som vi reflekterade över var nyttjandekravet när vi under studiens gång kunde ta del av ett resultat som kunde vara betydande för syfte och frågeställningarna, det kunde ske i samband med att vi avslutade inspelningen eller under inspelningen där intervjupersoner poängterade att de inte ville att vi skulle ta med en viss del. Detta är självklart något vi tog hänsyn till och reviderade efter intervjupersonernas önskemål. Vi har även valt att utesluta helt var dessa personer jobbar och även utvidgat vår avgränsning för att trygga att resultatet inte ska kunna härleda till intervjupersonerna.