Persson (2007) säger att man antingen kan se populärkultur som en masskultur för en strömlinjeformad massa, eller som en mer demokratiserad form av kultur. Jag menar att den demokratiska aspekten av populärkultur är oerhört viktig och att lärare definitivt bör lyfta in annat än kanonlitteratur i undervisningen. På samma sätt anser jag dock att det
finns demokratiska aspekter med att undervisa kring kanonlitteratur. Var annars ska våra ungdomar få veta att det överhuvudtaget finns något som betecknas kanonlitteratur och vad denna innehåller? De svar som pojkarna gav skulle även kunna tolkas som om att pojkarna är medvetna om en litterär kanon. Eftersom de inte läser så kallade finkulturella böcker kan det vara en anledning till att pojkarna inte ser sig som läsare. Min tolkning är dock att de inte gör skillnad på litteratur på samma sätt som de gör skillnad på olika datorspel. Detta resonemang grundar jag på hur jag frågade pojkarna om deras läsvanor. Då vi talade om olika medievanor frågade jag aldrig pojkarna om de läste böcker eller spelade datorspel, utan mina frågor var utformade som om att jag förutsatte att de både spelade datorspel och läste böcker (se bilaga 1). På så sätt kunde pojkarna själva tolka ”läsa böcker” som antingen populärkultur eller finkultur och därefter ge sina svar. I sammanhang där pojkarna talade om fördelar med läsning nämner ingen av dem något som jag skulle kunna tolka som medvetenhet om en litterär kanon. Det är viktigt att presentera nya föreställningsvärldar för eleverna. Världar som de kanske aldrig annars kommer i kontakt med. Precis som Molloy (2007), menar jag att skolan bör vara mer öppen gentemot de kompetenser och preferenser som eleverna har med sig in i klassrummet. Samtidigt måste skolan visa sin kompetens och öppna elevernas ögon för texter som de inte känner till sedan tidigare. Snarare än att bekämpa populärkulturen bör skolan därför ta in såväl populärkultur som finkultur. Persson (2009) diskuterar det faktum att litteraturen i sig ses som god och enbart genom att läsa den blir man en god människa. Han menar också att skolan har sett ett samband mellan god litteratur och moral. Huruvida elever utvecklar sin moral vid läsning tror jag snarare kan kopplas till de samtal som förs kring de olika texterna. Därför är det viktigt att det eleverna läser är något som engagerar och berör. Som lärare bör man ta in olika typer av texter och bejaka olika literacies.
Enligt Appleyards (1991) teori om läsarroller skulle pojkarna befinna sig på en lägre nivå än de borde, sett till pojkarnas ålder och val av texter. Det hindrar inte pojkarna från att vara kapabla att diskutera och reflektera över de texter som de konsumerar. Lärare som anser att fantasylitteratur och andra populärkulturella texter inte hör hemma i skolan får vatten på sin kvarn genom denna teori då det handlar om elever på gymnasiet. Jag har inget fog för att kritisera den rangordning som Appelyard har konstruerat. Däremot tror jag att det kan vara förödande för pojkar som läser denna typ
av böcker om deras läslust möts av motstånd i skolan på grund av negativa attityder som rör pojkarnas ålder i förhållande till textval.
Molloy (2007) ställer sig kritiskt till att läsa böcker som ”osar av manlig ridderlighet” för att den typen av texter reproducerar ett förlegat mansideal som inte stämmer överens med dagens syn på manlighet. Detta förefaller mig en aning märkligt då majoriteten av kanonlitteratur är skriven av vita män med vita män i centrum. Kanonlitteratur förmedlar varken mans- eller kvinnoideal som är gångbara i vår tid heller. Å ena sidan menar Molloy att skolan bör bli mer öppna för elevers texter, å andra sidan är det ändå inte bra med viss typ av böcker. Som Molloy själv påpekar, tycker pojkar ofta om att diskutera vad de har läst, därför anser jag att det absolut går att läsa så kallade hjälteböcker och sedan föra diskussioner kring mansrollen eller problematisera andra typer av problem. Skolan bör bejaka de föreställningsvärldar som eleverna för med sig in i klassrummet.
6 Referenser
Appleyard, Joseph A. (1991). Becoming a Reader. The Experience of Fiction from
Childhood to Adulthood. Cambridge Univerity Press.
Bardenstam, Malin (2012). Att bygga läsning. Malmö: licentiatuppsats.
Drotner, Kirsten (1992). At skabe sig – selv. Ungdom, aestetik, paedagogik. 2. udgave 1995. Köpenhamn: Gylendal.
Drotner, Kirsten (1999). Unge, medier og modernitet -pejlinger i et foranderligt
landskab. Valby: Borgens Forlag.
Dysthe, Olga (1996) . Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur. Elmfeldt, Johan & Erixon, Per-Olof (2007). Skrift i rörelse. Stockholm: Symposion. Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva Familjeliv och populärkultur i
möte med förskola och skola. Stockholm: Elanders Gotab.
Fridberg, Torben m.fl. (1997) Mønstre i mangfoldigheten. 15-18-åriges mediebrug i
Danmark. Köpenhamn: Borgen.
Linderoth, Jonas (2004). Datorspelandets mening. Mölndal: Institutionen för pedagogik.
Kvale, Steinar (2003). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Kvale, Steinar (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Langer, Judith A (2005). Litterära föreställningsvärldar. Göteborg: Diadalos. Molloy, Gunilla (2007). När pojkar läser och skriver. Danmark: Studentlitteratur. Olin-Scheller (2006). Mellan Dante och Big Brother. Karlstad: Estetik-filosofiska fakulteten.
Persson, Magnus (2007). Populärkulturen i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Magnus (2009). Läsning i skolan – och läsning i den högre skolan i Carlsson Ulla & Johannisson Jenny. (red). Läsarnas marknad, marknadens läsare. Stockholm: SOU 2012:10.
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på Internet: