• No results found

I det här kapitlet knyts studien ihop genom att diskutera och reflektera över studiens resultat. Förutom detta kommer även återkoppling till metod diskuteras. Slutligen ges förslag till vidare forskning utifrån den här studien.

7.1. DISKUSSION OM RESULTAT

Vad säger resultatet oss om fenomenet mötesplats i samband med fritid och

meningsskapande? Skapandet kring mötesplatsen i den här studien kan uppfattas framförallt handla om vad människor kan göra på mötesplatsen. Aktiviteter av olika slag är viktiga för att besökare ska gå dit. Vad är det då som kan uppfattas i detta? Det kan uppfattas att konceptet, det vill säga vad som vill uppnås i sammanhanget, och hur verksamheten ska bedrivas är i fokus. Borde det inte handla om varför människor ska gå dit? Jag anser i likhet med

Lagergrens (2010) diskussion om att frågan varför, det vill säga principen, kan uppfattas vara viktig att ställa i sammanhanget för att konceptet med mötesplatsen ska bli tydlig och konkret. Jag tänker på målsättningen en mötesplats för alla. Hur ska alla nås? Genom att fokusera på varför satsningen görs kan konceptet stärkas och därmed medverka till en tydligare identitet för mötesplatsen. Då tror jag det är lättare att nå den tänkta målgruppen. Jag menar att det handlar om att ge människor en konkret anledning till att gå dit.

Å andra sidan är det klart att det handlar om vad människor kan göra på mötesplatsen. Det är därför de går dit. Det är också det som kan uppfattas vara meningen i sammanhanget. Att mötesplatsen används och att besökare hittar sitt sätt att använda mötesplatsen på. Jag menar att gå till mötesplatsen är ett eget val som görs efter intresse och behov. Så resonerar jag själv. Går det då att skapa en mötesplats för alla? En medvetenhet om situationen kan ses som viktigt i detta. En medvetenhet om att det finns lika många synsätt på hur en mötesplats ska vara som det finns människor. Det är här som mycket av problematiken kan uppfattas vara i det meningsskapande kring mötesplatsen. Besökarna kan uppfattas se mötesplatsen utifrån individuellt perspektiv och vad var och en kan tänkas få ut av den. Personalen har i uppdrag att möta alla som kommer dit. Å andra sidan kan det också ses som en styrka att det finns en mötesplats som alla kan gå till. Jag menar att den skapar och öppnar upp för möjligheter som många frågar efter och söker. Till exempel barn och ungdomar söker sig dit för den har blivit platsen som de kan gå till i området. För andra finns möjligheten att få träffa människor och känna social gemenskap. För de som vill erbjuds olika aktiviteter. För att gå dit behövs inga speciella förkunskaper, utan man kan komma som man är. Det tycker jag är en styrka och viktigt i samband med mötesplatser som riktar sig till många.

Studien handlar om personalens och besökarnas uppfattningar kring mötesplatsen. Var möts personal och besökare i studien? De kan uppfattas mötas i besökarnas intressen för att vilja ta del av den. Till exempel i gitarrkursen där besökare uttrycker att det är intresset att lära sig spela gitarr som motiverar att gå dit. Eller i intresset att möta andra människor för att till exempel känna gemenskap eller knyta nya kontakter. Meningsskapande i den här studien handlar i mångt och mycket om mötet mellan personal och besökare där besökarnas intresse för mötesplatsen kan uppfattas vara länken dem emellan. Som Normann (2000) skriver så

42

medverkar besökarna i processen angående en tjänst som skapas och besökaren kan ses både som producent och konsument i sammanhanget. De är medskapare genom att de väljer att gå till mötesplatsen. Det kan vara framförallt det som visar besökarnas medskapande. Det är den responsen som hjälper mötesplatsen vidare i processen i skapandet av den. Personalen

diskuterar tydlighet som viktigt i skapandet av verksamheten och poängterar relation och dialog med besökarna samt att möta besökarna i dialogen. För att relatera till

provundersökningen med arrangörer i den här studien så poängterar de även vikten av att ha en dialog med besökarna. Arrangörerna vill inte bestämma över besökarna utan vara

tillgängliga för dem. Mer som kan uppfattas kring kommunikation i studien är att personalen har stora möjligheter att sprida information, genom exempelvis Internet och affischering, men kan bara inhämta information om besökarnas önskemål och intressen genom just dialog med besökare.

Å ena sidan kan personal och besökare uppfattas mötas i besökarnas intressen och å andra sidan kan de uppfattas inte göra det. När de inte möts handlar det om olika förväntningar på det som erbjuds. Det kan uppfattas en tendens att besökarna vill ha en färdigregisserad teaterföreställning medan personalen ser det hela som en interaktiv och pågående process såsom en workshop dit besökarna bjuds in. De kan också uppfattas mötas i det som besökarna förmodas göra i sammanhanget (Goffman, 2009). Nämligen att gå till mötesplatsen. Å andra sidan kan de också uppfattas mötas när besökaren bestämmer sig för att gå dit.

Ett resultat i studien väcker intresse. Angående de organiserade aktiviteterna så nämns det att det är framförallt etniska svenskar som tar del av dem. Hur kan detta diskuteras? I Sverige finns det en lång tradition med organisationer och föreningsliv (Friberg & Jonsson, 1999 s.124; Norberg, 2004). I rapporten Föreningslivet i Sverige. Välfärd, socialt kapital,

demokratiskola från statistiska centralbyrån (SCB Föreningslivet i Sverige 2003) presenteras att ca 90 % av Sveriges befolkning i åldersspektra 16-84 år var med i minst en organisation eller en förening år 2000, antingen som passiva eller aktiva medlemmar. Detta kan uppfattas att många i Sverige kan uppfattas ha vana att delta i organiserade aktiviteter på ett eller annat sätt. Kan resultatet ses som så att man gör det man brukar göra och är van vid? Jag menar som så att är man van vid organiserade aktiviteter så söker man sig till det. Är man van vid

spontanitet så fortsätter man med det. Kan det vara så att man gör det man brukar göra och det är det som påverkar hur en mötesplats eller annan verksamhet används? Det är en intressant tanke för fritiden att undersöka mer om och skulle kunna vara en fråga att forska vidare i. Det viktiga i detta kan vara att fråga sig om människor vill göra det de brukar göra eller om de vill göra något annat. Eller om de vill ha möjligheten till båda. Hur ska arrangörer förhålla sig till detta? I studien visas tendens på att en mötesplats både ses som ett extra vardagsrum och som en plats som skapar möjligheter som människor kanske inte fått annars. En ekvation att fundera över. Såsom vart fokus ska riktas i sammanhanget.

Fritiden kan också uppfattas bara finns där för många av deltagarna i studien. Det är en självklar tid när man är ledig. För en mötesplats blir det dock viktigt att synliggöra fritiden i och med att den vill vara en del av människors fritid. Mötesplatsen måste matcha

fritidsintressen. För att kunna göra det poängteras dialog i studien. Det är genom dialog som personalen kan få information om vad besökarna är intresserade av. Motivation och dialog i

43

den här studien kan uppfattas vara viktiga ingångar till meningsskapande. Motivation har framförallt lyfts fram från besökarnas sida och att mötesplatsen måste locka med något som får besökarna intresserade av den. Personalen i studien kan uppfattas diskutera motivation utifrån att skapa engagemang kring mötesplatsen och att interagera med besökarna för att nå fram till dem. Dialog med besökarna är viktigt för att skapa mening i sammanhanget. Kärnan i meningsskapande för mötesplatser kan uppfattas vara kommunikation och då aktiv sådan från både arrangörer och brukare.

7.2. ÅTERKOPPLING TILL METOD

Det som ändrats under resans gång var val och planering av tekniker och dess genomförande. Först valdes och planerades gruppintervju med personal och enkätundersökning med

besökare. Vid kontakt med mötesplatsens personalgrupp för att boka intervjutid så kom önskan om enskilda intervjuer, vilket medförde att tekniken ändrades till enskilda intervjuer med personalen. Det som då inte kommit med i studien är en gruppdiskussion med

personalgruppen angående mötesplatsen. Å andra sidan har alla fått komma till tals, säga sitt och berätta om mötesplatsen utifrån sitt eget perspektiv. Det som kan uppfattas i situationen är att personalen har känt sig mer trygga med att tekniken ändrats.

Det var i samband med provundersökningen angående validering av enkätformulär som medverkade till att enkätundersökning för besökare ändrades till spontana korta

samtalsintervjuer. Styrkan med att teknikvalet ändrades kan vara att bakomliggande

uppfattningar och andra tankar om mötesplatsen har kunnat nås, vilket inte hade kunnat nås med en enkätundersökning. I detta fall kunde följdfrågor ställas för att få veta mer och

besökarna kunde berätta om sina uppfattningar och tankar om mötesplatsen utan att bli styrda av svarsalternativ. Genom att tekniken från enkät till intervju ändrades kan också en styrka ses i att förhållandet mellan datainsamling mellan personal och besökare blivit mer ekvivalent. Vilket kan uppfattas ha påverkat resultatet i mer relevant riktning mot att nå syftet med studien. På så sätt har syfte, metod och resultat fått tydligare koppling i studien.

Med tanke på sambandet resultat och urval så valdes både personal och besökare för att resultatet inte skulle bli vinklat utifrån ett perspektiv. Angående besökare så kan det uppfattas ha blivit något vinklat resultat mellan besökare då fler besökare har varit på mötesplatsen än besökare som inte varit där. Utgör detta något problem? Å ena sidan visas en bild om vad de som går till mötesplatsen använder mötesplatsen till. Detta kan då uppfattas vara av vikt för de som arbetar där eftersom de får respons på verksamheten som bedrivs. Å andra sidan kan det uppfattas vara problematiskt att diskutera meningsskapande för mötesplatsen fullt ut utan att få information från de som inte besöker mötesplatsen. Även om resultatet kan uppfattas något ojämnt mellan besökarna så visar studien en tendens att besökarna, oavsett om de varit på mötesplatsen eller inte, måste motiveras för att ta del av mötesplatsen. Det kan snarare ses som att besökarna kompletterar varandra.

Kritik till studien kan diskuteras angående valet av inriktning med meningsskapande i och med att mötesplatsen nämns i utredningsrapporten som en del av integrationsarbetet i det aktuella området och i Hässleholm (Utredningsrapport, 2009 Mötesplats Ljungdala). I den här studien har ett medvetet val gjorts angående studiens inriktning med valet meningsskapande

44

och inte integration. Tanken med studien har varit att inte bekräfta någon förutfattad mening kring integration.

7.3. FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING

Genom studien diskuteras tankar och information om dialog, tillit och trygghet som viktigt att beakta för att vilja ta del av gemenskaper och andra situationer med andra människor. De internationella artiklarna som diskuteras i kapitel 3 betonar vikten av socialt kapital.

Audunson (2005) diskuterar att det är viktigt med att möjligheter till lågintensiva möten finns för att bland annat öka tolerans mellan människor. Hillenbrand (2005) diskuterar det sociala kapitalets roll för bibliotek och att biblioteket ses som en mötesplats där kollektiv tillit kan utvecklas. I Glovers (2004) artikel diskuteras att aktivt deltagande i ett allaktivitetshus medverkar till att utveckla delaktighet, ansvar och gemenskaper. I Lindskovs (2010)

avhandling om familjecentraler nämns också tillit och då mellan professionella och föräldrar i studien samt även föräldrar i studien menar att de vill kunna dela erfarenheter och upplevelser med andra föräldrar. Arrangörerna i studiens provundersökningar diskuterar också dialog och tillit. Även i den här studien diskuteras det att det är viktigt att reflektera över tillit och

trygghet för att kunna bygga en mötesplats och för att vilja ta del av en verksamhet

tillsammans med andra människor. Det som kan uppfattas är att socialt kapital finns där. Till exempel kan det uppfattas en medvetenhet om varandra och en medvetenhet om andra människor. Men det behöver lyftas fram. Det som kan uppfattas vara relevant att gå vidare med är det sociala kapitalets roll i sammanhanget för fenomenet mötesplats.

- På vilket sätt stärks mötesplatser av det sociala kapitalet?

- På vilket sätt diskuteras socialt kapital kring mötesplatser utifrån arrangörers perspektiv och brukares perspektiv?

45

Related documents