Under arbetets gång har vi stött på ett par punkter som kan behöva diskuteras ytterligare. En anledning till detta kan vara att vi funnit aspekter för
interprofessionell samverkan som var intressanta men inte gick att förankra i den tidigare forskningen. Vi har därför valt att ge dessa aspekter utrymme i
diskussionsdelen av arbetet. Utöver detta har det nu tagits upp ett betänkande i regeringen rörande hälso- och sjukvården som berör SIP samt att regeringen gjort en utvärdering kring SIP 2017. Vi tänkte därför presentera delar utav detta
betänkande och diskutera det i förhållande till det aktuella arbetet.
I samtliga rapporter där barn och unga berörs lyfts skolan fram som en viktig aktör. Det lyfts även fram att det finns svårigheter med att inkludera personal från skolan då de ej har samma möjlighet och skyldighet kring att anordna SIP:ar. Trots detta är skolpersonalen ytterst viktig i SIP-möten där barn är involverade då dem bortsett från föräldrar är dem som har mest kontakt med klienten. Att skolan inte lyder under något lagrum för att tillkalla SIP har utmynnat i lokala
bestämmelser kring skolan och SIP. När det kommer till skolans rätt att tillkalla SIP försvåras det ytterligare över vilken aktör inom skolans organisation som ska tillkalla. Är det rektor, mentor eller klasslärare till ett barn. I Regeringens
utvärdering lyfts även detta fram som en viktig punkt som behöver förtydligas (Sveriges riksdag, 2017/18:RFR5). Att skolan också skulle lyda under lagstiftning skulle stärka deras position och tydliggöra för samtliga organisationer kring vilka rättigheter och skyldigheter skolan har (Prop. 2016/17:106). Det skulle även öka möjligheten för att klienter skulle få samma möjligheter till SIP från Haparanda i norr till Ystad i söder. Att Skolans deltagande vid SIP är försvårat är något som behöver beaktas, särskilt som barnkonventionen blivit del av svensk lagstiftning.
Men ett problem för samverkan som tidigare lyfts är just att för många aktörer leder till förvirring. En till aktör i form av skolan kan vara till nytta för
samverkansarbetet, men då måste ansträngningar läggas på att förtydligande kring tillvägagångssättet för SIP-mötet så att inte ännu en aktör går in och kapar
ytterligare förvirring.
Ett annat område som är värt att belysa är att det inom SKR sedan år 2015 erbjuder finansiellt stöd till kommuner som har gjort tydliga framsteg i sitt arbete med SIP. Det som är intressant att belysa med denna aspekt är att rapporterna som i detta arbete behandlats inte tar upp detta finansiella incitament till satsningar på SIP. En av arbetets frågeställningar berör förutsättningar för ett lyckat
interprofessionellt samverkansarbete. Om denna ekonomiska motivation är en god förutsättning för samverkan, varför nämns den då inte i rapporterna? Därför ställer vi oss frågan - är allt detta arbete för klienten, eller utföraren?
Under arbetets gång fick vi också reda på att det just nu finns en proposition uppe i regeringen där olika aspekter av samverkansarbetet genom SIP behandlas. I propositionen diskuteras också klientens delaktighet. Propositionens författare har som författarna av detta arbete också funnit aspekter i arbetet med SIP där
klientens delaktighet kommer i andra hand och propositionernas synpunkter på hur SIP ska gå till kommer i första (Prop. 2016/17:106). Det påpekas även att det behövs ett aktivt arbete med att göra klienten delaktig och involverad. Detta eftersom vården av klienten ur vårdpersonalens ögon kan upplevas som
samordnad, säker och präglad av kontinuitet utan att klienten upplever detsamma. Det finns på grund av detta förslag till ändringar i HSL och SoL där möjlighet för klientinflytande och klientiniterande av SIP ska lagföras (Prop. 2016/17:106). Utöver detta påpekas också vikten av en kontinuitet i huvudmanskapet för klientens SIP. Propositionen förhåller sig dock huvudsakligen till hälso-och sjukvården i sitt betänkande kring huvudmannaskap. Enligt propositionen bör den fasta vårdkontakt som utses för patienten av verksamhetschefen på den för
klienten aktuella verksamheten (Prop. 2016/17:106). Klientens egna önskemål om vem som ska vara fast vårdkontakt och därför ansvarig för klientens SIP skall behöver också enligt propositionen förstärkas (Prop. 2016/17:106). Den tidigare forskningen påpekar att klienten ofta integrerar SIP deltagaren med mest
förtroendes domänanspråk när beslut skall fattas. Det är intressant hur det i propositionen inte tagit hänsyn till hur detta kan vrida vården.
Problematiken med oklarheter med målet för klientens SIP behandlas även i regeringens proposition. Det föreslås här en ändring av aktuella lagrum i HSL och SoL där det tydliggörs att varje SIP skall innehålla ett tydligt mål för insatserna. Detta mål ska enligt lagförslaget formuleras från klientens perspektiv (Prop. 2016/17:106). Denna ändring är positiv för samverkansarbetet då alla involverade aktörer får klarhet i att klientens perspektiv på samverkansarbetet väger tyngst. Som vi illustrerat i problemformuleringen är risken vid konflikter i samverkan att klienten faller mellan stolarna. Genom att lagföra klientens rätt till inflytande och delaktighet kan denna risk minimeras. Men kampen om legitimitet mellan
professionerna försvinner inte nödvändigtvis, men risken att klientens behov hamnar i baksätet minimeras på detta sätt.
Slutligen kan det sägas att trots de röster som finns kring problematiken kring samverkan är den allmänna uppfattningen att samverkan är av godo för
verkamheterna. För att uppfattning kring SIP och interprofessionell samverkan ska vidmakthållas måste ledning i organisationer fortsätter implementera och möjliggöra kultur som stärker detta arbete. Speciellt viktigt bli det då klienter i största allmänhet anser att samverkan är vägen att gå för att nå resultat. Det skulle kunna sägas att det är en ren prinSip- sak att fortsätta samverka.
9. REFERENSLISTA
Ambrose-Miller, W & Ashcroft, R (2016). Challenges Faced by Social Workers as Members of Interprofessional Collaborative Health Care Teams. I Health and
Social Work. 41. 10.1093/hsw/hlw006.
Axelsson, R& Bihari Axelsson, S (red.) (2013). Om samverkan: för utveckling av
hälsa och välfärd. Lund: Studentlitteratur
Basic, Goran (2012). Samverkan blir kamp En sociologisk analys av ett projekt i
ungdomsvården. Diss. , 2012
Basic, G (2012). Samverkan blir kamp: en sociologisk analys av ett projekt i ungdomsvården. Diss. Lund : Lunds universitet, 2012
Basic, G (2018). Coherent triads and successful inter-professional collaboration narratives of professional actors in the Swedish child welfare system. I Nordic
Social Work Research. 1-15
Brante, T (2009) Vad är en profession? –teoretiska ansatser och definitioner. I Lindh, M (red) Profession och vetenskap: idéer och strategier för ett
professionslärosäte, s 15-34.Borås: Högskolan i Borås
Bryman, A (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 3 Stockholm: Liber Denvall, V& Johansson, K. (2012) Kejsarens nya kläder –implementering av evidensbaserad praktik i socialt arbete. I Socialvetenskaplig tidskrift1, s 26-45. Derwinger Hallberg, A (2015) Uppföljning SIP Gotland genom intervjuer med
berörda familjer och unga. Region Gotland.
Dunér, A & Wolmesjö, M (2015). Interprofessional Collaboration in Swedish health and social care from a care manager’s perspective [Interprofessionell samverkan i svensk hälso- och sjukvård och social omsorg ur
biståndshandläggares perspektiv]. I European Journal of Social Work. 18:3, 354- 369
Dunér, A (2013) Care planning and decision-making in teams in Swedish elderly care: A study of interprofessional collaboration and professional boundaries, I
Journal of Interprofessional Care, 27:3, 246-253, DOI:
10.3109/13561820.2012.757730
Esbjörnson, S & Hagqvist, A (2013). Individuell plan enligt SoL och HSL: till
nytta för brukarna?. Borås: FoU Sjuhärad Välfärd, Högsk. i Borås –
Fejes, A & Thornberg, R (red.) (2019). Handbok i kvalitativ analys. Upplaga 3 Stockholm: Liber
Ahrne, G & Svensson, P (red.) (2015) Handbok i kvalitativa metoder. 1. uppl. Malmö: Liber. ss. 19-33.
Grape, O, Blom, B & Johansson, R (red.) (2006). Organisation och omvärld:
nyinstitutionell analys av människobehandlande organisationer. Lund:
Studentlitteratur
Hannu, L (2014) Utvärdering av Gröna kortet, en rutin och checklista för hur
samverkan skapas kring barn och unga. Barn- och utbildningsförvaltningen,
Övertorneå kommun för Psynkprojektet.
Hasenfeld, Y (2010) The Attributes of Human Service Organizations. In
Hasenfeld, Y, (red) Human Services as Complex Organizations. (9-32)London: Sage.
Hsieh, H.-F & Shannon, S. E. (2012). Three Approaches to Qualitative Content
Analysis. I Qualitative Health Research, 15(9), 1277-1288. doi:
10.1177/1049732305276687
Johansson, S (2011). Rätt, makt och institutionell förändring: en kritisk analys av
myndigheters samverkan i barnahus. Diss. Lund : Lunds universitet, 2011
Källmén, H & Elgán, T (2016) Samordnad individuell plan (SIP) – En uppföl-
jande studie av en utbildningsinsats till personal inom Stockholms län. Rapport nr
59. STADs rapportserie.
Karlsson, O (1999). Utvärdering - mer än metod: tankar och synsätt i
utvärderingsforskning : en översikt. Stockholm: Svenska
kommunförb.
Liljegren, A & Parding, K (2010). Ändrad styrning av välfärdsprofessioner exemplet evidensbasering i socialt arbete. Socialvetenskaplig tidskrift. 27:3-4, 270-288
Mannberg, L (2019) SIP i Sörmland – Utvärdering av utvecklingsarbete 2014 –
2017, Utvärderingsrapport 2019:2. FoU i Sörmland.
Nordström, E (2016). Samordnad individuell plan (SIP) [Elektronisk resurs] :
professionellas samt barn och föräldrars erfarenheter. Lic.-avh.
(sammanfattning) Jönköping : Högskolan, 2016
Nordström, E, Josephson, I, Hedberg, B & Kjellström, S (2016). Agenda för samverkan eller verksamhetens agenda? Om professionellas erfarenheter av samverkan enligt samordnad individuell plan (SIP) . Socialvetenskaplig tidskrift. 1, 37-57
Prop. 2016/17:106 Samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, bet. 2016/17:SoU18, rskr. 2016/17:326.
Prop. 2008/09:193 Vissa psykiatrifrågor m.m., bet. 2009/10:SoU3, rskr. 2009/10:12.
Region Jönköpings län (2015) Samordnad individuell plan (SIP), Slutrapport. Rönnqvist, S. (2017). Utvärdering av Kaosam – Slutrapport Sweco.
SFS 2001:45 Socialtjänstlagen. Hämtad från Riksdagens webbplats
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453
SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad från Riksdagens webbplats
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
SKL (2016) Stöd till riktade insatser inom området psykisk ohälsa – Slutrapport
2015. Uppdrag psykisk hälsa, dnr 14/6484.
Svensson, K, Johnsson, E & Laanemets, L (2008). Handlingsutrymme:
utmaningar i socialt arbete. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Svensson, P & Ahrne, G (2011). Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. i G Ahrne & P Svensson (red), Handbok i kvalitativa metoder. 1 uppl, Liber.
Sveriges riksdag. (2017). Samordnad individuell plan (SIP) – en utvärdering, 2017/18:RFR5. Stockholm: Riksdagstryck.
Thylefors, I & Persson, O & Hellström, D. (2005). Team types, perceived
efficiency and team climate in Swedish cross-professional teamwork. I Journal of
interprofessional care. 19. 102-14. 10.1080/13561820400024159.
Winqvist, M. (2016). FoU-rapport 2016/1. Uppföljning av arbetet med
Samordnad individuell plan i Uppsala län