Vid inventeringstillfället fann vi 219 personer som tillhörde målgruppen. De två inrapporterande myndigheterna var landstinget psykiatri och kommunens socialtjänst.
Både kommunen och landstinget identifierade betydligt fler personer ur målgruppen vid denna inventering än den som genomfördes 2006. Detta kanske betyder att vi blivit bättre på
identifiera personer med psykisk funktionsnedsättning. Inventeringen utgick utifrån
psykiatrisamordningens definition. Att betrakta målgruppen mer utifrån konsekvenserna av en psykisk funktionsnedsättning börjar alltmer ersätta den äldre definitionen som utgick från diagnostik och att personen skulle ha en ”allvarlig psykisk störning”.
Endast 30 personer registrerades av mer än en verksamhet. Vid dubbelregistreringar har kommunens registrering haft företräde framför landstinget. En överlappning av så få individer kan tyda på att inventeringen inte funnit alla i målgruppen.
Inom kommunen bestämdes också att personer som hör till målgruppen och har en insats inrapporterats av verkställigheten. Här kan det finnas personer som hamnar mellan de inrapporterande enheterna. Endast tre individer inrapporterades från mer än en enhet inom socialtjänsten. Dubbletterna sållades ut genom att den verksamhet som känner individen bäst behölls.
Missbruksenheten Vita villan har inrapporterat färre individer än förväntat. Detta kan bero på att man inte betraktar klienterna utifrån ett funktionshinderperspektiv pga. psykisk ohälsa utan snarare ur ett beroendeperspektiv.
Då både kommun och landsting medverkat i inventeringen och hänsyn tagits till gällande sekretesslagstiftning innebär det att vi fått två bruttodatabaser en för landstinget och en för kommunen.
För sammanställning av de två bruttodatabaserna till en nettodatabas där det gemensamma resultatet för både kommunen och landstinget redovisas sammantaget har vi använt
kommunförbundets FoU enhet.
Vår strävan är att fortsätta utveckla verksamheterna för en effektivare psykiatrisk rehabilitering till att bli ett bättre stöd för den enskilde i sin återhämtning.
Resultatet i inventeringen kommer att ligga till grund för fortsatta analyser av målgruppens behov av stöd och service och för verksamhetsutveckling. Att inventeringen genomfördes gemensamt med landstinget är för att skapa ett gemensamt kunskapsunderlag och bild av målgruppens behov för fortsatt gemensam verksamhets- och metodutveckling
Sida 32 av 35 Syftet med psykiatrisk rehabilitering är att hjälpa personen bli framgångsrik och tillfredsställd i de miljöer han/hon väljer att vara i med så få professionella insatser som möjligt. Den psykiatriska rehabiliteringen som vi tänker ska hjälpa den enskilde till större delaktighet i samhällslivet och skapa en känsla av högre livskvalitet.
En bra rehabiliteringsmetod kan således vara ett bra verktyg oavsett inom vilket livsområde personen upplever att den vill ha stöd i. ”Rehabilitering försöker öppna dörrarna till samhället och hjälpa människor att utveckla ett livskoncept.”(Anthony, Cohen, Farkas)
Livsområde 1
Där är boendefrågan en stor del. Vi kan i inventeringen konstatera att målgruppen i hög
omfattning har stadigvarande boende i olika former. Både med och utan stöd från socialtjänsten.
Enligt inventeringen är det så många som 65,3 % som uppges ha ordinärt boende UTAN praktiskt stöd från socialtjänsten. Den siffran avviker från det förväntade och är mycket högre än
förväntat. En trolig orsak till detta är att personal tolkat praktiskt stöd allt för konkret och uppgett att vissa har stöd bara i form av samtal/promenader eller annat som inte personalen tolkat som praktiskt stöd. Praktiskt stöd har man tolkat mer som hjälp med praktiska sysslor i hemmet, t.ex. disk, tvätt matlagning handling mm.
Vid beviljande av insatsen särskilt boende har vi samtliga fall under de senaste åren kunnat erbjuda plats inom tre månader. Vid beslut om insats om boendestöd kan vi också verkställa beslutet inom en kort period.
Målgruppens behov av boende anses därför vara väl tillgodosett för målgruppen av de personer vi funnit.
Dock bör personal vara fortsatt lyhörd för brukare där behoven/önskemålen förändras och att insatsen behöver förändras utifrån nya omständigheter. T.ex. brukare som önskar byta
boendeform från t.ex. eget boende till ett gruppboende om behov och önskemål om det finns.
Det kan också vara tvärtom där en person återfått/utvecklat färdigheter eller uppnått högre funktionsnivå och önskar eget boende och vill flytta från ett gruppboende.
Livsområde 3
När det gäller mellanmänskliga relationer tycker vi att vi ser ett behov av att utveckla insatserna för målgruppen. (Ett citat från Knight 2004) ”Jag tror att drabbas av en allvarlig psykisk sjukdom är vad Andrew Phelps kallar en social dödsdom”.
Vi vet att målgruppen har en tendens att dra sig undan vilket bidrar till ökad isolering och utanförskap. Detta utanförskap leder till ökat dåligt psykiskt mående p.g.a. den stigmatisering och de fördomar som finns om målgruppen. Nationell psykiatrisamordning fann att ofta har personen inga andra kontakter än med det professionella nätverket. Här behövs insatser på flera nivåer.
På individnivå kan utvecklandet av den psykiatriska rehabiliteringsmodellen och användandet av program för social färdighetsträning, t.ex. Ett själständigt liv och anhörigutbildningar vara en möjlighet att förbättra möjligheterna för den anskilde att delta i fler sociala sammanhang.
Livsområde 4, 5 och 6
Många personer med psykisk funktionsnedsättning har avbrutit sina studier av olika orsaker vilket gör att de ofta har sämre möjligheter att konkurera på den öppna arbetsmarknaden. Detta
Sida 33 av 35 tillsammans med idén om att personer med psykiska funktionsnedsättningar ska undvika stress och olika former av prestationskrav gör att förväntan efter ett insjuknande är att avskärma och skydda personen från omvärlden och de krav som ställs. Detta leder till att personen inte ges chansen att återkomma in i samhällsgemenskapen genom ett stöd som är utformat för, och siktar på att återföra personen till normala sammanhang och miljöer. Vi skapar ”konstgjorda miljöer” i välmening och för att erbjuda personen olika arenor att utvecklas på i sin egen takt.
Tyvärr verkar det dock snarare i vissa fall bidra till att skapa eller upprätthålla ett utanförskap och exkludering.
Kärnan i återhämtning anses vara delaktighet och möjligheten att återuppta olika roller i samhällslivet (eller åtminstone en hoppfullhet om att man kan) (Anthony, Topor, mfl.).
Inventeringen visar att över hälften av den inventerade målgruppen inte haft en sysselsättning eller ett arbete i mer än en månad den senaste tolvmånadersperioden.
”Förmågan att arbeta är central även i rehabiliteringssammanhang för psykiskt
funktionshindrade. Att ha ett arbete/sysselsättning innebär att individens självständighet, delaktighet i samhället och sociala sammanhang stärks. Bristen på arbete bidrar till social marginalisering och förhindrar normalisering och integrering i samhälletSocialstyrelsen (2003) Psykosociala insatsers effekter för personer med psykiska funktionshinder – en kunskapsöversikt. Artikelnummer 2003-110-9. ISBN 91-7201-778-3
Att utveckla metoder för bättre arbetsrehabilitering är ett viktigt område och har hög prioritet i de nationella riktlinjerna för psykosociala insatser för personer med schizofreni eller
schizofreniliknande tillstånd. Andra verksamheter som inte är arbetsrehabiliterande behöver förändras så att de är mer attraktiva att delta i och mer inriktade på att hjälpa individer till större delaktighet i samhället och mindre aktiviteter i ”konstgjorda” eller olika träningsmiljöer. En grundidé inom psykiatrisk rehabilitering och Individual Placment and Support (IPS) är att göra tvärt om vad traditionen säger. Att först träna och sedan placeras ut i arbete eller andra miljöer. I stället vill man börja med att placera ut personen i en önskad och verklig miljö för att sedan ge stödet på plats.
Inventeringen visar på låg vetskap inom stödsystemet om personernas utbildningsnivå. Är den inte intressant för oss i stödsystemet? Tror vi inte på möjligheten för målgruppen att komma ut i arbete och därför är inte kunskapen om personen utbildningsnivå relevant?
Lika väl som det finns framgångsrika metoder för arbetsrehabilitering finns det också metoder som har stöd i forskning för stöd till genomförandet av studier t.ex. Supported Education.
10. Åtgärdsplan
Sollefteå kommun har bedrivit utvecklingsarbete riktat mot målgruppen under flera år. Med bl.a.
olika statsbidrag och gemensamma medel för länet har flera utbildningsinsatser för personal som arbetar med målgruppen personer med psykisk funktionsnedsättning genomförts. Bl.a.
utbildning inom psykiatrisk rehabilitering, Case management (Integrerad Psykiatri), Motiverande Intervjuer(MI), interna utbildningar från vår beroendeverksamhet kring beroendeproblematik, utbildningar och handledning kring neuropsykiatriska funktionshinder (NPF).
Sida 34 av 35 Under de två senaste åren pågår för samtlig personal och chefer inom IFO samt chefer inom funktionsstödet en systemteoretisk utbildning för att skapa en gemensam grund för
socialtjänstens arbete med målgruppen. Under hösten 2013 har också interna utbildningar i ett lösningsfokuserat förhållningssätt påbörjats för personal inom socialpsykiatrin. Syftet med satsningen är att ge personal ett verktyg att på ett tydligare sätt lyfta in brukarperspektivet och öka delaktigheten från klienten/brukaren.
Den genomförda inventering hjälper oss att bättre identifiera olika områden där ytterligare utvecklingsinsatser behövs.
De förbättringsområden vi uppmärksammat utifrån inventeringen är flera. Vi har dock valt att lyfta fram de tre nedanstående områdena. Vi har medvetet valt att i dagsläget inte fokusera på fler områden då vi tror att det är bättre att fokusera på några och att faktiskt åstadkomma en förändring. Valet av livsområden i åtgärdsplanen och aktiviteter har gjorts tillsammans med representanter från den lokala brukarföreningen Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)
- Utveckla arbetet med Samordnade Individuella Planer (SIP)
Implementera och utöka vetskapen i organisationerna om den gemensamma överenskommelsen mellan kommun och landsting där samordnade individuella planer är en central del. Arbetet är påbörjat och ett antal personer har redan idag en SIP. Vi ser dock i inventeringen att antalet är allt för lågt. Arbetet med att öka antalet SIP:ar kommer att lyftas i samverkansforumet
ledningsgruppen för psykisk hälsa (ett samverkansorgan mellan bl.a. socialtjänst och psykiatri på övergripande ledningsnivå) för en fortsatt gemensam planering för att öka samverkan runt den enskilde brukaren och upprättande av SIP:ar.
- Utveckla metoder för att öka kännedomen om brukares önskemål, erfarenheter utbildningsnivå fritidsintressen mm.
I vår tidigare satsning på att utveckla den psykiatriska rehabiliteringsmodellen har vi lagt stor vikt vid att lägga en grund för de principer och aktiviteter som utgör en rehabiliteringsprocess. Detta lägger en bra grund och en ram för stödet. Vi kan dock se i inventeringen att vi har för lite kunskap om brukarna inom olika livsområden. Vi kan bl.a. se att vetskapen om brukarnas
utbildningsnivå är allt för låg och vi behöver bli bättre på att se brukarna ur ett helhetsperspektiv med både resurser och kompetenser likaväl som deras svårigheter och problem.
Större vikt vid första kontakten med socialtjänsten/verkställigheten vid personen som en helhet (inte bara svårigheter och problem utan även intressen och kompetenser). Vi tror att den
systemteoretiska grund vi nu lägger skapar en bra grund för att vidareutveckla samverkan mellan olika enheter internt t.ex. mellan handläggning och verkställighet. Vi kommer också att
genomföra satsningen med utbildning i lösningsfokuserat förhållningssätt till all personal som arbetar med målgruppen.
- Utveckla metoder/verksamheter för att öka antalet personer i arbete/meningsfull sysselsättning.
Sollefteå kommun har deltagit i socialstyrelsens satsning med försöksverksamhet med
meningsfull sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning. Syftet med att delta i denna satsning har för vår del varit att tillsammans med andra viktiga aktörer utveckla en
Sida 35 av 35 verksamhet så metodnära som möjligt till Supported Employment/Individual Placement and Support (SE/IPS).
Projektet upphör vid årsskiftet och vi vill ta vara på de erfarenheter som gjorts i IPS projektet för att tillsammans med AF, FK och psykiatrin utveckla stödet för återgång i arbete.
Vi har också ett pågående utvecklingsarbete sedan flera år med att utveckla den dagliga verksamheten tillsammans med den Lokala RSMH föreningen. Projektet började som en gemensam satsning med RSMH centralt och lokalt med medel RSMH beviljats centralt av
allmänna arvsfonden. Projektet kallades Öppna vägar till arbetsmarknaden. Det har så här långt upplevts som en lyckad satsning och verksamheten planeras från årsskiftet att övergå i ett socialt kooperativ.
Det vi upptäckt i inventeringen är behovet av att utveckla verksamheten för personer med psykisk funktionsnedsättning på olika områden och att samverkan med andra aktörer behöver förbättras. Vi kan också konstatera att vi redan idag har flera pågående utvecklingssatsningar som går åt ”rätt håll” sett till resultatet av inventeringen. Vår planering är att fortsätta med de satsningar vi påbörjat och som ligger i linje med vad inventeringen visar.