8.1 Homosexualitet
Som svar på frågeställningen om hur homosexualitet framställs i Young Royals kan man med hjälp av detta resultat se att homosexualitet representeras på ett delvis accepterat sätt. Med delvis menar vi att det är accepterat för en karaktär, men inte en annan. Serien skildrar endast Simon som homosexuell från början. Eleverna på Hillerska verkar acceptera Simon trots att han är homosexuell och visar på en ömsesidig respekt gentemot varandra där alla är fria att älska vilka dem vill. Även om eleverna inte har något emot Simon som person föredrar de att umgås med personer av samma sociala status. Wilhelm kommer underfund med sina känslor först några avsnitt in och hans förutsättningar skiljer sig en del från Simons. Det är, generellt sätt, okej att vara homosexuell men inte för Wilhelm. Detta grundar sig till stor del i att han är kunglig och att det anses vara olämpligt. Om Wilhelm vore en vanlig kille går det att anta att hans sexuella läggning inte varit ett problem.
Serien kategoriseras som en tonårsserie, och tonåren spelar en viktig roll i utvecklandet av identitet och värderingar hos ungdomar. García-Muñoz och Fedele (2011, s. 138) menar att fiktiva tv-karaktärer har stort inflytande på ungdomars socialisation i och med den digitala epok som pågår. Gripsrud (2011) förklarar hur medier bidrar till att enklare förstå vem man är i relation till verkligheten och att socialisation innebär att individer bland annat skapar en uppfattning om vad som bland annat är viktigt och oviktigt. Genom att se Wilhelm navigera sina känslor och komma underfund med vem han är tror vi att detta även kan påverka publiken och deras identitet. Om en heterosexuell person tittar på serien kan dess acceptans för homosexuella öka och om en homosexuell tittar kan den bli mer säker i sig själv och vem den är. Det publiken bör ha i åtanke är att Wilhelm är kunglig och på så sätt inte bör agera på sina känslor eftersom det anses vara opassande. Det är däremot viktig att särskilja på en fiktiv kunglig tv-karaktär och sig själv. Individer har olika förutsättningar när det gäller acceptans av sin sexuella läggning. Mellan Wilhelm och Simons sexuella läggningar och
representationer är det troligtvis endast Simons som bidrar till ökad acceptans, eftersom Wilhelms motarbetas. Det går däremot att fundera över hur serien hade sett ut, eller haft för påverkan, om homosexualitet inte representerats alls. Att framställa ett homosexuellt par visar på att Young Royals vågar representera minoritetskaraktärer som inte är speciellt
förekommande i serier.
Stevi Jackson (2006) förklarar problematiken som kan uppstå om endast heteronormativitet representeras i medier. Normer brukar förklaras som ”så det alltid varit” och inget som ifrågasätts. Om endast heteronormativa perspektiv representeras blir inte framställningen rättvis och inkluderande mot personer som tillhör en annan sexuell läggning. Vi anser att Young Royals generellt sett lyckas etablera en icke-heteronormativ miljö där karaktärerna inte uttrycker några förutfattade meningar eller förväntade förhållningssätt när det gäller sexualitet. Heterosexualitet framstår inte som norm utan anses lika normalt som andra sexuella läggningar. Det finns ett tillfälle där den icke-heteronormativa miljön motsätts, men detta tillfälle är enligt oss inte omfattande nog att ge ett annat resultat. Tillfället är när Simons pappa Micke antar att Simon ska impa på en tjej. Simon tillrättavisar honom direkt och Micke ber om ursäkt direkt och verkar skämmas över sitt antagande om Simon. På så sätt anser vi att det generella resultatet ändå påvisar en icke-heteronormativ miljö i och med att
motsättningarna är så pass få och egentligen obetydliga.
Det går däremot inte att se förbise sannolikheten att serien kan innehålla flera
heteronormativa antaganden. När det däremot handlar om våra fem subjektivt utvalda scener, inom temat homosexualitet, förekommer det endast vid ett tillfälle. Utifrån det materialurval vi ämnar studera går det att se ett resultat som visar på en icke-heteronormativ miljö.
En problematik som finns kring representation av manlig homosexualitet i medier är att homosexuella ofta karikeras, förlöjligas och tilldelas kvinnliga personlighetsdrag (McLaughlin & Rodriguez, 2017, s. 1196–1197). De homosexuella karaktärer som representeras i serien är Wilhelm och Simon och de påvisar delvis dessa faktorer. När det gäller att karikera och förlöjliga manlig homosexualitet förekommer det inte. Det finns respekt mellan karaktärerna trots sexuell läggning och ingen hånar eller uttrycker
nedvärderande ord gentemot homosexuella. Däremot finns det tillfällen då både Wilhelm och Simon visar sig känslosamma. Detta är enligt Josefson (2005, s. 8) typiskt kvinnliga
karaktärsdrag. Att Wilhelm och Simon visar sig känslosamma tycker vi däremot speglar handlingen. Vissa scener frambringar automatiskt känslor och vi tycker det visar på att dem är människor med mänskliga känslor. Ett exempel är när Wilhelm uttrycker att han älskar Simon vilket, enligt oss, är ett stort steg när det gäller att visa känslor. Det går att se hur berörd Simon blir av Wilhelms ord och därför är det ett tydligt exempel på en betydelsefull scen som frambringar känslor.
Representation av homosexualitet i tv förklarar rapporten från Pew Research Center (2013) kan hjälpa den sociala acceptansen. Homosexuella tv-karaktärer påverkar publiken i dess identitetsskapande. Rapporten, som är amerikanskt baserad, redovisar hur 91 procent av de amerikanska deltagarna anser att homosexuella karaktärer hjälper i deras identitetsskapande.
På grund av den positiva ökningen av acceptans kring homosexualitet i amerikansk tv kan man anta att en ökning även kan ske i Sverige. Som tidigare nämnt nedvärderas inte Simon för sin sexuella läggning men för Wilhelm anses det vara mindre lämpligt att vara
homosexuell eftersom han är kronprins. Den publik som kan relatera till Simon kan komma att hjälpas i sitt identitetsskapande men samma gäller troligtvis inte för de som relaterar till Wilhelm. Det vore motsägelsefullt att säga att Simon och Wilhelms relation endast bidrar till acceptans, när det i själva verket troligtvis endast är Simons representation som påverkar positivt. Wilhelms situation är mer komplicerad, och publiken möts av en icke-acceptans. Det som är värt att poängtera är att Wilhelms situation skiljer sig från andra eftersom han är kronprins och inte en ”vanlig kille”. Om han inte vore kronprins hade förmodligen serien sett annorlunda ut och inte slutat på sättet den gör.
I och med att Pew Research Centers (2013) undersökning visar på en ökning av social acceptans genom representation kan man dra slutsatsen att Young Royals också är med och bidrar, både i Sverige men kanske även i alla länder som serien finns tillgänglig i. Som tidigare nämnts är representation av ett homosexuellt par bättre än inget och det visar på att tabun kring att framställa minoritetskaraktärer inte går att finna i Young Royals. Genom att framställa och representera homosexuella, som inte accepteras i alla länder, kan detta resultera i ökad acceptans i flera länder precis som den amerikanska studien påvisar.
8.2 Makt
Som svar på frågeställningen om hur makt framställs i Young Royals kan man med hjälp av detta resultat se att makten hos karaktärerna till stor del grundar sig i vilken status de har. De maktförhållanden som går att urskilja grundar sig till stor del på förmögenhet, klass och social status. Stratifiering grundar sig främst på familjetillhörighet. Den personen med högst
maktposition på skolan är August på grund av flera anledningar. Han kommer dels från en förmögen familj, dels är Wilhelms syssling och på så sätt släkt med kungahuset. August både tilltalar Wilhelm med smeknamn och bossar över honom. Detta gör han trots att Wilhelm
egentligen har högre rang som kronprins. Det är först när hans ekonomiskt kritiska situation avslöjas som det går att se ett maktskifte och han förlorar sin maktposition.
Augusts makt framställs som absolut och dominant. Typiskt för en dominant maktutövare är att hens ord anses lag och inte ifrågasätts av omgivningen. Motsatsen till en dominant
maktutövning är en svag maktutövning och handlar snarare om att ha inflytande och påverkan på andra individer (Strömbäck, 2014, s. 45–46). Ett tydligt exempel på hur svag maktutövning framställs i serien är gestaltningen av Felice.
Felice makt och status grundar sig också till stor del i att hon kommer från en förmögen familj. Trots sin förmögenhet skryter inte Felice om sina pengar och pratar inte om det heller.
Hon utnyttjar heller inte sin makt till sin fördel och söker inte uppmärksamhet. Det går att anta att Felice hade varit omtyckt även utan sin förmögenhet då hon är en genuint trevlig och snäll tjej som ofta sätter andras lycka framför sin egen. Även om hon, utan sin förmögenhet, fortsatt vara omtyckt går det troligtvis inte säga samma om hennes popularitet. Eftersom studiens resultat visar att pengar har inverkan på elevernas status antar vi att om Felice inte varit rik hade hon möjligtvis varit omtyckt men inte populär.
Andra utmärkande situationer som förekommer och skildrar makt är exempelvis
skolmatsalsscenen mellan Madison och Nils. Det är tydligt att de skildrar historien olika utifrån vilken respons de vill ha från sina vänner. Nils skryter om han och Madison är seriösa, vilket gör att han framstår cool eftersom hon är en populär tjej. Madison däremot tycker inte händelsen är speciellt märkvärdig och förminskar Nils framför sina kompisar. De båda tillämpar en hög grad maktutövning, men inte en absolut och dominant. Deras sätt att prata påminner om en dominant, då ingen i omgivningen ifrågasätter deras narrativ, men faller till en lägre grad då de inte utnyttjar makten de tilldelas på ett dominant vis. De agerar inte på samma sätt som August gör, och använder sig inte av någon beordrande ton i deras
berättelser.
Det går att fråga sig hur scenen hade sett ut om Madisons historia varit Nils i stället, och tvärt om. Det går också att fundera på hur de pratat om varandra om de varit i samma rum. Seriens huvudförfattare Lisa Ambjörn förklarar hur Young Royals hyllats för att vara normbrytande (Lindblom, 2021), och det går tydligt att se i denna scen. Josefson (2005, s. 8) nämner bland annat att typiskt kvinnliga personlighetsdrag innebär att visa känslor, men i denna scen är det snarare Nils som gör det. Motsatsen till att visa känslor är att vara känslokall, vilket Madison
påvisar. Det normbrytande perspektiv som Young Royals hyllats för går tydligt att se i denna scen, då representationen om vad som är typiskt kille och tjej skiljer sig från vad som enligt egna observationer är vanligt förekommande.
8.3 Stereotyper och icke-stereotyper
När det kommer till resultatet kring vilka stereotyper eller icke-stereotyper som går att se är det tydligt att icke-stereotyper är fler. Med analysens tio scener i åtanke går det att urskilja tre tydliga icke-stereotyper och en stereotyp. De tre icke-stereotypiska karaktärerna är Wilhelm, Simon och Felice och den stereotypiska karaktären är August
De icke-stereotypiska karaktärerna Wilhelm och Simon bryter mot de typiska manliga dragen som Josefsson (2005, s. 8) redovisar, vilket bland annat är att vara auktoritär, bestämmande och statussökande. Dessa drag passar varken in på Wilhelm eller Simon. Wilhelm intar en icke-auktoritär ställning så fort han anländer till Hillerska, eftersom han vill passa in i
mängden och inte sticka ut. Han vet att hans roll som prins medför en maktposition, men vill inte agera på den utan håller en låg profil. Simon upplevs heller inte bestämmande utan snarare tvärt om. Han syns ofta ensam i skolan och verkar van vid det. Han upplevs inte statussökande och är inte intresserad av att ingå i någon form av gruppsammanhang.
McLaughlin och Rodriguez (2017, s. 1196 - 1197) redovisar hur forskare bland annat anser att homosexuella tv-karaktärer bidrar till att förstärka en negativ stereotyp genom att ofta karikeras. Som tidigare nämnt innebär en homosexuell karikering att framställas som
kvinnlig, emotionell och med en utstickande personlighet och klädsel. Så länge homosexuella karaktärer karikeras i tv kommer detta bidra till att det förbli den allmänna opinionen som personer har om stereotypen homosexuella (McLaughlin & Rodriguez, 2017, s. 1196–1197).
När det kommer till stereotypisering kan heteronormativitet också vara en bidragande faktor.
Tiina Rosenberg (2002, s. 100) förklarar hur heteronormativitet innebär antagandet om att alla är heterosexuella och att det är det naturliga sättet att leva. Heterosexuella erhåller en kulturell dominans i samhället medan homosexuella förminskas och stereotypiseras.
Det som Young Royals upphovsmakare gör är att utmana de förutfattade meningar som finns om homosexuella personer och stereotypen. Varken Wilhelm eller Simon passar in i de karaktärsdrag som presenteras, vilket visar på att de bryter mot de fördomar som finns angående en homosexuell stereotyp. Genom att skildra icke-stereotyper på detta nytänkande
sätt kan Young Royals bidra till att förändra den allmänna opinion som McLaughlin och Rodriguez (2017) påstår finns. Genom stereotyped identification (McLaughlin & Rodriguez, 2017, s. 1196–1197) det att anta att acceptansen kring homosexuella kan öka om publiken fattar tycke och kan sympatisera med Wilhelm och Simon. I och med att de homosexuella karaktärerna i Young Royals inte stereotypiseras eller förminskas går det att dra slutsatsen om att någon heteronormativitet inte existerar. Genom analysens alla scener påvisas ingen direkt kulturell dominans från heterosexuella karaktärer, vilket Rosenberg (2002, s. 100) menar är vanligt förekommande. Serien förhåller sig neutral och specificerar inte vilket som anses vara det naturliga sättet att leva.
Young Royals är heller inte skygga för att utforska nya perspektiv som, vad vi upplever, inte varit särskilt vanliga i tv tidigare. Det går att se i den tredje icke-stereotypiska karaktären Felice. Exempelvis, utifrån våra tidigare observationer kring tv-serier, har vi märkt hur de populära tjejerna på skolan tenderar att besitta vissa karaktärsdrag. De har ofta långt blont hår, är smala och gillar uppmärksamhet. Med dessa drag i åtanke utmanar Felice den norm som vanligtvis finns när det gäller representation av en fiktivt populär tjej.
Den stereotyp som förekommer är August. Han påvisar en auktoritär personlighet som är van vid att bestämma och få som han vill (Josefson, 2005, s. 8). Han nedvärderar elever i sin omgivning för att, vad vi tror, lyfta sig själv. Utifrån egna observationer kring hur skolans översittare brukar agera ser vi personligheter som är uppmärksamhetssökande, arroganta och i behov av en ledarposition. August upprätthåller en fasad som ger de andra eleverna intrycket av att han är självsäker, vilket han egentligen inte är. Han upprätthåller fasaden för att behålla sin maktposition och status på skolan. När det gäller en manlig stereotyp är August ett tydligt exempel eftersom han påvisar flera av de drag som Josefson (2005, s. 8) påvisar.
Upphovsmakarnas syfte är troligtvis att framställa August som en dominant maktutövare och en stereotyp översittare för att i slutet visa hur han besegras. När Wilhelm tar över makten visar de att den maktfulla karaktären inte nödvändigtvis är den som vinner.
Det går att se hur tre av de fyra mest förekommande karaktärerna, i analysens tio scener, tillhör en icke-stereotyp och att August ensam står för den enda stereotypen. Som tidigare nämnt har serien hyllats för att vara normbrytande och verklighetstrogen (Lindblom, 2021), vilket inte minst syns i sättet de väljer att skildra stereo- och icke-stereotyper. Serien går emot och utmanar de förutfattade antaganden som finns om stereotyper och framställer en, enligt