Dispositionsfrihet

I dokument Specificatio, Accessio & Confusio (sidor 52-61)

4 JÄMFÖRELSE OCH ANALYS

4.1.1 Dispositionsfrihet

En stor skillnad mellan DCFR och svensk rätt är att parterna medges avtalsfrihet enligt DCFR, medan svenska regler om sakrättsligt moment är tvingande.159 Som framgår av utgångspunktsregeln (art. 101) kan parterna på förhand bestämma vem som ska anses som ägare till den nya produkt som förväntas uppstå genom bearbetningen. Ett dylikt obligationsrättsligt avtal mellan exempelvis en beställare och en legotillverkare anses sakrättsligt giltigt och beställaren uppnår sakrättsligt skydd direkt genom avtalet. I svensk rätt är rättsläget härom mera oklart.160 Om tillverkaren bestod materialet är den sakrättsliga utgångspunkten att beställaren får skydd mot tillverkarens borgenärer först här han fått saken i sin besittning.161 Om det däremot var beställaren som bestod materialet, kan han ha skydd mot tillverkarens borgenärer genom separationsrätt, men det beror på omständigheterna. Beställaren anses ha separationsrätt vid sedvanliga reparationer, men rättsläget anses oklart när bearbetarens arbetsinsatser går utöver den insats som är normal vid reparation.162 Medan DCFR medger sakrättsligt skydd enligt avtalsprincipen och traditionsprincipen endast är subsidiär, anses traditionsprincipen tvingande i svensk rätt och kan inte sättas ur spel genom parters obligationsrättsliga överenskommelser.163

Förslag på övergång från traditionsprincipen till avtalsprincipen har dock presenterats av Lösöreköpskommittén i betänkandet SOU 2015:18, Lösöreköp och registerpant. I betänkandet framhåller kommittén att den nuvarande ordningen försvårar handeln med lösöre. I vissa fall måste köparen av praktiska eller kommersiella skäl lämna kvar köpeobjektet hos säljaren, och även om köparen då kan uppnå sakrättsligt skydd genom registrering enligt lösöreköplagen är det en otidsenlig lösning som framförallt inte används särskilt ofta.164 Det kan noteras att lagen också innehåller en karenstid på 30

159 Zetterström, Sakrättens fyra huvudfall, s 87. 160 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 44.

161 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 44, & SOU 1988:63 s 204. 162 SOU 1988:63 s 204.

163 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 207. 164 SOU 2015:18 s 9.

dagar innan skydd uppnås (3 §). SOU:n pekar vidare på att svenska exportföretag förlorar konkurrenskraft i förhållande till andra europeiska företag vars länder använder avtalsprincipen. När sakrättsligt skydd erhålls direkt genom avtalet, minskas transaktionskostnader jämfört med om köpare måste iaktta särskilda moment.165

På vissa områden inom svensk rätt har man sedan tidigare redan inkorporerat avtalsprincipen. Ett exempel utgör konsumentköplagen (1990:932), där avtalsprincipen gäller sedan 2002. Av konsumentköplagen 49 § framgår att köpet gäller mot säljarens borgenärer i och med avtalet. Om köpet inte avser en specifik vara utan istället en fungibel (utbytbar) vara, gäller liknande föreskrifter som för separationsrätt med stöd av redovisningslagen, lösöreköpslagen eller specialitetsprincipen: en viss vara måste avskiljas, märkas eller antecknas (registreras) i en bokföringshandling för köparens räkning.166

Lagförslaget om övergång från traditionsprincipen till avtalsprincipen har ännu inte lett till lagändring. På områden där särskilda skyddshänsyn inte gjorts gällande – så som hänsyn till konsumenters underlägsna ställning – gäller alltjämt traditionsprincipen, och de alternativa sakrättsliga momenten därtill.

4.1.2 Fördelning av äganderätt

Om avtal saknas i DCFRs mening, tillämpas bearbetningsregeln (art. 5:201). Enligt bearbetningsregeln inträder äganderätt för den som med sin arbetskraft framställer ett nytt föremål av någon annans material. Därmed är huvudregeln ägarrättsövergång genom specifikation, förutsatt att bearbetning omvandlat materialet till ett nytt föremål.167 Den förlorade parten får en rätt till ersättning för vad hans material var värt vid bearbetningstillfället, tryggad av en (dold) säkerhet i det nya föremålet (art. 5:201 paragraf 1). Av Wolfgang Fabers kommentar till DCFR-bestämmelserna framgår att både i fråga om bearbetning och sammanfogande har ambitionen varit att tilldela någon part ensamrätt. Lösningen med specifikationsfång tar i detta fall vara på bearbetarens intresse

165 SOU 2015:18 s 10.

166 Jämför ovan avsnitt 2.4.

av att äga sin egen omvandling, medan materialägaren kompenseras för vad han förlorat, d.v.s. vad hans material var värt vid bearbetningstillfället.168

Det kan hävdas att materialägaren går miste om potentiella värdeökningar och i princip endast ersätts för vad man kan likna vid negativt kontraktsintresse. Häremot kan anföras att materialägaren har haft möjlighet att på förhand reglera frågan om äganderätt genom avtal (art. 5:101). Dessutom har föräldrarens övriga borgenärer också generellt ett legitimt anspråk på att ta del av det mervärde föräldraren (gäldenären) genererat, vilket ska vägas mot materialägarens intressen.169 Den rätt till ersättning materialägaren nu får prioriteras dessutom i förhållande till borgenärerna, i och med att det nya föremålet blir behäftat med en dold säkerhet motsvarande materialägarens fordran (art. 5:201 paragraf 1).

Huvudregeln om att specifikation inträder när bearbetning medför uppkomsten av ett nytt föremål, framstår som mindre ingripande i materialägarens ursprungliga rätt när man beaktar det så kallade ”tröskelundantaget”. Tröskelundantaget innebär att om bearbetarens arbetsinsats endast är av mindre betydelse, så kommer ingen äganderättsövergång äga rum, även om arbetsinsatsen i och för sig medfört en identitetsomvandling (art. 5:201 paragraf 2 (a) och paragraf 3). Den ursprunglige materialägaren förblir ägare till det nu bearbetade och sannolikt mer värda föremålet. Bearbetaren har i sin tur rätt till ersättning för sin arbetsinsats, förutsatt att hans insatser ökat värdet på föremålet. Hans ersättning bestäms av reglerna om obehörig vinst (art. 5:201 paragraf 3 andra meningen). Den ursprunglige ägarens rätt skyddas också av regeln om att äganderättsöverång normalt inte sker vid bearbetning i ond tro (art. 5:201 paragraf 2 b).

Också när bearbetningen inte leder till uppkomsten av en nytt föremål förblir materialägaren ägare till det bearbetade (art. 5:201 paragraf 3). Bearbetaren kan precis som tidigare ha rätt till ersättning för sin arbetsinsats enligt reglerna om obehörig vinst (art. 5:201 paragraf 3).

168 Faber, The Draft Common Frame of Reference: national and comparative perspectives, s 340. 169 Håstad, Studier i sakrätt s 26.

När det kommer till svensk rätt saknas en motsvarande reglering av specifikationsinstitutet. Genom NJA 1934 s 29 bekräftades dock den alltjämt gällande uppfattningen att bearbetning av annans egendom kan leda till äganderättsövergång. I brist på reglering har frågan om när specifikation bör inträda diskuterats i svensk doktrin. I sitt verk ”Studier i sakrätt” från 80-talet sammanfattar Torgny Håstad de uppfattningar som finns inom rättsvetenskapen avseende en bearbetnings påverkan på äganderätten. Som framkommit i bakgrundsavsnittet om svensk rätt skiljer sig diskussionen beroende på om bearbetningen skett med eller utan materialägarens samtycke.170

När bearbetning görs med materialägarens samtycke, är det framförallt frågan om beställarens separationsrätt vid legotillverkning som varit aktuell. Legotillverkning föreligger som bekant när en beställare läger ut ett eller fler moment av den egna tillverkningskedjan på ett annat, från beställaren juridiskt fristående företag.171 Typiskt sätt uppdrar ett beställande företag A åt ett specialiserat företag B att tillverka eller bearbeta viss produkt. Parterna kan ha avtalat att B ska sälja produkten för As räkning när den är bearbetad, eller att A ska få ut produkten. Således har parterna reglerat frågan om äganderätt obligationsrättsligt mellan sig. Om B hamnar på obestånd innan A fått ut produkten eller innan produkten sålts för As räkning, så uppstår frågan om vilken rätt beställaren A har till produkten.172 Har beställaren separationsrätt? Svaret är inte givet i svensk rätt, eftersom det föreligger en sakrättslig konflikt mellan beställaren och bearbetarens borgenärer. Sammanfattningsvis kan tre olika lösningsförslag anses dominerande i svensk rätt de lege lata.

Det första lösningsförslaget är att beställaren ska vara sakrättsligt skyddad och ha separationsrätt direkt genom beställningsavtalet. I slutbetänkandet SOU 1988:63, som bl.a. behandlade sakrättsliga frågor vid legotillverkning och sammanfogning, föreslog Kommissionslagskommittén införandet av en ”lag om separationsrätt i vissa fall”. Förslaget hade följande innehåll avseende avtalad bearbetning (och sammanfogning):

170 Se ovan avsnitt 2.6 för indelningen i samtyckesfall (främst legotillverkning) och fall av icke samtycke (bearbetning i god eller ond tro).

171 Jämför SOU 1988:63 s 22.

3 § När bearbetning skett för en beställares räkning av hans gods, är det bearbetade godset förbehållet beställaren [A] framför bearbetarens [Bs] borgenärer [C].

Om tillverkning skett för en beställarens räkning och gods som han bidragit med därvid sammanfogas med gods som tillverkaren bidragit med, är beställarens gods förbehållet honom framför tillverkarens borgenärer, om det kan särskiljas utan väsentliga kostnader eller väsentlig värdeförstöring. Kan sådant särskiljande inte ske, är det som framställts förbehållet beställaren, om hans gods utgör huvudsak och tillverkarens gods utgör tillbehör eller bisak. Om ingendera partens gods utgör huvudsak, är beställaren gentemot tillverkarens borgenärer förbehållen en så stor andel i vad som framställts som svarar mot värdet av hans gods i förhållande till värdet av allt använt material.

Att märka av lagförslaget är det långtgående skyddet för beställarens ursprungliga äganderätt. Att bearbetning ”skett för en beställares räkning” måste betyda att parterna på förhand kan avtala att beställaren ska bli ägare till den nya produkten, innan produkten ens uppstått. Härvid kan man jämföra den dispositionsfrihet som DCFR medger parterna (art. 5:101).

Kommissionslagskommittén menade att det inte framkommit tillräckliga skäl för att ett sådant avtal skulle vara sakrättsligt ogiltigt, men framhöll att det inte var säkert att förslaget överensstämde med gällande rätt.173 Det var t.ex. oklart om förslaget var förenligt med regleringen för beställningsköp – A beställer en vara av B och B består väsentlig del av materialet (2 § 1905 års KöpL) – eftersom traditionsprincipen gäller vid beställningsköp och sakrättsligt skydd förutsätter besittningsövergång (eller registrering) efter att förädlingsvärdet uppstått.174 Beställaren kan alltså inte på förhand få skydd för det förädlingsvärde som kommer uppstå. Jämför att ett återtagandeförbehåll förlorar sin verkan om godset får bearbetas väsentligt.175 Kommittén hävdade dock att ”både material och det värde som uppstår genom bearbetarens förädling utgör anspråk som avser individuellt bestämd egendom”, och att detta var argument för beställarens separationsrätt.176 Vidare att det vore svårt att bedöma respektive parts insatser om man istället lät graden av bearbetning avgöra frågan om separationsrätt.177 Vikten av detta argument kan ifrågasättas, eftersom just graden av bearbetning är det som påverkar

173 SOU 1988:63 s 207.

174 Håstad, Studier i sakrätt, s 26. 175 SOU 1988:63 s 67 och 210. 176 SOU 1988:63 s 209. 177 SOU 1988:63 s 210.

värdeförhållandet mellan beställarens och tillverkarens insatser vilket anses påverka specifikationsfrågan (betydelsen av värdeförhållandet diskuteras mer nedan). Behovet av en klar och tydlig regel utmynnade i vart fall till ett lagförslag med ovan citerade innehåll, vilket inte antogs som lag.

Förslaget kan sägas gå emot principen om att separationsrätten går förlorad vid deposition irregulare.178 Om beställaren deponerar X men godtar och förväntar sig att hans egendom omvandlas till Y, har han i princip förklarat sig nöjd med ett substitut och frågan är om han fortfarande förtjänar att prioriteras framför övriga kreditgivare. Likt Håstad i Studier i Sakrätt kan man anse att samma rättsföljd bör inträda som när en säljare medger full förfoganderätt vid ett köp med återtagandeförbehåll, eftersom situationerna är jämförbara. Han beskriver det som att rättsordningen accepterar den ursprungliga ägarens separationsrätt endast så länge denne riktar sitt anspråk mot vad som ursprungligen överlämnats (därtill kommer vissa fall av separationsrätt till utbytt egendom som uppbärs av surrugationsprincipen). Håstad ifrågasätter varför den som lämnat material för bearbetning till en gäldenär ska ha separationsrätt till den förädlade produkten, framför övriga som bidragit till förädlingen genom arbetsinsats (löneborgenärer och skatteborgenärer) eller genom att ställa lokaler till förfogande eller genom att låna ut pengar varmed maskiner skaffas. Han poängterar att det skulle ligga i linje med utgångspunkten om likabehandling av alla anspråk om graden av bearbetning tilläts påverka frågan om separationsrätt.179 Att låta graden av bearbetning påverka bedömningen återspeglas i den proportionalitetsregel som införts i DCFRs bearbetningsregel (art. 5:201 paragraf 2 b).

Det andra lösningsförslaget avseende separationsrätt vid legotillverkning kan sägas ha utvecklats i doktrin, med stöd bl.a. i Alméns kommentar till 1905 års köplag. Enligt den lösningen får den obligationsrättsliga gränsen mellan köp och så kallat arbetsbeting, (vilket kan liknas vid utförande av tjänst) avgöra huruvida en beställare har separationsrätt eller inte. Avgörande blir om det är beställaren, tillverkaren eller de båda tillsammans som ska stå för själva materialet.

178 Jämför Hesslers resonemang om deposition irregulare och dold försträckning i Allmän sakrätt ovan under avsnitt 2.3.

Om tillverkaren själv ska bestå materialet, blir det fråga om ett sådant beställningsavtal som enligt 2 § 1905 års köplag träffas av lagens tillämpningsområde.180 För beställningsavtalet gäller då samma sakrättsliga regler om sakrättslig moment som för vid övriga köp av lös egendom. Både beställarens utlämnade material och den sedermera färdiga produkten kan tas i anspråk av tillverkarens övriga borgenärer tills antingen tradition eller registrering enligt lösöreköpslagen skett.181

Om istället beställaren är den som ska tillhandahålla materialet, faller situationen utanför köplagens tillämpningsområde. I dessa fall intar Almén en restriktiv inställning till att tillverkaren skulle kunna förvärva äganderätt genom specifikation. Han uttalade att ”om beställaren vid arbetsbeting är ägare till materialet så kan det ej kan antas att tillverkaren genom att förarbeta detsamma skulle förvärva äganderätten till den nya saken som genom tillverkningen åstadkommes”. Han framhåller att endast om det material som används är av alldeles försvinnande värde i förhållande till det nerlagda arbetet kan bearbetaren överta äganderätten och ursprungsägaren få hålla till godo med en fordringsrätt.182 Möjligen vittnar den restriktiva synen på äganderättsövergång om den dåtida synen på arbetets värde jämfört med kapitalets värde. I de flesta europeiska länderna har det numer skett en övergång från en ekonomi baserad på kapitalvaror till en marknad dominerad av tjänster. Utvecklingen har bidragit till en förhöjd syn på värdet av arbete, vilket också fått genomslag i DCFR där äganderättsövergång presumeras ske när bearbetning leder till uppkomsten av en nytt föremål.183

Karaktäristiskt för köpslagslösningen är att bearbetarens arbetsinsatser inte får utslagsgivande effekt, annat än i verkliga undantagsfall. De skolboksexempel som brukar anges är att en målare skapar ett konstverk på någon annans duk eller att en skräddare syr en kostym av någon annans tyg.184 Exemplen framstår möjligen som lite egenartade och inte nödvändigtvis representativa i praktiken. Lösningen kan kritiseras för att inte i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till bearbetarens och framförallt dennes borgenärers

180 För ordnings skull bör nämnas att beställningsavtal avseende uppförande av hus, vattenverk eller annan byggnad var uttryckligen undantagna från lagens tillämpningsområde enligt samma paragraf. 181 Håstad, Studier i sakrätt s 26.

182 Almén/Eklund, § 2 vid not 16.

183 Sagaert & Del Corral, The Draft Common Frame of Reference: national and comparative perspectives, s 377.

intresse av att ta del av förädlingen.185 Ur borgenärssynpunkt kan det vidare vara så att bearbetaren avtalat bort sin retentionsrätt eller mottagit ett förskott från beställaren som gör att retentionsrätten inte kan utövas.186 Därmed kan borgenärerna drabbas hårt om beställaren medges separationsrätt så fort hans materialinsats är större än ”av alldeles försvinnande värde”. Möjligen kan det vägas in hur pass självständig legotillverkaren är i förhållande till sin uppdragsgivare. Om tillverkaren inte är beroende av beställaren eller uppdraget kan det tala för att förädlingen bör tillerkännas tillverkaren (jämför härvid beställningsköp).

Det finns också skillnader mellan sakrätt och obligationsrätt som kan ha betydelse om man lägger en obligationsrättslig gränsdragning till grund för en sakrättslig fråga.187 Medan köplagens regler är föremål för dispositionsfrihet (3 § KöpL) är parternas klassificering av ett avtal sakrättsligt likgiltigt.188

Det tredje lösningsförslaget erbjuder generösare möjligheter till äganderättsförvärv genom specifikation (och accession). Förslaget är hämtat från § 950 i tyska BGB och är uppbyggt på följande sätt. Specifikation sker ifall en ny sak skapas, om inte värdet av bearbetningen är avsevärt mindre än materialets värde. Det är den regeln som rekommenderas av Håstad i Studier i sakrätt, efter att en idog genomgång av rättskällorna visat på det oklara rättsläget.189 Håstad framhåller att lösningen ligger i linje med de reglerna om depositum irregulare och om ägarförbehålls ogiltighet vid medgivande om full förfoganderätt.190 Regeln motsvaras av vad som kommer inträffa enligt bearbetningsregeln i DCFR, när parterna inte avtalat annat (art. 5:101, 5:201).

Regeln förutsätter att en ny vara skapas för att specifikation ska inträda, vilket enligt Håstad gör att äganderättsövergång främst blir tillämpligt när råmaterial bearbetas.191 Identitetsomvandlingskravet försäkrar att beställaren behåller äganderätt och har separationsrätt vid typiska reparationer och sedvanliga förbättringsarbeten, vilket får

185 Jämför Håstad, Studier i sakrätt, s 37. 186 Håstad, studier i sakrätt, s 39.

187 Jämför ovan avsnitt 2.4 om förhållandet mellan sakrätt och obligationsrätt. 188 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 45.

189 Håstad, Studier i sakrätt, s 37. 190 Håstad, Studier i sakrätt, s 38. 191 Håstad, Studier i sakrätt, s 37.

anses vara i överensstämmande med gällande rätt.192 Att arbetsinsatsen inte får vara avsevärt mindre än materialets värde är jämförbart med DCFRs ”tröskelundantag” som innebär att A behåller äganderätten om Bs arbetsinsats endast är av mindre betydelse.

För bearbetarens borgenärer innebär en specifikationsregel med ovanstående innebörd en betydligt bättre ställning än annars. Borgenärer med krav på lön, skatt, hyra, låneränta för maskininköp eller dylikt skulle då kunna utnyttja det förädlade ”lagret” som exekutionsunderlag.193 Detta självständiga exekutionsunderlaget kan visa sig vara avgörande, eftersom gäldenären i princip kan ha avtalat bort sin retentionsrätt och inte skaffat sig pant i objektet mot beställaren.194

Sammanfattningsvis är det svenska rättsläget i flera hänseenden oklart vad gäller en beställarens separationsrätt och förutsättningarna för äganderättsförvärv genom specifikation. Först och främst anses en beställare ha separationsrätt vid ordinära reparationer, medan han saknar separationsrätt vid sådana beställningsköp som avses i 2 § KöpL.195 I de fall där en beställare tillhandahåller material och bearbetarens arbetsinsats går utöver den insats som är normal vid reparation är rättsläget oklart. Enligt DCFR kan parter sakrättsligt giltigt på förhand avtala om vem som har bäst rätt till bearbetade egendomen (art. 5:101), medan äganderättens övergång är reglerad tvingande i svensk sakrätt.196 Enligt DCFR presumeras äganderätten övergå till den som bearbetar någon annans material och därigenom framställer en ny vara (5:201). I svensk rätt står det klart att äganderätten kan övergå i dessa fall, men förutsättningarna härför är inte klarlagda.197 Ingen schematisk modell kan uppställas i svensk rätt, men det står klart att äganderätten inte övergår när bearbetningens värde är avsevärt mindre än värdet på materialet, oavsett om ett nytt föremål uppstått.198 Motsvarande gäller enligt DCFR genom det så kallade tröskelundantaget (art. 5:201 paragraf 2 a). Om bearbetningen inte leder till uppkomsten

192 SOU 1988:63 s 204.

193 Håstad, Studier i sakrätt, s 39

194 Jämför de tre exemplen sist i avsnitt 2.4. 195 SOU 1988:63.

196 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 209 f. 197 NJA 1934 s 29.

198 Håstad, Studier i sakrätt, s 37, Undén, Svensk sakrätt I s 88, Almén/Eklund, § 2 vid not 16, Rodhe, Handbok i sakrätt, s 198.

av ett nytt föremål, saknas förutsättningar för äganderättsförvärv genom specifikation enligt både DCFR (art. 5:201 paragraf 3) och svensk rätt.199

I dokument Specificatio, Accessio & Confusio (sidor 52-61)