DISPOSITIONSFRIHET

Modellreglerna för bearbetning, sammanfogande och sammanblandning återfinns i DCFR bok åtta om äganderättsövergång avseende varor. Boken är indelat i sju kapitel, där kapitel fem uteslutande behandlar bearbetning, sammanfogande och sammanblandning. Kapitlet är uppdelat i en allmän och en speciell avdelning. Se nedan.

DCFR Bok VIII: Äganderättsövergång avseende varor

Kapitel 5: Bearbetning, sammanfogning och sammanblandning Avdelning 1: Allmänna föreskrifter

DCFR VIII. – 5:101: Avtalsfrihet och förhållande till andra föreskrifter

Avdelning 2: Standardregler och ytterligare föreskrifter

DCFR VIII. – 5:201: Bearbetning DCFR VIII. – 5:202: Sammanblandning DCFR VIII. – 5:203: Sammanfogning

DCFR VIII. – 5:204: Ytterligare föreskrifter ang. säkerheter

DCFRs artikelförteckning kan förvirra och förtjänar ett förtydligande. Romersk åtta står för bok nummer åtta. Ensam numerisk femma står för kapitel nummer fem. Det tresiffriga numret är artikelnumret, där första siffran anger om man är i den allmänna eller speciella avdelningen. För tydlighetens skulle benämner jag framgent artikel 5:101 för ”utgångspunktsregeln”, artikel 5:201 för ”bearbetningsregeln”, artikel 5:202 för ”sammanfogningsregeln”, artikel 5:203 för ”sammanblandningsregeln” och artikel 5:204 för ”prioritetsregeln”. I det följande undersöker jag innehållet i var och en av de fem artiklarna.

Inledningsvis kan sägas att utgångspunktsregeln (art. 5:101) är en generell bestämmelse, som bl.a. stadgar att parterna har rätt att avtala om vad som ska hända vid bearbetning, sammanfogning och sammanblandning. Det innebär att bearbetningsregeln (art 5:201), sammanblandningsregeln (art. 5:202) och sammanfogningsregeln (art. 5:203) bara tillämpas i de fall där avtal saknas eller är otillräckligt. De tre bestämmelserna har en abstrakt uppbyggnad och är tänkt att fungera som heltäckande default-regler när

bearbetning, sammanblandning eller sammanfogande av egendom inträffar. De tre reglerna kallas därför också för standardregler. Standardreglerna är särskilt intressanta eftersom de erbjuder lösningar på sakrättsliga områden där rättsläget är oklart i Sverige. Slutligen innehåller prioritetsregeln (art. 204) ytterligare föreskrifter för vissa specialsituationer. Tillsammans utgör de fem artiklarna 5:101-204 DCFRs modellregler för bearbetning, sammanfogning och sammanblandning.

Utgångspunktsregeln (art. 5:101) har följande lydelse i originalform:

VIII. 5:101: Party autonomy and relation to other provisions

(1) The consequences of production, combination or commingling can be regulated by party agreement. The provisions of Section 2 apply where production, combination or commingling takes place:

a) Without the consent of the owner of the material

b) With the consent of the owner of the material, but without a party agreement as to the proprietary consequences.

(2) An agreement in the sense of paragraph (1) may provide for: a) proprietary rights as recognised by this Book; and

b) a right to payment or other performance

(3) The effects of production, combination and commingling as to goods subject to a retention of ownership device are regulated by Book IX.

(4) Proprietary security rights created under Section 2 of this Chapter are subject to the provisions on proprietary security rights in Book IX, unless provided otherwise in Section 2. Proprietary security rights created by a party agreement under paragraph (1) are subject to the provisions on proprietary security rights in Book IX except as provided otherwise by VIII. – 5:204 (Additional provisions as to proprietary security rights) paragraph (3).

(5) This chapter does not affect the applicability of the rules on non-contractual liability for damage (Book VI). The rules on benevolent intervention in another’s affairs (Book V) have priority over the provisions of this Chapter.

Bestämmelsen innehåller diverse huvudregler, undantag och korshänvisningar. Av paragraf (1) framgår helt grundläggande att parterna kan avtala om vad som ska hända vid bearbetning, sammanfogning och sammanblandning. Det innebär att parterna själva kan komma överens om vem som – i både obligationsrättsligt och sakrättsligt hänseende – ska vara ägare till de alster som uppstår genom bearbetning, sammanfogande eller sammanblandning. Med ”parterna” avses samtliga berörda personer oavsett om de bidrar

med egendom eller genom arbetsinsats. Avtalet måste vidare ha ingåtts före bearbetningen, sammanfogandet eller sammanblandningen inträffar, annars kommer de subsidiära standardreglerna (bearbetningsregeln art. 5:201, sammanblandningsregeln art. 5:202 och sammanfogningsregeln art. 5:203) att avgöra ägarfördelningen i den uppkomna situationen.117

Genom dispositionsfriheten är parterna fria att bestämma om bearbetning, sammanfogande eller sammanblandning ska medföra någon äganderättsövergång över huvud taget, och hur den i så fall ska fördelas. Parterna kan t.ex. komma överens om att någon part ska bli ensamägare eller att parterna tillsammans ska dela på äganderätten och bli samägare.118 En typisk situation som ryms inom regeln är förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Anställningsavtalet utgör då ofta – direkt eller tolkningsvis – stöd för att anse att parterna reglerat frågan om äganderätt till uppkomna värden redan på förhand. Dispositionsfriheten gäller dock också i andra fall, där arbetet inte utförs av en anställd utan av en utomstående uppdragstagare.119 Följande exempel kan illustrera:

Fåraherden A äger en flock får på Gotland och livnär sig på att sälja kött och fårskinn under ett välrenommerat varumärke. Han beslutar sig för att expandera sin verksamhet till att även omfatta försäljning av kläder gjorda av fårens ull. Eftersom han inte själv har någon textilfabrik avtalar han med textilfabrikören B i Visby om att B ska producera kläderna, mot ett på förhand bestämt pris. I kontraktet stadgas att A ska betraktas som ägare till kläderna så fort de är färdiga. Avtalet anses sakrättsligt giltigt och kläderna kommer vara förbehållna A om B skulle utsättas för exekutionsrättsliga åtgärder så som utmätning eller konkurs (art. 5:101 paragraf 1).

I exemplet har parterna avtalat att A ska bli ensamägare medan B har rätt till ekonomisk kompensation (jämför art. 5:101 paragraf 2 b). Enligt paragraf (2) a) finns det också en möjlighet att genom avtal tillskapa en säkerhetsrätt (eng: proprietary security right) i det objekt som ännu inte uppstått, men som förväntas uppstå genom bearbetning, sammanfogande eller sammanblandning. Säkerhetsrätten kan sägas utgöra en dold pant i objektet. Panten kan t.ex. tilldelas en utomstående tredje man för finansiering. Regeln

117 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5040.

118 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5040.

119 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5042.

korresponderar med reglerna i DCFR bok nio om säkerhetsrätter.120 Följande alternerade exempel kan illustrera:

Innan fåraherden A kan lämna ull till B behöver A låna pengar för att köpa diverse verktyg och tillbehör. A lånar pengar av banken C och avtalar med C om att denne får en säkerhetsrätt för sin fordran i de klädesplagg som kommer tillverkas. (art. 5:101 paragraf 2 1). C:s säkerhetsrätt kan registreras, så att om A även ger D en säkerhetsrätt, kommer registreringsordningen avgöra vem av C och D som ska prioriteras (bok IX: – 4:101).

Under avsnitt 3.6 ska vi se närmare på att banken C:s anspråk kan kollidera med rätten till ersättning för de som förlorar egendom till följd av ett specifikations- eller accessionsfång. Under avsnitt 3.6 behandlas prioritetsregeln (art. 5:204).

Av paragraf (3) i utgångspunktsregeln framgår att bearbetning, sammanfogning eller sammanblandning av lösöre som är underkastat ett äganderättsförbehåll regleras av bok nio om säkerhetsrätter i varor m.m. För detta ändamål finns bestämmelsen IX. – 2:307 om användning av belastade föremål i bearbetning eller vid sammanfogande, samt bestämmelsen IX. –2:309 om sammanblandning av föremål som är behäftade med säkerhetsrätter. Bestämmelserna ska inte gås igenom i denna uppsats men kan sammanfattningsvis sägas innebära att äganderättsförbehållet kan förlora sin verkan om egendomen genomgår bearbetning eller sammanfogande.121

Paragraf (4) bygger på att man känner till de default-lösningar som bearbetnings- sammanfogande- och sammanblandningsregeln medger och kan därför bortses från för närvarande. Vi får anledning att återkomma till paragraf (4) under avsnitt 3.6 där prioritetsregeln (art. 5:204) avhandlas.

Av paragraf (5) framgår att reglerna om utomobligatoriskt skadestånd (bok sex) är parallellt tillämpliga med reglerna om bearbetning, sammanfogande och sammanblandning. Om exempelvis en persons egendom sammanblandas med andras

120 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5159.

121 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5045.

egendom – och samäganderätt enligt sammanblandningsregeln (art. 5:202) inträder – kan han ha lidit större förlust, än vad andelen i samäganderätten är värd. Om personen inte kompenserats till fullo, kan utomobligatoriskt skadestånd vara en väg fram för förlusttäckning om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.122

Slutligen framgår av paragraf (5) att reglerna om tjänster utan uppdrag d.v.s. negotorium gestio (bok fem) äger prioritet framför reglerna om bearbetning, sammanfogande och sammanblandning. Syftet med prioritetsordningen är att den som utför arbete åt annan med goda intentioner ska ersättas härför, oavsett om tjänsten utan uppdrag i och för sig också träffas av reglerna om bearbetning, sammanfogande eller sammanblandning.123